Ung Kommunikations blogg

Linnéuniversitetet är nu också invigt med rektorsinstallation, festligheter och Öppet Hus i Växjö och Kalmar. På Öppet Hus i söndags presenterade sig Ung Kommunikation genom multimodalt berättande och olika föreläsningar (vi rapporterar efterhand om dessa). I Växjö erbjöds också besökarna att prova skattjakt i Linnés anda med mobiltelefoner, ett samarbete med Celektgruppen.

Bortom de högtidliga talen finns utmaningarna för dagens universitet och högskolor. Krav ställs från omgivande samhälle på större flexibilitet, ökade möjligheter till variation i studiehastighet och distributionsform, öppna tillgängliga lärresurser. Fortfarande dominerar gamla strukturer, vare sig det är på campus eller i distanskurser. Utmaningen är att skapa rika lärmijöer för samarbete, öppenhet och utveckling genom att på bästa sätt utnyttja de möjligheter som den nya tekniken faktiskt medger.

Var igår på konferensen om OER, Open Educational Resources på KTH i Stockholm, i samarbete med Stockholms Universitet, Metamatrix, KB, Nätverket för IT i högre utbildning (ITHU) och KK-stiftelsen. Det går att följa konferensen på Twitter, #oerswe. (Pågår under fm idag.) Det finns idéer, engagemang och samarbeten på lite olika håll. Tyvärr blir också bristen på nationell samling alltmer tydlig. Men den tvingar varje lärosäte till ett eget utvecklingsarbete där det också gäller att hitta lämpliga samarbetspartners.


Läs även andra bloggares åsikter om multimodalt, flexibilitet, variation, lärresurser, oer

I dagens nummer av Computer Sweden skriver man om att kommuner i högre utsträckning lämnar datorsalar till förmån för bärbara datorer till elever och lärare. Positivt att skolan börjat återhämta sig den backlash som kom efter IT-kraschen 2000. Alltfler kommuner inser att skolan inte kan komma efter, nu när de flesta sektorer i samhället ser datorn och nätet som naturliga plattformar för kvalitet i arbetet. Men självklart ökar inte kvaliteten i skolan bara för att man lämnar ut datorer till var och en. Det finns mängder med uppgifter som kan utföras både med dator och andra mer traditionella verktyg. Då är det knappast någon vinst. Det intressanta uppstår först när användningen når utöver detta, att skapa aktivteter som faktiskt inte går eller blir väldigt komplicerade att utföra utan dator. Exempelvis:

• visualisering av text- eller siffermaterial, som jag beskrev i mitt förra inlägg
• simulering av olika typer av processer inom exempelvis naturvetenskap och teknik
• skapande av multimodala texter, där bild och ljud samspelar med den traditionella texten, något som tidigare endast var förunnat de som hade tillgång till en avancerad inspelningsstudio
• tillgängliggörande av material av olika slag med en snabb åtkomlighet, i skolan och hemma
• kommunikation mellan elever, mellan lärare och elever, mellan lärare och föräldrar, mellan lärare, elever, föräldrar och experter
• snabb kommunikation mellan människor i olika länder och kulturer
• övergivande av klassrummets gränser genom mobila enheter

Listan kan göras längre. Begränsningarna finns inte i tekniken utan på det sätt som vi hanterar tekniken.

För att detta ska uppnås behövs kompetens, kreativitet och mod. Kompetens för att nå resultat, kreativitet och mod för att våga prova. Det måste vara tillåtet att börja med det bekanta för att få en chans att växa in i den nya rollen. Därför är kompetensutveckling så viktig. Men många lärare  är redan idag förbi den punkten och hämmas nu av stelbent struktur och teknikkrångel. Detta börjar fler och fler kommuner inse. För att inte olikheterna ska öka behöver vi också gemensamma politiska visioner. Det finns en påbörjad diskussion, men för få politiker har upptäckt frågans betydelse.

Den 18 januari i Studio 1 sändes ett bra reportage om denna fråga (länktips från Mathias Davidsson, som i sin tur fått den från Ann-Katrin Brockman, ordf i kunskapsnämnden i Sandvikens kommun.)


