Norditel, symposium i Växjö
Under torsdagen och fredagen hölls symposiet NordiTel, i Växjö där forskare från olika discipliner med intresse för lärande, digital teknik och förändrat medielandskap deltog. Syftet med symposiet var att lyfta fram viktiga forskningsfrågor för de kommande åren, ett tvärvetenskapligt initiativ med siktet inställt på ett vidgat nordiskt samarbete. Förutom deltagare från de nordiska länderna fanns också gäster från England, Österrike, Israel, Taiwan, Singapore och Chile. Symposiet sponsrades av Nordforsk, Vetenskapsrådet, Linnéuniversitetet och Ung Kommunikation.
Det mest spännande med symposiet var mötet mellan de olika disciplinerna och den interaktiva approachen. Till skillnad från vanliga konferenser, där man mest sitter och lyssnar till olika presentationer, var avsikten här att verkligen mötas, diskutera och utbyta erfarenheter. Forskare från design, lärande (learning science), utbildningsvetenskap, ämnesdidaktik, pedagogik, datavetenskap, kognitionsvetenskap, människa-datorinteraktion, media och kommunikationsvetenskap, semiotik deltog. När den första förvirringen lagt sig om olika teoretiska utgångspunkter och perspektiv, uppstod fruktbara diskussioner i de olika grupperna.
Ämnena för gruppdiskussionerna spände över ett brett spektrum:
En huvuduppgift för Marcelo Milrad, Sanna Järvela och Tessy Cerratto-Pargman, organisatörerna av symposiet, blir nu att sammanfatta diskussionerna och förhoppningsvis att hitta väsetliga gemensamma forskningsfrågor.
Presentationstexterna inför konferensen innehåller också många läsvärda artiklar, där det finns möjlighet att få en inblick i detta snabbt växande område.
Vi kommer i några kommande inlägg att kort försöka spegla de olika frågorna som diskuterats.
Läs även andra bloggares åsikter om lärande, undervisning, medielandskap, digitalisering, forskning
Det mest spännande med symposiet var mötet mellan de olika disciplinerna och den interaktiva approachen. Till skillnad från vanliga konferenser, där man mest sitter och lyssnar till olika presentationer, var avsikten här att verkligen mötas, diskutera och utbyta erfarenheter. Forskare från design, lärande (learning science), utbildningsvetenskap, ämnesdidaktik, pedagogik, datavetenskap, kognitionsvetenskap, människa-datorinteraktion, media och kommunikationsvetenskap, semiotik deltog. När den första förvirringen lagt sig om olika teoretiska utgångspunkter och perspektiv, uppstod fruktbara diskussioner i de olika grupperna.
Ämnena för gruppdiskussionerna spände över ett brett spektrum:
Group 1: “Promoting Technology Enhanced Learning in Higher Education”
Facilitators: Agnes Kukulska-Hulme, UK / Sanna Järvelä, Finland
Group 2: “Challenges and Opportunities Related to ICT and Teacher Training”
Facilitators: Staffan Selander, Sweden/Rune Krumsvik, Norway
Group 3: “Learning Supported by Mobile Technologies: New Interaction Patterns and Group Dynamics”
Facilitators: Miguel Nussbaum, Chile/Norbert Pachler, UK
Group 4: “Designing Learning Tools for Learning by Design” Facilitators: Teemu Leinonen, Finland/Tessy Cerratto-Pargman, Sweden
Group 5: “Collaboration and Orchestration in TEL”
Facilitators: Päivi Häkkinen, Finland/Barbara Wasson, Norway
Group 6: “New Media Literacies, Multimodality and Learning”
Facilitators: Gunther Kress, UK/ Lisa Gjedde, Denmark
Group 7: “Designing Gaming Environments for Learning”
Facilitators: Kristian Kiili, Finland/Daniel Spikol, Sweden
Group 8: “Building Sustainable Learning Ecosystems”
Facilitators: Chee Kit Looi, Singapore/Marcelo Milrad, Sweden
En huvuduppgift för Marcelo Milrad, Sanna Järvela och Tessy Cerratto-Pargman, organisatörerna av symposiet, blir nu att sammanfatta diskussionerna och förhoppningsvis att hitta väsetliga gemensamma forskningsfrågor.
Presentationstexterna inför konferensen innehåller också många läsvärda artiklar, där det finns möjlighet att få en inblick i detta snabbt växande område.
Vi kommer i några kommande inlägg att kort försöka spegla de olika frågorna som diskuterats.
Läs även andra bloggares åsikter om lärande, undervisning, medielandskap, digitalisering, forskning
Elever och lärare får var sin dator
Som första kommunala skola i Växjö kommun inleder gymnasieskolan Teknikum ett projekt där i huvudsak alla elever i åk 1 och alla lärare får var sin egen dator. Även i grundskolan planeras för motsvarande introduktion. Enligt Patric Svenssson, ordförande i skol- och barnomsorgsnämnden, inleds försöksverksamhet på 5 4-9-skolor, troligen med start under vårterminen. Det är en utveckling som syns i flera kommuner. Bärbara enheter blir billigare, konkurrens från friskolor och framförallt möjligheter till ökad måluppfyllelse genom användning av dagens teknik, är motiv som ligger bakom detta intresse. Inte minst att få möjlighet till ett mer avancerat utvecklingsarbete lockar många kommuner. I ett arrangemang från Ung Kommunikation i fredags träffades lärare från Linnéuniversitetet och ett arbetslag från Teknikum för att diskutera möjligheter, svårigheter och hinder. Förmiddagen var mer generellt inriktad, där frågor om kommunikation, etiska regler och nya möjligheter till resursutnyttjande på nätet diskuterades. På eftermiddagen koncentrerades arbetet kring de naturvetenskapliga ämnena.
Helt klart är att denna övergång medför ökad belastning på lärare. Organiserad kompetensutveckling är nödvändig, samtidigt som man måste hitta några gemensamma regler för att möta den ökade frihetsgrad för eleverna, som det faktiskt innebär med egna datorer. De stora frågorna är på vilket sätt ämnesutveckling kan ske.
Erfarenheterna från de kommuner som kommit lite längre visar på en positiv utveckling, även om inkörningsproblem kan ta både tid och kraft. Den 23-24 september genomför Umeå kommun en konferens där man just ska diskutera erfarenheterna från sitt 1:1-projekt på gymnasiet som inleddes 2006. I höst fullföljs projektet då alla elever på gymnasiet i Umeå kommun har egen dator.
Läs även andra bloggares åsikter om en-till-en, datorer, bärbart, skolutveckling, ämnesutveckling, gymnasium
Erfarenheter från temagruppen "IKT i engelskundervisningen"
Det är roligt att läsa självvärderingsrapporten från temagruppen IKT i engelskundervisningen, för det är så tydligt att gruppens arbete kommer ur en övertygelse om IKTs möjliga positiva roll för språkundervisning i skolan.
Projektet började planeras i början av 2006 och startade i september samma år, på flera fronter. Dels drogs temagruppsträffar igång, men det var också flera distanskurser som startades, först på dåvarande Högskolan i Kalmar. En mängd föredrag hölls, framför allt av temagruppens primus motor Maria Estling-Vannestål.
Estling-Vannestål skrev också en bok "Lära engelska på Internet" om hur lärare kan använda enkla och billiga verktyg på nätet för att göra sin undervisning "mer varierad, individanpassad och verklighetsanknuten". Boken är utgiven av Studentlitteratur, och på bokens hemsida hittar man övningar till de olika kapitlen, och också alla bokens länkar klickbara så att man slipper skriva in dem själv i webbläsaren.
Liksom gruppen IKT i specialpedagogiken skapade den här temagruppen också en resursportal, Språklänkportalen, som också har en blogg kopplad till sig. Både portalen och bloggen verkar vara aktuella till och med slutet på 2009. Det är lite oklart hur stor grupp det är som aktivt sköter om den.
Jag räknar med att komma tillbaka till temagruppen med ytterligare inlägg senare.
/Simon Winter
Projektet började planeras i början av 2006 och startade i september samma år, på flera fronter. Dels drogs temagruppsträffar igång, men det var också flera distanskurser som startades, först på dåvarande Högskolan i Kalmar. En mängd föredrag hölls, framför allt av temagruppens primus motor Maria Estling-Vannestål.
