Förändringar i små steg lyckas bäst
Thomas Lundqvist har skrivit en bok med titeln Biologiskt ledarskap, som presenterades i DN Jobb den 8 februari 2009.
Thomas Lundqvist utgår från att de som ska genomföra en förändring behöver känna till att:
- 80 % är programmerade att vara ifrågasättande eller negativa till förändring.
- Bara 20 % är uttalat positiva.
- De flesta tycker om trygghet och att känna igen sig.
- Båda grupperna behövs.
- De negativa behövs för stabilitet och långsiktighet.
- Vi ägnar ofta lång till att tänka ut förändringar och mycket kort tid till genomförandet.
I det här sammanhanget framhåller Thomas Lundqvist följande faktorer:
- Människor får göra det de är bra på och får uppmuntran.
- Små steg är viktiga för att lyckas.
- Detta ger självförtroende att utveckla sånt de är mindre bra på.
- Tid är den viktigaste faktorn.
Det framhålls att över hälften i ledningen för Thomas Lundqvists företag är ifrågasättande. Om alla genast sa Ja, skulle verksamheten spreta åt alla håll. Och så påpekas att den vanligaste fallgropen är att det går för fort.
Detta kan nog vara något för alla IKT-utvecklare att tänka på och ställa sig frågan varför just vi håller på med ”det nya”? Troligen är vi de 20 % positiva och kanske också otåliga. Det är särskilt besvärande eftersom just IKT-utvecklingen går så snabbt att vi aldrig kommer att hålla jämna steg med skolutveckling, som innefattar så många människor att det inte KAN gå lika fort.
Jag tror vi behöver diskutera hur vi ska förhålla oss till den verkligheten, det vill säga verkligheten finns inte bara utanför skolan, utan skolvärlden representerar också en verklighet vi måste förhålla oss sakligt till.
/ Ann-Marie Folkesson
Projektledare
Ung Kommunikation, Högskolan i Kalmar
Blivande fältskola
I början av projektet kommer lärarnas förändrade roll att fokuseras och stödjas. Det arbete som nu påbörjats är att lärarlagen utvecklar pedagogiska och didaktiska grundtankar och idéer kring olika lärandedesigner för att stödja elevernas lärande. De pedagogiska/didaktiska idéerna ligger sedan till grund för hur lärare och elever väljer ut den digitala tekniken som kan tänkas stödja olika sorters lärande.
Utvecklingen av den digitala skolkulturen förutsätter i detta projekt att lärare och elever samverkar och använder mötet för att dels utveckla elevers och lärares digitala kompetens dels utveckla den digitala kulturen. Skolan är utrustad med teknik och kommer framöver också att satsa på mer programvara som kan stödja de pedagogiska tankarna, till exempel så kommer program med ”virtuella världar” att utvecklas vidare inom undervisningen.
Målet med detta projekt är både att utveckla skolans digitala kultur och att erbjuda lärarutbildare och lärarstudenter en miljö där de möter en utvecklad digital kultur. Genom detta projekt kommer gymnasieskolan att redan inom kort att kunna användas som en väl utvecklad fältskola och i samverkan med lärarutbildningen också utvecklas till en kvalitetsklassad fältskola. Detta ligger helt i linje med de förslag om fältskolor som framförs i ”En hållbar lärarutbildning” (SOU 2008:109). Vi återkommer med mer information framöver.
Studiebesök i Ystad
Vi, Tom Gagner och Ann-Marie Folkesson, har varit på ett studiebesök hos IT-pedagogen i Ystad kommun, Joachim Thornström. Kommunen har gjort sig känd för att ha anammat den så kallade Trageton-modellen i alla skolor. Vi ville veta hur de gjort och hur detta arbete utvecklats under åren.
Det hela började med att en lärare läst om Trageton i en facktidning och blivit intresserad. Hon hörde av sig till kommunen och vill arbeta enligt Tragetons modell. Kommunen nappade och köpte in fyra datorer. I samma veva anställdes Joachim Thornström som IT-pedagog.
Många lärare åkte därefter iväg och lyssnade på en föreläsning av Trageton i Malmö och blev inspirerade. Joachim hjälpte till, genom att starta ett projekt, så att alla som hade ettor fick fyra datorer i sina klassrum. Under hela projekttiden bidrog kommunen med teknisk support, och även med idéer och uppslag. Joachim organiserade också ett erfarenhetsutbyte mellan deltagarna. Ingen av deltagarna har någonsin följt Tragetons modell till punkt och pricka. Hur arbetet har gått till finns beskrivet i en broschyr samt på hemsidan.
