Beröm till AV-Media
Jag har fått mail från Soveig. Hon har besökt AV-Medias inspirationsdag för IT-pedagoger och lärarutbildare, Framtidens pedagoger, som arrangerades den 26 april. Så här skriver hon:
1. Först handlade det om dramaturgi och berättarteknik med exempel från filmsnuttar och reklaminslag. Väldigt bra exempel som visade hur viktigt det är att ha en form om man vill få människor intresserade av vad man säger. Alltså precis det som vi i svenskan försöker få studenterna att förstå, för det har de inte lärt sig i skolan. Men så här skulle man kunna lära barn tidigt, att med stillbilder och sen med rörliga bilder berätta något - en kunskap som lätt kan överföras till skrivna berättelser. Det här är något att ta in i svenskans inriktningar förstås men också i den obligatoriska specialiseringen i sv och ma.
2. Nästa pass hette "Från noll koll till dialog och respekt" och det handlade verkligen om Ung kommunikation. Det var väldigt praktiskt att så här på kort tid få se olika communities, chattar och spelplatser. "Kontakter på nätet kräver ny livskunskap", sas det. Detta måste väl vara framtidens lärarkunskap och absolut nödvändig för att kunna ta vara på kunskapsmöjligheter och förebygga att en del barn far illa av marginalisering och kränkande behandling.
3. I slutet på dagen hamnade jag på en demonstration av "Det moderna klassrummet", där en man visade upp vilka tekniska möjligheter det finns att ladda ner bildbehandlingsprogram till Office-paketet som Photo story och Movie maker och vad man kan göra med dem. (Jag blir alldeles vild av lust att göra ett bildspel om Elin Wägners liv på Lilla Björka med lite röstillustrationer från hennes radioinspelningar här och där, men det får väl bli som pensionär.) Det här måste väl våra studenter få lära sig i AUO? Och sedan följa upp under inriktningen?
Ja, det kändes som om det här var en riktigt nyttig dag för alla lärarutbildare, tyvärr var inte så många där. Hur ska vi få någon stil på lärarutbildningen om inte lärarutbildarna hänger med? Men kanske det är detta som är KK-projektets stora utmaning, att tvinga folk att gå in med sina gamla kunskaper och stöpa om dem i nya formar. Egentligen är det ju inte så svårt, men tidskrävande - det kanske är det som är det största hindret.
Hälsningar Solveig
1. Först handlade det om dramaturgi och berättarteknik med exempel från filmsnuttar och reklaminslag. Väldigt bra exempel som visade hur viktigt det är att ha en form om man vill få människor intresserade av vad man säger. Alltså precis det som vi i svenskan försöker få studenterna att förstå, för det har de inte lärt sig i skolan. Men så här skulle man kunna lära barn tidigt, att med stillbilder och sen med rörliga bilder berätta något - en kunskap som lätt kan överföras till skrivna berättelser. Det här är något att ta in i svenskans inriktningar förstås men också i den obligatoriska specialiseringen i sv och ma.
2. Nästa pass hette "Från noll koll till dialog och respekt" och det handlade verkligen om Ung kommunikation. Det var väldigt praktiskt att så här på kort tid få se olika communities, chattar och spelplatser. "Kontakter på nätet kräver ny livskunskap", sas det. Detta måste väl vara framtidens lärarkunskap och absolut nödvändig för att kunna ta vara på kunskapsmöjligheter och förebygga att en del barn far illa av marginalisering och kränkande behandling.
3. I slutet på dagen hamnade jag på en demonstration av "Det moderna klassrummet", där en man visade upp vilka tekniska möjligheter det finns att ladda ner bildbehandlingsprogram till Office-paketet som Photo story och Movie maker och vad man kan göra med dem. (Jag blir alldeles vild av lust att göra ett bildspel om Elin Wägners liv på Lilla Björka med lite röstillustrationer från hennes radioinspelningar här och där, men det får väl bli som pensionär.) Det här måste väl våra studenter få lära sig i AUO? Och sedan följa upp under inriktningen?
Ja, det kändes som om det här var en riktigt nyttig dag för alla lärarutbildare, tyvärr var inte så många där. Hur ska vi få någon stil på lärarutbildningen om inte lärarutbildarna hänger med? Men kanske det är detta som är KK-projektets stora utmaning, att tvinga folk att gå in med sina gamla kunskaper och stöpa om dem i nya formar. Egentligen är det ju inte så svårt, men tidskrävande - det kanske är det som är det största hindret.