Estling-Vannestål skrev också en bok "Lära engelska på Internet" om hur lärare kan använda enkla och billiga verktyg på nätet för att göra sin undervisning "mer varierad, individanpassad och verklighetsanknuten". Boken är utgiven av Studentlitteratur, och på bokens hemsida hittar man övningar till de olika kapitlen, och också alla bokens länkar klickbara så att man slipper skriva in dem själv i webbläsaren.
Liksom gruppen IKT i specialpedagogiken skapade den här temagruppen också en resursportal, Språklänkportalen, som också har en blogg kopplad till sig. Både portalen och bloggen verkar vara aktuella till och med slutet på 2009. Det är lite oklart hur stor grupp det är som aktivt sköter om den.
Jag räknar med att komma tillbaka till temagruppen med ytterligare inlägg senare.
/Simon Winter
Fler erfarenheter från temagruppen "Barns tidiga språk- och matematikutveckling med bilden som utgångspunkt"
Efter det första inlägget om gruppen skickade jag ett mail till dem och fick svar från Lena Sandberg i Emmaboda. Mycket har ändrats genom projektet och de har fått en känsla av att ingenting är omöjligt, och att det bara gäller att våga prova.
Arbetet i gruppen upplevdes som viktigt både för att utveckla projektdeltagarna och för att ge de yngre barnen fler infallsvinklar på IT.
Under och efter gruppens arbete har fler i gruppen börjat använda IT, både de som inte var aktiva tidigare och de som redan var intresserade. De fick tillfälle till kurser via AV-media, och har vidareförmedlat kunskaper både till barnen och till lärarstudenter, och tagit emot lärarstudenter på VFU.
De vill lyfta fram att även små barn kan arbeta aktivt med bild, text och ljud vid en dator, och även möjligheterna till forskning vid datorn, i och med att det är lätt att spela in barn som interagerar med datorn, och göra studier av bland annat barnens kommunikation med varandra och med vuxna.
En del kontakter har knutits med forskningsenheter vid Linnéuniversitetet, bland annat angående barns tidiga symbolförståelse.
/Simon Winter
Parallella världar
Jag gillade anslaget i Johanna Koljonens sommarprogram. Hon tog utgångspunkt i Alice i Underlandet och vad som händer när man helt utan skyddsnät hoppar ner i ett kaninhål. Alice värld i Underlandet styrs inte av de regler som hon normalt är van vid. Världen omkring oss består av en mängd Underland, parallella världar, med speciella regler som styr handlandet. Det som är sanning i en värld är fullständigt osannolikt i en annan. Men har man sett en annan värld så har man också förändrats i sitt sätt att se på omgivningen.
Sommaren har varit full av utbildningspolitiska utspel. Valet närmar sig och de klassiska ledorden från varje valrörelse, "vård, skola, omsorg", upprepas. Skolans stora frågor, om man får tolka vår utbildningsminister, är betyg, skolk och burka. Finns inte högre visioner för landets utbildningsminister? Kanske borde han också hitta ett kaninhål att hoppa ner i, i stället för att fara runt som en Don Quijote och jaga imaginära fiender.
Välgörande är att det finns inspiration att hämta på annat håll, exempelvis TED talks (en sammanställning på samtliga TED-talks hittar du här). Charles Leadbeater ger i sitt föredrag lite andra perspektiv på de utmaningar vårt utbildningssystem står inför. Hans 19 min långa inlägg är väl värd att lyssna till. Har man sett några av dessa värden (eller världar!), så finns ingen väg tillbaka.
Sommaren har varit full av utbildningspolitiska utspel. Valet närmar sig och de klassiska ledorden från varje valrörelse, "vård, skola, omsorg", upprepas. Skolans stora frågor, om man får tolka vår utbildningsminister, är betyg, skolk och burka. Finns inte högre visioner för landets utbildningsminister? Kanske borde han också hitta ett kaninhål att hoppa ner i, i stället för att fara runt som en Don Quijote och jaga imaginära fiender.
Välgörande är att det finns inspiration att hämta på annat håll, exempelvis TED talks (en sammanställning på samtliga TED-talks hittar du här). Charles Leadbeater ger i sitt föredrag lite andra perspektiv på de utmaningar vårt utbildningssystem står inför. Hans 19 min långa inlägg är väl värd att lyssna till. Har man sett några av dessa värden (eller världar!), så finns ingen väg tillbaka.
Läs även andra bloggares åsikter om skola, utbildning, koljonen, underlandet, ted, leadbeater
Erfarenheter från temagruppen "Rörlig bild och andra medier som en kunskapsform"
Den nya tekniken och den mediekultur vi lever i gör att stillbilder och rörliga bilder blir allt vanligare runt om oss i samhället, och det blir också lättar och lättare för vem som helst att exempelvis med en mobiltelefon både producera, redigera och distribuera bilder och filmer.
Om skolan ska spegla den här utvecklingen krävs ett stort arbete både för kompetenshöjning, och för analys och bedömning av produktion av bilder och filmer. Det här området är vad temagruppen, ledd av Maria Stam på Linnéuniversitetet (tidigare Högskolan i Kalmar) och Magnus Engvall vid Reaktor Sydost, har ägnat sig åt.
Gruppen startade hösten 2007 och verkar ha fortsatt en bit in på 2009, men den rapport som finns från projektet gäller läsåret 2007-08.
De nyckelord som har använts är lärande, kvalitet, bedömning och analys, men huvuddelen av arbetet har fokuserat på kvalitet och bedömning, och det är säkert en bra strategi, eftersom det behövs en diskussion om de här grundläggande aspekterna i en skola som annars mest har fokuserat på språkliga texter.
Gruppen har knutit till sig studenter, mediepedagoger samt lärare på två skolor: Ringsbergsskolan i Växjö och Färjestadens skola i Mörbylånga kommun.
Det finns i rapporten en intressant diskussion om form och innehåll, och mellan de liknande "mediespecifikt mål" och "instrumentellt mål". Det som menas är att man ska vara medveten om syftena med olika produktioner: en viss film kan göras för att lära sig att göra film, eller för att innehållet i filmen är det intressanta. (Ofta överlappar syftena förstås, så att en film som gjordes för att lära sig filma även kan användas för sitt innehålls skull, men framför allt med ny och lite komplex teknik blir det lätt formen/det mediespecifika som tar överhanden.)
Rapporten från gruppen är ganska lång, och för att förtydliga en del diskussioner kunde man hämtat referenser från den engelskspråkiga litteraturen om exempelvis "media literacy" eller "technology-enhanced learning". Ett problem är ju att många av begreppen i den litteraturen försvårar en vettig diskussion på svenska...
Det finns också ett par artiklar från Ung kommunikation om temagruppen (1, 2), och en blogg som delvis överlappar med innehållet i rapporten. En del diskussion har skett med andra temagrupper via bloggen, som här.
/Simon Winter
Erfarenheter från temagruppen "Second Life är ung kommunikation"
Den här gruppen utforskade den virtuella världen Second Life under ett par månader 2007 och 2008, med en mängd olika aktiviteter. Kärnan i gruppen kom från Nätverket SIP, men de hade även kontakter och "syskonprojekt" med bland annat Centrum för flexibelt lärande och Studieförbundet Vuxenskolan, och en hel del utåtriktade kontakter med lärarstudenter och lärare och forskare vid Linnéuniversitetet. Det finns en blogg, och en hel del sidor som är kopplade till den ö i Second Life som gruppen jobbade med, främst med Studieförbundet Vuxenskolan, och som kallas Svenskt resurscenter.
Ett blogginlägg sammanfattar aktiviteterna i temagruppen. En sammanfattning av sammanfattningen blir att man har nått ut till en hel del olika grupper: samarbete med Linnéuniversitetet (då Högskolan i Kalmar) runt Kamimo Island i Second Life, föreläsningar och workshops för lärarstudenter, kontakter med uppsatsstudenter om kandidatuppsatser, intresseförfrågningar från skolor runt om i landet, etc.
En av erfarenhetssidorna beskriver att hypen för Second Life nu är över och att det är Facebook som gäller, men när jag söker efter nya aktiviteter runt Second Life och främst forskning och utbildning hittar jag ett kalendarium fullt med aktiviteter, en mycket levande mailinglista för utbildare, en svensk regelrätt nättidning, och exempelvis den här svenska bloggen som uppdateras regelbundet.
I Umeå har Humlab aktiviteter och kurser runt Second Life, och det annonseras språkundervisning för i höst.