Läs även andra bloggares åsikter om dator, elev, lärare, kvalitet, kompetens, kreativitet

För några veckor sedan kom Horizon Report ut för 2010. Rapporten, som årligen kommit ut sedan 2004, produceras av The New Media Consortium (NMC), en sammanslutning av universitet, organisationer och företag, främst i USA. Lunds universitet är ett av få universitet i Europa som är med, se karta. I Horizon-rapporten försöker man, med utgångspunkt i forskning och utveckling beskriva framväxande tekniska innovationer som kan komma att få betydelse för undervisning och lärande. Alastair Creelman, Linnéuniversitet i Kalmar, beskriver kortfattat rapporten i sin blogg, Flexspan. En längre sammanfattning finns i Alastairs engelska blogg, The corridor of uncertainty.

I årets nummer fäste jag mig speciellt vid beskrivningen av visualisering. Det finns ett ökande intresse för möjligheterna att förstå komplicerade processer genom att på olika sätt visualisera stora mängder data. Ett exempel som man lyfter fram är Hans Roslings utveckling av programmet Gapminder, ett annat exempel är Wordle. Det intressanta med dessa typer av applikationer är att man nu kommit så långt i teknisk utveckling att det har blivit möjligt för i stort sett vem som helst att utifrån olika typer av data skapa visualiseringar beroende på vad man vill få ut för information. Detta gäller inte bara statistik, utan även textmängder av olika slag. Man nämner bl.a. New Political Interfaces, där man försöker visualisera politiska texter som sprids på Twitter. Självklart kan också dessa applikationer få betydelse i lärande och undervisning. Horizon-rapporten gör tyvärr den något pessimistiska bedömningen att denna teknik kanske först på fyra till fem års sikt kommer att få mer avgörande betydelse inom den högre utbildningen.

Men det finns andra drivkrafter som förhoppningsvis kan skynda på utvecklingen. Offentliga myndigheter sitter på stora mängder data som oftast är svåråtkomliga för dataanalys, dels beroende på höga kostnader som tas ut, dels också på bristande standards. Det finns ett stort intresse från privata aktörer att skapa webbaserade applikationer som tillgängliggör data för allmänheten, exempelvis gäller det data från SMHI, Sjöfartsverket eller Lantmäteriet. Computer Sweden har i ett antal artiklar belyst frågan. England är föregångare på området och i ett kommande EU-direktiv krävs att myndigheter ska tillgängliggöra sina databaser.

Intressant är att vi kan se fram emot en utveckling där vi, på ett sätt som inte var möjligt tidigare, kan få en tillgång till komplicerade data som gör att vår förståelse för olika skeenden ökar. Därför är det också med stor glädje vi kan hälsa en stor föregångare på området, Hans Rosling, välkommen till Linnéuniversitetet den 17 februari.



Läs även andra bloggares åsikter om Horizon 2010, visualisering, dataanalys, statistik, undervisning, lärande, Gapminder, Hans Rosling, Wordle

Francesc Pedrò tog i intervjun från seminariet i London upp vikten av att man i skolan också strävar efter att bedöma de färdigheter och kompetenser som man anser vara viktiga och dit hör verkligen frågan om digital kompetens. Samtidigt finns en fara i att begreppet digital kompetens leder oss fel. Som om att digital kompetens bara handlar om färdigheter att hantera datorn i olika situationer. Den är mer mångfasetterad än så. Den handlar bl.a också om:

• Förståelse för en samhällsutveckling som i allt högre utsträckning påverkas av snabb teknikutveckling och vilka konsekvenser den får för värden, relationer, samhällsfunktioner
• Förståelse för hur och i vilka sammanhang denna nya teknik kan förstärka och fördjupa kunskapen i ämnen och kunskapsfält
• Förståelse för vilka förmågor som blir alltmer viktiga i ett aktivt medborgarskap

Dessa punkter ger en bild av frågans komplexitet. Än svårare blir det när det kommer till frågan om att göra bedömningar, som ger oss mått på om vi nått målet?

Rose-Marie Olsson på BTH, har under föregående termin genomfört en forskningscirkel med friskolan Galären i Karlskrona för att utröna hur de arbetat med att utnyttja de digitala möjligheterna för att förstärka lärandet. En del av det arbetet finns beskrivet i några inlägg på Galärens blogg. Nu går Rose-Marie vidare och tänker under detta år försöka arbeta fram en analysram för digital kompetens.

