I senaste numret av Pedagogiska Magasinet (s 13) finns en intervju med Anne Bamford där hon beskriver sin forskningsrapport The Wow Factor. Rapporten skrevs på uppdrag av UNESCO och slutfördes 2005. Hon hade undersökt konstens och kreativitetens roll i undervisningen i 170 länder. Hon konstaterade då och säger nu att detta bekräftats i flera undersökningar: Estetiska ämnen har positiv inverkan på elevers lärande. Inte bara undervisning i estetiska ämnen som sådana ger positiva resultat utan även när estetiska uttrycksformer används i andra ämnen. Forskning visar också att estetiska ämnen ökar elevernas självförtroende och samarbetsförmåga och det stärker det sociala samspelet i en klass, menar Anne Bamford.

Detta borde egentligen inte vara något nytt. Lärare som just arbetat på detta sätt, vare sig man sätter upp en teaterpjäs, gör en fotoutställning, spelar in en film, skapar en webbplats eller bygger en vikingaby i lera känner igen sig i hennes beskrivning. Men det måste upprepas och det nu. Sverige har under många år haft ett rykte om sig att ha en kreativ och innovativ skola. Men, säger Anne Bamford, kraven på återgång till en mer traditionell modell verkar finnas i Sverige och även andra länder. Hennes avslutande ord i artikeln från Pedagogiska Magasinet är viktiga:

"Vi lever i en kunskapsekonomi där de ekonomiska drivkrafterna alltmer handlar om kreativitet och innovationer. Det finns en stark press för ett mer innovativt samhälle. Men samtidigt finns en motsatt strömning, en opinion som är orolig för skolresultaten och tror att lösningen är att gå 50 år tillbaka i tiden. Men det finns inga bevis som stöder det. Det finns tvärtom bevis för att länder som har lyckats bra i test som Pisa värderar estetiska ämnen och kreativitet högt."

I artikeln kan du läsa mer om Wow-faktorerna som skapar kvalitet, bl.a. samarbete med externa aktörer som kan ge ett inflöde av nya tankar i undervisningen. Även Datorn i Utbildningen har skrivit om Anne Bamford och The Wow-factor i en artikel från 2006.

Ken Robinson, författare och populär föreläsare, talar också om utbildning och kreativitet i ett känt YouTube-klipp:

Läs även andra bloggares åsikter om konst, kreativitet, undervisning, lärande, Wow-factor, Pedagogiska Magasinet

Lyssna på Lars Palmgrens reportage från Folkskola 154 i Uruguay. Reportaget talar för sig självt. Den digitala utvecklingen är ojämn i världen, men fortare än vi anar kommer tredje världens länder ifatt. Vad betyder det barnen upplever på Folkskola 154 i Uruguay för deras utveckling och förståelse av världen? Vad betyder det barnen i Uruguay upplever för vår utveckling och vår förståelse av världen?
Tack Åke för att du påminde mig.

I lördagens Smålandsposten (ännu ej publicerad i nätupplagan) beskrivs ett nytt EU-projekt med Hans Willstedt på Katedralskolan som drivande kraft. Syftet är att utnyttja mobiltelefoner och minidatorer för att, efter förberedelse i klassrummet, kunna lösa uppgifter om skog och miljö direkt på plats. Hans Willstedt ser det som viktigt också för att eleverna, genom att använda de mobila möjligheterna, mer direkt kan värdera den miljö de för tillfället befinner sig i. Lärare från olika länder i Europa samlas denna vecka i Växjö för att prova nya tankar och kreativa idéer för undervisning, framförallt i ämnena biologi och matematik, men även historielärare och språklärare finns med i projektet. Projektet är ett spännande initiativ som för in ny teknik på ämnesmässiga grunder, samtidigt som det öppnar för gemensamma erfarenheter mellan flera ämnen. Hans Willstedt är sedan tidigare involverad i ett projekt, Let´s Go, tillsammans med Kronobergs skola och Växjö universitet i ett samarbete med Stanford University.

Naturvetenskapligt utvecklingsarbete med den teknik som nu finns utvecklas bland verksamma lärare. Forskare inom datavetenskap och medieteknik från Växjö universitet är engagerade. Här finns en stor potential för aktiva lärarutbildare att hämta erfarenheter, från både forskning och beprövad erfarenhet.