Som distansutbildningsplattform tror jag att Second Life är ganska bra, och några av deltagarna i temagruppen pekar också på den synlighet som avatarerna har, till skillnad från i många andra forumsammanhang. Det finns ju också många möjligheter till strömmande media, som även temagruppen har utforskat med direktsända konserter etc.
Annars tror jag att den verkliga världen snart kommer att ha en så pass rik informationsinfrastruktur att det går att bygga en virtuell värld "ovanpå" den, så att vi inte behöver en separat 3D-miljö, utan kan bygga vidare på den vi redan lever i. Och så är det ju också möjligt att ta en del av begreppsapparaten från spel och 3D-världar och applicera på den verkliga världen: så här ter sig världen när man ser den som ett spel.
/Simon Winter
Erfarenheter av temagruppen "Visualisering i naturvetenskap"
Den här gruppen tog sig an relationer mellan figurer/bilder och text i naturvetenskapliga lärsammanhang. Gruppen engagerade 6-8 lärarstudenter och 3-4 lärare, förutom Mats Lindahl på Linnéuniversitetet (dåvarande Högskolan i Kalmar).
Från gruppens arbete som verkar ha pågått under första delen av 2009 finns det en blogg med i princip bara ett inlägg, samt en intressant slutrapport. Blogginlägget pekar vidare på fyra wiki-sidor som producerats inom projektet, om hjärtat och blodet, andningen, cellen och kaströrelser. Dessutom fördes kontinuerliga diskussioner via lärplattformen Moodle.
Visualisering verkar i projektet betyda alla former av visuell gestaltning -- det är alltså inte visualisering av naturvetenskapliga data det är frågan om, utan snarare bilder och figurer, som den ovan som föreställer krafter som verkar på en kastparabel.
Man kan säga att projektet dels är ett allmänt projekt om visualisering, där stora delar kunde ha utförts utan IT-stöd, och dels ett projekt som utnyttjar IT på ett bra sätt, både när det gäller framtagning av multimedial gestaltning, wikis för kollaborativt skrivande och olika IT-plattformar för publicering.
Jag tror att den här formen av gestaltning är mycket viktig för skolan i framtiden, och kunskap om digitala verktyg en nyckelfråga. Läs även detta inlägg om Dan Meyer och problembaserat lärande.
Några utvalda lärdomar från projektets slutrapport:
* Bilder som används i undervisningssammanhang är ofta alltför komplexa, speciellt för den oerfarne. De som designar bilderna och visualiseringarna behärskar oftast de symboler och mönster som de använder så väl att de blir omedvetna om de utmaningar de utsätter novisen för.
* Begreppsbildningen inom naturvetenskap bygger för många på att kunna skapa inre representationer av strukturer och molekyler. Undervisningen inom naturvetenskap behöver därför ta stöd av väl genomtänkta modeller, som möjliggör ett skapande av otvetydiga begrepp vad gäller strukturerna
* De frågor man utgick ifrån: Finns koppling mellan lärande/teori och visualiserat objekt/process? Vad är relevant, viktigt för förståelse/kunskapsbyggandet av resp. fenomen/begrepp? Vilken nivå visas (makro eller mikro)? Är det uppenbart att det är ett immobilt objekt eller en process som förevisas? Är det förevisade korrekt eller finns brister?
* Den största lärdomen för såväl lärare som studenter var hur dåligt bilder och text normalt samverkar i naturvetenskapliga böcker och på hemsidor på internet.
* Det var en hel del problem med copyright och att visa/länka/modifiera andras bilder i relation till att producera egna. (Creative commons-licensierade bilder verkar inte ha använts.)
* Det är viktigt med enkla och lättanvända verktyg. Ritplattor efterfrågas. Den använda wiki-lösningen (som bygger på Apples lösning) var inte tillräckligt enkel så att man lätt kunde bädda in bilder. (Och det är ju inte heller Mediawiki i sitt grundutförande.)
* Inom vissa områden jämfördes videobild med stillbild: Det blev uppenbart att denna långsamt svepande video-sekvens gav en mycket bättre återgivning av skillnaderna mellan barrskog och lövskog än de motsvarande stillbilder som tagits med digitalkamera.
Det verkar också som att ett av resultaten av projektet blev något som man egentligen tänker sig skulle vara en grundförutsättning för skolarbetet idag, nämligen intresset för streamade videoklipp på nätet. Det framgår av rapporten att lärarstudenternas intresse för det material som finns på nätet ökade och att de hjälpte till att införa YouTube-klipp i undervisningen på de skolor där de gjorde sin VFU. Är det inte lustigt att det inte är mer spritt att använda sånt material på dagens skolor?
Jag hoppas att återkomma till temagruppen i ett uppföljande inlägg framöver.
/Simon Winter
En skön sommar tillönskas
Terminens arbete lider mot sitt slut. Lagom till midsommarhelgen kommer äntligen solen och värmen. Vårens intensiva arbete i projektet ger resultat. Nyligen fattade Nämnden för lärarutbildning och utbildningsvetenskap viktiga beslut som rör centrala områden i ansökan till Högskoleverket om den nya lärarutbildningen vid Linnéuniversitetet. I ansökan finns viktiga skrivningar om mål för utbildningen avseende digital kompetens. Forskningsplattformen IT och lärande och erfarenheterna från Ung Kommunikation är centrala komponenter för implementering av dessa mål. Till hösten återkommer vi med beskrivningar. Ökat intresse och efterfrågan på samarbete och kompetensutveckling finns från olika skolhuvudmän och andra organisationer.
Nu växer alltmer behovet av en central diskussion om universitetets roll och ansvar för fördjupning av frågor som rör teknikutveckling, lärande och undervisning. Det är inte bara för blivande lärare dessa frågor är viktiga. Nu börjar en generation studenter i olika typer av utbildningar, som är födda och uppvuxna med nätet som en självklar arena för socialt liv, information, nyhetsförmedling och upplevelser. Men frågor om kunskapsutveckling är inte lika självklar. Att universitetet och högskolor har en roll i detta är väl närmast självklar, men en gemensam strategi saknas fortfarande.
Vi väntar fortfarande också på centrala politiska initiativ som inte bara handlar om e-tjänster och utbyggd infrastruktur. Nog så viktiga frågor, men utbildningspolitiska visioner behövs också.
Men först en välbehövlig semester. Ett stort tack till alla medarbetare för ett utomordentligt arbete och stort engagemang. Tack också till alla som följer projektet. Välkomna tillbaka i augusti.
Matematik och de digitala möjligheterna
I fredags arrangerade Linnéuniversitetet, CeLeKT-gruppen, Ung Kommunikation och matematikdidaktikerna ett erfarenhetsutbyte med Nationellt Centrum för Matematikutbildning (NCM), Göteborgs universitet och Malmö högskola. Nyligen öppnades webbplatsen IKT i matematikundervisningen, ett projektsamarbete mellan Göteborgs universitet och Malmö högskola. Det finns en hel del erfarenheter presenterade, men mer från den internationella diskussionen. Det finns spridda öar i landet som jobbar med matematik och IT (i Katrins blogg En hel del matematik finns exempel), men tyvärr fortfarande alldeles för få. Ser man till hur många som försöker integrera matematikundervisningen med utomhusaktiviteter via mobil teknik är vi ännu färre, men Malmö högskola, också i samarbete med Smedingeskolan i Kungsbacka, finns. Viktigt att hitta samarbetsmöjligheter.
Under två år har nu Skolverket beviljat projektmedel för utveckling av matematikundervisningen. Skolhuvudmän över hela landet har skickat in ansökningar, närmare bestämt ca 2700. Alla ansökningar, både beviljade och avslagna, finns nu lagrade i SIRIS. Det innebär att det nu är möjligt att göra sökningar på verksamhetsår, kommun, status (om de är beviljade eller inte). Det är också möjligt att göra fritextsökningar. En snabb scanning visar på få beviljade projekt som på ett medvetet sätt syftar till att utveckla matematikundervisningen genom att använda datorer, internet och mobil teknik. Vi befinner oss i början av ett spännande och omfattande utvecklingsarbete.
Läs även andra bloggares åsikter om matematik, undervisning, datorer, internet, mobilitet
Nätet, vad gör det med oss?