Projektet syftar till att utveckla en teoretiskt och praktiskt förankrad analysram för att synliggöra digital kompetens inom lärarprofessionen för högskolelärare och gymnasielärare. Tanken är att utveckla en analysram i relation till nuvarande kunskap om digital kompetens, undervisningsdesign och Scholarship of Teaching and Learning (SoTL). Detta görs i en pilotstudie tillsammans med begränsat antal högskolelärare vid Samhällsvetarprogram på BTH, samt pilotprojekt med lärare på gymnasieskola i Karlskrona.

Förhoppningsvis ger pilotprojektet en pusselbit till hur vi kan arbeta vidare med och bedöma kompetenser, färdigheter och förståelse för digitala medier i ett undervisningsperspektiv. Något som varje lärare bör bli medveten om och väva in i sin praktik.

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om digital kompetens, digitala medier, färdigheter, förståelse, samhällsutveckling, lärares praktik

På ett seminarium anordnat av DiU för svenska politiker och förvaltningscheter på svenska ambassaden i London talade Francesc Pedrò, OECD och ledare för projektet New Millennium Learners. Han talade bl. a. om vikten för politiker och beslutsfattare att uppmärksamma den andra digitala klyftan som nu växer fram. Den första digitala klyftan talade man mycket om under 90-talet och handlade om tillgången till datorer. Nu växer en kanske allvarligare klyfta fram som handlar om det sätt man använder datorn och det datorn ger tillgång till. Det finns grupper av elever som förmår att utnyttja tekniken i sitt eget lärande och som växer i kunskap och kompetens, som oftast kommer från studiemotiverande hemmiljöer. Det finns andra grupper av elever som också har tillgång till tekniken, men som inte förmår använda den på ett konstruktivt och utvecklande sätt. De kommer i högre utsträckning från hem med svag utbildningstradition.

Francesc Pedrò tog också upp vikten av att skapa kriterier för bedömning av de kompetenser och färdigheter som blir alltmer viktiga. Så länge dessa kriterier saknas kommer skolsystemet att konsekvent bortse från dessa kompetenser. För kommande PISA-undersökningar arbetar man nu med att hitta modeller för att också kunna göra dessa bedömningar i de internationella jämförelserna.

Se nedanstående intervju med Francesc Pedrò, gjord av gymnasieelever vid Nacka YBC:

 

Francesc Pedró, OECD vid DIUs BETT-seminarium from diu redaktion on Vimeo. Bilderna till föreläsningen finns här.

 

Se även intervjuer av andra talare vid DiU:s seminarium.

 

Läs även andra bloggares åsikter om digital kompetens, digital klyfta, bedömning, PISA, politiker

Vetenskapsradion berättade i ett inslag i fredags om de sociala mediernas betydelse i katastrofens Haiti, om hur Facebook och Twitter ansvänds. Verklig betydelse alltså, inte den gruppbildning som skett på Facebook där du kunnat gå med i gruppen "två kronor per medlem till jordbävningsoffren i Haiti" som sedan visade sig vara falsk. Här kanske lite bättre källkritisk granskning hade hjälpt.

I Vetenskapsradions fall handlade det om hur sociala medier kunnat användas för att snabbt sprida information om situationen i Haiti, men framförallt kunnat stödja och meddela  hjälporganisationer om de lokala behov som finns på olika ställen i Port-au-Prince. Det kan vara medicin som fattas, mat-eller vattenbehov som akut behöver tillgodoses. De få som har tillgång till internet kan fungera som sambandscentraler för att effektivisera hjälparbetet. Att använda Twitter eller Facebooks statusrad i hjälparbetet på detta sätt är alldeles nytt och än så länge saknas ett mer strukturerat sätt att arbeta, men potential för ökade möjligheter finns.

I onsdags hade jag en kortare presentation av Ung Kommunikation för den nya utbildningsvetenskapliga nämnden vid Linnéuniversitetet, som hade sitt första möte och jag kan inte låta bli att tänka tillbaka på den efterföljande diskussionen när jag hör Vetenskapsradions rapportering. Mottagandet i nämnden var  i huvudsak mycket positiv och det märks ett klart ökat intresse och en större nyfikenhet på frågorna vi arbetar med. Men fortfarande finns uppfattningar som man förvånas över. "Varför ska vi lägga tid och pengar på IT som i stort bara handlar om att göra tjusiga preesntationer i Power Point?" var ett argument. Om påståendet var attityd eller okunnighet är oklart. En lika begränsad syn uppvisar Rickard Schwartz i lördagens DN: "Och vad som kallas Facebook är väl inte mycket mer än en elektronisk variant av de kedjebrev som emellanåt dök upp i min ungdom."

