Möte med temagrupper för självvärdering
I dag har det varit en lärorik dag. Under Kari Österlings och Gudrun Molanders ledning träffades de första sex temagrupperna och projektledningen för att diskutera det gångna arbetet, erfarenheter, en kommande självvärdering och delaktigheten i Ung Kommunikation.
Det var ett mycket bra möte. Främst därför att det fanns en vilja hos samtliga deltagare att dela med sig av de gjorda erfarenheterna och att samtidigt ställa viktiga frågor. Kari och Gudrun ledde diskussionerna vidare på ett förtjänstfullt sätt. Vi kunde konstatera att det arbete och de erfarenheter som gjorts i temagrupperna sedan i höstas täcker ett brett spektrum av olika frågeställningar. Frågeställningar som är mycket relevanta för projektet som helhet.
De svåra frågorna vi måste arbeta vidare med och som vi i nuläget inte har några bra svar på är hur vi fasar in och tar tillvara erfarenheterna inom den ram som projektet verkar i d.v.s lärarutbildning och skola. Det sätt som vi arbetar på är inte gängse. I temagrupperna finns en stor frihetsgrad att tolka projektets intentioner och vi har alla olika bilder av målet. Det är inte heller enkla strukturer att förändra. Samtidigt ser vi att det arbete som utförs är både innovativt och gör nytta. Men skapas inte hållbara lösningar är det på sikt ointressant.
För oss i projektledningen var också mötet lärorikt med tanke på de nya temagrupper som nu förhoppningsvis kommer igång. En samstämmig uppfattning var att just detta möte borde lagts tidigare. Då hade det varit lättare för temagruppsledarna att tolka sitt uppdrag gentemot projektet som helhet. Dessutom borde vi på ett mer aktivt sätt engagera oss i vad som faktiskt händer i respektive grupp. Temagruppsledarna har känt sig ganska ensamma i sin roll gentemot deltagarna i sin egen grupp. Att träffas tillsammans och utbyta erfarenheter ses som mycket viktigt. Projektledningens ansvar måste vara att tidigt i processen skapa möjligheter för utbyte av erfarenheter eftersom man centralt har ett övergripande perspektiv. Det blir sedan lättare för temagruppsledarna att ta ytterligare initiativ för kontakter sinsemellan.
Som en direkt effekt av dagens möte bestämde vi i projektledningen, tillsammans med Kari och Gudrun, att temagrupperna, både gamla och nya ska träffas den 10 september. Då har de gamla temagrupperna gjort en självvärdering, de nya grupperna har hunnit starta och centralt i projektet har vi kommit en bit på väg i analys- och utvärderingsarbetet. Förhoppningsvis kan alla dessa komponenter aktivt bidra till att projektet tar några ytterligare några kliv framåt.
Det var ett mycket bra möte. Främst därför att det fanns en vilja hos samtliga deltagare att dela med sig av de gjorda erfarenheterna och att samtidigt ställa viktiga frågor. Kari och Gudrun ledde diskussionerna vidare på ett förtjänstfullt sätt. Vi kunde konstatera att det arbete och de erfarenheter som gjorts i temagrupperna sedan i höstas täcker ett brett spektrum av olika frågeställningar. Frågeställningar som är mycket relevanta för projektet som helhet.
De svåra frågorna vi måste arbeta vidare med och som vi i nuläget inte har några bra svar på är hur vi fasar in och tar tillvara erfarenheterna inom den ram som projektet verkar i d.v.s lärarutbildning och skola. Det sätt som vi arbetar på är inte gängse. I temagrupperna finns en stor frihetsgrad att tolka projektets intentioner och vi har alla olika bilder av målet. Det är inte heller enkla strukturer att förändra. Samtidigt ser vi att det arbete som utförs är både innovativt och gör nytta. Men skapas inte hållbara lösningar är det på sikt ointressant.
För oss i projektledningen var också mötet lärorikt med tanke på de nya temagrupper som nu förhoppningsvis kommer igång. En samstämmig uppfattning var att just detta möte borde lagts tidigare. Då hade det varit lättare för temagruppsledarna att tolka sitt uppdrag gentemot projektet som helhet. Dessutom borde vi på ett mer aktivt sätt engagera oss i vad som faktiskt händer i respektive grupp. Temagruppsledarna har känt sig ganska ensamma i sin roll gentemot deltagarna i sin egen grupp. Att träffas tillsammans och utbyta erfarenheter ses som mycket viktigt. Projektledningens ansvar måste vara att tidigt i processen skapa möjligheter för utbyte av erfarenheter eftersom man centralt har ett övergripande perspektiv. Det blir sedan lättare för temagruppsledarna att ta ytterligare initiativ för kontakter sinsemellan.
Som en direkt effekt av dagens möte bestämde vi i projektledningen, tillsammans med Kari och Gudrun, att temagrupperna, både gamla och nya ska träffas den 10 september. Då har de gamla temagrupperna gjort en självvärdering, de nya grupperna har hunnit starta och centralt i projektet har vi kommit en bit på väg i analys- och utvärderingsarbetet. Förhoppningsvis kan alla dessa komponenter aktivt bidra till att projektet tar några ytterligare några kliv framåt.