Läs även andra bloggares åsikter om naturvetenskap, skolutveckling, undervisning, mobiltelefon, minidator

På Högskolan i Kalmar  höll igår Tomas Kroksmark en mycket spännande och intressant föreläsning med rubriken Digitaliserat lärande. Detta var ett samarbete mellan Ung Kommunikation och AV-Media i Kronoberg och Kalmar. Det fanns också möjlighet att ta del av föreläsningen i Växjö. AV-Media arrangerade en sändning via Adobe Connect. 

En utförligare redovisning av Tomas Kroksmarks föreläsning kommer inom kort på vår webb. Föreläsningen med dess tillhörande bilder kommer också att finnas tillgängliga och rekommenderas starkt. Den bärande frågan för Tomas Kroksmark var vad vi egentligen ska lära i skolan. Mycket av det vi håller på med idag har ingen koppling till det lärande som sker i informella sammanhang utanför skolan som i spel, bloggar och fan fiction-berättelser. I detta informella lärande stimuleras och utvecklas förmågor som vi inte kommit åt i den traditionella undervisningen, men som är ytterst väsentliga. Om vi inte gör något åt dessa skillnader riskerar skolan att tappa både i legitimitet och faktiska resultat.

Vi påverkas av den digitala världen i mycket högre utsträckning än vad vi är medvetna om och vad det betyder är svårt att veta idag eftersom vår anpassning till alla dessa nya medier gått så fort. Men en minst lika intressant fråga är på vilket sätt det digitala livet påverkas av våra idéer och föreställninga från det "verkliga" livet? Självklart är det så, men hur kan vi få syn på detta? Ett intressant och mycket spännade exempel visades i SVT:s K-special Virtuell perfektion.

I spelen skapas nya världar med speciella förutsättningar. I takt med att alltfler människor världen över deltar i dessa virtuella spel framträder också frågor om makt, inflytande och demokrati. Följaktligen uppstår strider och konflikter som i det verkliga livet. Spelen kommer då inte bara att handla om att "knäcka koden" hos spelkonstruktören, utan att faktiskt också påverka förutsättningarna. Hierarkier förändras och spelen förändras organiskt.

Ett fantastiskt underlag för diskussion om politik, samhälle, filosofi, historia, virtualitet! Se hela filmen. Fram till den 29 november finns möjligheten i SVT Play.


Läs även andra bloggares åsikter om skola, lärande, digitalisering, spel, fan fiction, virtuell värld, virtuell perfektion

Igår träffade Katrin Lindwall och jag lärare på Kungsmadskolan inom ramen för det samarbete som initierades i höstas. Tanken var att följa upp hur arbetet mellan medielärare, ämneslärare och lärarstudenter fungerat. Det var ett intressant och tänkvärt möte. Lärarna och studenterna redovisade erfarenheterna från höstens arbete. En oväntad händelse var att antalet nya studenter placerade på skolan blivit färre än planerat. Detta beror dels på att studenter inom de aktuella ämnena inte i första hand önskat placering i Växjö utan på andra orter, dels på att det tyvärr inte finns så många studenter (gäller fr.a. matematik). I regel har vi ett hårdare tryck på skolorna i Växjö och därför finns ett intresse från lärosätet att engagera hela regionen. Här finns en svårighet i planeringen för att få kontinuitet i utvecklingsarbetet, i förhållande till strukturer för verksamhetsförlagd utbildning.

De studenter som fanns på plats redovisade tillsammans med sina lärare de påbörjade eller gjorda arbetena. Här redovisades också de problem som uppstått och som har att göra med dels skolans infrastruktur, dels lärares och lärarstudenterna kompetens. En eloge till de närvarande rektorerna som var mycket lyhörda för problem och utmaningar. Skolan står inför en stor ombyggnad och erfarenheterna kommer väl till pass i de kommande kravspecifikationerna.

De gjorda arbetena handlade i huvudsak om att på olika sätt använda sig av nätets resurser för informationssökning och kontaktskapande med koppling till karaktärsämnen. Detta resulterade i arbeten som sedan skulle presenteras och visualiseras på olika sätt, t.ex genom film och stilbilder via presentationsprogram.