Att det ibland ska vara så svårt att se utöver den egna föreställningsvärlden och hitta det nya och intressanta i samtidens teknikutveckling.


Läs även andra bloggares åsikter om sociala medier, haiti, hjälparbete, samtidens teknik

Nyligen hemkommen från London och BETT-mässan finns skäl att sammanfatta erfarenheterna. Detta var mitt andra besök, jag var där i januari 2008 också. Det är lite intressant att se tillbaka på den resan och de reflektioner jag gjorde då. Samma intensiva upplevelse, stor mängd utställare och tjockt med folk. Utan att noggrant undersökt varje monter är helhetsintrycket ändå att innovationsgraden är ganska låg när det gäller användningen av teknik i skolan. Man gör likadant som man alltid gjort i klassrummet, med den skillnaden att tekniken intagit en central plats. Påfallande mycket av innehållet var flyttad från en statisk bokmiljö till en mer dynamisk IT-miljö utan att varken utnyttja möjligheterna eller finna nya former. Exempelvis hittade vi fysiklaborationer på bildskärm som i stort sett använde samma utrustning som i den vanliga lab-salen. Det är möjligtvis igenkännande för fysiklärare, men det är inte säkert att eleverna förstår mer av optikens grunder om den optiska bänken är flyttad från lab-salen in i datorn.

En stor skillnad finns naturligtvis, möjlighet till interaktion är större. Att själv pröva sig fram och se vad som händer och utifrån det dra slutsatser är oändligt mycket större. Att se hjärtat eller ett foster i en tredimensionell miljö ur en mängd olika vinklar och avstånd ger en helt annan upplevelse än en bild i en bok. Att tillsammans manipulera och flytta symboler tillsammans på ett interaktivt bord och lösa problem ger nya möjligheter till kreativitet och förståelse. Att själv skapa dataspel genom att använda matematiska och datatekniska begrepp och symboler ger något annat än att själv spela.

Det är just mötet mellan det som är möjligt att göra och det som faktiskt görs som gör BETT-mässan både beklämmande och fascinerande. Det som skulle kunna ge tankar för nya idéer som samtiden faktiskt kräver, riskerar att kvävas av framfusiga försäljare som till varje pris försöker förklara varför just deras produkter är så förträffliga. Samtidigt kan skolan och undervisningen inte blunda för de möjligheter som tekniken ger. Omvärlden väntar inte på att skolans sätt att förklara världen ändras. Det innebär också att hemmet och världen utanför skolan är teknifierad på ett helt annat sätt än skolan vilket på sikt skapar legitimitetsproblem.

BETT-mässan fungerar som marknadsplats för vad som finns. Men centralt måste vara att sedan själv få möjligheten att prova och tillsamman med kollegor reflektera över vad som kan göras i den egna yrkessituationen utifrån de specifika krav som finns där. En arena för det är AV-Media som under flera år byggt upp en organisation för lärare att prova och låna utrustning och i olika utbildningsinsatser ge möjlighet till diskussion och erfarenhetsutbyte. En målsättning för Ung Kommunikation är att skapa liknande miljöer på Linnéuniversitetet, inte konkurrerande miljöer, vi har ett utmärkt samarbete med AV-Media, utan kompletterande miljöer, där också forskning och lärarutbildning intar centrala roller. Där lärarutbildare och studenter får möjlighet att prova ny teknik i olika sammanhang för att sedan, kanske med helt andra perspektiv, möta skolans sätt att arbeta.