Hälsningar Solveig
Studiebesök i England
Har under veckan varit i England tillsammans med Peter Karlsudd från Högskolan i Kalmar , Marcelo Milrad och Fredik Alserin från Växjö universitet. Avsikten med besöket var dels att fördjupa kontakterna med tidigare samarbetspartners, knyta kontakter med nya och göra studiebesök på en IT-skola, ett experimenthus och institut för framtidsstudier inom området IT och lärande.
Vi började besöket på Oxford Brookes University där vi diskuterade projektsamarbete inom ramen för ett brittiskt forskningsprogram, ESRC Society Today, med speciell inriktning på Technolgy Enhanced Learning. Det fanns ett gemensamt intresse av att gå vidare på temat Young Technologies. Även om vi inte får igenom en ansökan bäddar detta arbete för en fortsatt samverkan mellan Ung Kommunikation och Oxford Brookes.
Vi fortsatte resan mot Nottingham och University of Nottingham. Vi fick ett mycket intressant möte med professor Mike Sharple som leder en spännande tvärvetenskaplig institution, LSRI, Learning Sience Research Institute, där flera discipliner samverkar, (Computer Science and IT (CSIT), Education, and Psychology). Läs mer om deras forskningsområden. Vi presenterade initiativet från KK-stiftelsen och vår inriktning. Vi uppehöll oss mycket vid lärarutbildningen och utvecklingen i skolan med avseende på informations- och kommunikationsteknik. I England finns nu ett mycket ambitiöst program för att upprusta och modernisera samtliga skolor och där naturligtvis användningen av nya medier spelar stor roll. Flera av LSRI:s forskningsområden gäller just lärande, inte bara i skolan utan också i miljöer utanför skolan, bl.a. museer. Ett fokus finns på användning av mobila enheter, som handdatorer och mobiltelefoner. Eftersom vi i vårt projekt kommer att ha med mobilitet som ett viktigt område var besöket viktigt. Marcelo och Fredrik arbetar specifikt med dessa frågor och i diskussionen framkom också att deras utvecklingsarbete ligger långt framme.
Efter vårt besök på universitetet besökte vi Djanogly Academy School, en statsfinansierad grundskola med IT-profil, (de flesta allmänna skolor i England är kommunala eller regionala, men ett fåtal med speciella profiler är statsfinansierade). Varje elev har tillgång till en enskild dator under hela skoldagen. Datorn får dock inte tas från skolan utan låses in efter skoldagens slut. Skolan finns i ett fattigt och kriminellt belastat område i centrala Nottingham. Vårt besök gav upphov till många tankar. När vi gick runt på skolan fick vi intrycket att både personal och elever trivdes mycket bra. Det fanns ett lugnt arbetsklimat och eleverna arbetade engagerat. Samtidigt var det en väldigt traditionell skolmiljö. I stället för att vara fördjupade i arbetsböcker var eleverna fördjupade i innehållet i sin egen dator och arbetade med enskilda uppgifter. Datorerna verkade tyvärr inte ha tillfört något vad gäller arbetets organisering i klassrummet. Skolan har bara varit i gång i ett år och det är förståligt om personalen inte riktigt hittat fram till den fulla potential som datorerna innebär. Vi hade inte tillfälle att diskutera dessa frågor med personalen så vi kunde inte få svar på deras syn på organisation och användning. Jag kom att tänka på en bild som finns i Peter Gärdenfors bok Fängslande information. En man går i en labyrint med alla dess gångar och stopp. När mannen kommit ur labyrinten fortsätter han att gå på samma sätt som i labyrinten även om väggarna nu är borta. Det finns en risk om man installerar en mängd datorer i skolan, men inte funderar över arbetets organisering, att datorerna snarare blir en konserverande faktor än en källa till innovation och nytänkande.
Vårt besök avslutades i Bristol med dels ett besök på en av Storbritanniens största experimenthus, dels ett besök på Future Lab.
