Ung Kommunikation - ett sista blogginlägg

Projektet Ung Kommunikation avslutas nu efter drygt 5 år. Slutrapporten är lämnad till KK-stiftelsen och slutkonferensen är genomförd. Ett spännande och fascinerande utvecklingsarbete upphör. Ett viktigt redskap under hela tiden har varit denna blogg. Det första inlägget publicerades den andra februari 2006. Nu är det dags för det sista.

I slutrapporten skriver vi så här:
"Förståelsen av begreppet digital kompetens har fördjupats hos lärarutbildarna under de fem år projektet har verkat. Den grundläggande visionen om betydelsen av den unga kommunikationen var en viktig drivkraft i projektet. Förståelse och erfarenheter av att organisera undervisning och lärande på nya sätt har utvecklats ur innovativa och kreativa försök såväl inom som utom lärosätena."

Alldeles enkelt var inte vårt koncept, där den unga kommunikation sattes i centrum som en väg att förändra lärarutbildning. Tidigt fick vi kritik för att vara lite för naiva. Men att vara naiv i den positiva betydelsen (oskuldsfull och lite barnslig) innebär att vara nyfiken och att förutsättningslöst våga prova nya vägar för att på det sättet bli kreativ och innovativ. Idag är det kanske än viktigare med tanke på den snabba teknikutvecklingen, förändrade medievanor och inte minst den växande betydelse de informella lärmiljöerna har. Det finns egentligen ingen som kan sägas vara expert. Vi är alla nybörjare i det digitala samhället och det fordras perspektiv från olika håll. Detta innebär inte att vi ska skölja ut barnet med badvattnet. Djupa kulturella och kunskapsmässiga erfarenheter är också en förutsättning för att kunna värdera de erfarenheter vi skapar.

Under slutkonferensen visade det sig också att det finns en bred kompetens från vårt projektarbete att bygga vidare på. I slutrapporten uppmanar vi ansvariga beslutsfattare att ta vara på detta.

Debatten och diskussionen om utbildningens betydelse fortsätter. Nu senast med två intressanta rapporter. UNESCO formulerar ett program för medie- och informationskunskap (MIL, Media- and Information Literacy, Curriculum for Teachers) där viktiga generella färdigheter och kunskaper lyfts fram och formuleras. OECD publicerar undersökning om digitala läsvanor där komplexiteten i detta läsande betonas. Man betonar att god digital läsförmåga förutsätter god grundläggande läsfärdighet. Det är alltså inget motsattsförhållande utan snarare ett växelspel mellan traditionell och digital läsning. Viktigt att arbeta med båda för att den digitala klyftan inte ska öka.

Diskussionen inom ramen för Ung Kommunikation avslutas nu. Material från projektet och slutkonferensen finns på respektive webbplatser och kommer att finnas där under hösten.

Jag vill tacka alla som varit aktiva i projektet, i ledningsgrupp, i temagrupper och i andra aktiviteter. Självklart också ett tack till lärosätena Linnéuniversitetet (tidigare Växjö universitet och Högskolan i Kalmar) och Blekinge Tekniska Högskola och till KK-stiftelsen för finansiering under denna långa projekttid. Slutligen vill jag också tacka alla externa samarbetspartners som givit viktiga bidrag till projektets frågor.

Väl mött i andra sammanhang.

Lennart Axelsson
projektledare


Reflektioner efter konferensen

Ung Kommunikations slutkonferens är nu förbi och, efter att ha smält det hela något, kan vi se tillbaka på två givande, intressanta och framför allt roliga dagar på Linnéuniversitetet. Ungefär 260 personer anlände i onsdags morgon till campus Växjö med förmodligen alla möjliga sorters förväntningar. Att lärare på alla olika stadier, it-pedagoger, kommunanställda, studenter, lärarutbildare och flera andra kunde ha så mycket gemensamt var härligt att se. Kreativiteten, inspirationen och aktiviteten flödade, föreläsningar avlöste varandra, filmer och animationer skapades och frågor både uppkom och besvarades.

 

Många deltagare verkade också nätverka och knyta nya kontakter under dagarna, vilket var just en av våra förhoppningar med konferensen. Kontakt – kommunikation med varandra – är ju en av grundstenarna i själva projektet. Ja, egentligen i allt vi gör, om det så är i arbetet eller i privatlivet. Vad som kommer att hända med det Ung Kommunikation har arbetat med under projektets fem år, handlar ju faktiskt till stor del om vad vi själva gör av det och hur vi tillsammans kan använda det i exempelvis skolan. Vi som har jobbat med nya Ipads i förskolan – kan vi visa nya tips och tricks för lågstadieeleverna? De där animeringarna som den där andra skolan skapade – skulle vi kunna göra likadana? Hur skulle vi i vår skola kunna dra nytta av de där digitala verktygen som ungdomsgruppen pratade om?