Läs även andra bloggares åsikter om teknik, bett2010, nytänkande, erfarenhetsutbyte, undervisning, lärande

Simon Winter och jag besökte i fredags Teknikum i Växjö och diskuterade hur skolan förbereder sig för den nya miljön. En nystart på detta sätt inrymmer många frågor som dels har att göra med fysisk miljö, dels med infratruktur och säkerhet, dels med frågor om lärares förhållningssätt och förändringar i det profesionella utövandet. Alla tre frågorna djupt beroende av varandra. Om varje elev har sin egen dator med till klassrummet och har ständig internetuppkoppling, vilka krav ställer det då på läraren att skapa förutsättningar för ett gemensamt arbete och lärande. Att inte utnyttja den kapacitet som datorerna har är väl knappast en framkomlig väg. Men hur få eleverna att arbeta tillsammans och samlas kring gemensamma frågor. För det måste väl ändå vara vitsen om man möts i ett klassrum. Hur ser det pedagogiska upplägget ut? Vilka uppgifter (gäller både lärare och elever) utförs i klassrummet och vilka kan utföras utanför? Hur ska klassrummet möbleras? Vad krävs av säkerhet, support och backup?

Det finns mängder med obesvarade frågor. Samtidigt finns knappast någon annan utväg än att faktiskt våga prova under helt öppna former. Tekniken är i dag så transparent och mobil att man svårligen kan stänga klassrummet från yttervärlden. För eller senare har alla elever mobila enheter som har direktuppkoppling mot nätet. Då är det trots allt bättre att lärare och elever tillsammans utformar den miljö som man vill arbeta i, utifrån de förutsättningar som ges av ämnets och skolans förutsättningar. Trösten till alla lärare som känner trycket från omgivningen är att alla förr eller senare ställs inför samma utmaning. Ingen har de rätta svaren. Den erfarenhet som den samlade lärarkåren har är unik i bredd och djup. Därför är det viktigt att dela erfarenheterna.


Läs även andra bloggares åsikter om gymnasieskolor, datorer till alla, fysisk miljö, infrastruktur, lärarprofession

För tio år sedan var IT-boomen på topp. Flera IT-företag hade under några år byggt upp stora förväntningar. Jonas Birgersson reste land och rike runt och föreläste om bredbandens möjligheter. Det skulle bara gå några månader in på det nya decenniet när Boo.com, ett högt värderat företag med försäljning av märkeskläder på nätet plötsligt ställde in betalningarna. Det blev inledningen till den finansiella kris som slog hårt mot en mängd högt värderade IT-företag.

Ungefär samtidigt avslutades en av de mest omfattande kompetensutvecklingsinsatserna i svenskt skolväsende, ITiS. Drygt 60 procent av landets lärare fick under perioden 1997-2000 utbildning och dessutom en egen bärbar dator. Infrastruktursatsningar gjordes så att en stor del av landets skolor fick bra internetanslutningar.

Olyckligtvis för skolan sammanföll avslutningen av ITiS med aktienedgången för IT-branschen. Många politiker, rektorer och lärare tog den spruckna IT-bubblan som intäkt för att helt stänga dörren för fortsatt utveckling. För många engagerade lärare som fungerat som eldsjälar, handledare och utbildare blev det ett smärtsamt uppvaknande. Den kompetens som byggts upp och vidareutvecklats under några år var helt plötsligt inte värt något. Många sökte sig till nya verksamheter utanför skolan eller ägnade sin tid åt intressantare saker än IT i skolan.

Men tiden stod inte stilla. En enorm teknisk utveckling har skett under detta decennium som givit oss helt andra möjligheter men också utmaningar i vårt förhållningssätt till IT. Nätet har blivit en helt annan arena. De tjänster som vi idag ser som självklara, Google, bloggar, Facebook, YouTube, Spotify och Twitter, har alla utvecklats under de senaste åren. Den tekniska utvecklingen lär inte gå långsammare. Vi har alla anpassat oss till bankaffärer på nätet, snabb information och en ökad kommunikation. Vårt förhållningssätt till lärande och utbildning, som har en betydligt långsammare förändringstakt, kommer att utmanas. Utmaningen finns globalt. Många utvecklingsländer ligger långt framme. Utbildning där ny teknik intar en central plats ligger högt på dagordningen.  Vårt industriella försprång kryper. Lärande och utbildning måste vara centrala områden för utveckling även för oss. Det blir bara mer och mer spännande. Välkomna till ett nytt decennium.

Jag vill önska alla medarbetare och intresserade en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År från ett Öland med snö och faktiskt lite sol. Vi ser fram emot ett nytt decenium med nya utmaningar. Linnéuniversitetet öppnar sina portar med devisen att bli ett nytt, modernt och internationellt universitet i Småland. Det är något som inte bara blir, det är något som vi gemensamt måste skapa och förhoppningen är att viljan och kraften finns. En ny lärarutbildning presenteras i månandsskiftet januari/februari. För projektets del, som nu börjar gå in på den avslutande delen, blir utmaningen att på allvar implementera våra erfarenheter och idéer. Väl mött på det nya året.