Matematikstudenten hade tillsammans med sin lärare en lite annan approach som förtjänas att omnämnas. En av de viktigaste uppgifterna som en matematiklärare har och som starkt betonas i utbildningen, är att få igång samtal om matematik och att konkreta erfarenheter utvecklas utifrån dessa samtal. Lärarstudenten uttryckte att detta var en av de svåraste uppgifterna som lärare. De prövade nu en modell där klassen delades in i grupper om 4-5 elever. Varje grupp fick ett algebraiskt problem som skulle lösas gemensamt via ett vanligt ordbehandlingsdokument i Google Docs. Detta var en hemuppgift och skulle lösas utanför skoltid från hemdatorerna. Det fungerade inte riktigt i alla grupperna, men i några av grupperna blev det en mycket bra diskussion och de var också noga med att försöka förklara hur de tänkte och tillsammans skapade grupperna lite olika lösningar på problemen. Lösningar som sedan kunde analyseras och diskuteras eftersom diskussionen fanns sparad. Det här var första gången modellen provades inom matematikundervisningen och det fanns tekniska problem med inloggning, motivationsproblem och naturligtvis svårigheter för vissa elever att uttrycka sina tankar i skrift. Men både läraren och studenten var helt överens om att detta var en modell att bygga vidare på.

Gemensamt för alla redovisningar vara att dessa förändringar som initierades i samarbetet mellan olika lärarkategorier och studenterna resulterade i frågor som i vissa stycken var helt nya och i vissa stycken mer generella professionsfrågor. Någonstans i mötet mellan dessa frågor sker en spännande verksamhetsutveckling.

Läs även andra bloggares åsikter om verksamhetsutveckling, samarbete, ämneslärare, medielärare, lärarstudenter

Två nya bloggar har nyligen startats som har kopplingar till Ung Kommunikation. Den ena, En hel del - matematik, ansvarar Katrin Lindwall för. Katrin är lärare i matematik, fysik och kemi och har bl.a. arbetat 10 år på Xperiment Huset i Växjö. Nu är hon knuten till Celekt-gruppen vid Växjö universitetet och Ung Kommunikation. I Celekt har Katrin arbetat med uppbyggnad av astronomiportalen Cosmos. I Ung Kommunikation har hon arbetat med temagruppen Amulets och utvecklat idéer kring geometri, digitala medier och utomhusmatematik. I ett samarbete mellan RUC och Ung Kommunikation arbetar Katrin också med att initiera ett regionalt nätverk för NO/Tk-lärare i syfte att utveckla intresset för dessa ämnen med nya innovativa sätt där också digital teknik finns som kraftfull möjlighet. Hon kommer att från 1:a januari på halvtid bli nationell samordnare för Teknikåttan.

Katrin har inspirerats av Språklänkportalen som inom ramen för Ung Kommunikation nu under tre år byggts upp av Maria Estling Vannestål. Vid presentationer av vårt projekt har frågan flera gånger kommit upp om behovet av liknande portal inom matematiken och även andra ämnen. Det finns mängder med resurser ute på nätet som utan kostnad står till skolors förfogande. Problemet är att hitta dessa. Behovet är stort för att lärare snabbt ska kunna få en uppfattning om möjligheterna. Det som är intressant med Språklänkportalen och förhoppningsvis också den här nya bloggen är att det inte bara blir en tjänst för konsumtion, utan också dialog och interaktivitet.

Den andra bloggen. rapport från höger musknapp, har startats av Åke Sjöberg, chef för AV-Media Kronoberg och anlitad utbildare och föreläsare. Han har under många år arbetat med att på olika sätt utveckla IKT i skolan. AV-Media Kronoberg tillhör en av landets främsta AV-Mediaorganisationer med flera IT-pedagoger anställda med uppgift att direkt vara ett stöd för skolorna i deras arbete med IT-utveckling. AV-Media har också medvetet arbetat på att sluta lokala avtal med kommunerna i Kronobergs län där man på ett mer organiserat och medvetet sätt arbetar med innovation och kompetensutveckling. För vårt projekt har AV-Media varit en mycket viktig partner. De har under flera år varit involverad i lärarutbildningen genom att under en halvdag träffa samtliga lärarstudenter som börjat utbildningen och där visa hur skola och IKT-utveckling ser ut. I avtalet med AV-Media får också lärarstudenterna under sin studietid och kanske framförallt under den verksamhetsförlagda tiden, tillgång till de program, filmer och den kompetens som organisationen besitter.