 

Som Anne Bamford sa, ”Det handlar inte om att vara tekniskt lagd, utan om hur man ser på lärande, på barn och på vårt sätt att bete oss och kommunicera i ett klassrum.” Anne hävdade att vi behöver samarbete och flexibilitet för att lyckas i skolan. En annan nyckel till framgång är att aldrig sluta lära sig. Lär varandra! Våga fråga! Våga satsa på det nya! Lär ihop med eleverna! Flera av dessa uppmaningar hörde jag klinga bland deltagarna under konferensdagarna. De verktyg vi tar till oss och använder behöver inte nödvändigtvis vara just de senaste, dyraste eller mest avancerade. Det är ingen tävling i vem som har den mest hypade smart-phonen, den dyraste videokameran, det största sociala medienätverket eller som har gått den mest avancerade teknikkursen. Det som spelar roll är hur vi använder och tar vara på det vi kan och det vi lätt kan ta till oss med hjälp av tekniska verktyg och andra personer.

 

Så fortsätt att kasta er ut i det nya och spännande! Filma, sjung, lär, lär ut, knappa och klicka och framför allt - kommunicera vidare med varandra!

 

Åsa Dahlberg
Ung Kommunikation


Ung evolution

Jag smög in på sessionen om 1-1 och vad det innebär för utbildningen. Den del av framställningen som jag var med om finns att höra, och anteckningarna finns att läsa i pencasten nedan. Vi fick höra hur IKT-samordnaren och en av eleverna från Umeå såg på saken, vad de gjort och hur det fungerat. På sida två i mina anteckningar så flyter dock mina tankar iväg. Jag kopplar till en tanke som jag haft ett tag. Jag medger att jag i dessa tankegångar spelar lite djävulens advokat och jag sätter på mig den svarta hatten. Men det beyder inte att tankegångarna är fel.
Vad handlar det då om? Vad är denna unga evolution för något? Snarare handlar det om ung konkurrens, och frågan varför? Varför måste jag lära mig detta? Vi har nog dom flesta av oss som är lärare fått frågan, och säkert också själva ställt den i ett eller annat sammanhang. Det handlar om motivation och vad som motiverar elever till lärande. Simon, eleven från Umeå uttryckte det som att han behövde se nyttan med det han lär sig för att bli motiverad. Han efterlyste "skarpa case" som lärandet kunde röra sig kring. Det var även tydligt att Simon motiverades av sådant han tyckte var roligt. Jag håller med Simon. Likt Gärdenfors och många andra kognitionsvetare hävdar jag bestämt att en motiverad elev är en lyckosam elev. Men det är nu vi stöter på, eller kommer att stöta på problem. Problemet är att vi som skola endast är en del av elevernas tankesfär. Endast en del av den möjliga intelektuella (eller i vissa fallmindre intelektuella) input som en elev har att välja på. Det vi vill sälja till elevens sinnen är produkter på en konkurrensutsatt marknad. Det vi vill säja är inte heller endast en produkt, utan en produkt i olika skepnad. Med olika "skal". Vissa skal är roliga/flashiga och ger en mer omedelbar njutning för sinnena, medans andra behöver man lära sig uppskatta med tiden, men med tiden så uppskattar vi dem desto mer, och de ger möjlighet att befästa mer komplexa kunskapsbyggen. Frågan är - har vi tid och möjlighet att motivera svaret på elevens fråga "Varför skall jag välja det mindre omedelbart njutbara alternativet?" Det mindre uppenbart roliga alternativet? Håller vi i själva verket på att evolutionera bort, via konkurrens och återkopplingen till de omedelbara resultatens tillfredsställelse, den motivation till lärande som skulle kunna uttryckas som lärande för lärandets egen skull? Lärande enbart för den njutning som förståelsen och kunskapen ger individens intellekt. Jag vill slåss för att den motivationen till lärande skall överleva, och jag vill jobba för att denna motivation skall kunna smälta samman med de nya sätten att arbeta. Kanske behöver det inte råda någon motsättning? Hur skall vi kunna upprätta ett kontrakt med eleven, och en förståelse för det faktum (för det hävdar jag att det är) att det ibland inte går att svara på frågan - varför? Varför skall jag lära mig detta?
/Mattias Davidsson

Andreas Ekström pencast

Andreas Ekström berättade värsta läskigaste godnattsagan för oss alla. Värre än Tengil, Darth Vader och Katla till sammans - vem? Jo, Google. Eller, nja så skall man nog inte tolka det. Men däremot tog Andreas oss in i Tengils vardagsrum och berättade om vad han har för preferenser, vad han äter till lunch och vilka herravälden bortom Nangijala han vill erövra till efterrätt. Det Andreas vill vi skall ta med sig är uppmaningen att inte lägga alla våra digitala ägg i samma korg. Något som, vi som diskuterade över lunchen, kom fram till är lättare sagt än gjort. Om man själv vinner på att det blir enklare, billigare och lättare att använda en tjänst, där dessutom mervärdet blir större om tjänsterna "pratar" med varandra. Samma tänk har ju Apple med sitt iCloud där hela tanken är att få använarna av en av Apples hårdvaror att vid inköp av nästa typ av pryl hålla sig inom konceptet. Inom äpplets skal.
Nedan hittar du en pencast över Andreas föredrag.