Nätverket SIP har vunnit den svenska nomineringen till European Enterprise Award 2009/2010 och kommer att representera Sverige vid den internationella uttagningen i Bryssel i februari 2010. Juryns motivering lyder:

"Nätverket SIP, är en nyskapande framtidsorganisation som arbetar med digitala medier och ny metodik i sitt stöd till utbildning och entreprenörskap. Nätverket genomsyras av inspiration, ett hållbart tankesätt och arbetssätt. Nätverket har lyckats initiera och skapa nya gränsöverskridande relationer och verksamhetsområden mellan universitet och lokala/kommunala aktörer och mellan privata, offentliga och ideella sektorer. Genom sitt engagemang att utveckla och förbättra samhället har man med entreprenörskap lyckats med att såväl skapa företag som att arbeta mot ett utanförskap. Att som SIP arbeta i nätverk är en styrka och ett effektivt sätt att vinna framgång när man snabbt vill nå resultat."

Nätverket SIP är väl värd utmärkelsen och vi håller tummarna i februari. Det samarbete som Ung Kommunikation haft med Nätverket SIP har varit värdefullt och på många sätt bidragit till en ökad förståelse för unga människors sätt att, med nya okonventionella metoder, använda och utnyttja digital medier för att uppnå uppsatta mål. Inspirerande har också varit att följa deras initiativ för en ökad förståelse mellan generationer och nu senast också arbetet mot utanförskap och segregering.

Jag deltog tidigare idag i en föreläsning inom allmänna utbildningsområdet för lärarstudenter. Föreläsningen handlade om vad digitaliseringen i samhället kan innebära för företag, organisationer och individer. En mängd exempel togs upp under en knapp timme, för att konkretisera möjligheter och svårigheter för samhället, människorna, tekniken och skolan, mycket med utgångspunkt i utvecklingen av webben. Då jag befann mig bland studentgruppen som åhörare, gjorde jag ett antal iakttagelser som var (om inget annat) anmärkningsvärda.

Jag föreställer mig följande:
1. Individer i allmänhet som utbildar sig till ett yrke, har ett intresse för frågor som berör förutsättningarna för detta yrke och vad denna yrkesroll innebär.

2. Individer i synnerhet som utbildar sig till lärare har ett intresse för samhällets utveckling och hur det påverkar skolan, eleverna, kunskapssyn och vad lärarrollen innebär.

3. Samtliga studenter på en högre utbildning i Sverige vid årsskiftet 09/10 har en abstraktionsförmåga som gör att de kan lyfta information in och ut ur olika kontexter och se hur de hänger samman.

4. Viljan att ”vara en i gänget” är underordnad de etiska och moraliska utgångspunkter en individ besitter, som valt att bli lärare.

Följande scenario utspelar sig under föreläsningen:
1. Föreläsaren ber studentgruppen att skriva ner möjligheter och risker med IT, IKT eller sociala medier, och lämna in.

2. Runt mig sitter några studenter - en av dem har under föreläsningen lyssnat på musik i hörlurar, en annan spelat ett parti nätpoker, och en tredje dels fört anteckningar på datorn, kollat ett klipp på youtube som föreläsaren nämnt samt satt upp ett virtuellt fotbollslag.

3. Ingen av dem lyfter, vad jag kan se, sina egna beteenden eller aktiviteter varken som en risk eller möjlighet. Istället skriver en av dem spontant ”mer porr” – dock inte på en abstraherande nivå att detta faktiskt skulle kunna vara en potentiell risk i ett klassrum, utan för att söka gruppens gillande genom att ”dissa” läraren.

Jag ställer mig följande frågor:
1. Är detta representativt för min generation?

2. Är detta representativt för lärarstudenter?

3. Är dessa studenter samma personer som i sin lärarroll kommer att klaga över att deras elever inte bryr sig om skolan och inte visar respekt varken för lärare eller varandra?

4. Är det dessa studenter som i sin lärarroll ska ge mina barn kunskap om de kompetenser som behövs i ett modernt samhälle?