@Bristol är, precis som många Sience centers i Sverige, intressanta för att stimulera intresset för naturvetenskap och teknik. Många har också samarbete med skolor och lärarutbildningar. Så även @Bristol. Vi diskuterade möjligheterna att utnyttja nätbaserade tjänster för att öka kvaliteten i besöken. Med aktiva webbsidor får man möjlighet att förbereda besöket. Med mobila enheter på plats som på olika sätt används under besöket av eleverna ges möjligheter att på ett snabbt och effektivt sätt samla relevant information. Denna information förs via intelligenta system snabbt över till webbsidor för att bearbetas individuellt eller i grupp när eleverna kommer tillbaka till skolan. @Bristol är precis i inledningen av ett sådant arbete och det finns en samverkan med Växjö inom ramen för ett EU-projekt där dessa tankar utvecklas. Ur vårt projekts perspektiv är detta också intressant eftersom användning av ny teknik inom naturvetenskap och teknik är upptaget som ett av temaområdena. Naturvetenskap är ett profilområde för Högskolan i Kalmar och teknik finns vid Blekinge Tekniska Högskola. Dessutom finns Science centers i Kalmar, Karlshamn och Växjö. Det borde finnas förutsättningar för ett utökat samarbete.
Future Lab eller Nesta Future Lab, som det hette tidigare, är ett institut som sysslar med studier av lärande och teknik i ett framtidsperspektiv. Det som var intressant att diskutera med Future Lab var framförallt deras intresse av att undersöka vilka möjligheter spel kan användas i lärandesituationer. De kommer också att före sommaren presentera en publikation om lärarutbildningen i Storbritannien i perspektiv av användning av nya medier.
Vi började besöket på Oxford Brookes University där vi diskuterade projektsamarbete inom ramen för ett brittiskt forskningsprogram, ESRC Society Today, med speciell inriktning på Technolgy Enhanced Learning. Det fanns ett gemensamt intresse av att gå vidare på temat Young Technologies. Även om vi inte får igenom en ansökan bäddar detta arbete för en fortsatt samverkan mellan Ung Kommunikation och Oxford Brookes.
Vi fortsatte resan mot Nottingham och University of Nottingham. Vi fick ett mycket intressant möte med professor Mike Sharple som leder en spännande tvärvetenskaplig institution, LSRI, Learning Sience Research Institute, där flera discipliner samverkar, (Computer Science and IT (CSIT), Education, and Psychology). Läs mer om deras forskningsområden. Vi presenterade initiativet från KK-stiftelsen och vår inriktning. Vi uppehöll oss mycket vid lärarutbildningen och utvecklingen i skolan med avseende på informations- och kommunikationsteknik. I England finns nu ett mycket ambitiöst program för att upprusta och modernisera samtliga skolor och där naturligtvis användningen av nya medier spelar stor roll. Flera av LSRI:s forskningsområden gäller just lärande, inte bara i skolan utan också i miljöer utanför skolan, bl.a. museer. Ett fokus finns på användning av mobila enheter, som handdatorer och mobiltelefoner. Eftersom vi i vårt projekt kommer att ha med mobilitet som ett viktigt område var besöket viktigt. Marcelo och Fredrik arbetar specifikt med dessa frågor och i diskussionen framkom också att deras utvecklingsarbete ligger långt framme.
Efter vårt besök på universitetet besökte vi Djanogly Academy School, en statsfinansierad grundskola med IT-profil, (de flesta allmänna skolor i England är kommunala eller regionala, men ett fåtal med speciella profiler är statsfinansierade). Varje elev har tillgång till en enskild dator under hela skoldagen. Datorn får dock inte tas från skolan utan låses in efter skoldagens slut. Skolan finns i ett fattigt och kriminellt belastat område i centrala Nottingham. Vårt besök gav upphov till många tankar. När vi gick runt på skolan fick vi intrycket att både personal och elever trivdes mycket bra. Det fanns ett lugnt arbetsklimat och eleverna arbetade engagerat. Samtidigt var det en väldigt traditionell skolmiljö. I stället för att vara fördjupade i arbetsböcker var eleverna fördjupade i innehållet i sin egen dator och arbetade med enskilda uppgifter. Datorerna verkade tyvärr inte ha tillfört något vad gäller arbetets organisering i klassrummet. Skolan har bara varit i gång i ett år och det är förståligt om personalen inte riktigt hittat fram till den fulla potential som datorerna innebär. Vi hade inte tillfälle att diskutera dessa frågor med personalen så vi kunde inte få svar på deras syn på organisation och användning. Jag kom att tänka på en bild som finns i Peter Gärdenfors bok Fängslande information. En man går i en labyrint med alla dess gångar och stopp. När mannen kommit ur labyrinten fortsätter han att gå på samma sätt som i labyrinten även om väggarna nu är borta. Det finns en risk om man installerar en mängd datorer i skolan, men inte funderar över arbetets organisering, att datorerna snarare blir en konserverande faktor än en källa till innovation och nytänkande.