Då var vi igång

I nya fina föreläsningssalen. Småländskt inspirerat. Spånskivor och lätt limdoft. Huset fullt och hög stämning. Vad är det för träslag i golvet tro?


Nedräkning mot slutkonferens och avslut

En knapp vecka kvar till slutkonferensen och den sista stora aktiviteten i projektet Ung Kommunikation. Ett glädjande stort intresse för konferensen. Vi har tänjt de ekonomiska ramarna och välkomnar totalt över 280 medverkande (deltagare, föreläsare och funktionärer) till de knappa två dagar vi håller på.

Frågorna är fortsatt aktuella. Det visades inte minst på den stora konferensen
Framtidens lärande som gick av stapeln i Nacka den 18-19 maj med drygt 1400 deltagare. Framtidens lärande genomfördes för tredje året i rad och blir alltmer en viktig arena för erfarenhetsutbyte mellan lärare i skolverksamhet som intresserar sig för och vill utveckla undervisningen med den digitala teknik som numera finns överallt. Bilder från huvudtalarnas presentationer finner du här. Fortfarande saknas nationellt initiativ från den politiska nivån. Informationen från Henrik Hansson, politiskt sakkunnig hos Anna-Karin Hatt, bidrog tyvärr inte till något klarläggande om den utbildningspolitiska inriktningen.

Sociala medier får ett allt större utrymme i ungdomars och yngre vuxnas liv visar den senaste Mediebarometern. Så här skriver Nordicom i pressmeddelandet:

"Det är också i åldersgruppen 15 till 44 år som de största förändringarna i medievanorna kan noteras. Förändringarna, som kan förklaras av ett utökat nyttjande av nätet, sker i huvudsak på bekostnad av lyssnande på radio, läsning av tidskrifter och böcker bland 15 till 24-åringarna och för de lite äldre, 25 till 44-åringarna, läsning av morgontidningar."

För skola och lärarutbildning får denna utveckling stora konsekvenser. Att som hittills negligera utvecklingen är knappast någon god idé. Vilken roll har skolan? Finns ett demokratiskt värde i användningen av sociala medier? Vilka skillnader och likheter finns om vi jämför användningen i Sverige med exempelvis Nordafrika? Vilka avvägningar måste göras i ett undervisningsperspektiv mellan bruket av sociala medier, böcker och tidningar?

Skolor är hårt ansatta av de nya kraven som uttrycks i styrdokument och anvisningar. Samtidigt finns en risk att värdefullt utvecklingsarbete läggs åt sidan för att utveckla administrativa rutiner med syfte att skydda skolor och politiker från ovälkomna granskningsbesked. Målet måste vara att använda de nya styrdokumenten i skolutveckling, snarare än att konservera gamla rutiner.

Förhoppningen är att vår slutkonferens blir ett spännande möte med många olika diskussioner som bidrar till att skapa förutsättningar för fortsatt utvecklingsarbete i lärarutbildning och skola.

Utvecklingsarbete och stöd till lärare

I förra veckan träffade jag några rektorer för de skolor i Växjö som just nu genomför projekt med en dator till varje elev. De är inte ensamma, varken i Sverige (just nu finns i 166 kommuner olika typer av utvecklingsarbeten) eller i världsmåttstock (västvärlden framförallt, men också i andra delar av världen). Projketet OLPC (One Laptop Per Child) lever vidare och riktar sig i stor utsträckning till utvecklingsländer, Intels försök med Classmate PC gör likadant.

Forskningen på detta område är av naturliga skäl inte så gammal och finns företrädesvis i USA. På en föreläsning på BTH nyligen, gjorde Håkan Fleischer, doktorand vid Högskolan i Jönköping, en intressant genomgång av senare forskning på detta område. Utgångspunkten för föreläsningen (som kan ses i efterhand) är  en kommande forskningsöversikt. En bra sammanfattning görs på Omvärldsbloggen av Stefan Pålsson

I Sverige finns ännu inte så mycket publicerat av gjorda erfarenheter. Ett långsiktigt forskningsprojekt har nyligen startat, Unos Uno som är ett samarbetet mellan Örebro universitet och ett antal kommuner. Umeå kommun har publicerat en undersökning som beskriver olika gymnasieungdomars erfarenhet av att ha en egen dator. I Falkenbergs satsning på 1-1, som pågått i tre år har Martin Tallvid, doktorand vid Göteborgs universitet, följt projektet och publicerat tre utvärderingar. I den senaste utvärderingen tar Tallvid upp en del teoretiska perspektiv på hur man kan förstå den kompetens som erfordras av lärare i en alltmer teknikintensiv miljö. Han tar bl.a. upp en modell som utarbetats av Mishra & Koehler 2006, TPACK-modellen (Technological, Pedagogical Content Knowledge):