Frågor om nätet och nätets betydelse för vår uppfattning om oss själva, om livet och om samhället diskuteras alltmer. Förra söndagen (6/6) råkade jag lyssna på två program som gav helt olika bilder och tolkningar av vad nätet och de digitala mediernas utbredning betyder. Programmet Livet och Döden i P1, som hade rubriken "Lögnen" handlade om individen, jaget och medvetandet. Två personer fick komma till tals, Alexander Bard och Isobel Hadley-Kamptz. Intressantast var att lyssna till Isobels synpunkter, som också finns mer utförligt formulerad i artikeln Outsourcad Människa, Arena nr 1/2010 (tyvärr inte på nätet). Utgångspunkten är att internet och digital kommunikation förändrar vårt tänkande. Den förändrar också vårt sätt att se på tänkande och hur vi tänker om kreativitet. Myten om den avgränsade människan blottläggs. En myt som främst odlat fram bilden av den ensamme tänkaren som skapar oberoende av andra. En myt som odlades starkt under 1800- och 1900-talet.
Vi är beroende av andras tänkande, vi är beroende av hjälpmedel för vårt tänkande. Hon jämför två personers sätt att lösa ett matematiskt problem. En använder bara hjärnan, den andre penna och papper. Den som löser med papper och penna löser problemet snabbare. Hjärnforskning har också visat att hjärnan fungerar olika i de bägge fallen. Skriftspråket var den första stora förändringen där vi kunde lägga över stora delar av det kollektivt producerade i en beständigare form. Kritik fanns. Sokrates menade att skriften försämrade människans minne och den tryckta texten inte hade samma följsamhet mot människans själsliv och därför bara blev envägskommunikation.
Ytterligare förändring inträffade när boktryckarkonsten kom och tryckta skrifter kunde spridas i massomfattning. Det vara inte heller okontroversiellt. Diderot tog strid och kämpade för tryckning av den stora franska Encyklopedin. Poängen, som Isobel Hadley-Kamptz vill förmedla, är att vi är mitt inne i en lika stor förändringsprocess nu. Blixtsnabb respons på tankar och idéer som vi sprider i våra digitala nätverk, ger upphov till nya associationer och tankar som gör att vi börjar tänka annorlunda. Tekniken blir en integrerad del av vårt sätt att tänka.
I skarp kontrast målar Johannes Ekman (kulturjournalist på SR), upp något helt annat i programmet Publicerat. Vi bör, i stället för "sociala medier", tala om "asociala medier", en skärmkultur som isolerar oss från varandra. I takt med att vi sitter vid allehanda skärmar, datorskärmar på jobbet och hemma, däremellan mobilskärmen, så ökar avstånden mellan oss. Dessa aktiviteter gör oss fattigare på mänskliga relationer. Han citerar den engelske författaren Will Self som blivit så trött på allt meningslöst pladder och enkelriktat trivialsnack från mobiltelefonerna som ockuperar det offentliga rummet, att han börjat läsa högt ur någon filosofisk fackbok på bussen eller tåget. Johannes Ekman kåserar vidare:
"TV-skärmen är skenbart ett socialt medium, men TV bjuder envägskommunikation, den bjuder på mediemänniskor inte medmänniskor" "Vi får medialisering" i stället för medvetenhet" säger han och citerar Ulf Wickbom.
Så vad gör nätet med oss och vad är egentligen envägskommunikation? På relativt kort tid har vår livssituation förändrats. Vi befinner oss mitt i en förändring som vi faktiskt vet ganska lite om. Vi ska nog inte, lika lite som tidigare generationer, krampaktigt önska oss tillbaka. Därför är diskussionen, om vad vi faktiskt ser och upplever och hur vi väljer att tolka den, så spännande. Deltar vi, kanske vi förändrar och förändras?
Läs även andra bloggares åsikter om nätet, livet, samhället, tänkande, isolering, Livet och Döden, Publicerat
Vi är beroende av andras tänkande, vi är beroende av hjälpmedel för vårt tänkande. Hon jämför två personers sätt att lösa ett matematiskt problem. En använder bara hjärnan, den andre penna och papper. Den som löser med papper och penna löser problemet snabbare. Hjärnforskning har också visat att hjärnan fungerar olika i de bägge fallen. Skriftspråket var den första stora förändringen där vi kunde lägga över stora delar av det kollektivt producerade i en beständigare form. Kritik fanns. Sokrates menade att skriften försämrade människans minne och den tryckta texten inte hade samma följsamhet mot människans själsliv och därför bara blev envägskommunikation. Ytterligare förändring inträffade när boktryckarkonsten kom och tryckta skrifter kunde spridas i massomfattning. Det vara inte heller okontroversiellt. Diderot tog strid och kämpade för tryckning av den stora franska Encyklopedin. Poängen, som Isobel Hadley-Kamptz vill förmedla, är att vi är mitt inne i en lika stor förändringsprocess nu. Blixtsnabb respons på tankar och idéer som vi sprider i våra digitala nätverk, ger upphov till nya associationer och tankar som gör att vi börjar tänka annorlunda. Tekniken blir en integrerad del av vårt sätt att tänka.
I skarp kontrast målar Johannes Ekman (kulturjournalist på SR), upp något helt annat i programmet Publicerat. Vi bör, i stället för "sociala medier", tala om "asociala medier", en skärmkultur som isolerar oss från varandra. I takt med att vi sitter vid allehanda skärmar, datorskärmar på jobbet och hemma, däremellan mobilskärmen, så ökar avstånden mellan oss. Dessa aktiviteter gör oss fattigare på mänskliga relationer. Han citerar den engelske författaren Will Self som blivit så trött på allt meningslöst pladder och enkelriktat trivialsnack från mobiltelefonerna som ockuperar det offentliga rummet, att han börjat läsa högt ur någon filosofisk fackbok på bussen eller tåget. Johannes Ekman kåserar vidare:
"TV-skärmen är skenbart ett socialt medium, men TV bjuder envägskommunikation, den bjuder på mediemänniskor inte medmänniskor" "Vi får medialisering" i stället för medvetenhet" säger han och citerar Ulf Wickbom.
Så vad gör nätet med oss och vad är egentligen envägskommunikation? På relativt kort tid har vår livssituation förändrats. Vi befinner oss mitt i en förändring som vi faktiskt vet ganska lite om. Vi ska nog inte, lika lite som tidigare generationer, krampaktigt önska oss tillbaka. Därför är diskussionen, om vad vi faktiskt ser och upplever och hur vi väljer att tolka den, så spännande. Deltar vi, kanske vi förändrar och förändras?
Läs även andra bloggares åsikter om nätet, livet, samhället, tänkande, isolering, Livet och Döden, Publicerat
Nya initiativ från skolor
Veckan som gått har varit intensiv med möten och förberedelser för ansökan om examenstillstånd. Landets lärarutbildningar går på knä. Utbildningsplaner, kursplaner och ansökningar ska diskuteras, formuleras och sammanställas på alldeles för kort tid. Kvaliteten ska öka i den nya lärarutbildningen sägs i den politiska retoriken. Vi får hoppas det, trots att rimliga förutsättningar inte ges.
Men det finns andra saker att glädja sig åt. Nya initiativ tas från skolor och kommuner när det gäller att skapa förutsättningar för ökad kvalitet i undervisningen där digitala system finns med som en integrerad del. Syfte är klart formulerat: ökad måluppfyllelse. Jag skriver digitala system i stället för digitala verktyg. I de kompetensutvecklingsinsatser vi nu försöker skapa handlar det allt mindre om att enbart använda olika verktyg. Det handlar om att skapa hållbara strategier där den digitala tekniken är en del av ett integrerat system av olika delar som innefattar aktuellt innehåll, ämnets särart, design, lokala förutsättningar (exempelvis fungerande utrustning, åtkomst till internet), elevernas förförståelse och lärarens kompetens och kreativitet. Här är vi bara i början av ett medvetet kunskapsbygge.
Vi har denna vecka haft kontakt med två kommuner som visat sig intresserade av våra tjänster. I måndags genomförde vi dessutom en övning i matematik med åk 6-elever på en skola här i Växjö. Arbetspasset som omfattade 4 timmar hade planerats av ansvarig lärare på skolan, matematikdidaktiker och Celektgruppen vid Linnéuniversitet. Uppgiften var att uppskatta höjden på några olika byggnader som ett led i förståelse av skala och proportionalitet. Eleverna skulle arbeta i grupper om tre, fotografera byggnaderna ur lite olika vinklar, spela in diskussionen när de resonerade om hur de skulle komma fram till höjden och sedan välja ett svarsalternativ. Detta gjordes med mobiltelefoner. När de kom tillbaka till klassrummet laddades innehållet i telefonerna upp på en webbsida och redovisning och diskussion genomfördes. Spännade att höra vilka olika strategier eleverna hade valt och hur de hade enats om ett gemensamt svar.