Second Life engagerar
Hej! Idag är det inte Lennart som skriver i bloggen utan Ung Kommunikations nya informatör. Jag heter Carina Sörgårn och arbetar alltså med informationsfrågor i projektet. Jag har arbetat på Informationsenheten vid Växjö universitet i snart tio år, och jag är utlånad på 50 procent till Ung Kommunikation. Tveka inte att kontakta mig om ni har några tankar och idéer om hur man bäst kan sprida information om projektet!
Att Second Life är något som engagerar folk är tydligt. I Expressen kunde man för några dagar sedan läsa en artikel om att Svenska institutet satsar pengar på att bygga upp en ambassad i Second Life. Det är intressant att läsa alla kommentarer till artikeln, meningarna om Second Life går verkligen isär. En av Ung Kommunikations nya temagrupper handlar om just Second Life. Det är Nätverket SIP, i samarbete med lärarstudenter vid Växjö universitet, som startar temagruppen "Second Life är ung kommunikation". Mer information om de nya temagrupperna kommer snart.
/ Carina Sörgårn
Att Second Life är något som engagerar folk är tydligt. I Expressen kunde man för några dagar sedan läsa en artikel om att Svenska institutet satsar pengar på att bygga upp en ambassad i Second Life. Det är intressant att läsa alla kommentarer till artikeln, meningarna om Second Life går verkligen isär. En av Ung Kommunikations nya temagrupper handlar om just Second Life. Det är Nätverket SIP, i samarbete med lärarstudenter vid Växjö universitet, som startar temagruppen "Second Life är ung kommunikation". Mer information om de nya temagrupperna kommer snart.
/ Carina Sörgårn
Personal Learning Environments
Stefan Pålsson skrev i förra veckan på Omvärldsbloggen om Elgg - en plattform för personligt och gemensamt lärande och hänvisar till en artikel i Wired. Det är ett intressant resonemang som redovisas i artikeln. Man jämför med de lärplattformar som nu i hög utsträckning finns på universitet och högskolor över världen. De bygger på principen om lärarledd, kursorienterad undervisning med små möjligheter till aktivt deltagande och samarbete mellan studenter över kursgränserna.
"Broadly, Elgg represents a shift from aging, top-down classroom technologies like Blackboard to what e-learning practitioners call personal learning environments -- mashup spaces comprising del.icio.us feeds, blog posts, podcast widgets -- whatever resources students need to document, consume or communicate their learning across disciplines."
När vi under de senaste 10 - 15 åren byggt upp lärmiljöer på nätet så är vi naturligtvis fångna i den bild vi har av ett lärande. Klassrumsmetaforen och därmed den struktur som byggs upp sitter djupt rotad i oss. Det är spännande att tänka i nya banor och nya miljöer. Kan en lärmiljö vara personligt utformad i stället för anpassad till utbildningsanordnarens struktur? Kan t.ex. också Second Life vara en intressant miljö för lärande?
"Broadly, Elgg represents a shift from aging, top-down classroom technologies like Blackboard to what e-learning practitioners call personal learning environments -- mashup spaces comprising del.icio.us feeds, blog posts, podcast widgets -- whatever resources students need to document, consume or communicate their learning across disciplines."
När vi under de senaste 10 - 15 åren byggt upp lärmiljöer på nätet så är vi naturligtvis fångna i den bild vi har av ett lärande. Klassrumsmetaforen och därmed den struktur som byggs upp sitter djupt rotad i oss. Det är spännande att tänka i nya banor och nya miljöer. Kan en lärmiljö vara personligt utformad i stället för anpassad till utbildningsanordnarens struktur? Kan t.ex. också Second Life vara en intressant miljö för lärande?
Digital kompetens
EU-kommissionen har arbetat fram en lista på 8 nyckelkompetenser för det livslånga lärandet. En mer ingående beskrivning hittar du här.
Skolverket, Myndigheten för skolutveckling och KK-stiftelsen har bildat en projektgrupp för att undersöka vad digital kompetens betyder för grundskolan och gymnasieskolan och på vilket sätt den ska synliggöras i styrdokument. Arbetet kommer säkert ockå att påverka examensmålen för lärarutbildning.
Ett alldeles utmärkt initiativ. Bra att diskussionen om digital kompetens nu tas upp och bearbetas av centrala skolmyndigheter. Förhoppningsvis skapas underlag som också når Utbildningsdepartementet. Frågan är dock inte alldeles enkel. Det är lätt att hamna i en uppräkning av en mängd färdigheter. Det är kanske snarare förmågor, förhållningssätt och attityder i ett långsiktigt perspektiv som är viktiga. De flesta barn och ungdomar har i dag en god digital kompetens om vi ser till den konkreta användningen. Det är viktigt för skolan att möta dessa kompetenser på ett positivt sätt genom att använda sig av de arbetsformer och verktyg som är så självklara idag som bl.a. webben medger. Jag är övertygad om att vi kan nå längre och i många fall lyckas bättre med det uppdrag skolan har. Men det skapar också en utmärkt plattform för en dialog om de företelser som inte är så tydliga och självklara: hur förstå världen; hur kunna delta som medborgare; vad är sant och falskt; vilka värderingar speglas; vilka etiska frågeställningar aktualiseras.
Därför är det viktigt att det inte blir ett eget ämne utan återfinns som en självklar del i alla ämnen. Men det ställer också krav på en vidgad komepetens hos lärare. Det finns alltså skäl att välkomna den satsning på kompetensutveckling av lärare som regeringen föreslagit och att förhoppningsvis digital kompetens blir en central komponent i denna satsning.