När lärares kompetens diskuteras tar man vanligen upp pedagogisk kompetens och ämneskunskaper som centrala delar. Forskarna bakom modellen menar att man också måste väga in den tekniska kompetens som behövs och att alla tre delarna måste integreras i den dagliga undervisningspraktiken. Det är kanske den största utmaningen i 1-1-projekten.

Tillbaka till de rektorer jag träffade i Växjö. De har själva sökt sig till projektet och är intresserade av att få igång utvecklingsarbetet. Många lärare är, nu i början, upptagna av att gå igenom den PIM-utbildning som också är en del av projektets målsättning. Rektorerna uttryckte en viss oro för svårigheterna att kunna kombinera denna utvecklingssatsning med övriga krav som ställs på förändringar av måldokument och pedagogisk dokumentation. Det finns för lite av teknisk infrastruktur som stöder ett effektivt arbete med den läraradministration som nu erfordras.

Några rektorer tog också upp frågan om hur man kan gå vidare för att verkligen kunna använda de olika möjligheter som tekniken erbjuder. Det är svårt att prioritera bland allt nytt som presenteras. Det blir väldigt tydligt att det finns svårigheter, att som rektor och ledare, göra hållbara och strategiska val.

Den modell som visas i bilden ovan är relevant. Det gäller att hitta en balans mellan de olika krav som ställs, där det pedagogiska och ämnesmässiga kunnandet ska fungera tillsammans med ny digital teknik. Det är tydligt att många skolor, troligen inte bara i Växjö, efterfrågar kompetensutveckling där detta är centralt. Det ska inte vara tre separata delar utan välintegrerade innehållsområden som kombinerar lärares tidigare kunskaper och erfarenheter med nya idéer. Var hittar skolorna en sådan samlad kompetens? Lärosäten med lärarutbildning, med ämneskunnande, pedagogiskt kunnande och den omedelbara kopplingen till konkret undervisning i verksamhetsförlagd utbildning, borde vara viktiga aktörer. Det finns öar där en medvetenhet börjar växa fram om vikten av att integrera den nya digitala tekniken i professionsutveckling. Men fortfarande finns för lite av strategiska satsningar på kompetensutveckling för lärare aktiva i lärarutbildning. Det saknas också stöd till forskning. Det behövs forskning som beskriver vilka olika erfarenheter som görs exempelvis i 1-1-satsningar, men lika viktigt är stöd till mer aktionsinriktat forsknings- och utvecklingsarbete där forskare tillsammans med lärare utvecklar nya koncept som kan prövas och utvärderas. Ett sådant konkret exempel är LET´s GO-projektet, (ett samarbete mellan Linnéuniversitet, Stanford University och skolor både i Sverige och i USA) som nu fått ytterligare forskningsmedel på drygt 1,5 miljon från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse för att gå vidare med konceptutveckling där ny teknik integreras i ämnesfördjupning.
,


Regeringsinitiativ från Näringsdepartementet

Tips på Twitter från "itiskolan":

Vad tycker du som elev eller lärare? Hur gör vi skolan och undervisningen bättre med hjälp av it? Statssekreterare Marita Ljung på Näringsdepartementet följer inläggen märkta #merkateder och #skollyftet på twitter och efterlyser nu inspel från skolans egen värld:

 

 

Tyck till!

Två starka tendenser i svensk skola

Det finns nu två starka tendenser i svensk skola. Tydliga signaler kommer från centrala skolmyndigheter om starkare koppling till styrdokument, ökade kontroller och kunskapsmätningar samt krav på lärare när det gäller pedagogisk planering och dokumentation. Detta samtidigt som det lokalt i kommunerna nu sker stora inköp av digital teknik, som medger och stimulerar till nya sätt att arbeta: interaktiva skrivtavlor, bärbara datorer, digitalkameror, mp3-spelare, surf- och läsplattor. Infrastrukturen förändras fort. Men inte likvärdigt. Fler och fler kommuner inleder projekt med att utrusta lärare och elever med egna datorer, en-till en-projekt.

Den karta som
Föreningen Datorn i Utbildningen och Skolverket samarbetar om ger en intressant illustration. Tillväxtkommuner i södra Sverige står för merparten av satsningarna. Förstorar man kartan över södra Sverige så syns tillväxten i Stockholmsregionen, Västra Götaland och Malmöregionen. Går vi längre österut så glesnar de kommunala initiativen, precis som i norra Sverige.