Dansk Uddannelsesforum 2009 är en regelbundet återkommande konferens organiserad av UNI-C, Danmarks IT-center för utbildning och forskning, med syfte att diskutera och utbyta erfarenheter om hur IKT och digitala utvecklingen påverkar arbetet i skolan. Det är intressant att jämföra de nordiska länderna och den inställning som de nationella myndigheterna har och vilket ansvar de tar för den strategiska utvecklingen. Sverige som för 10 år sågs som ett föredöme och i många stycken var ledande i utvecklingen, utmärker sig nu på andra hållet genom det ointresse och den passivitet som finns på ledande nivåer både på den politiska nivån och på myndighetsnivå.

Att frågan om den tekniska utvecklingen i samhället och de skillnader i ekonomi, kultur, media och utbildning som digitaliseringen medför, blir en allt viktigare fråga att förhålla sig till, framgick inte minst av OECD:s representant Francesc Pedró. Han är bl.a. ansvarig för OECD-projektet New Millenium Lerners project. I det projektet undersöker man vad det betyder för lärande och utbildning när den generation som växer upp i det digitala samhället kommer in i utbildningssystemet:

"The objective of the NML is to analyse this new generation of learners and understand their expectations and attitudes. The impact of digital technologies on cognitive skills and on learning expectations, and the evolution of social values and lifestyles are important issues."

Detta var precis vad Francesc Pedrós presentation handlade om. Utgångspunkten var den ganska ytliga beskrivning som finns om digital natives, net generation osv. Frågan är mycket mer komplicerad och projektet befinner sig fortfarande i ett skede där det finns för många obesvarade frågor. Men det fanns ändå mycket tänkvärt i presentationen, som för övrigt finns att ladda ned från Uddannelsesforums webb. De data han visade kommer att presenteras utförligare i en kommande rapport, men nedanstående data ger ändå upphov till funderingar:

I följande diagram visas en jämförelse mellan 15-åringars användning av datorer i hemmet och i skolan i ett antal länder. De röda trianglarna är användning hemma, de blå fyrkanterna är användning i skolan:

 

Nederländerna finns överst när det gäller användning hemma följt av Island, Norge, Sverige och Danmark. Många länder visar stora skillnader mellan användning hemma och i skolan. Sverige har låg användningsgrad i skolan jämfört med användning i hemmet.

 

Riktigt intressant blir det när jämförelsen görs mellan prestationer på PISA-test och användning av datorer. Det visar sig att hög användning av datorer hemma ger högre prestationer på PISA-test, medan högre användning i skolan inte ger samma utslag. Detta visar hur komplicerade sambanden är och några självklara slutsatser inte går att dra. Mer undersökningar måste göras. Men vissa funderingar inställer sig kring siffrorna. Är det så att fritidens datoranvändning inte bara innehåller meningslösa aktiviteter utan tvärtom har ett meningsfullt innehåll som i hög grad bidrar till lärande? Är det så att problemet med datorer i skolan inte bara är den bristande användningen utan också vad de faktiskt används till?

 

Svaret på den första frågan kan synas självklar, men vad beror det på och vilka grupper gäller det? Vad svarar vi på den andra frågan och vilka konsekvenser får den första frågan för skolans ansvar? Det är några av de frågor dagens skoldebatt borde handla om.

Läste Smålandspostens ledare idag. Det är intressant att följa den retorik som finns om skolans uppgifter och utbildningens roll i samhället. Nu är det helt plötsligt datorernas fel och det individualiserade arbetssätt de har givit upphov till, som har skapat stora svårigheter och brister i kunskapsutveckling hos våra barn och ungdomar. Nu måste en återgång ske till mer av katederundervisning  och samlade föreläsningar av läraren.

 

Man förvånas över brist på fantasi. Datorerna har knappt gjort sitt inträde i skolan och det individualiserade arbetssättet kom redan på 70-talet. Tänk att det är så lätt att komma med standardfraser och längta tillräckligt långt bort utan att titta på vad som faktiskt händer i samhället runt omkring.