Vi fick också träffa två lärare, som berättade mer om hur de tänkt kring modellen. De har idén som utgångspunkt, men är sen flexibla utifrån sin lärarerfarenhet och den aktuella gruppen. Till exempel får barnen själva välja i stor uträckning om den vill stå eller sitta och de flesta verkade vilja sitta ner. Barnen fick skriva för hand och på dator parallellt. De elever som redan kunde skriva behövde förstås inte spökskriva, att följa modellen slaviskt tror vi för övrigt ingen gör och om man gör det är det nog en missuppfattning. Eleverna skrev ofta berättelser och de använde mest Word. De använde en del färdiga program för tangentbordsträning, så eleverna snabbt skulle få det lättare att skriva.
Just nu har man gått vidare med att sätta upp projektorer i klassrummen. Detta nämns som viktigare än att ha en interaktiv tavla. Det nya projektet kallar de ”Världen i klassrummet” och för detta behövs projektorer och Internetuppkoppling.
Lärarna anser att det är viktigt att vara med världen utanför skolan och även lära elever att skriva bloggar. De är också intresserade av att börja arbeta med film, då de menar att barn tänker i film. Den ursprungliga idén att “Skriva sig till läsning”, som Tragetons modell kallas, har de utvecklat till att tänka ”Alla elever har en berättelse”. För lärare handlar det om att tro på detta och att finna vägar för eleverna att uttrycka berättelsen.
Vi har alltså besökt en kommun med ett aktivt skolutvecklingsarbete. Just nu har man utvecklat IT-verksamheten genom att använda sig av PIM. Joachim berättade att det, till synes enkla PIM, fungerade över förväntan då kunskaperna från den kursen ledde vidare och väckte intresse.
En slutsats vi drar är att det behövs mycket både teknisk och idémässig support. Det behövs också en entusiastisk IT-pedagog på kommunnivå, som har en nära kontakt med den dagliga verksamheten. Här träffade vi alltså på en sådan; Joachim är både engagerad, kunnig och generös med idéer som han omsätter i supportstrukturer, som idébank, Skolväskan och Lilla skolväskan, och blogg på hemsidan.
/ Tom och Ann-Marie
Besök på University of Oulu
"The aim of the “Learning Ecosystems and Activities of the Future” (LEAF) initiative is to develop and implement a common Nordic strategy for supporting new funding possibilities to promote synergy in research and development in the field of Technology Enhanced Learning (TEL) across the Nordic countries.
Värd för workshopen var Sanna Järvelä som är professor inom "Learning and Educational Technology" och chef för EdTech, Educational Technology Research Unit vid University of Oulu.
Intressant är att lyfta fram både forskning och utveckling i ett nordiskt perspektiv. Det händer mycket på detta område runt om i världen. Eftersom vi i Norden har likartade förutsättningar när det gäller synen på undervisning och lärande finns skäl för en samordning av aktiviteterna. Initiativet gäller lärande i ett brett perspektiv, men det är naturligtvis extra intressant för lärarutbildningen att aktivera sig i detta samarbete. Här ges en möjlighet till forskningsmässig fördjupning som direkt riktar sig mot de frågor som lärarutbildningen måste ta ansvar för. Det handlar både om frågor som måste ingå i den obligligatoriska lärarutbildningen, men också att skapa möjligheter för fördjupningar med inrikting på lärande och IT eller "Technology Enhanced Learning" på masternivå inom lärarutbildnignens ram både för studenter och färdiga lärare.
Förhoppningsvis får vi anledning att återkomma till LEAF-initiativet.
Kris i skolan?
Radioprogrammet Kris i skolan hade i höstas en uppmärksammad serie om tillståndet i de svenska skolorna med utgångspunkt i de internationella mätningarna PISA, TIMSS och PIRLS och utbildningsminister Jan Björklunds tolkning av dessa. En uppföljning av dessa program gjordes i söndags med ett program om hur våra grannländer påverkats av dessa undersökningar.Beklämmande nog visar programmet att internationella undersökningar landar i en pågående utbildningsdebatt i de enskilda länderna och utnyttjas medialt och politiskt för att nå vissa bestämda mål. Dessa har inte så mycket att göra med vad undersökningarna faktiskt visar, utan handlar mera om vilka ideologier och visioner som finns om utbildningspolitiken.