Under den period som projektet Ung Kommunikation har pågått, har dessa två tendenser förstärkts. I ett antal kunskapsmätningar bl.a. från OECD, har det kommit tydliga signaler om att resultaten i den svenska skolan sjunker. Svaret blir att kraven måste skärpas. Samtidigt kommer undersökningen Are the New Millennium Learners Making the Grade? också från OECD, som påvisar att hög datoranvändning hemma ger bättre resultat på PISA:s undersökningar. Något motsvarande samband kan man inte finna när det gäller datoranvändning i skolan. Beror det på det faktum att datoranvändningen är låg, att den är verkningslös eller att dess kapacitet inte utnyttjas fullt ut? Undersökningen från OECD ger inte något svar utan resultaten fordrar ytterligare undersökningar.

Skolans organisation och lärares kompetens sätts på stora prov. Det blir konkurrens om hur tiden används. Det borde inte vara motstridiga tendenser eller motsatta mål. Värdegrundsfrågor, entreprenörskap, matematik eller pedagogisk planering kan förenas med användning av digitala verktyg. Erfarenheterna från vårt projekt, som verkat i olika miljöer, formella och informella, bland verksamma lärare och forskare, visar att svaren inte finns i en miljö, utan i olika miljöer som måste verka i en gemensam kunskapsutveckling.

Lärarutbildningen har en unik möjlighet att skapa miljöer som bygger på verkligt utbyte av erfarenhet och kunskap, teoretiskt mellan olika kunskapsfält och praktiskt i skola. Broarna till skolverksamheten måste stärkas. RUC fyller en viktig uppgift, precis som AV-Media. En stark arena för ett faktiskt utbyte av erfarenheter är den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU). Det är viktigt att knyta frågor om teknikutveckling och användning av digitala medier till yrkesprofessionen. Det är genom konkreta innovativa försök som erfarenheter och kunskaper skapas, kan värderas och diskuteras, i forskarsamhället likaväl som i lärarnas professionsutveckling.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Utvärdering av lärprogrammet Clicker 5

En grupp blivande förskollärare fick som VFU-uppgift att göra en kritisk granskning av lärprogrammet Clicker 5. Programmet är utvecklat för att vara ett pedagogiskt stöd för arbete med tidig läs- och skrivutveckling, emergent literacy. Studenterna fick utgå från två öppna frågor om vad som fungerade bra respektive mindre bra. Erfarenheterna redovisades skriftligt och diskuterades även vid ett seminarium under VFU-kursen. Det mest slående i denna utvärdering är de många positiva erfarenheterna men också att studenterna kunnat ge en fyllig bild av hur programmet fungerar med förskolebarn.

 

Innehåll och funktioner var en majoritet av studenterna positiva till. En grupp studenter var mycket positiva till programmet medan en annan grupp var mer negativa. Dock kunde nästan alla studenter, oavsett egen uppfattning, rapportera ett stort intresse och engagemang från barnens sida. Speciellt uppskattades bilderna och möjligheten att använda ljud ihop med bilder och bokstäver. För de yngre barnen framhölls speciellt värdet av att träna motoriken med hjälp av tangentbordet och musen. Programmet upplevdes också som ett stöd för att prata med barnen om bokstäver, ord och begrepp, dvs. det fungerade som det stöd för emergent literacy som det är tänkt att vara. Mest positivt med själva programmet verkade vara att det finns många möjligheter. Mest kritik fick programmet för brister i ljudeffekterna. Oftast fungerade ljudet bra men i de fall uttalet hos datorrösten inte lät rätt på svenska upplevdes det förvirrande för många barn. Dessutom ansåg de flesta studenter att programmet var omständligt och de hade svårt att hitta de olika övningarna. Det krävdes en läskunnig person för att navigera i programmet. En återkommande stark kritik var också att programmet inte alltid signalerar rätt och fel, vilket för många var en frustrerande upplevelse.

 

Lärarrollen var ett centralt tema hos alla studenter. De positiva kommentarerna gällde möjligheten att skapa en god relation till barnet genom dialoger och att få en gemensam upplevelse medan de negativa kommentarerna gällde att man som lärare lätt tar över för mycket eller har svårt att hitta lämplig nivå. Idealet i förskolan är att jobba i grupper och det kan göra att man föredrar det och ser det som ett problem om datorprogrammet är så krångligt att man måste ha ett barn i taget för att kunna förklara och visa så de förstår. Många studenter upplevde det dock som positivt att kunna sitta med ett barn en kort stund och därmed få syn på enskilda barns behov.

 

Som vanligt när man prövar något nytt är en del lärare mer engagerade och har mer tålamod än andra. Att utveckla nytt tar tid och denna skillnad i attityd kan kanske spegla en allmän inställning till utvecklingsarbete mer än attityden till just detta program. Därför är det troligen betydelsefullt att ge lärare tillfälle att pröva digitala aktiviteter under handledning och under en längre tid få hjälp att utveckla övningar som känns meningsfulla. I annat fall är det risk att det dröjer mycket länge innan datorer och lärprogram används av andra lärare än de som redan är positiva och självmant motiverade att pröva nytt.