 

Problemet är att vi har en mycket mer komplicerad värld idag. Mängder med arbeten försvinner och nya, som vi knappt vet namnet på, kommer till. Vi har lagt oss till med nya vanor och kulturmönster som var otänkbara för 10 år sedan. Det är självklart så att lärarna måste besitta en gedigen kunskapsbas för att överhuvudtaget klara sitt uppdrag, men uppdraget är knappast att ställa sig bakom katedern och föreläsa om alla dessa kunskaper. En del av lärarnas specifika kunskap är att kunna se vilka barn och ungdomar man har att ta ansvar för.  Anpassa undervisningen så att var och en, med sina speciella förutsättningar får möjlighet att växa som individer, för att bli medborgare i samhället med allt vad det innebär av kunskap och förmågor.

 

Denna uppgift, som inte på något sätt är given, måste diskuteras. Inte med ytliga påståenden om förmedlingspedagogik från katedern, utan en diskussion som tar hänsyn till den utveckling som sker i samhället och de faktiska krav som ställs. Det finns faktiskt en pågående diskussion om detta om man bemödar sig att titta efter. Med spänning väntar jag på en verkligt initierad ledare i denna fråga.

Sitter på tåget från Köpenhamn till Odense med snabb och hållbar internetuppkoppling och förundras över att det ska vara så svårt att ordna uppkoppling på tåget mellan Växjö och Köpenhamn. Den mobila uppkopplingen fungerar dåligt och någon annan möjlighet till uppkoppling via tåget finns inte. Jag är på väg till Danmarks stora utbildningsmässa, Uddannelsesforum 2009. Marcelo Milrad och jag kommer att hålla en presentation där vi tar upp våra erfarenheter av utvecklingsarbete med sociala medier och mobilt lärande.

Har varit en öde blogg en tid nu. Ibland tvingas man till hårda prioriteringar. Ändå är bloggen mitt redskap för att ge service åt er läsare, som är intresserade av de frågor vi arbetar med i projektet, men också för mig själv för att få koll på vad som händer i denna bitvis mycket stressande värld. Nedan följer en kort resumé över en del av de gångna veckornas aktiviteter.

Den 20 oktober besökte jag Carlsson skola i Stockholm för en föreläsning om den unga kommunikationen och deras och kanske framförallt lärarnas förhållande till ny teknik. Det intressanta är att se vilken spridning det finns i kompetens ute på skolorna. Många lärare är i dag kunniga och känner den virtuella världen, men fortfarande finns en stor grupp, troligen en majoritet, som dels är osäkra på den roll de har i ett sammanhang där lärande och teknik har betydelse, dels känner osäkerhet inför den konkreta hanteringen av den nya tekniken. Däremot finns en stor trygghet och säkerhet i den traditionella rollen som lärare, både utifrån ett socialt patos och ämneskunnighet. Så steget att brygga över denna osäkerhet i förhållande till tekniken kan inte vara så stort. Det gäller att hitta just de möjligheter som just mitt ämne eller verksamhetsområde erbjuder. Sedan finns, som en aktiv gymnasielärare i vårt projekt brukar säga, ingen väg tillbaka.

I förra veckan följde jag upp föreläsningen för AUO-studenter från tidigare i höstas. Vi begärde reflektioner på föreläsningen, men eftersom dessa inte låg inom det examinerade området så blev responsen väldigt tunn. Studenter är rationella och väljer sina prioriteringar. De frågor som kom upp var dock mycket intressanta, barn och datorer, språkutveckling och SMS och Facebook som arena för läraruppdraget. Studenterna är i inledningen på en lång utbildning och förhoppningen är att de kontinuerligt kommer att möta dessa frågor. Ju närmare yrkesintroduktionen kommer desto starkare kommer kraven på relevans i det som tas upp och diskuteras i utbildningen.

Den 27 oktober ordnade Regionförbundet och framförallt AV-Media en studiedag för lärare från förskoleklass till gymnasium kring frågan om digital kompetens. Det var ett initiativ som uppkom vid den regionala konferens, mötesplats Södra Småland, som ordnades i oktober förra året. Syftet är att låta lärare möta lärare som aktivt utvecklat sin undervisning i perspektiv av den digitala utvecklingen. Bo Dahlbom inledde på förmiddagen med en bitvis provocerande, men ändå tänkvärd föreläsning. Bland annat ställde han sig frågande till varför just skolan och sjukvården är de verksamheter som sist anammar möjligheterna med den nya tekniken. Överallt i samhället finns en, ofta hårdhänt övergång (jämför bibliotekarier eller grafiker) till ett arbete som kräver goda kunskaper i olika typer av tekniska system. Att döma av det intresse och de diskussioner som uppstod både efter Bo Dahlboms föredrag och de seminarier som följde, så finns gott hopp om utvecklingen i regionen. Förhoppningen är också att denna konferens inte bara blir en engångsföreteelse utan ett årligt återkommande inslag i kompetensutveckling för lärare. Vi bör till nästa år sikta på att också få med lärarutbildare.