3D-projektioner av byggnaderna visades sedan upp med AR-teknik och eleverna fick uppskatta andra typer av byggnader och jämföra höjder. Även projektioner av kända byggnader t ex Eiffeltornet, Turning Torso och Cheops pyramid placerades på centrumkartan av Växjö. Just detta moment med AR-tekniken tillförde en extra dimension i arbetet eftersom det blev så påtagligt hur höga dessa var och som i sin tur ledde till en diskussion om andra höga byggnader.
Ur denna övning finns mängder med frågor att diskutera som har att göra med förståelse, inspiration, motivation och inte minst betydelsen av att synliggöra elevernas uppfattningar och sätt att resonera kring en utmanande uppgift. Men för att vi ska få något att diskutera så måste vi våga sjösätta experiment av olika slag och det är i detta perspektiv ett utvidgat samarbete mellan olika aktörer har sitt stora värde.
Läs även andra bloggares åsikter om skolutveckling, samarbete, matematik
Men det finns andra saker att glädja sig åt. Nya initiativ tas från skolor och kommuner när det gäller att skapa förutsättningar för ökad kvalitet i undervisningen där digitala system finns med som en integrerad del. Syfte är klart formulerat: ökad måluppfyllelse. Jag skriver digitala system i stället för digitala verktyg. I de kompetensutvecklingsinsatser vi nu försöker skapa handlar det allt mindre om att enbart använda olika verktyg. Det handlar om att skapa hållbara strategier där den digitala tekniken är en del av ett integrerat system av olika delar som innefattar aktuellt innehåll, ämnets särart, design, lokala förutsättningar (exempelvis fungerande utrustning, åtkomst till internet), elevernas förförståelse och lärarens kompetens och kreativitet. Här är vi bara i början av ett medvetet kunskapsbygge.
Vi har denna vecka haft kontakt med två kommuner som visat sig intresserade av våra tjänster. I måndags genomförde vi dessutom en övning i matematik med åk 6-elever på en skola här i Växjö. Arbetspasset som omfattade 4 timmar hade planerats av ansvarig lärare på skolan, matematikdidaktiker och Celektgruppen vid Linnéuniversitet. Uppgiften var att uppskatta höjden på några olika byggnader som ett led i förståelse av skala och proportionalitet. Eleverna skulle arbeta i grupper om tre, fotografera byggnaderna ur lite olika vinklar, spela in diskussionen när de resonerade om hur de skulle komma fram till höjden och sedan välja ett svarsalternativ. Detta gjordes med mobiltelefoner. När de kom tillbaka till klassrummet laddades innehållet i telefonerna upp på en webbsida och redovisning och diskussion genomfördes. Spännade att höra vilka olika strategier eleverna hade valt och hur de hade enats om ett gemensamt svar.3D-projektioner av byggnaderna visades sedan upp med AR-teknik och eleverna fick uppskatta andra typer av byggnader och jämföra höjder. Även projektioner av kända byggnader t ex Eiffeltornet, Turning Torso och Cheops pyramid placerades på centrumkartan av Växjö. Just detta moment med AR-tekniken tillförde en extra dimension i arbetet eftersom det blev så påtagligt hur höga dessa var och som i sin tur ledde till en diskussion om andra höga byggnader.
Ur denna övning finns mängder med frågor att diskutera som har att göra med förståelse, inspiration, motivation och inte minst betydelsen av att synliggöra elevernas uppfattningar och sätt att resonera kring en utmanande uppgift. Men för att vi ska få något att diskutera så måste vi våga sjösätta experiment av olika slag och det är i detta perspektiv ett utvidgat samarbete mellan olika aktörer har sitt stora värde.
Läs även andra bloggares åsikter om skolutveckling, samarbete, matematik
Erfarenheter av temgruppen IKT i specialpedagogiken
Den här gruppen, som även kallar sig "Ung kompensation" har arbetat med IKT-hjälpmedel för elever med läs- och skrivsvårigheter.
Arbetet sträcker sig från 2007 till 2009 och täcker arbetet från att rekrytera skolor till projektarbetet fram till en färdig resursportal för kompensatoriska hjälpmedel.
Det visade sig vara svårt att få med skolor i ett sånt här projekt, och enligt en opublicerad rapport som jag har tagit del av var det bara en skola som gick med i projektet. Den skolan verkar däremot ha haft stor nytta av de hjälpmedel som projektet tillhandahöll.
Det gällde allt ifrån talsyntes och stavningskontroll till skannerpennor med automatisk översättning. Ett stort problem med denna moderna utrustning var att datorerna på skolan inte var tillräckligt bra, men efter påstötningar från temagruppen så gick rektorn med på att köpa nya datorer. Ganska mycket tid verkar också ha gått åt till praktisk hjälp med utrustningen.
Projektet lever vidare i form av den resursportal som går under namnet Ung kompensation, där det finns en rätt omfattande lista av IKT-hjälpmedel.
Det är en länksamling med tydliga instruktioner som säkert är mycket användbar, men tyvärr är en del av länkarna inte uppdaterade, och det är heller inte tydligt vilka som är de senast tillagda länkarna så det är svårt att få en uppfattning om hur aktuell samlingen är.
Jag återkommer till temagruppen i ett uppföljande inlägg.
/Simon Winter
Arbetet sträcker sig från 2007 till 2009 och täcker arbetet från att rekrytera skolor till projektarbetet fram till en färdig resursportal för kompensatoriska hjälpmedel.
Det visade sig vara svårt att få med skolor i ett sånt här projekt, och enligt en opublicerad rapport som jag har tagit del av var det bara en skola som gick med i projektet. Den skolan verkar däremot ha haft stor nytta av de hjälpmedel som projektet tillhandahöll.
Det gällde allt ifrån talsyntes och stavningskontroll till skannerpennor med automatisk översättning. Ett stort problem med denna moderna utrustning var att datorerna på skolan inte var tillräckligt bra, men efter påstötningar från temagruppen så gick rektorn med på att köpa nya datorer. Ganska mycket tid verkar också ha gått åt till praktisk hjälp med utrustningen.
Projektet lever vidare i form av den resursportal som går under namnet Ung kompensation, där det finns en rätt omfattande lista av IKT-hjälpmedel.
Det är en länksamling med tydliga instruktioner som säkert är mycket användbar, men tyvärr är en del av länkarna inte uppdaterade, och det är heller inte tydligt vilka som är de senast tillagda länkarna så det är svårt att få en uppfattning om hur aktuell samlingen är.
Jag återkommer till temagruppen i ett uppföljande inlägg.
/Simon Winter
Skolledare i Mörbylånga arbetar med film
I onsdags fick jag förmånen att inleda en studiedag för samtliga rektorer i Mörbylånga kommun. Bilder till föreläsningen:
Avsikten med studiedagen var att öka förståelsen för digitala medier, vidgat textbegrepp och dess betydelse för skolans utveckling. Ett mycket positivt initiativ, där man från förvaltningsledningen förstått vikten av att ansvariga beslutsfattare ute på skolorna måste bli medvetna om de nya textvärldar som växer fram och hur den digitala tekniken kan användas. Studiedagen hade organiserats i samarbete med Reaktor Sydost och AV-Media Kalmar.
Förmiddagen ägnades åt föreläsningar och eftermiddagen och kvällen till praktiskt filmande och diskussion kring gjorda erfarenheter. Färjestadens skola i Mörbylånga kommun har under flera år, med positiva resultat, arbetat med rörlig bild. De har också deltagit i en av temagrupperna i Ung Kommunikation, Rörlig bild och andra medier som kunskapsform, (mer om detta finns att läsa i temagruppens delrapport). Det finns ett växande intresse att sprida dessa erfarenheter i kommunen.
Fler föreläsare var inbjudna till förmiddagen och olika perspektiv speglades som gav en helhet och en inledning till det konkreta arbetet. Per Dahlbeck, lärarutbildare från Malmö Högskola, föreläste om sina erfarenheter av arbete med medier och estetiska lärprocesser. Han har arbetat med förskolor inspirerade av Reggio Emilia, med lärarstudenter i olika teaterprojekt. Han försöker hitta balans i skolans arbete, dels mellan teori och praktik, dels mellan ett mer projektorienterat arbetssätt och det mer programmatiska eller formella lärandet som dominerar i skolan. Ringsbergskolan i Växjö (en kommunal skola med estetisk profil) med bildläraren Lars Palm och SO-läraren Leif Svensson gav prov på arbetet med estetiska lärprocesser och där dessa integrerades i de teoretiska ämnena. Kattis Ellborg, barnteaterkonsulent vid Riksteatern i Kalmar län och Magnus Engvall, Reaktor Sydost berättade om sitt gemensamma arbete om vad som händer när kulturen gör gästspel på skolans arena. Den teoretiska delen avslutades av Maria Stam, Linnéuniversitetet, som tillsammans med Magnus ansvarat för temagruppen Rörlig bild.