Vårt besök avslutades i Bristol med dels ett besök på en av Storbritanniens största experimenthus, dels ett besök på Future Lab.
@Bristol är, precis som många Sience centers i Sverige, intressanta för att stimulera intresset för naturvetenskap och teknik. Många har också samarbete med skolor och lärarutbildningar. Så även @Bristol. Vi diskuterade möjligheterna att utnyttja nätbaserade tjänster för att öka kvaliteten i besöken. Med aktiva webbsidor får man möjlighet att förbereda besöket. Med mobila enheter på plats som på olika sätt används under besöket av eleverna ges möjligheter att på ett snabbt och effektivt sätt samla relevant information. Denna information förs via intelligenta system snabbt över till webbsidor för att bearbetas individuellt eller i grupp när eleverna kommer tillbaka till skolan. @Bristol är precis i inledningen av ett sådant arbete och det finns en samverkan med Växjö inom ramen för ett EU-projekt där dessa tankar utvecklas. Ur vårt projekts perspektiv är detta också intressant eftersom användning av ny teknik inom naturvetenskap och teknik är upptaget som ett av temaområdena. Naturvetenskap är ett profilområde för Högskolan i Kalmar och teknik finns vid Blekinge Tekniska Högskola. Dessutom finns Science centers i Kalmar, Karlshamn och Växjö. Det borde finnas förutsättningar för ett utökat samarbete.
Future Lab eller Nesta Future Lab, som det hette tidigare, är ett institut som sysslar med studier av lärande och teknik i ett framtidsperspektiv. Det som var intressant att diskutera med Future Lab var framförallt deras intresse av att undersöka vilka möjligheter spel kan användas i lärandesituationer. De kommer också att före sommaren presentera en publikation om lärarutbildningen i Storbritannien i perspektiv av användning av nya medier.
NetLearning i Ronneby 8 - 10 maj, vårt idéseminarium
Vi har nu bestämt att vi förlägger vårt idéseminarium till
onsdagen den 10 maj klockan 13.00
Vi kommer att vara i sal Tellus på Soft Center.
Skicka en anmälan till [email protected].
Någon avgift för deltagande på idéseminariet tas inte ut.
Välkomna.
onsdagen den 10 maj klockan 13.00
Vi kommer att vara i sal Tellus på Soft Center.
Skicka en anmälan till [email protected].
Någon avgift för deltagande på idéseminariet tas inte ut.
Välkomna.
Tre möten denna vecka
Denna vecka har jag haft tre möten som på olika sätt fört projektet framåt, även om man bitvis tycker att det går otroligt långsamt. Egentligen känns det som vi inte har startat på riktigt än. Mycket av tiden går åt till att informera och bygga nätverk som långsiktigt måste vara hållbara.
I onsdags träffade jag Forumgruppen på Växjö universitet. Den gruppen består av samtliga prefekter, dekaner och enhetschefer på universitetet. Jag informerade om projektets idé och utgångspunkt. Förankringsprocessen på våra lärosäten är viktig. Det måste finnas ett stöd från ledningen inte bara centralt utan även på övriga ledningsnivåer. Det blev bra frågor efter presentationen, bl a om möjligheterna för spridning till övriga ämnen och utbildningar; samarbetet med externa intressenter; svårigheterna att kanalisera det som är centralt och nyttigt i den nya kultur som växer upp kring nätet; inte minst kunna och våga prioritera för att nå resultat. Projektet innebär ett stort stöd till lärarutbildningen samtidigt som det finns många önskemål. Frågor som kom upp är viktiga för projektet att ta med och bearbeta.
Under tordagen träffade jag först representanter för Apple som med stort intresse tog del av vår projektidé. Vi hade en bra diskussion om möjligheterna till ett närmare samarbete. Från Apples sida ville man speciellt lyfta fram arbetet med det vidgade textbegreppet och användningen av videofilm. Även arbetet med mobila enheter som iPod är också ett intressant område för deras del. Apple har redan kontakter med Svenska Filminstitutet och de regionala resurscentra som finns, bl a då Reaktor Sydost. Även kontakter med Högskolan i Kalmar finns. Vi enades om att fortsätta dialogen och mer konkret se vilka samarbetsmöjligheter som finns när temagrupperna etableras.