Skolfront hade igår ett inslag om att skriva sig till läsning med dator. Denna metod som fått stort genomslag i förskoleklass och skola är ett intressant exempel på hur praktiserande lärare utvecklar skolverksamheten utifrån beprövad erfarehet. Mona Wikander speciallärare intervjuas i programmet. Förhoppningsvis kommer det igång en diskussion om detta sätt att arbeta.

Läs även andra bloggares åsikter om skriva till läsning med dator, skolfront, skolutveckling

Nätet blir alltmer en arena där vi på olika sätt delar erfarenheter oavsett om de är digitala eller analoga. I gårdagskvällens Kulturnyheter intervjuades Robert Bronnett, ansvarig för tävlingen Cirkusprinsessan och cirkusartisten Sharon Savage där de beskriver internets betydelse som inspirationskälla för cirkuskonsten. Likasinnande möts på nätet och visar upp sina konster. De diskuterar och lär av varandra.

Andra artister kan också utnyttja nätet för sin konst. En historia kan berättas på många olika sätt. Se t.ex. den ukrainske sandkonstnären Kseniya Simonova i Ukrainas motsvarighet till Talangjakten:

 

I måndags hade vi på, inbjudan av Ung Kommunikation, besök av professor Mikael Alexandersson från Göteborgs universitet. Besöket inleddes med ett kortare möte med forskargruppen IT & lärande, där det främst handlade om vilken strategi som ska väljas vid ett byggande av en forskningsplattform. En inte alldeles enkel diskussion. Det finns många olika krav, lärarutbildningen måste forskningsbaseras, skolor söker svar på viktiga frågor, samtidigt som det nu finns klara signaler om att bygga excelenta forskningsmiljöer som har möjlighet att konkurrera på en internationell arena. Dessa ofta motstridiga krav kan knappast lösas med en gemensam strategi. Den fria forskningen behöver sin agenda där innovativa och kreativa forskare söker svar på nya viktiga frågor i världsvid konkurrens. Men forskare lever inte isolerade från övrig samhällsverksamhet. Den kompetens som en forskarutbildning rimligtvis borde ge måste också komma andra verksamheter till del genom att bidra till att tydliggöra angelägna problem i samhället, exempelvis fördjupa förståelsen för en skolpraktik eller fördjupa den undervisning som genomförs i högre utbildning. Då är också forskare beroende av aktiva yrkesutövare med god erfarenhet av praktisk verksamhet. Det är i det mötet, på lika villkor, som verksamhetsutveckling kan ske. Tyvärr finns fortfarande alltför stora avstånd mellan dessa två världar.

Ett bra exempel på vad god forskning kan ge i verksamhetsutveckling, visade Mikael Alexandersson i sin öppna föreläsning, som följde av mötet med forskargruppen. Han har en lång erfarenhet av forskning relaterad till IT i ett lärandeperspektiv, där han med kritisk blick granskat vad som faktiskt händer i olika lärsituationer exempelvis om man inför datorer med specifika program i klassrummet eller vad som händer när barn och ungdomar söker information. I sitt nya forskningsprojekt, "Gränslösa rum" undersöker han vad som händer i miljöer där det virtuella rummet får en allt ökad betydelse för barn och ungdomar. För skolan som har en stark tradition och formulerar villkoren för organisation och struktur i det formella lärandet, blir det naturligtvis en utmaning. Den kognitiva kontrollen minskar och försvinner i vissa fall, när fokus förflyttas från det fysiska rummet till det virtuella. Hur gör vi t.ex. när elever och studenter har med sig sin bärbara dator som självklart hjälpmedel i sitt skolarbete och samtidigt har hela nätet tillgängligt. Kan vi göra samma saker som tidigare, i klassrummet eller vid föreläsningar?