Skolverket, Myndigheten för skolutveckling och KK-stiftelsen har bildat en projektgrupp för att undersöka vad digital kompetens betyder för grundskolan och gymnasieskolan och på vilket sätt den ska synliggöras i styrdokument. Arbetet kommer säkert ockå att påverka examensmålen för lärarutbildning.
Ett alldeles utmärkt initiativ. Bra att diskussionen om digital kompetens nu tas upp och bearbetas av centrala skolmyndigheter. Förhoppningsvis skapas underlag som också når Utbildningsdepartementet. Frågan är dock inte alldeles enkel. Det är lätt att hamna i en uppräkning av en mängd färdigheter. Det är kanske snarare förmågor, förhållningssätt och attityder i ett långsiktigt perspektiv som är viktiga. De flesta barn och ungdomar har i dag en god digital kompetens om vi ser till den konkreta användningen. Det är viktigt för skolan att möta dessa kompetenser på ett positivt sätt genom att använda sig av de arbetsformer och verktyg som är så självklara idag som bl.a. webben medger. Jag är övertygad om att vi kan nå längre och i många fall lyckas bättre med det uppdrag skolan har. Men det skapar också en utmärkt plattform för en dialog om de företelser som inte är så tydliga och självklara: hur förstå världen; hur kunna delta som medborgare; vad är sant och falskt; vilka värderingar speglas; vilka etiska frågeställningar aktualiseras.
Därför är det viktigt att det inte blir ett eget ämne utan återfinns som en självklar del i alla ämnen. Men det ställer också krav på en vidgad komepetens hos lärare. Det finns alltså skäl att välkomna den satsning på kompetensutveckling av lärare som regeringen föreslagit och att förhoppningsvis digital kompetens blir en central komponent i denna satsning.
Mappa Växjö
Med anledning av den skattjakt som genomfördes på campusområdet i Växjö och som Kollegiet skrivit om träffade jag och Marcelo Milrad (ansvarig för temagruppen Amulets och CeLeKT), Margareta Moqvist, Värend GN , Ingemar Johansson Växjö Orienteringsklubb, Martina Arkåsen och Lotta Stigsdotter från Svenska Orienteringsförbundet. Både lokalt i Växjö och på förbundsnivå finns ett intresse av att koppla ny mobil teknik till orientering. Detta av två skäl. Det finns ett intresse av att locka barn och ungdomar att röra sig mer och kan man hitta nya former som delvis tar sin utgångspunkt i en teknik som redan finns hos många ungdomar så skulle mycket vara vunnet. Att det går att intressera ungdomar för denna typ av aktiviteter visade inte minst den skattjakt som redan genomförts.
Men det finns också ett vidare intresse och det är att koppla samman orientering med ett ökat intresse för naturen. Svenska Orienteringsförbundet sponsras på olika sätt av Sveaskog. Man har bl.a. tagit fram ett material för år 4 i skolan som heter Skogsäventyret. Förutom ett kunskapsinnehåll om skogen så finns också kartkunskap som en viktig del. Man har nu funderingar på att också utveckla något material för äldre ungdomar. Det är i detta perspektiv som det finns intresse av att arbeta med mobil teknik och inte bara med GPS som sådant utan också hur man med hjälp av mobil teknik kan koppla ett kunskapsinnehåll till dessa aktiviteter, dvs precis det som Amulets håller på att utveckla.
För Ung Kommunikation är detta intressant av flera skäl. Vi har en ansenlig idrottslärarutbildning i Växjö (som nyligen fått magisterrättigheter i Idrottsvetenskap). Även Högskolan i Kalmar har idrottslärarutbildning så det finns en stor grupp lärarutbildare, högskoleförlagda och verksamhetsförlagda i Sydost, som skulle kunna vara intresserade av denna fråga. En lika intressant fråga är också synen på digital teknik och det stillasittande som många varnar för. Det finns mobil digital teknik som skulle kunna verka i motsatt riktning om man hittar användbara modeller. Dessutom kanske vi skulle kunna få en mer nyanserad debatt om mobilernas vara eller inte vara i skolan.
Men det finns också ett vidare intresse och det är att koppla samman orientering med ett ökat intresse för naturen. Svenska Orienteringsförbundet sponsras på olika sätt av Sveaskog. Man har bl.a. tagit fram ett material för år 4 i skolan som heter Skogsäventyret. Förutom ett kunskapsinnehåll om skogen så finns också kartkunskap som en viktig del. Man har nu funderingar på att också utveckla något material för äldre ungdomar. Det är i detta perspektiv som det finns intresse av att arbeta med mobil teknik och inte bara med GPS som sådant utan också hur man med hjälp av mobil teknik kan koppla ett kunskapsinnehåll till dessa aktiviteter, dvs precis det som Amulets håller på att utveckla.
För Ung Kommunikation är detta intressant av flera skäl. Vi har en ansenlig idrottslärarutbildning i Växjö (som nyligen fått magisterrättigheter i Idrottsvetenskap). Även Högskolan i Kalmar har idrottslärarutbildning så det finns en stor grupp lärarutbildare, högskoleförlagda och verksamhetsförlagda i Sydost, som skulle kunna vara intresserade av denna fråga. En lika intressant fråga är också synen på digital teknik och det stillasittande som många varnar för. Det finns mobil digital teknik som skulle kunna verka i motsatt riktning om man hittar användbara modeller. Dessutom kanske vi skulle kunna få en mer nyanserad debatt om mobilernas vara eller inte vara i skolan.