Det blir alltmer tydligt hur kommuner efterfrågar kompetensutveckling som rör den snabba digitala utvecklingen. Kraven blir alltmer specifika. Det handlar inte i första hand om att bli bättre på tekniken, utan om att sätta in tekniken i ett sammanhang där skolan utvecklar sina arbetsformer för bli bättre på sitt uppdrag.
Läs även andra bloggares åsikter om vidgat textbegrepp, digitala medier, estetiska lärprocesser, skolutveckling, kompetens,
Avsikten med studiedagen var att öka förståelsen för digitala medier, vidgat textbegrepp och dess betydelse för skolans utveckling. Ett mycket positivt initiativ, där man från förvaltningsledningen förstått vikten av att ansvariga beslutsfattare ute på skolorna måste bli medvetna om de nya textvärldar som växer fram och hur den digitala tekniken kan användas. Studiedagen hade organiserats i samarbete med Reaktor Sydost och AV-Media Kalmar.
Förmiddagen ägnades åt föreläsningar och eftermiddagen och kvällen till praktiskt filmande och diskussion kring gjorda erfarenheter. Färjestadens skola i Mörbylånga kommun har under flera år, med positiva resultat, arbetat med rörlig bild. De har också deltagit i en av temagrupperna i Ung Kommunikation, Rörlig bild och andra medier som kunskapsform, (mer om detta finns att läsa i temagruppens delrapport). Det finns ett växande intresse att sprida dessa erfarenheter i kommunen.
Fler föreläsare var inbjudna till förmiddagen och olika perspektiv speglades som gav en helhet och en inledning till det konkreta arbetet. Per Dahlbeck, lärarutbildare från Malmö Högskola, föreläste om sina erfarenheter av arbete med medier och estetiska lärprocesser. Han har arbetat med förskolor inspirerade av Reggio Emilia, med lärarstudenter i olika teaterprojekt. Han försöker hitta balans i skolans arbete, dels mellan teori och praktik, dels mellan ett mer projektorienterat arbetssätt och det mer programmatiska eller formella lärandet som dominerar i skolan. Ringsbergskolan i Växjö (en kommunal skola med estetisk profil) med bildläraren Lars Palm och SO-läraren Leif Svensson gav prov på arbetet med estetiska lärprocesser och där dessa integrerades i de teoretiska ämnena. Kattis Ellborg, barnteaterkonsulent vid Riksteatern i Kalmar län och Magnus Engvall, Reaktor Sydost berättade om sitt gemensamma arbete om vad som händer när kulturen gör gästspel på skolans arena. Den teoretiska delen avslutades av Maria Stam, Linnéuniversitetet, som tillsammans med Magnus ansvarat för temagruppen Rörlig bild.
Det blir alltmer tydligt hur kommuner efterfrågar kompetensutveckling som rör den snabba digitala utvecklingen. Kraven blir alltmer specifika. Det handlar inte i första hand om att bli bättre på tekniken, utan om att sätta in tekniken i ett sammanhang där skolan utvecklar sina arbetsformer för bli bättre på sitt uppdrag.
Läs även andra bloggares åsikter om vidgat textbegrepp, digitala medier, estetiska lärprocesser, skolutveckling, kompetens,
Ny undersökning från Nordicom
I torsdags kom ett pressmeddelande från Nordicom med uppgifter om den 30:e upplagan av Mediebarometern. Där presenteras data från undersökningar om svenskarnas medievanor. Det är mycket viktiga resultat som visas och är särskilt viktiga i perspektiv av skolans roll och ansvar. Därmed är det också en viktig fråga för lärarutbildningen.
På 30 år har mediesituationen radikalt förändrats. Internet, mobiltelefon och sociala medier, inget av detta fanns 1979. Vi har fått en mer differentierad medieanvändning, men TV-tittande dominerar fortfarande i alla grupper utom gruppen ungdomar i åldern 15-24 år. Där dominerar internet. Ungdomar väljer i mindre utsträckning traditionell nyhetsmedia. De använder i stället nätet, där nyheterna presenteras på annat sätt, kortfattade och mer i kommentarform via bloggar.
"Detta mer fragmentariska tillägnande av nyheter där värderingen av källor ofta lämnas till den enskilde användaren ställer viktiga frågor om journalistikens roll i offentligheten utifrån ett demokratiperspektiv."
I pressmeddelandet lyfts journalistikens roll fram. Minst lika viktig är skolans roll. Det visar sig att utbildning har stor betydelse för hur medierna används:
"Förtätningen i medieutbudet innebär att en omfördelning har skett mellan medierna – från de traditionella medierna till nya medieformer på nätet. Man ägnar inte lika lång tid åt t ex att lyssna, titta och läsa vad gäller de traditionella medierna, radio, tv och tidningar, som tidigare. Men variationen är stor mellan olika grupper. Lågutbildade ägnar betydligt längre tid åt att lyssna på radio och tv än att använda internet i hemmet medan det motsatta gäller för högutbildade. Dessa sociala skillnader genomsyrar alla åldersgrupper."
Nordicoms undersökning är viktig. Den pekar på stora förändringar i vår medieanvändning och bör vara obligatorisk läsning för varje lärare och lärarstudent. Men samtidigt får vi inte hela bilden. Vi lägger knappt 20% av tiden på internet. Men kvalitativt sett kan det vara stora skillnader i användning. En person som endast använder e-post varje dag tillhör inte längre samma grupp som en som använder mobila lärmiljöer eller avancerade samarbetsteknologier.
Utifrån ett skolperspektiv måste det viktiga vara att alla barn och ungdomar får god förståelse för vad internet betyder och likvärdiga möjligheter att använda resurserna för identitetsskapande, lärande och medborgarinflytande.
Läs även andra bloggares åsikter om mediebarometern, medievanor, utbildning, internet, skolans ansvar, identitetsskapande, lärande, medborgarinflytande
På 30 år har mediesituationen radikalt förändrats. Internet, mobiltelefon och sociala medier, inget av detta fanns 1979. Vi har fått en mer differentierad medieanvändning, men TV-tittande dominerar fortfarande i alla grupper utom gruppen ungdomar i åldern 15-24 år. Där dominerar internet. Ungdomar väljer i mindre utsträckning traditionell nyhetsmedia. De använder i stället nätet, där nyheterna presenteras på annat sätt, kortfattade och mer i kommentarform via bloggar.
"Detta mer fragmentariska tillägnande av nyheter där värderingen av källor ofta lämnas till den enskilde användaren ställer viktiga frågor om journalistikens roll i offentligheten utifrån ett demokratiperspektiv."
I pressmeddelandet lyfts journalistikens roll fram. Minst lika viktig är skolans roll. Det visar sig att utbildning har stor betydelse för hur medierna används:
"Förtätningen i medieutbudet innebär att en omfördelning har skett mellan medierna – från de traditionella medierna till nya medieformer på nätet. Man ägnar inte lika lång tid åt t ex att lyssna, titta och läsa vad gäller de traditionella medierna, radio, tv och tidningar, som tidigare. Men variationen är stor mellan olika grupper. Lågutbildade ägnar betydligt längre tid åt att lyssna på radio och tv än att använda internet i hemmet medan det motsatta gäller för högutbildade. Dessa sociala skillnader genomsyrar alla åldersgrupper."
Nordicoms undersökning är viktig. Den pekar på stora förändringar i vår medieanvändning och bör vara obligatorisk läsning för varje lärare och lärarstudent. Men samtidigt får vi inte hela bilden. Vi lägger knappt 20% av tiden på internet. Men kvalitativt sett kan det vara stora skillnader i användning. En person som endast använder e-post varje dag tillhör inte längre samma grupp som en som använder mobila lärmiljöer eller avancerade samarbetsteknologier.
Utifrån ett skolperspektiv måste det viktiga vara att alla barn och ungdomar får god förståelse för vad internet betyder och likvärdiga möjligheter att använda resurserna för identitetsskapande, lärande och medborgarinflytande.