I onsdags träffade jag Forumgruppen på Växjö universitet. Den gruppen består av samtliga prefekter, dekaner och enhetschefer på universitetet. Jag informerade om projektets idé och utgångspunkt. Förankringsprocessen på våra lärosäten är viktig. Det måste finnas ett stöd från ledningen inte bara centralt utan även på övriga ledningsnivåer. Det blev bra frågor efter presentationen, bl a om möjligheterna för spridning till övriga ämnen och utbildningar; samarbetet med externa intressenter; svårigheterna att kanalisera det som är centralt och nyttigt i den nya kultur som växer upp kring nätet; inte minst kunna och våga prioritera för att nå resultat. Projektet innebär ett stort stöd till lärarutbildningen samtidigt som det finns många önskemål. Frågor som kom upp är viktiga för projektet att ta med och bearbeta.
Under tordagen träffade jag först representanter för Apple som med stort intresse tog del av vår projektidé. Vi hade en bra diskussion om möjligheterna till ett närmare samarbete. Från Apples sida ville man speciellt lyfta fram arbetet med det vidgade textbegreppet och användningen av videofilm. Även arbetet med mobila enheter som iPod är också ett intressant område för deras del. Apple har redan kontakter med Svenska Filminstitutet och de regionala resurscentra som finns, bl a då Reaktor Sydost. Även kontakter med Högskolan i Kalmar finns. Vi enades om att fortsätta dialogen och mer konkret se vilka samarbetsmöjligheter som finns när temagrupperna etableras.
Lite senare under torsdagen träffade jag representanter för studenterna och diskterade hur vi kan öka rekryteringen av nya studenter till projektet. Studenternas medverkan är central för att vi ska lyckas i våra föresatser. Det är viktigt att hålla intresset vid liv. Här känner jag att vi tappat lite fart. Flera studenter har av olika skäl prioriterat om och har inte samma intresse längre. Vi måste intensifiera våra ansträngnngar att hitta former för att locka fram intresset igen och rekrytera nya studenter. En student gav uttryck för en besvikelse som studenterna kände när de kom ut på VFU. Då hade de precis haft teoridelar som pekat ut vikten av IT-kompetens. Men när de kom ut i skolorna kunde man på många håll se både gamla och oanvända datorer. IT användes inte alls i så stor utsträckning som de hade trott.
Här är det viktigt att hitta former för att knyta skolledare till projektet. Vikten av att få med ledningen gäller inte bara på de tre lärosätena utan i minst lika hög grad skolledare på olika funktioner i våra VFU-skolor.
Här är det viktigt att hitta former för att knyta skolledare till projektet. Vikten av att få med ledningen gäller inte bara på de tre lärosätena utan i minst lika hög grad skolledare på olika funktioner i våra VFU-skolor.
Web 2.0
Jag läser på Kollegiets hemsida om Web 2.0. Det är en intressant läsning. Nu kommer nya generationens internettjänster som med all säkerhet kommer att förändra framtidens lärande. För att få reda på lite mer om vad egentligen Web 2.0 är för något sökte jag på Google. Jag får fram ca 474 000 svenska träffar, så det är ett aktuellt ämne. Jag letar bland träffarna och hittar en bra sammanfattning från Ny Teknik (051116). Läsningen där leder mig vidare till Tim O´Reilly och hans artikel What is Web 2.0. Tim O´Reilly var enligt Ny Teknik med och definierade webben i början och mitten av 90-talet. Artikeln är mycket läsvärd och förtjänar ett ingående studium om man vill förstå det nya internet. Jag ska inte här referera artikeln. Det skulle föra alldeles för långt. Men det finns några delar som är intressanta att lyfta fram i perspektiv av ung kommunikation. Tekniken, synsättet och ideologin bakom Web 2.0 ger konkreta verktyg men också möjligheter som bryter mot tidigare trender och konventioner. Det finns en demokratisk tendens som är tilltalande (informationen ska vara fri och tillgänglig) och en tydlig strävan att bryta marknadsmässiga monopol.