//Jennie Rosander, informatör för Ung Kommunikation.

Nyligen publicerade Sveriges kommuner och landsting en studie om framgångsrika skolor. DN skrev om detta i måndags. Vilka faktorer är det som gör att t.ex. Haninge kommun kan gå från att vara sämst i landet till att bli den kommun som förbättrat sina resultat mest? Det är inte en orsak utan flera samverkande orsaker som SKL lyfter fram:

• Har bra ledare. Politiker, förvaltningschef och rektorer tar ansvar för elevernas resultat och har en aktiv dialog om skolans mål och utveckling.
• Lyfter fram kompetenta lärare. Utgångspunkten är att det är tillåtet att vara bra; alla lärare kan utvecklas och goda insatser belönas genom lön, karriärvägar eller på andra sätt.
• Har höga förväntningar. Alla elever kan och ska lyckas oavsett förutsättningar. Det ställer också krav på lärare, tjänstemän och politiker.
• Tar reda på hur det går. Uppdraget från politikerna är att skolan ska ha koll på varje barn genom systematisk uppföljning av kunskapsresultat och andra värden. Resultaten ska återkopplas för att sedan kunna åtgärdas och förbättras.

Lärarnas kompetens och engagemang är avgörande för elevernas resultat, men utan stödjande ramfaktorer som rektor, förvaltning och politiker så blir uppdraget svårt. Att faktiskt följa upp och ta reda på hur det går och återkoppla till berörda är en viktig framgångsfaktor. Centralt blir att hitta bra former för uppföljning som inte bara fokuserar på de nationella proven, utan vad som faktiskt händer i den konkreta undervisningen.

Det är intressant att jämföra denna studie med Skolverkets kunskapsöversikt Vad påverkar resultaten i svensk grundskola. Där lyfts följande faktorer fram som väsentliga:

• Ökad segregering i samhället
• Den decentraliserade styrningen av skolan
• Differentierad undervisning
• Individualisering

Ytterligare en faktor kan vägas in i denna diskussion, Anne Bumfords studie The Wow-factor, de estetiska utrycksformernas vikt för elevers lärande.

Sammantaget ger dessa studier en intressant bild av läget och möjligheterna för svensk skola. Ansvaret delas av många. Vi vet faktiskt vad som behövs, men hur detta ska omsättas blir naturligtvis olika beroende på lokala omständigheter.

Det är inte självklart att en återcentralisering av ansvaret för skolan som helhet är lösningen. Den kanske blir nödvändig om inte kommunerna inser ansvaret och allvaret, men SKL:s undersökning visar också att när kommunerna själva tar ansvaret så kanske kvalitetsvinsterna blir större. Just för att kommunerna ska ta ansvar behövs en nationell nivå som formulerar målen och visionerna.


Läs även andra bloggares åsikter om skola, framgång, lärare, ledare, rektor, politiker, estetiska, kommun, ansvar nationell

Välkomna rektorer i Linköpings kommun till dagens föreläsning, Ung Kommunikation, drivkraft för förändring eller fritid för likasinnade. Jag hoppas på ett spännande möte och förhoppningsvis intressanta frågor. Mina bilder till föreläsningen finns på Slideshare, (klicka på rubriklänken nedan om du vill ladda ned presentationen):

 

Johan Croneman i DN skriver (ännu inte i nätupplagan) om svårigheterna att få barnen att titta på julkalendern:

"Jag sitter och ylar på övervåningen: 'Det börjar nu. Det är julkalendern på TV Det är kul! Kom nu ungjävlar'. Inget svar."

Något har hänt, fortsätter Croneman. Förr var det en stark oro för den skadliga TV:n och hur den passiviserade och fördummade. Nu väljer de andra program, andra medier och vid tidpunkter som de själva bestämmer. Croneman oroar sig, med viss ironi, för hur de ska klara sig som vuxna, hur de ska lära sig kommunicera med andra när inte TV-programmen är de stora samtalsämnena.

Hur länge dröjer det innan Kalle Ankas Jul försvinner från tv-tablån på julafton? Detta program som sänts varje julafton sedan 1960 och som orsakar folkstorm vid minsta förändring, varför är det så viktigt, undrar säkert många barn. Eller gör som Johan Cronemans barn, de väljer dataspel eller Simpson i stället.