Läs även andra bloggares åsikter om mediebarometern, medievanor, utbildning, internet, skolans ansvar, identitetsskapande, lärande, medborgarinflytande
Konferensen Framtidens Lärarande visar kommuner på g
I förra veckan anordnades konferensen Framtidens Lärande i Nacka Strand. Huvudarrangör var stiftelsen Datorn i Utbildningen som ordnade konferensen i samarbete med bl.a. Skolverket, Specialpedagogiska skolmyndigheten, Sveriges Kommuner och Landsting, Internationella Programkontoret, Nacka kommun och Stiftelsen för Internetinfrastruktur.
Konferensen, som genomfördes för andra året i rad, är främst tänkt som en mötesplats för kommuner och skolor som vill utveckla nätverk och utbyta erfarenheter av IT i skolan. Fler och fler kommuner diskuterar nu hur man på ett strategiskt, pedagogiskt och ekonomiskt sätt kan integrera IT i skolans organisation. Man går från speciella datasalar, enstaka datorer i klassrummen till att faktiskt utrusta alla lärare och elever med var sin bärbar dator. Intressant är att se att man i högre utsträckning lämnar diskussionen om teknik utan fokuserar på hur den totala skolmiljön ska se ut och hur lärarna ska kunna öka måluppfyllelsen. Jan Hylén, tillammans med Thorbjörn Skarin från konsultföretaget Metamatrix redovisade en förstudie om kommunala strategier för skolutveckling med stöd av IT. De studerade skärningspunkten mellan strategi och genomförande. Finns ytterligare information att läsa i boken Digitaliseringen av skolan, Studentlitteratur.
Flera kommuner som under ett antal år byggt upp s.k. "en till en - miljö" har nu skapat goda erfarenheter av kompetensutveckling. PIM ses som en central del för att lägga en god grundkompetens hos samtliga lärare. Men frågan uppkommer ganska snart, vad som ska göras när grunden är lagd? Hur går man vidare och fördjupar kompetensen? Många önskar en starkare koppling till hur de digitala verktygen kan vara ett stöd för att utveckla olika ämnen. En lärare i engelska eller svenska har inte riktigt samma behov som en lärare i matematik eller fysik. Här är det viktigt att lärare ges möjligheter till fortsatt kompetensutveckling. Det finns möjligheter för universitet och högskolor att ta del och vara en aktiv part i den utvecklingen. Det förutsätter att det finns ett intresse hos forskare och lärarutbildare att på lika villkor gå in i gemensamma utvecklingsprocesser. Det handlar dels om att utveckla nya metoder och ny design av specifika kursmoment, dels att utarbeta digitala lärresurser som direkt kan användas i och utanför klassrummet.
Konferensen, som genomfördes för andra året i rad, är främst tänkt som en mötesplats för kommuner och skolor som vill utveckla nätverk och utbyta erfarenheter av IT i skolan. Fler och fler kommuner diskuterar nu hur man på ett strategiskt, pedagogiskt och ekonomiskt sätt kan integrera IT i skolans organisation. Man går från speciella datasalar, enstaka datorer i klassrummen till att faktiskt utrusta alla lärare och elever med var sin bärbar dator. Intressant är att se att man i högre utsträckning lämnar diskussionen om teknik utan fokuserar på hur den totala skolmiljön ska se ut och hur lärarna ska kunna öka måluppfyllelsen. Jan Hylén, tillammans med Thorbjörn Skarin från konsultföretaget Metamatrix redovisade en förstudie om kommunala strategier för skolutveckling med stöd av IT. De studerade skärningspunkten mellan strategi och genomförande. Finns ytterligare information att läsa i boken Digitaliseringen av skolan, Studentlitteratur.
Flera kommuner som under ett antal år byggt upp s.k. "en till en - miljö" har nu skapat goda erfarenheter av kompetensutveckling. PIM ses som en central del för att lägga en god grundkompetens hos samtliga lärare. Men frågan uppkommer ganska snart, vad som ska göras när grunden är lagd? Hur går man vidare och fördjupar kompetensen? Många önskar en starkare koppling till hur de digitala verktygen kan vara ett stöd för att utveckla olika ämnen. En lärare i engelska eller svenska har inte riktigt samma behov som en lärare i matematik eller fysik. Här är det viktigt att lärare ges möjligheter till fortsatt kompetensutveckling. Det finns möjligheter för universitet och högskolor att ta del och vara en aktiv part i den utvecklingen. Det förutsätter att det finns ett intresse hos forskare och lärarutbildare att på lika villkor gå in i gemensamma utvecklingsprocesser. Det handlar dels om att utveckla nya metoder och ny design av specifika kursmoment, dels att utarbeta digitala lärresurser som direkt kan användas i och utanför klassrummet.
CeLeKT-gruppen från Linnéuniversitetet under ledning av Marcelo Milrad, tillsammans med elever och lärare från Kronoberg skola i Växjö, visade mycket konkreta exempel på hur man kan utveckla undervisningen i naturvetenskap och matematik. I ena fallet användes sensorer, handatorer och mobiltelefoner, i andra fallet innovativ användning av interaktiv skrivtala. Den här typen av aktiviteter är tidskrävande att utveckla själva på skolorna, men i ömsesidigt samarbete där både lärare och elever involveras blir det möjligt att gå utanför de gängse ramarna.
Läs även andra bloggares åsikter om Framtidens Lärande, undervisning, bärbara datorer, innovation, sensorer, mobiltelefoner, interaktiv skrivtavla
Om konsten att visa vad ett problem är
En fantastiskt inspirerande film om hur man gör om problem (i matematik och fysik) så att de blir motiverande och så att eleverna inser vad problemet är.
I stället för att ge en handfull informationselement där uppgiften är att hitta rätt formel där de passar, eller till och med bara hitta vilken information som ska stoppas in var i formeln så föreläser Dan Meyer om "tålmodig" problemlösning, där den främsta uppgiften är att hitta själva problemet.
I hans form av didaktik frågar man inte efter formeln för att få veta hur lång tid det tar att fylla en vattentank -- i stället skapar man en film, eller annan multimedial representation, för att visa någon som fyller en vattentank. Och elevernas viktigaste uppgift blir att titta på filmens långsamma fyllande av tanken. Och till slut tänker de "Men hur lång tid kan det ta att fylla tanken?!" Och det är själva vitsen med uppgiften -- att eleven själv ser problemet!
I den här undervisningsformen blir kanske det viktigaste med IT att skildra verkligheten på ett rikt sätt så att man kan ta med sig viktiga aspekter av yttervärlden in i klassrummet och där kunna studera dem.
/Simon Winter
Torrsim i matematik
Katrin Lindwall skriver på sin blogg En hel del matematik om vikten av motivation och förståelse. Hennes dotter blir inte stimulerad av den "torrsimsmatematik" som tillämpas i skolan. Hon hänvisar till en intressant artikel av Peter Gärdenfors, publicerad i Sydsvenskan tidigare i vår. Jag känner igen det som Katrin skriver i det mina egna barn upplevt. De är vuxna nu och har lämnat skolan, är kreativa och hittar sin väg i livet, men inte inom matematikens område. Hur länge dröjer det innan vi får en Wow-faktor i matematikundervisningen?
Jag läser i söndagens DN (tyvärr inte i nätupplagan) om att jakten på morgondagens teaterpublik börjat . Enligt Benny Fredriksson, chef för Stockholms statsteater består publiken där till 74 % av kvinnor. Medelåldern är stigande, strax under 60. "Vi borde lära oss av idrotten hur vi lockar en manlig publik", säger Benny Fredriksson. Om man tittar på ansökningssiffrorna till lärarutbildningen vid Linnéuniversitetet (som inte på något sätt skiljer sig från andra lärarutbildningar) kanske fler borde lära av idrotten:
Biologi mot gymnasiet: 0 sökande som förstahandsval.
Kemi mot gymnasiet: 0 sökande
Fysik/matematik mot grundkolans senare år och gymnasiet: 1 sökande
Matematik mot grundskolans senare år och gymnasiet: 7 sökande
Att jämföras med:
Idrott mot grundskolans senare år och gymnasiet (Campus Växjö): 44 sökande som förstahandsval
Idrott, rörelse och hälsa mot grundskolans senare år och gymnasiet (Campus Kalmar): 34 sökande
Kan det ligga något i Peter Gärdenfors tal om motivation och förståelse?