O´Reilly jämför bl a Netscape med Google. Netscape var en tidig produkt av internet. Man skapade en webblösning som låg i linje med den tidens syn på affärsmässig mjukvaruhantering, jämförbar med Microsoft och Lotus. Man skapade stängda lösningar med dyra licenser som tvingade användarna att använda företagets egna produkter. Vi minns alla skapandet av webbsidor som fungerade bra i Netscape om vi använde Netscapes egna webbskaparprodukter, men inte i Internet Explorer. På samma sätt fungerade Microsofts produkter.
Vad Google gjorde var att tillhandahålla en tjänst, inte en produkt. Tjänsten fanns tillgänglig för alla som ville avända den oberoede av plattform, mjukvara eller dator. Faktum var att tjänsten också blev bättre ju fler personer som använde den. Detta illustrerar enligt O´Reilly en grundläggande princip för Web 2.0: en tjänst ska bli bättre ju fler som använder den genom att tillföra nytt innehåll. Andra framgångsrika företag t ex Amazon använde liknande koncept. Hemligheten var att man byggde upp databaslösningar som en grundläggande struktur och ju större databasen blev av bidrag från användare desto mer kraftfull blev dess servicefunktion.
En liknande utveckling kan man se när det gäller användning av bloggar. Om dessa bara vore enskilda dagböcker på nätet vore företeelsen inte speciellt intressant, men i och med att man tillfogade nya tekniska lösningar som underlättade länkning mellan olika bloggar och gjorde det enklare att nå ut till läsarna, det som kallas RSS-flöde och användning av permalänkar, ändrades i ett slag förutsättningarna. Nu möjliggjordes ett nätverksbyggande precis enligt samma princip som när det gällde Google. Ju fler som är med desto bättre blir det. O´Reilly talar om "Blogging and the Wisdom of Crowds". Detta synsätt har ungdomarna snappat när de fildelar, d v s delar med sig av musik, bilder och videofilmer.
Vi har en världsomspännande arena för kommunikation och informellt lärande. Hur, vad och på vilket sätt kan vi överföra dessa erfarenheter till formella lärprocesser? Det är didaktiska frågeställningar som i ett lärarutbildningsperspektiv är väl värda att studera närmare.
O´Reilly jämför bl a Netscape med Google. Netscape var en tidig produkt av internet. Man skapade en webblösning som låg i linje med den tidens syn på affärsmässig mjukvaruhantering, jämförbar med Microsoft och Lotus. Man skapade stängda lösningar med dyra licenser som tvingade användarna att använda företagets egna produkter. Vi minns alla skapandet av webbsidor som fungerade bra i Netscape om vi använde Netscapes egna webbskaparprodukter, men inte i Internet Explorer. På samma sätt fungerade Microsofts produkter.
Vad Google gjorde var att tillhandahålla en tjänst, inte en produkt. Tjänsten fanns tillgänglig för alla som ville avända den oberoede av plattform, mjukvara eller dator. Faktum var att tjänsten också blev bättre ju fler personer som använde den. Detta illustrerar enligt O´Reilly en grundläggande princip för Web 2.0: en tjänst ska bli bättre ju fler som använder den genom att tillföra nytt innehåll. Andra framgångsrika företag t ex Amazon använde liknande koncept. Hemligheten var att man byggde upp databaslösningar som en grundläggande struktur och ju större databasen blev av bidrag från användare desto mer kraftfull blev dess servicefunktion.
En liknande utveckling kan man se när det gäller användning av bloggar. Om dessa bara vore enskilda dagböcker på nätet vore företeelsen inte speciellt intressant, men i och med att man tillfogade nya tekniska lösningar som underlättade länkning mellan olika bloggar och gjorde det enklare att nå ut till läsarna, det som kallas RSS-flöde och användning av permalänkar, ändrades i ett slag förutsättningarna. Nu möjliggjordes ett nätverksbyggande precis enligt samma princip som när det gällde Google. Ju fler som är med desto bättre blir det. O´Reilly talar om "Blogging and the Wisdom of Crowds". Detta synsätt har ungdomarna snappat när de fildelar, d v s delar med sig av musik, bilder och videofilmer.
Vi har en världsomspännande arena för kommunikation och informellt lärande. Hur, vad och på vilket sätt kan vi överföra dessa erfarenheter till formella lärprocesser? Det är didaktiska frågeställningar som i ett lärarutbildningsperspektiv är väl värda att studera närmare.