För att få underlag för sin nya forskning har Mikael Alexandersson intervjuat ungdomar som ligger i långt framme i sin IT-användning. Likt asplöv (Mikaels metafor) som är känsliga för vinden, är dessa ungdomarna känsliga för hur den nya kulturen och tekniken kan användas och är extermt tidiga användare. Nu när alla är på Facebook letar de efter intressantare och mer spännande alternativ. Mikael Alexandersson ställer viktiga frågor om vilken betydelse dessa ungdomar har för hur vi kommer att förhålla oss till den fortsatta utvecklingen i samhället. Ett mycket konkret budskap gav han till auditoriet. Lyssna speciellt noga på de ungdomar som finns runt omkring oss som lever i nya gränslösa rum och var lite nyfiken på de dörrar som då öppnas.

Under många år har läraryrkets utveckling diskuterats utifrån flera olika perspektiv exempelvis lärares status, lärarrollen som sådan, lärarutbildning och professionsutveckling. Diskussionen förs dels från individuell utgångspunkt, dels kollektivt eller organisatoriskt. Med den snabba samhällsutveckling som nu sker blir diskussionen om lärarprofessionen än mer intressant.

I tisdags träffade jag Anneli Hansson, doktorand i pedagogik vid Mittuniversitetet som studerar vilka förändringar i läraryrket den digitala utvecklingen kräver. Hon samarbetar bl.a. med Teleborg Centrum som aktivt arbetar med frågan om digital kompetens. Jag träffade henne tillsammans med Mathias Ahrn, en av de drivande krafterna på skolan.

Vi diskuterade en mängd frågor som hade med utvecklingsarbetet på Teleborg Centrum att göra. Frågor som fastnade hos mig är hur lärare påverkas och tar till sig nya erfarenheter, hur dessa bearbetas och förs vidare till nya lärare. En nyckelfaktor är utan tvekan tiden (togs också upp vid mötet på Skolverket i förra veckan). Tid för att verkligen pröva nya möjligheter, tid för reflektion, tid för diskussion och tid för att dokumentera. Problemet är att tiden för lärarnas friutrymme, dvs tid för egen utveckling, minskar i takt med att de politiska kraven på kontroll av skolan ökar. Kraven på dokumentation ökar som gör det möjligt för extern kontroll via t.ex. Skolinspektionen. Krav på individuella utvecklingsplaner kombinerat med betyg och betygsliknande omdömen ökar. Krav på arbetsplaner och åtgärdsprogram ökar. Denna kontroll är på ett sätt positiv. Skolan måste visa att den klarar av alla de krav som ställs av samhället. Samtidigt blir alla dessa krav ett underbetyg åt skolan och lärarna att som professionell organisation ha det samhälleliga förtroendet att klara uppgiften. Lärarna måste ägna mer tid åt att bevisa att de klarar uppgiften samtidigt som de får mindre tid över för egen professionell utveckling, vilket gör att de klarar sin profession sämre. Då växer kraven på ytterligare kontroll och det blir en ond spiral.

Forskning och beprövad erfarenhet visar att det är viktigt att på olika sätt (inte bara skriftlig) dokumentera verksamhet för att därigenom synliggöra processer som kan användas som underlag för reflektion och diskussion. Krav på dokumentation ställs på studenter i utbildning, lika väl som på lärare i kompetensutveckling. Men att dokumentera den egna verksamhetsutvecklingen i den konkreta praktiken kommer naturligtvis i sista hand och blir oftast den delen som prioriteras bort i ett hektiskt arbete. Men på sikt blir dessa prioriteringar kontraproduktiva och leder till bristande yrkesutveckling.

Vem har ansvaret för detta? Skolledning, kommunens skolförvaltning, kommunens politiker, regeringen, lärarfacken, den enskilde individen? Någonstans falerar detta?