Läs även andra bloggares åsikter om motivation, förståelse, kreativitet, Gärdenfors, torrsim
Jag läser i söndagens DN (tyvärr inte i nätupplagan) om att jakten på morgondagens teaterpublik börjat . Enligt Benny Fredriksson, chef för Stockholms statsteater består publiken där till 74 % av kvinnor. Medelåldern är stigande, strax under 60. "Vi borde lära oss av idrotten hur vi lockar en manlig publik", säger Benny Fredriksson. Om man tittar på ansökningssiffrorna till lärarutbildningen vid Linnéuniversitetet (som inte på något sätt skiljer sig från andra lärarutbildningar) kanske fler borde lära av idrotten:
Biologi mot gymnasiet: 0 sökande som förstahandsval.
Kemi mot gymnasiet: 0 sökande
Fysik/matematik mot grundkolans senare år och gymnasiet: 1 sökande
Matematik mot grundskolans senare år och gymnasiet: 7 sökande
Att jämföras med:
Idrott mot grundskolans senare år och gymnasiet (Campus Växjö): 44 sökande som förstahandsval
Idrott, rörelse och hälsa mot grundskolans senare år och gymnasiet (Campus Kalmar): 34 sökande
Kan det ligga något i Peter Gärdenfors tal om motivation och förståelse?
Läs även andra bloggares åsikter om motivation, förståelse, kreativitet, Gärdenfors, torrsim
Erfarenheter av temagruppen "AMULETS"
AMULETS står för "Advanced mobile and ubiquitous learning environments for teachers and students", och handlar alltså om hur man med avancerad mobil teknik kan skapa lärmiljöer för elever och lärare som ska finnas med "överallt" och inte specifikt i klassrummet.
AMULETS är ett projekt som framför allt är väl integrerat med forskningen vid avdelningen för medieteknik vid Linnéuniversitetet och de övriga aktiviteterna vid forskningscentret CeLeKT (Center for Learning and Knowledge Technologies), men också sedan lång tid med skolor i regionen. (Det är möjligt att jag själv inte är den bäst lämpade att skriva det här inlägget om erfarenheter, eftersom jag själv är verksam vid samma avdelning, delvis i närliggande projekt.)
Temagruppen har en hemsida och en blogg, och från forskningsgruppen CeLeKT finns det också en sida för projektet.
Det finns en slutrapport från del 1 av projektet, och en från del 2. Del två är kort, intressant och välskriven, och innehåller en hel del ganska avancerade pedagogiska experiment. Eller vad sägs om följande:
I mitten på maj kom 6 elever till universitetet. Två av dessa kom från en mellanstadieskola i Växjö och övriga var årskurs 7 och 8-elever från två olika högstadieskolor. Aktiviteten började i klassrummet där deras uppgift presenterades. Den gick ut på att som arkitekt rita och designa ett hus som skulle placeras på campus. Byggnadens höjd respektive totala volym begränsades av Teleborgs slotts höjd och diametern av Amphium. Därefter delades de in i två grupper och varje grupp försågs med två mobiltelefoner. Den ena telefonen var ”huvudtelefonen”, som gav grupperna olika slags information, till exempel visades en karta i displayen, när de befann sig inom rätt område (via telefonens GPS). Den andra telefonen var att betrakta enbart som ett verktyg vid avståndsberäkningarna.
Grupperna gav sig iväg ut och mot Slottet. När de befann sig inom rätt område ringde huvudtelefonen. På displayen kunde de då läsa den första uppgiften. Här skulle eleverna uppskatta höjden och mata in värdet i telefonen. Om svaret höll sig inom rätt marginaler, fick eleverna nästa uppgift. Den bestod i att med en träpinne syfta höjden på slottet och sedan ”lägga” det avståndet på marken. När detta var gjort kunde de med hjälp av mobiltelefonerna mäta avståndet med hjälp av GPSen och därefter mata in sina erhållna värden. Här kunde eleverna be om att få ledtrådar eller hjälp i form av korta filmsekvenser.
När eleverna mätt och beräknat de värden som de behövde fortsatte aktiviteten inne i klassrummet. De introducerades där till programmet Google SketchUp. Med hjälp av det här programmet och de uppmätta värdena påbörjades arbetet med att designa en ny byggnad (3D) på campus. Dagen avslutades med att elevernas byggnader exporterades till ett annat program och med hjälp av augmented-realitytekniken (AR) (se länken till filmen om AR i sidan 4) kunde alla husen visualiseras i 3D på salens interaktiva tavla.
Filmen som omtalas är denna film:
Ja, det har förstås krävts mycket både tekniskt och pedagogiskt utvecklingsarbete för att få till en sammanhängande lärmiljö mellan utomhusmiljö och klassrum, och mellan mobil teknik och fast IT-infrastruktur. Däremot är det i princip ingen specialutrustning inblandad, utan allting som används är konsumentprodukter.
Temagruppens arbete har resulterat i en lång rad publikationer och presentationer. Jag hoppas återkomma till gruppens erfarenheter i ett kommande inlägg.
/Simon Winter
Gapminder, AV-Media och Linnéuniversitet i samarbete
Nu är det klart! Internetfonden har beviljat projektmedel till AV-Media Kronoberg som i samarbete med Linnéuniversitet, (Ung Kommunikation och CeLeKT-gruppen), går in i ett ettårigt samarbete med Gapminder och Hans Rosling. I samarbetet finns också företaget Lekolar AB (fd Brio) som bl.a. är leverantör av Cleverboard
.
.
Syftet är att utveckla metoder och modeller som kan användas i undervisning, i skola och lärarutbildning för att öka förståelsen för vår omvärld genom att använda visualiserade data. Så här skriver vi i ansökan:
"Med hjälp av pilotgrupper på skolor i Kronoberg, Kalmar och Blekinge län samt lärarutbildningen vid Linnéuniversitet ska vi utarbeta lärmoduler som syftar till att tolka och bearbeta visualiserade data. Med lärmodul avses lektionsförslag, lärarhandledning, elevaktiviteter och bakgrundsfakta som kan användas i konkreta undervisningssituationer. Centralt i lärmodulerna är interaktivitet med hjälp av de resurser som finns på nätet. Med utbyggnad av interaktiva skrivtavlor i alltfler klassrum ökar möjligheterna att utveckla användningen av visualisering i undervisningen."
Det är en stor utmaning. Datamängder växer exponentiellt. Utbyggnaden av Internet ger oss en väl utbyggd infrastruktur där det finns utomordentliga möjligheter att öka omvärldsförståelsen genom att beskriva och visualisera olika samband. Hans Rosling är en föregångare på området. Nu senast vann han en stor seger då Världsbanken bestämde sig för att släppa data fritt för bearbetning. I pressmeddelandet från Världsbanken gavs ett direkt erkännande till honom. Även andra möjligheter till visualisering av offentliga data finns med tjänster som bl.a. Google utvecklar.
En huvudfråga för skolan är att lärare i ganska liten utsträckning medges tid för fördjupning av kunskaper på detta område. Det innebär att skolutveckling tar lång tid. Det är vår övertygelse att olika typer av lärmoduler som på olika sätt illustrerar hur detta kan användas i undervisning är nödvändiga att ta fram. I det samarbete som vi nu under flera år utvecklat inom forskning (CeLeKT), grundutbildning (Ung Kommunikation) och skolverksamhet (AV-Media), har vi tre nödvändiga ben som behövs för att skapa resurser som stödjer lärarnas kompetensutveckling. Det är också det långsiktiga målet med vårt samarbete. Att på detta sätt få stöd av Internetfonden gör arbetet än mer intressant och spännande.
En huvudfråga för skolan är att lärare i ganska liten utsträckning medges tid för fördjupning av kunskaper på detta område. Det innebär att skolutveckling tar lång tid. Det är vår övertygelse att olika typer av lärmoduler som på olika sätt illustrerar hur detta kan användas i undervisning är nödvändiga att ta fram. I det samarbete som vi nu under flera år utvecklat inom forskning (CeLeKT), grundutbildning (Ung Kommunikation) och skolverksamhet (AV-Media), har vi tre nödvändiga ben som behövs för att skapa resurser som stödjer lärarnas kompetensutveckling. Det är också det långsiktiga målet med vårt samarbete. Att på detta sätt få stöd av Internetfonden gör arbetet än mer intressant och spännande.
Läs även andra bloggares åsikter om Internetfonden, visualisering, Gapminder, lärmoduler, Linnéuniversitetet, AV-Media Kronoberg, Lekolär