Det unga Internet
I ett antal regionala konferenser på temat det unga Internet har Medierådet och Myndigheten för skolutveckling gått samman för att sprida kunskap om ungdomars medievanor, som ska skapa förutsättningar för säkrare användning av Internet. Målgruppen är skolans personal. Idag hölls den i Emmaboda och värd för den föredömliga konferensen var AV-Media i Kalmar.
Det finns helt klart ett ökat intresse för dessa frågor. Konferensen var fulltecknad med drygt 200 deltagare och det fanns förutom lärare i grundskola och gymnasieskola också förskollärare, bibliotekarier och folkhögskolelärare.
Budskapet var enkelt och tydligt. Nätkulturen finns och är en del av ungdomarnas vardag. Vill vi som föräldrar och pedagoger förstå vad som händer i ungdomskulturen måste vi ta del av den. Vi måste veta mer om nätgemenskaper som Lunarstorm, chatprogram som MSN, spel och nätmobbning.
I ett antal seminarier presenterades Tonårsrummet, Spelhålan, Utanför, Barnkammaren och Föräldramötet. Som deltagare fick du välja tre seminarier. Jag valde Spelhålan, Utanför och Tonårsrummet. Alla tre var mycket givande.
Jan Christoffersson från Medierådet redogjorde i seminariet Spelhålan för vilka spel som nu är mest populära. Han tog också upp den negativa medieuppfattning som ofta torgförs under spektakulära former. Något entydigt stöd i forskningen om datorspelens negativa påverkan finns inte. Som förälder bör man snarare använda ett sunt förnuft när det gäller att hantera barns spelande. Det finns också rekommendationer från speldistributörernas branschorganisation vilka spel som kan passa för olika åldrar. Det som nu tilldrar sig ett större intresse än datorspelens påverkan är snarare den tid som barn och ungdomar lägger ned på att spela. Sitter man framför datorn i fyra, fem timmar eller mer per dygn under en viktig utvecklingsperiod i livet finns det skäl att sätta gränser.
Jonny Lindqvist från organisationen Friends höll, i seminariet Utanför, en tankeväckande föreläsning om emobbning och vikten av att som vuxen och pedagog också ta ansvar för detta. Det finns en medvetenhet om vad som händer i klassrummet, uppehållsrummet eller rasten bland lärare, men påfallande lite om vad som händer på nätet. Och ändå är aktiviteten, närvaron och påverkan på nätet minst lika stor för ungdomarna.
Det finns helt klart ett ökat intresse för dessa frågor. Konferensen var fulltecknad med drygt 200 deltagare och det fanns förutom lärare i grundskola och gymnasieskola också förskollärare, bibliotekarier och folkhögskolelärare.
Budskapet var enkelt och tydligt. Nätkulturen finns och är en del av ungdomarnas vardag. Vill vi som föräldrar och pedagoger förstå vad som händer i ungdomskulturen måste vi ta del av den. Vi måste veta mer om nätgemenskaper som Lunarstorm, chatprogram som MSN, spel och nätmobbning.
I ett antal seminarier presenterades Tonårsrummet, Spelhålan, Utanför, Barnkammaren och Föräldramötet. Som deltagare fick du välja tre seminarier. Jag valde Spelhålan, Utanför och Tonårsrummet. Alla tre var mycket givande.
Jan Christoffersson från Medierådet redogjorde i seminariet Spelhålan för vilka spel som nu är mest populära. Han tog också upp den negativa medieuppfattning som ofta torgförs under spektakulära former. Något entydigt stöd i forskningen om datorspelens negativa påverkan finns inte. Som förälder bör man snarare använda ett sunt förnuft när det gäller att hantera barns spelande. Det finns också rekommendationer från speldistributörernas branschorganisation vilka spel som kan passa för olika åldrar. Det som nu tilldrar sig ett större intresse än datorspelens påverkan är snarare den tid som barn och ungdomar lägger ned på att spela. Sitter man framför datorn i fyra, fem timmar eller mer per dygn under en viktig utvecklingsperiod i livet finns det skäl att sätta gränser.
Jonny Lindqvist från organisationen Friends höll, i seminariet Utanför, en tankeväckande föreläsning om emobbning och vikten av att som vuxen och pedagog också ta ansvar för detta. Det finns en medvetenhet om vad som händer i klassrummet, uppehållsrummet eller rasten bland lärare, men påfallande lite om vad som händer på nätet. Och ändå är aktiviteten, närvaron och påverkan på nätet minst lika stor för ungdomarna.