Läs även andra bloggares åsikter om verksamhetsutveckling, professionsutveckling, lärare, skola, förtroende, dokumentation

Nu har KK-stiftelsen med stöd av rektorerna vid BTH, Mittuniversitetet och Högskolan Dalarna svarat på huvudledaren i DN från den 12 september om nätbaserad utbildning och som jag skrev om i ett tidigare blogginlägg. Svaret kom i fredagens nummer av Computer Sweden. Intressant är att man, förutom att ta upp om de skilda erfarenheter man har från nätbaserad utbildning, också tar upp betydelsen av nätbaserat arbete i kontakterna mellan akademi och näringsliv. Vi kommer i framtiden (som redan är här fast ojämnt fördelat!) att ha olika former av lärandemiljöer, de som riktar sig till ungdomsstudenter, men i minst lika hög utsträckning miljöer mot redan yrkesverksamma. De lärosäten som i det perspektivet tänker bort lärande i virtuella miljöer kommer att få svårigheter att fullgöra uppgiften som centralt nav i ett alltmer kunskapsintensivt samhälle.

I dagens nummer av Computer Sweden står att läsa om Lunds universitet som nu implementerar Google Apps som samarbetsverktyg för lärare och studenter. Karl Agebergs är ansvarig på Lunds universitet. Hans svar på varför man gjort detta val är lika ovanligt som spännande:

"Det var studenterna som valde det när vi skulle byta e-posttjänst för ett år sedan. De fick välja mellan Microsoft och Google och de valde Google."

Och vidare på frågan om hur Google Apps kan användas:

"Framför allt handlar det om att studenternas lärande hamnar i fokus i stället för lärarna behov av att lära ut. Det går att genomföra grupparbeten där man delar dokument som sedan lämnas in, gruppdiskussioner kan föras i chattar. Dessutom ger det större möjligheter till livslångt lärande eftersom man kan ha tillgång till allt material även efter avslutad kurs."

Läs även andra bloggares åsikter om distansundervisning, virtuella lärmiljöer, lärande, kunskapsintensivt, studenter, yrkesverksamma,

I fredags hade Skolverket inbjudit de två referensgrupper, IT-pedagoger och Kolla Källan, som är knutna till det IT-pedagogiska arbetet, till en gemensam dagskonferens. Det är ett imponerande arbete som genomförs på verket, med en hög ambition att bli verkliga resurser för skolor och skolbibliotek runt om i landet. Inspiration via IT-pedagogsidorna, upphovsätt och informationssökning via Kolla Källan och länkar till användbara källor, via Länkskafferiet är några av de tjänster som erbjuds.

Stefan Pålsson, bloggare och skribent både på KK-stiftelsen och Skolverket höll under konferensen en mycket intressant föreläsning på temat "Sociala medier och gemensamt kunskapande förändrar skolan". Han lyfte fram det historiska perspektivet med referenser till Wilhelm av Humboldt och Marshall McLuhan. Humboldt är en av grundpelarna i begreppet "bildning" som bl.a. manifesterades i uppbyggnaden av Humboldt Universtät zu Berlin 1810. Stefan Pålsson menade att begreppet skapades i en tid med speciella förutsättningar och de förutsättningarna ser annorlunda ut idag. Vi borde för en diskussion om vad vi med dagens samhälle vill definiera som bildning.

Marshall McLuhan myntade begreppet "rear-view mirror", dvs människor har en tendens att se framtiden i backspegeln i stället för att studera det som händer nu och vad det kan innebära för framtiden. Det gäller vårt förhållande till tekniken och till de nya medieformer som möjliggjorts av internet. Stefan Pålsson citerade här också William Gibson: "Framtiden är här men den är ojämnt fördelad". Det är därför så svårt att både förstå och veta vart den bär hän. Det finns inga färdiga svar. Men diskussionen är viktig.

Och diskuterade gjorde vi i grupper under eftermiddagen. Det var mycket spännande att ta del av de olika erfarenheterna som finns i de båda referensgrupperna. Här finns lärare, fritidspedagoger, museiepedagoger och skolbibliotekarier som har utomordentliga erfarenheter av arbeten med nätet och olika typer av medier. Här finns också en bra källa till samarbete för lärarutbildningar i landet som nu funderar över hur IKT-området behöver utvecklas. Samarbete kan ske inom VFU-organisatioen, regionalt utvecklingscentrum eller i direkta utvecklingsprojekt. Utmaningen är, som vi också märker i projektet, att gå över organisationsgränserna.

Läs även andra bloggares åsikter om Skolverket, Kolla källan, IT för pedagoger, Länksafferiet, skolbibliotekarier, museiepedagoger, fritidspedagoger, lärare, lärarutbildning, Humboldt, McLuhan, Omvärldsbloggen