 

Läs hela rapporten.

 

Anne-Mari Folkesson
Linnéuniversitetet


Möte med politiker och tjänstemän i Kronobergs län

I fredags var jag på Åbyskolan i Lagan och träffade politiker och tjänstemän ansvariga för utbildning i Kronobergs län. Jag var inbjuden att ge min syn på Skola 2011 och vilken plats digitaliseringen och förändrade medievanor har i dagens skolutveckling. Med jämna mellanrum träffas politiker och tjänstemän under ledning av Linda Vingren på Södra Smålands Regionförbund, för att diskuterar aktuella frågor. Även dagens andra föredragshållare, Per Klasson, IT-chef på gymnasieskolorna i Växjö kommun, tog upp den digitala teknikens utveckling i skolan, bl.a. vilka kravspecifikationer som kan ställas på lärplattformar som nu köps in och installeras i kommunerna. Vi gjorde också ett studiebesök på en slöjdlektion och tittade på hur eleverna använde datorer, internet och olika programvaror för att hitta inspiration, få tydliga instruktioner och dela erfarenheter i syfte att få fördjupade kunskaper. Ljungby kommun är mitt uppe i ett utvecklingsprojekt där ett antal sjundeklasser och några gymnasieklasser har egna datorer.

Det är intressant att träffa politiker och diskutera skolpolitik. Jag tog upp frågan om hur den nationella satsningen på skolutveckling prioriteras och vad som händer lokalt i kommunerna. En mängd skolreformer implementeras under detta år. På Utbildningsdepartementet och Skolverket sker nu ett intensivt arbete med dessa frågor. I styrdokument finns uttalade mål som direkt pekar på vikten av att integrera digital teknik i skolans undervisning. Tyvärr finns, i de aktiviteter och rekommendationer från Skolverket, väldigt lite om hur skolorna ska arbeta med den ökade digitala teknikanvändningen. I Skolverkets publikation Skola i förändring finns inte något nämnt om detta.  Inom regeringen finns delvis motstridiga ståndpunkter. IT- och infrastrukturminister Anna-Karin Hatt har i sitt arbete med Digtal agenda för Sverige verkligen lyft upp den digitala tekniken som en viktig del i skolans arbete. Däremot finns från Jan Björklund ganska lite om dessa frågor och knappast några visionära tankar alls. Ser vi på utvecklingen i många kommuner sker väldigt mycket just när det gäller investeringar i ny teknik och kompetensutveckling för lärare. I den karta som Alma Taawo, Skolverket och Mattias Davidsson, gymnasielärare i Helsingborg och snart också vikarierande lektor på Linnéuniversitetet, byggt upp och som publiceras på Datorn i Utbildningen visas att i över 150 kommuner i landet tar man nu initiativ och inför en dator till varje elev och lärare. I fler kommuner är liknande satsningar på gång.

I den efterföljande diskussionen var man från politiskt håll inte riktigt beredd att skriva under på denna beskrivning. Det finns en åtskillnad mellan kommunala och statliga satsningar och det är kommunerna som är ansvariga för skolans drift och investeringar. Det är helt rätt att dessa investeringar görs. Skolan måste följa samhällsutvecklingen. Men det är inte statens ansvar. Staten anger ramarna för skolans hela verksamhet och där är teknikutvecklingen bara en liten del. Man var överens om att det stora språnget som nu skolan måste göra är att öka lärarnas kompetens. De är utan tvekan den viktigaste resursen för att den starka digitaliseringen ska ge skolan större möjligheter till ökad måluppfyllelse.

Det är viktigt att diskussionen fortsätter. Just den kompetenshöjning som nu många kommuner efterfrågar blir ett viktigt ansvar för landets lärosäten och speciellt för lärarutbildningarna. Kommunala och privata skolhuvudmän kommer att ha svårt att acceptera att nyutexaminerade lärare och lärarstudenter kommer ut med lite kunskap om hur dessa frågor bearbetas och vidareutvecklas i klassrummet. Man ställer också krav på relevant kompetensutveckling för verksamma lärare. För att detta ska ske måste Högskoleverket och Skolverket få tydligare instruktioner på att detta också är prioriterade områden.

Nedan finns länk till de bilder jag använde under fredagens föredrag.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Glöm inte att anmäla dig till vår slutkonferens den 15 - 16 juni i Växjö!

Ung Kommunikation mot avslut

Projektet Ung Kommunikation går mot avslutning. Slutkonferensen Då. Nu. Och sen då? genomförs i Växjö den 15 - 16 juni och konferenssiten är uppe med spännande program. Välkomna med anmälan!