I det avslutande seminariet, Tonårsrummet, presenterade Thomas Fritz från Umeå universitet Lunarstorm, MSN och andra nätplatser. Intressant var också att han är ansvarig för en fem-poängskurs på distans för lärare som handlar om medievanor bland barn och ungdomar. Lunarstorm används som utbildningsplattform. En alldeles utmärkt idé.
Ett inslag under konferensen var att fem ungdomar intervjuades av moderatorn för konferensen Filip Struwe. Det som enligt min mening var mest slående var att ungdomarna ibland hade svårt att svara på frågorna därför att nätkontakterna var så självklara för dom. Intervjun illustrerade gapet mellan vuxenvärldens nästan exotiska sätt att förhålla sig till ungdomskulturen och ungdomarnas självklara naturlighet.
Efter konferensen blir jag än mer stärkt i att Ung Kommunikation i lärarutbildningen är ett helt nödvändigt område. Den begynnande medvetenhet som jag tycker mig kunna se bland verksamma lärare ser jag inte riktigt ännu bland lärarutbildare.
Ett inslag under konferensen var att fem ungdomar intervjuades av moderatorn för konferensen Filip Struwe. Det som enligt min mening var mest slående var att ungdomarna ibland hade svårt att svara på frågorna därför att nätkontakterna var så självklara för dom. Intervjun illustrerade gapet mellan vuxenvärldens nästan exotiska sätt att förhålla sig till ungdomskulturen och ungdomarnas självklara naturlighet.
Efter konferensen blir jag än mer stärkt i att Ung Kommunikation i lärarutbildningen är ett helt nödvändigt område. Den begynnande medvetenhet som jag tycker mig kunna se bland verksamma lärare ser jag inte riktigt ännu bland lärarutbildare.
Innehåll viktigare än yta, mail från Solveig Hammarbäck
Idag har jag läst en intressant kolumn i SvD (www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_12291453.asp).
Det är Susanna Popova som under rubriken "Ytan har funnit sin fiende på internet" förklarar att det numera är på webben som innehållet är viktigare än ytan. Slut snart alltså med alla sköna och förförande reklamknep, som både politiska och kommersiella aktörer så länge använt på oss lättlurade nittonhundratalsmänniskor. Den nya generationen, uppfostrad med Lunarstorm och bloggar kräver mera än bara det välvilliga tilltalet. Där har man vant sig vid att bli tagen på allvar. "Så de företag, politiker och massmedier som på allvar vill prata med målgruppen som står högst på allas önskelista måste lägga ner sin enkelriktade kommunikation. Och vara "trevliga på riktigt", "generösa" och "bjuda på sig själva", säger Lunarstorm." Man måste ha ett innehåll som tilltalar dem man vill nå, annars är det kört.
Det är Susanna Popova som under rubriken "Ytan har funnit sin fiende på internet" förklarar att det numera är på webben som innehållet är viktigare än ytan. Slut snart alltså med alla sköna och förförande reklamknep, som både politiska och kommersiella aktörer så länge använt på oss lättlurade nittonhundratalsmänniskor. Den nya generationen, uppfostrad med Lunarstorm och bloggar kräver mera än bara det välvilliga tilltalet. Där har man vant sig vid att bli tagen på allvar. "Så de företag, politiker och massmedier som på allvar vill prata med målgruppen som står högst på allas önskelista måste lägga ner sin enkelriktade kommunikation. Och vara "trevliga på riktigt", "generösa" och "bjuda på sig själva", säger Lunarstorm." Man måste ha ett innehåll som tilltalar dem man vill nå, annars är det kört.
Såna idéer verkar inte ha föresvävat Lunds universitet, som i en 12-sidig bilaga gör reklam för sig i samma tidning. Där får man sida efter sida läsa om hur roligt och stimulerande och intressant det är att "läsa" i Lund. D.v.s. man får veta allt som är värt att veta om Lunds studentliv - utom om själva studierna. Inget om ämnen och kurser och program, det som jag trodde var själva anledningen till att man studerar i Lund. Inget innehåll alltså, bara yta. Om jag vore student skulle jag misstro ett universitet som inte vill göra reklam för sitt innehåll - även om jag inte tillhörde Lunarstormgenerationen.
Solveig