Informationssökning, didaktik och lärande
Igår besökte Louise Limberg, professor i biblioteks- och informationsvetenskap, Växjö universitet på inbjudan av Universitetsbiblioteket. Hennes föreläsning handlade om informationssökning, didaktik och lärande och var därmed tydligt inriktad mot elevers och studenters kunskapsutveckling. Speciellt viktigt perspektiv, dels med tanke på det individuella arbetssätt som i hög grad är rådande, dels på grund av den informationsmängd som finns via webben. Det var en mycket intressant föreläsning och jag fick mig en ordentlig tankeställare. På vilket sätt har vi täckt upp denna fråga i projektet? Frågan om informationssökning och informationskompetens är intimt förknippade med frågor som är ytterst aktuella för oss. I den snabba utveckling av webben som nu sker med bloggar, Wikipedia och YouTube och som bygger på icke auktoriserat material blir förmågan att kunna sovra, kritiskt granska och värdera information än mer viktig. Det finns lite forskning om hur elevers och studenters lärande påverkas av den senaste utvecklingen. Glädjande nog kunde Louise Limberg berätta, att inom ramen för det stora forskningsprojekt LiCS som nyligen startat vid Göteborgs universitet, kommer bl.a. just dessa frågor att belysas.
Ämnet biblioteks- och informationsvetenskap har funnits sedan början av 1990-talet och en snabb utbyggnad av ämnet har gjort att också kunskapen om kopplingen mellan informationssökning och lärande har ökat väsentligt. Louise Limberg har själv varit väldigt aktiv i just denna forskning. I hennes föreläsning utgick hon dels från sin avhandling från 1998, Att söka information för att lära - om samspel mellan informationssökning och lärande, dels från LÄSK-projektet och dels från IDOL-projektet. En gedigen erfarenhet av denna fråga alltså och som i allra högsta grad är av intresse för lärarutbildningen. Tyvärr är jag osäker på i vilken utsträckning denna kunskap används.
Det för alldeles för långt att redogöra för den omfattande och intressanta föreläsningen. Jag vill dock lyfta fram ett intressant resultat. För många lärare och bibliotekarier är informationssökning:
För några är också informationssökning:
Enligt Louise Limberg är de sista punkterna mycket väsentliga och bör i mycket högre utsträckning vara en del av den informationskompetens och kälkritiska förmåga som elever och studenter bör tillägna sig. Men det är inte bara synen på informationssökning och skillnaderna mellan elever/studenter och lärare/bibliotekarier som är intressant. I Louise Limbergs undersökning framkom också uppfattningen att den källkritiska förmågan är en mognadsfråga eller personlig egenskap. Konsekvensen av denna uppfattning är att undervisning för att erhålla källkritisk förmåga är meningslös. Om detta stämmer är det kanske inte förvånande att detta inte är någon stor fråga varken i lärarutbildning eller skola.
Helt klart är att elever, studenter, lärare och bibliotekarier har allt att vinna på ett ökat samarbete mellan bibliotek, skola och lärarutbildning.
Rekommenderad läsning:
Textflytt och sökslump -informationssökning via skolbibliotek, Alexandersson & Limberg
Informationssökning som kunskapsinnehåll - en studie av lärares och bibliotekariers synsätt på informationssökning i undervisningen, Limberg & Folkesson
Informationssökning och lärande, en forskningsöversikt Limberg, Hultgren, & Jarneving
Lärare och informationskompetens: från utbildningspraktik till yrkespraktik, Lund & Sundin
Ämnet biblioteks- och informationsvetenskap har funnits sedan början av 1990-talet och en snabb utbyggnad av ämnet har gjort att också kunskapen om kopplingen mellan informationssökning och lärande har ökat väsentligt. Louise Limberg har själv varit väldigt aktiv i just denna forskning. I hennes föreläsning utgick hon dels från sin avhandling från 1998, Att söka information för att lära - om samspel mellan informationssökning och lärande, dels från LÄSK-projektet och dels från IDOL-projektet. En gedigen erfarenhet av denna fråga alltså och som i allra högsta grad är av intresse för lärarutbildningen. Tyvärr är jag osäker på i vilken utsträckning denna kunskap används.
Det för alldeles för långt att redogöra för den omfattande och intressanta föreläsningen. Jag vill dock lyfta fram ett intressant resultat. För många lärare och bibliotekarier är informationssökning:
- att finna rätt källor
- att söka i en särskild ordning
- att kombinera söktermer
- att misstro webben
- att söka på webben
- att leta efter fakta
- att få fram svaren
För några är också informationssökning:
- att granska och analysera olika källor för att förstå en komplex fråga
- att finna olika infallsvinklar
- att genomskåda värderingar
Enligt Louise Limberg är de sista punkterna mycket väsentliga och bör i mycket högre utsträckning vara en del av den informationskompetens och kälkritiska förmåga som elever och studenter bör tillägna sig. Men det är inte bara synen på informationssökning och skillnaderna mellan elever/studenter och lärare/bibliotekarier som är intressant. I Louise Limbergs undersökning framkom också uppfattningen att den källkritiska förmågan är en mognadsfråga eller personlig egenskap. Konsekvensen av denna uppfattning är att undervisning för att erhålla källkritisk förmåga är meningslös. Om detta stämmer är det kanske inte förvånande att detta inte är någon stor fråga varken i lärarutbildning eller skola.