Slutrapport till vår huvudfinansiär KK-stiftelsen ska lämnas senast den 31 mars, men en del konkreta projektaktiviteter kommer att pågå till sommaren. Aktiviteter initierade av projektet kommer förhoppningsvis att pågå ännu längre. De frågor Ung Kommunikation arbetat med integreras i fortsatt utbildnings- och utvecklingsverksamhet på olika sätt: via de olika institutioner som är ansvariga för olika ämnen och kunskapsområden i lärarutbildning, speciallärarutbildning och rektorsutbildning; vårt regionala utvecklingscentrum, RUC; skolor i regionen; samarbetspartners exempelvis AV-Media, Reaktor Sydost och Nätverket SIP.

Vi kommer under våren här på bloggen att fortsätta förmedla påbörjade och pågående aktiviteter lika väl som vi gör tillbakablickar på vad som hänt. Fem år går fort och stora förändringar har skett både vad gäller teknikutveckling och medievanor. Ett slående exempel på detta visar händelserna i Egypten. De nya medierna Facebook och Twitter (som knappast fanns för fem år sedan) varken avgjorde eller låg till grund för det som hände, men de flesta bedömare är överens om att dessa medier ändå spelade stor roll för händelseutvecklingen.

Vi ser också förändringar i skolverksamhet. På några få år har teknikinvesteringar i kommuner och hos andra skolhuvudmän ökat rejält. Den nedgång och passivitet som var så tydlig efter börsfallet 2000-2001 och påföljande år har vänt. Datorer, läs- och surfplattor, interaktiva skrivtavlor blir allt vanligare i skolans verksamhet. I nationella styrdokument börjar krav återfinnas på ett kunskapsinnehåll som knyter an till denna utveckling. Fortfarande väntar vi dock på en samlad vision för skola och undervisning på detta område.

Projektets arbetsmetoder har skiftat. En central del från första början har varit arbete i temagrupper. Det var ett försök att skapa möten mellan olika aktörer involverade i projektet: universitetslärare, lärare i skolverksamhet, forskare, IT-pedagoger, studenter, elever och externa aktörer. Under en tid var det möjligt att följa temagruppernas verksamhet i de bloggar som grupperna ansvarade för. Även sammanfattande slutrapporter genomfördes. Vi ser nu att den grund som lades från början i några temagrupper också har fått en fördjupad fortsättning. Till detta återkommer jag. I flera av temagrupperna har verksamheten inte gått vidare i gruppen utan funnit andra former i och utanför projektet. Simon Winter gjorde under förra året en genomgång av temagruppernas verksamhet och i ett antal blogginlägg belystes några olika grupper. I en sammanfattande rapport gör Simon intressanta reflektioner över temagrupperna och dess betydelse för projektet, men kanske framförallt i perspektiv av skolans verksamhetsutveckling.

Webben är död. Leve Internet

I augusti förra året publicerade tidskriften Wired en artikel med den något provokativa titeln The Web is Dead. Long Live the Internet, som formulerade den förändring av Internet som nu sker. Författarna Chris Anderson och Michael Wolff gjorde i två parallella artiklar en mycket intressant beskrivning av detta och diskussionen har sedan dess fortsatt. Nu senast i söndagens program av Godmorgon världen.

Vad vi ser är en förändring av det öppna, i princip oöverblickbara, hav av information som webben består av, till ett snyggare paketerat applikationsbaserat system som vi hittar i olika "App"-affärer som iTunes AppStore eller Androids Market.

Den snyggare och enklare paketeringen gör det hela smidigare för oss. Vi hittar specialkonstruerade små program som vi kan ladda ned till smartphonen eller läsplattan och uträtta det vi vill utan att behöva söka på webben. Det kan röra sig om Facebook, bloggar eller lokalbaserad information kopplad till Google Maps, som talar om vad butiker i området har att erbjuda. Fortfarande finns mängder med gratis programvara, men det har också blivit enklare att ta betalt. Det sköts enkelt via kreditkort eller telefonräkning. Inga större kostnader, allt i från några kronor till under 100-lappen. Tillräckligt billigt för att det ska bli tillräckligt attraktivt att handla.

Men vad får det för konsekvenser om alltmer av informationen på Internet blir i form av små appar som kostar pengar? Vad händer med den fria informationen, som var och fortfarande är en av hörnstenarna i konstruktionen med Internet? Starka ekonomiska intressen finns bland stora multinationella företag. I och med Wikileaks finns inte bara ekonomiska incitament för högre grad av kontroll utan också politiska.

Frågan om friheten på Internet är inte bara en fråga för teknikintresserade futurister. Den är i allra högsta grad en medborgarfråga att förstås och att diskuteras. Redan nu är förutsättningarna för det Internet vi vant oss vid de senaste 10 åren, på väg att ändras.