Detta visas också i en avhandling från Uppsala universitet gjord av Daniel Pettersson, Internationell kunskapsbedömning som inslag i nationell styrning av skolan. Han säger bl.a. så här i intervjun i Skolporten:
"Det som har förvånat mig mest är att det varit så tyst från forskarsamhället när det gäller hur man tolkar undersökningarna. Tolkningsrätten har helt okritiskt getts till ett antal skolpolitiker."
Just nu arbetar CERI, en forskningsenhet inom OECD med att förbereda en undersökning i medlemsländerna om hur det ser ut med IT i lärarutbildningarna. Resultaten blir intressanta, men med tanke på ovanstående, minst lika intressant blir att följa de mediala och politiska reaktionerna på resultaten. Eller också inte. Om resultaten är extremt goda, som t.ex. i TIMSS 1995 när det gällde matematikkunskaper, kan dessa resultat gå spårlöst förbi eller om resultaten är dåliga, så kan dessa också gå spårlöst förbi, eftersom just IT i skola och högre utbildning inte nu står så högt på den utbildningspolitiska agendan.
Läs även andra bloggares åsikter om kris i skolan, timss, pirls, pisa, IT i lärarutbildning
Föreläsning i Malmö och spännande initiativ från Kungsmadskolan
I tisdags fick jag förmånen att inleda föreläsningsserien Kreativitet och förändring på LTIC, Learning and Technology Innovation Center på Malmö högskola. Föreläsningsserien är ett samarbete mellan Malmö högskola och Pedagogiska Centralen. Ett spännande program följer under våren med inslag från skolan, likaväl som från högskolan och teori varvas med praktik. Utmärkt initiativ.Jag uppehöll mig vid förändringar i medielandskapet och den snabba förändring vi är mitt uppe i. Trycket på skola och högre utbildning ökar men det råder fortfarande stor osäkerhet hur den nya utvecklingen ska hanteras. Fullt förståeligt, men samtidigt ökar kraven på att också skolan måste förstå och kunna hantera förändrade strukturer.
Tre frågor diskuterades speciellt:
Mobilitet. Alltfler elever blir alltmer mobila, inte bara mobiltelefoner utan också mp3-spelare och bärbara datorer. Tillsammans med trådlösa nätverk som i allt högre utsträckning installeras på skolor och högskolor, så finns inte längre några hinder för att nå nätet och alla dess resurser. Det blir svårt att tänka sig det vanliga klassrummet. Men hur organiserar man då undervisningen?
Informationskompetens eller snarare navigationskompetens, som jag fick lära mig att det numera heter. Det är en helt nödvändig kompetens att arbeta med i skola och lärarutbildning. Studenterna verkar inte få så mycket av detta annat än möjligtvis kunskap om hur de ska förhålla sig i sitt eget sökande. Men de ska också kunna vara ett stöd för eleverna när de kommer ut som färdiga lärare. För både lärare och lärarutbildare är samarbete med bibliotekarier på olika nivåer centralt för att klara uppgiften.
Mediekompetens är också ett område som lärare på olika nivåer behöver utveckla. På vår mediepedagogiska konferens blev detta också tydligt. Samarbete mellan ämneslärare och medie- och bildlärare är en väg att gå. En annan väg är att söka samarbete med experter från AV-Media och regionala resurscentra.
I detta sammanhang var det roligt att träffa skolledningen vid Kungsmadskolan, en gymnasieskola i Växjö, som även tidigare varit involverad i projektet. Nu inleds ett samarbete mellan medielärare och ämneslärare i syfte att hitta utvecklingsmöjligheter, i ämnena specifikt, men också i mötet med lärarstudenter. Jag hoppas få komma tillbaka till detta utvecklingsarbete längre fram.
Upphovsrätt och utbildning
"Får man jobba med "media" i klassrummet? (med film, TV, radio, musik, data, internet, foto, tidskrifter och tidningar)
Hur ofta bryter dina barns lärare mot lagen? Varje lektion, dagligen, en gång i veckan? Ni kanske inte vet? Och om ni inte vet så kan det bero på att då man pratar om och utreder yttrandefrihet och upphovsrätt så är utbildningen aldrig med i diskussionerna. Sällan frågar man elever och lärare om vad som behövs för att bedriva en tidsenlig språkundervisning."
Vidare läsning rekommenderas. Ytterst är detta en politisk fråga som måste få sin lösning i juridiska termer. Vi måste alltså påverka våra politiker att ta ställning för kreativitet och nyskapande för våra barn och ungdomar. Det är alldeles galet att jämställa elevproduktioner i utbildningssyfte med kommersiella aktiviteter.
Läs även andra bloggares åsikter om upphovsrätt, skola, utbildning, elevproduktioner, filmpedagog