Helt klart är att elever, studenter, lärare och bibliotekarier har allt att vinna på ett ökat samarbete mellan bibliotek, skola och lärarutbildning.
Rekommenderad läsning:
Textflytt och sökslump -informationssökning via skolbibliotek, Alexandersson & Limberg
Informationssökning som kunskapsinnehåll - en studie av lärares och bibliotekariers synsätt på informationssökning i undervisningen, Limberg & Folkesson
Informationssökning och lärande, en forskningsöversikt Limberg, Hultgren, & Jarneving
Lärare och informationskompetens: från utbildningspraktik till yrkespraktik, Lund & Sundin
Nya grupper får stöd
Ledningsgruppen i projektet hade igår möte på BTH i Ronneby. På bordet låg nio ansökningar om stöd för utvecklingsabete:
Som framgår av ovanstående beskrivning är det ett varierande utvecklingsarbete som nu fått stöd. Glädjande nog finns också flera lärarutbildare med i arbetet.
Vi kan också konstatera att några av ansökningarna inte fullt ut beaktat kriterierna för temagrupper. Snarare än ett gemensamt utvecklingsarbete i temagrupper, där olika kategorier ingår, söker man utvecklingsmedel för analys och fördjupad förståelse av en viss fråga för att denna kunskap sedan kan användas i kurser och kompetensutveckling. Ledningsgruppen har ändå valt att på olika sätt och i varierad grad stödja de uppkomna intitiativen. Vi försöker nu arbeta med både temagrupper och analysgrupper. Temagrupperna arbetar i enlighet med de ursprungliga kriterierna, medan de grupper som nu klassificeras som analysgrupper i högre utsträcknng kommer att undersöka företeelser och processer, dels inom projektets ram, dels inom lärarutbildningens organisation av högskoleförlagd och verksamhetsförlagd utbildning.
Efterhand kommer dessa gruppers arbeten att närmare presenteras.
Second Life är ung kommunikation
Ett samarbete mellan Nätverket SIP och lärarstudenter ivid lärarutbildningen i Växjö.
IKT och distansutbildning
Vad betyder de nya kommunikationsformerna och hur kan de användas i distansutbildning, Växjö universitet.
IKT och specialundervisning
IKT i specialundervisning, ett samarbete mellan Växjö universitet, grundskolor och gymnasieskolor i Kronobergs län.
E-tik och moral på den unga digitala arenan
Värdegrundsfrågor och den nya digitala arenan, Högskolan i Kalmar
Den rörliga bilden i undervisningen
Lärande i ett mediehorisontellt perspektiv. Samarbete mellan Reaktor Sydost, Färjestadens skola i Mörbylånga kommun, Sjöängskolan i Kalmar kommun, Högsby utbildningscentrum i Högsby kommun, Ringsbergskolan i Växjö kommun och Högskolan i Kalmar.
Den moderna tekniken som en länk mellan lärare och elev
Hur fungerar bloggar som källa för elevers och studenters textanalys? Hur fungerar MSN som vuxenstöd? Hur fungerar YouTube som dagens skol-TV? Ett samarbete mellan Bergavikssskolan i Kalmar och Högskolan i Kalmar.
Gender Awareness in ICT with focus on Education
Lärarutbildare på Högskolan i Kalmar undersöker skillnader i användning av den nya digitala tekniken utifrån ett genusperspektiv.
Pedagogisk verkstad
Ett utvecklingsarbete på Knut Hahnskolan i Ronneby kommun i samarbete med Blekinge Tekniska Högskola där man med utgångspunkt i den unga kommunikationen försöker skapa förutsättningar för ett vidgat ämnesövergripande arbetssätt.
Film och nya medier i lärarutbildning och lokal skolutveckling
Ett utvecklingsarbete som tar sin utgångspunkt i allmänt utbildningsområde och den verksamhetsförlagda utbildningen och hur man med den rörliga bildens formspråk kan utveckla undervisningen. Ett samarbete mellan Teleborg Centrum och Kungsmadskolan i Växjö kommun och lärarutbildare i allmänt utbildningsområde vid Växjö universitetet.
Som framgår av ovanstående beskrivning är det ett varierande utvecklingsarbete som nu fått stöd. Glädjande nog finns också flera lärarutbildare med i arbetet.
Vi kan också konstatera att några av ansökningarna inte fullt ut beaktat kriterierna för temagrupper. Snarare än ett gemensamt utvecklingsarbete i temagrupper, där olika kategorier ingår, söker man utvecklingsmedel för analys och fördjupad förståelse av en viss fråga för att denna kunskap sedan kan användas i kurser och kompetensutveckling. Ledningsgruppen har ändå valt att på olika sätt och i varierad grad stödja de uppkomna intitiativen. Vi försöker nu arbeta med både temagrupper och analysgrupper. Temagrupperna arbetar i enlighet med de ursprungliga kriterierna, medan de grupper som nu klassificeras som analysgrupper i högre utsträcknng kommer att undersöka företeelser och processer, dels inom projektets ram, dels inom lärarutbildningens organisation av högskoleförlagd och verksamhetsförlagd utbildning.
Efterhand kommer dessa gruppers arbeten att närmare presenteras.
Upphovsrätten igen
I fredagens DN skriver Karin Rebas om nya former av musikspridning under rubriken "Musiken lever" och hänvisar till en artikel i Financial Times. Där ges exempel på artister som tjänar mer pengar på konserter och kringförsäljning än från den traditionella skivförsäljningen. Musikskivor börjar också spridas på nya sätt.
Enligt Karin Rebas verkar det som den starka koppling som av tradition funnits mellan distribution av musik och konstnärernas och musikbolagens faktiska möjlighet att tjäna pengar alltmer börjar brytas upp. Fler och fler bolag letar efter nya affärsmodeller som bygger på att försöka tjäna pengar där möjligheterna finns i stället för att få konsumenter att återgå till gamla konsumtionsmönster.
I Norge pågår en intensiv diskussion om digitala lärresurser. Läs Yngve Walins artikel på Kollegiet. Ytterst handlar den frågan också om upphovsrätten. I Norges fall blir den extra tydlig därför att det handlar om läromedel i utbildning.
Vid ett möte som jag deltog i tillsammans med bl a Utbildningsradion och SVT i veckan diskuterade vi också uppovsrätten. UR:s stora satsning på Rum för berättande har inneburit begränsningar i produktionen p g a upphovsrätten. SVT i Kronoberg och Kalmar län planerar en satsning på att användare i högre utsträckning ska leverera material till både webb och TV-sändningar. Här kommer också att uppstå diskussioner om vem som egentligen äger materialet och har rätt att använda det och sprida det vidare. Här finns ännu inga avtal skrivna, men frågan kommer att ställas på sin spets. För ett antal år sedan hade det inte varit någon diskussion om detta. SVT skulle vara den självklara ägaren. Idag är det inte alldeles säkert. Det finns mängder med kanaler om man vill få sin berättelse, film eller stillbild publicerad. Vid ökad konkurrens om marknaden är det inte självklart att stora mediebolag kan hävda sin rätt.
Henry Jenkins ger ett intressant historiskt perspektiv (enligt egen utsago, målade i ganska breda penseldrag) från amerikansk kulturproduktion i boken Convergens Culture. Före industrialismen spreds kultur på gräsrotsnivå för en lokal marknad. I och med industrialismens framväxt blev kulturproduktion en global storindustri. Den gobala storindustrin kunde också bestämma villkoren, vem som fick producera och vem som var ägare till det producerade. Men parallellt med denna storindustri fanns också kvar en lokal produktion som inte nådde massomfattning. I och med webbens intåg förändras förutsättningarna. I ett slag finns möjligheter för en lokal produktion som i global skala i konkurrens med storindustrin, skapar egna produktioner, omarbetar kända produktioner och kopierar hämningslöst.
Enligt Henry Jenkins har de lagar som kommit på senare år i huvudsak tjänat storindustrins intresse av att skydda sina intressen och knappast att ge ekonomiska möjligheter för konstnärer. Jenkins citerar Lawrence Lessing i en föreläsning från 2002:
"No one can do to the Disney Corporation what Walt Disney did to the Brothers Grimm."
Frågan om upphovstätten är inte alldeles enkel och illustrerar på mycket tydligt sätt den brytningstid som vi är mitt inne i.
Enligt Karin Rebas verkar det som den starka koppling som av tradition funnits mellan distribution av musik och konstnärernas och musikbolagens faktiska möjlighet att tjäna pengar alltmer börjar brytas upp. Fler och fler bolag letar efter nya affärsmodeller som bygger på att försöka tjäna pengar där möjligheterna finns i stället för att få konsumenter att återgå till gamla konsumtionsmönster.
I Norge pågår en intensiv diskussion om digitala lärresurser. Läs Yngve Walins artikel på Kollegiet. Ytterst handlar den frågan också om upphovsrätten. I Norges fall blir den extra tydlig därför att det handlar om läromedel i utbildning.
Vid ett möte som jag deltog i tillsammans med bl a Utbildningsradion och SVT i veckan diskuterade vi också uppovsrätten. UR:s stora satsning på Rum för berättande har inneburit begränsningar i produktionen p g a upphovsrätten. SVT i Kronoberg och Kalmar län planerar en satsning på att användare i högre utsträckning ska leverera material till både webb och TV-sändningar. Här kommer också att uppstå diskussioner om vem som egentligen äger materialet och har rätt att använda det och sprida det vidare. Här finns ännu inga avtal skrivna, men frågan kommer att ställas på sin spets. För ett antal år sedan hade det inte varit någon diskussion om detta. SVT skulle vara den självklara ägaren. Idag är det inte alldeles säkert. Det finns mängder med kanaler om man vill få sin berättelse, film eller stillbild publicerad. Vid ökad konkurrens om marknaden är det inte självklart att stora mediebolag kan hävda sin rätt.
Henry Jenkins ger ett intressant historiskt perspektiv (enligt egen utsago, målade i ganska breda penseldrag) från amerikansk kulturproduktion i boken Convergens Culture. Före industrialismen spreds kultur på gräsrotsnivå för en lokal marknad. I och med industrialismens framväxt blev kulturproduktion en global storindustri. Den gobala storindustrin kunde också bestämma villkoren, vem som fick producera och vem som var ägare till det producerade. Men parallellt med denna storindustri fanns också kvar en lokal produktion som inte nådde massomfattning. I och med webbens intåg förändras förutsättningarna. I ett slag finns möjligheter för en lokal produktion som i global skala i konkurrens med storindustrin, skapar egna produktioner, omarbetar kända produktioner och kopierar hämningslöst.
Enligt Henry Jenkins har de lagar som kommit på senare år i huvudsak tjänat storindustrins intresse av att skydda sina intressen och knappast att ge ekonomiska möjligheter för konstnärer. Jenkins citerar Lawrence Lessing i en föreläsning från 2002:
"No one can do to the Disney Corporation what Walt Disney did to the Brothers Grimm."
Frågan om upphovstätten är inte alldeles enkel och illustrerar på mycket tydligt sätt den brytningstid som vi är mitt inne i.
Nya temagrupper och nya bloggar
Den sista mars gick ansökningstiden ut för att söka projektmedel för nya temagrupper. Intresset har ökat för våra frågor, inte minst bland lärarutbildare både i Växjö och i Kalmar. Ledningsgruppen har nu att bedöma nio ansökningar inom skiftande ämnesområden. I nästa vecka kommer förhoppningsvis beslut att fattas. Ledningsgruppen kommer också att diskutera hur vi på bästa sätt kan följa upp arbetet som genomförts i den första omgången temagrupper. Varje temagrupp kommer att genomföra en egen självvärdering. Vi får också utvärderingsstöd från Apel-gruppen och KK-stiftelsen. Dessa utvärderingar bildar bra underlag för att analysera hur det arbete som grundlagts i temagrupperna kan fördjupas.
KK-stiftelsen har startat två nya bloggar. Bloggen Unga nätkulturer är Stig-Roland Rask ansvarig för. Efter de två publikationerna "Med eller utan filter" (1999) och "Den fjärde basfärdigheten" (2001) har mycket hänt på området värderingar, lärande och IT. Det är dags för en ny publikation som ställer denna tids frågor. Vad kan då vara bättre än att lägga grunden i blogg där alla kan bidra? Just nu förs en intressant diskussion om Lunarstorm. Blir Lunarstorm en allmer ointressant plats för ungdomar i takt med att vuxna hittar dit?
Den andra bloggen som KK-stiftelsen startat är Omvärldsbloggen . Ansvarig är Stefan Pålsson som länge skrivit initierade artiklar om IT, nya medier och lärande på Kollegiet. Bloggen är välkommen och känns helt följdriktig. Den ger på ett enkelt och överskådligt sätt en bra utblick över intressata händelser.
KK-stiftelsen har startat två nya bloggar. Bloggen Unga nätkulturer är Stig-Roland Rask ansvarig för. Efter de två publikationerna "Med eller utan filter" (1999) och "Den fjärde basfärdigheten" (2001) har mycket hänt på området värderingar, lärande och IT. Det är dags för en ny publikation som ställer denna tids frågor. Vad kan då vara bättre än att lägga grunden i blogg där alla kan bidra? Just nu förs en intressant diskussion om Lunarstorm. Blir Lunarstorm en allmer ointressant plats för ungdomar i takt med att vuxna hittar dit?
Den andra bloggen som KK-stiftelsen startat är Omvärldsbloggen . Ansvarig är Stefan Pålsson som länge skrivit initierade artiklar om IT, nya medier och lärande på Kollegiet. Bloggen är välkommen och känns helt följdriktig. Den ger på ett enkelt och överskådligt sätt en bra utblick över intressata händelser.
Datorer, dataspel och skola, diskussion i Agenda
I Agenda från den 23 mars diskuterades frågan om dataspel och vidare frågan om dataspelens och datorernas roll i skolan. (Fortfarade finns möjligheten att se programmet. Inslaget om dataspel börjar efter ca 30 min.)
Det började bra med en inledande intervju med Per Strömbäck, vd för Spelplan, en organisation för spelutvecklingsföretag, sedan en inklippt intervju med Martin Ingvar och därefter frågor till Mikael Alexandersson. Jag var mest nyfiken på Mikael Alexanderssons synpunkter på förhållandet mellan datorspel, datorer och undervisningen i skolan. Tyvärr slarvade programledaren Karin Hübinette bort de trådar han försökte bygga upp genom att avbryta och ställa irrelevanta frågor. Det är väl också ganska typiskt i denna typ av program att det inte finns tid för fördjupade samtal.
Det som jag uppfattade att Mikael Alexandersson försökte lyfta fram var tre centrala delar:
- han påvisade den sociala interaktionens betydelse och som är så tydlig i de nya nätbaserade dataspelen
- han betonade variationens betydelse, dvs digitala medier ger möjlighet för lärare att variera sin undervisning
- han tog upp frågan om förhållandet mellan form och innehåll.
Alla punkterna är väl värda fördjupade diskussioner, men jag skulle vilja lyfta den sista frågeställningen.
Enligt Alexandersson sysslar skolan väldigt mycket med form och metod, men saknar en fördjupad diskussion om innehållsfrågor. Han ger exempel på hur datorerna används i skolan, man blir duktig på att förpacka sitt material, vare sig det är en text eller en presentation. Men att fråga sig vad man tagit upp och varför man lyft fram just detta är mindre intressant. En lärdom för skolan, menar Mikael Alexandersson, är att man i högre utsträckning måste arbeta med innehållsfrågor.
Mikael Alexanderssons beskrivning är säkert riktig till vissa delar. Man lyfter in ett nytt verktyg i skolan och i linje med skolans traditioner och arbetsrutiner så använder lärare och elever datorn precis som man tidigare använt papper och penna. Det är också sant att med hjälp av datorn kan framställningar göras mycket snabbare, snyggare och effektivare utan att det är säkert att kunskaperna fördjupas.
Men räcker det med en fördjupad innehållsdiskussion om man ska ändra på sakernas tillstånd? De former som skolan använt så länge kanske till vissa delar måste se annorlunda ut. Och i den diskussionen spelar naturligtvis den nya tekniken roll. Nya medier har ett formspråk som ligger närmare dagens elever och det måste också ha betydelse för lärandet.
Då är det beklämmande, precis som också Mikael Alexandersson säger i sin avslutande replik i programmet, att dessa frågor inte syns mer i dagens skolpolitiska diskussion. Då finns inte heller utrymmet för lärare att utveckla nya tankar och idéer, som samhällsutvecklingen kräver.
Gobal uppvärmning som konspiration
Det har varit tyst på denna blogg ett tag nu. En långvarig och envis influensa har gjort det svårt att samla tankarna. Nu hoppas jag att jag lämnat detta bakom mig och kan njuta av vackert vårväder och se framåt i jobbet.
I gårdagens DN skriver Karin Bojs, vetenskapsjournalist, om "The global warming swindle", en film producerad av Channel 4 i Storbritannien och som finns att beskåda på YouTube. Den försöker leda i bevis att hela diskussionen om att människans utsläpp av växthusgaser leder till global upvärming, bara är en enda stor konspiration, en svindel.
I gårdagens DN skriver Karin Bojs, vetenskapsjournalist, om "The global warming swindle", en film producerad av Channel 4 i Storbritannien och som finns att beskåda på YouTube. Den försöker leda i bevis att hela diskussionen om att människans utsläpp av växthusgaser leder till global upvärming, bara är en enda stor konspiration, en svindel.
Enligt Karin Bojs är filmen helt felaktig och det mesta av vad som sägs vederläggs på bloggen Real climate som drivs av några klimatforskare.
Ovanstående är intressant av flera skäl. På nätet finns idag en uppsjö av information, vetenskapligt underbyggda fakta, rena felaktigheter, halvsanningar och rykten. Detta finns ständigt tillgängligt för den som vill skaffa sig argument för sin egen ståndpunkt. Är det inte en av skolans viktigste uppgifter att ge elever verktyg att navigera i denna komplexa informationsvärld?
Samtidigt som nätet förser oss med kompex, motstridig och svårtolkad information så ger den också möjligheter till en spännande och aktuell undervisning. Materialet finns där redan. Det finns i ett format som de flesta ungdomar är vana vid att använda. Lärarens uppgift förändras när det inte finns en faktagranskad lärobok att hålla sig till. Vilka begrepp blir viktiga att lyfta fram i en aktuell diskussion som den globala upvärmingen? Vilka argument används och vilka är hållbara? I stället för att läxan är ett stycke i en lärobok som kanske har några år på nacken, så kan man i stället ta del av en film på YouTube eller läsa ett antal blogginlägg. När man träffas på värdefull lektionstid är inte uppgiften för läraren att föreläsa en gång till och tala om sanningen utan låta olika meningar brytas i dialog och diskussion. Uppgiften för läraren blir snarare att lyfta fram och analysera vilka argument som används och varför.
Självklart ställer detta helt andra krav på lärarens kompetens. Det ställer också krav på hur läraren använder både sin och elevernas tid. Det blir allmer uppenbart att för att lärare idag ska klara de krav som ställs måste man gå samman, planera tillsammans, utnyttja och dela resurser. På vilket sätt förbereder lärarutbildningen våra blivande lärare för sina kommande arbetsuppgifter?
Avslutningsvis, det finns andra filmer på YuoTube som ger en annan bild av den globala uppvärmingen. Se till exempel nedanstående film.
Ovanstående är intressant av flera skäl. På nätet finns idag en uppsjö av information, vetenskapligt underbyggda fakta, rena felaktigheter, halvsanningar och rykten. Detta finns ständigt tillgängligt för den som vill skaffa sig argument för sin egen ståndpunkt. Är det inte en av skolans viktigste uppgifter att ge elever verktyg att navigera i denna komplexa informationsvärld?
Samtidigt som nätet förser oss med kompex, motstridig och svårtolkad information så ger den också möjligheter till en spännande och aktuell undervisning. Materialet finns där redan. Det finns i ett format som de flesta ungdomar är vana vid att använda. Lärarens uppgift förändras när det inte finns en faktagranskad lärobok att hålla sig till. Vilka begrepp blir viktiga att lyfta fram i en aktuell diskussion som den globala upvärmingen? Vilka argument används och vilka är hållbara? I stället för att läxan är ett stycke i en lärobok som kanske har några år på nacken, så kan man i stället ta del av en film på YouTube eller läsa ett antal blogginlägg. När man träffas på värdefull lektionstid är inte uppgiften för läraren att föreläsa en gång till och tala om sanningen utan låta olika meningar brytas i dialog och diskussion. Uppgiften för läraren blir snarare att lyfta fram och analysera vilka argument som används och varför.
Självklart ställer detta helt andra krav på lärarens kompetens. Det ställer också krav på hur läraren använder både sin och elevernas tid. Det blir allmer uppenbart att för att lärare idag ska klara de krav som ställs måste man gå samman, planera tillsammans, utnyttja och dela resurser. På vilket sätt förbereder lärarutbildningen våra blivande lärare för sina kommande arbetsuppgifter?
Avslutningsvis, det finns andra filmer på YuoTube som ger en annan bild av den globala uppvärmingen. Se till exempel nedanstående film.