Och naturligtvis måste skolan också ta sitt ansvar, något annat vore alldeles fel. Vi utbildar medborgare för morgondagens samhälle och måste beskriva både dagens och gårdagens förändringar för att kunna skapa förståelse för framtiden.

Men det är också så att den teknikutveckling som sker i form av "appar" kan gynna skolornas sätt att använda ny teknik. Precis som vi får skräddarsydda små applikationer för våra shoppingbestyr eller sociala kontakter, kan vi konstruera små appar som kan både visualisera och ge oss möjlihet att bearbeta olika kunskapsområden: geometri i matematiken; grammatiska strukturer i språkundervisning; hälsosammare liv i hemkunskap eller idrott. Det här måste på ett radikalt sätt förändra den IT-struktur som tyvärr fortfarande är förhärskande i många kommuner och som riskerar att knäcka en i grunden positiv verksamhetsutveckling.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Fysik är roligt

AV-Media Kronoberg tar nu initiativ till att stimulera intresset för fysik, teknik och matematik. De har slutit ett avtal med företaget Algoryx som ger alla grundskole- och gymnasieelever i Kronobergs län möjlighet att ladda ned programmet Algodoo. Det är en länslicens som också innebär rätt att ladda hem programmet till elevers och lärares hemdatorer.

Algodoo är ett kombinerat rit- och simuleringsprogram. Du kan konstruera olika typer av föremål, bilar, fjädrar, behållare, prismor, ge dessa olika egenskaper och sedan sätta dem i rörelse på olika sätt för att se vad som händer. Det är ganska enkelt att komma igång med programmet och snabbt skapas utrymme för frågor och diskussion. Se den inspirerande filmen på YouTube. Som lärare kräver det dock förberedelse och bearbetning. Tina Sundberg, IT-pedagog på AV-Media kommer tillsammans med lärare på Linnéuniversitetet att inbjuda till visningar, workshops och inspirationsseminarier som utvecklar användningen. Katrin Lindwall, knuten till forskargruppen CelektLinnéuniversitetet, är en av lärarna som kommer att vara med:

Algodoo är exempelvis ett komplement till dagens fysiklektioner. Fysik är faktiskt ett jätteroligt ämne, men det är inte många av dagens elever som tycker det. Programmet kan aldrig ersätta fysisk hands-on, däremot kan det väcka intresset och fördjupa ämneskunskaperna.

Gymnasieskolan i Umeå är också föregångare på detta område. De har under några år byggt en organisation och ett system där var och en har sin egen dator, se blogginlägg. Utbyggnaden fortsätter nu med grundskolorna också. I varje dator som används av lärare och elever ska också programmet Algodoo finnas.

På Ung Kommunikations slutkonferens, Då. Nu. Och sen då? som genomförs den 15-16 juni kommer ett seminarium just att handla om hur datorer till alla lärare och elever kan utnyttjas på bästa sätt, där Umeå kommer att finnas med. I den diskussionen finns alldeles säkert också en diskussion om hur intresse för matematik, naturvetenskap, teknik, matematik och IT kan utvecklas. Något som faktiskt också finns att bearbeta för Skolverket i instruktioner från Utbildningsdepartementet.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Finlands sak är också vår

Jag har vid olika tillfällen belyst andra länders sätt att hantera IKT i undervisning och lärande. Senast efter vårt besök i Sydostasien. Vid den genomgången berörde jag också resultaten från Pisa. Finland är det land i Västeuropa som lyckats bäst i de senaste undersökningarna. Även där har man börjat undersöka vilka konsekvenser IKT har för samhällsutveckling och då specifikt också hur skolverksamheten påverkas.

En slutrapport gjord av Styrgruppen för projektet informations- och kommunikationsteknologi i skolans vardag beskrivs utmaningarna skolan står inför. Bl.a. skriver man med hänvisning till de informationstekniska förändringarna i samhället:

Förändringen ger skolorna utmaningar när det gäller att hantera information. Undervisningen i skolorna är fortfarande alltför inriktad på innehåll, på faktakunskap som är uppsplittrad i olika kunskapsgrenar. I undervisningen har man inte gett tillräckligt med utrymme för lösning av autentiska problem, för tvärvetenskaplig behandling, för färdigheterna och för arbetsprocesserna.

Slutsatserna i rapporten grundar sig på 20 pilotskolors erfarenheter och på nya forskningsresultat, speciellt de som kom fram i forskningsprojektet Undervisningsteknologi i skolans vardag där 13 forskningsenheter samarbetade med skolor och företag i syfte att skapa en jämlik användning av informations- och kommunikationsteknologi på skolorna i Finland.

Det är intressant att ta del av de centrala områden som lyfts fram och som föreslås blida underlag för en nationell förändring av utbildningen:

 

De nya lär- och studiemiljöerna ska möjliggöra förståelseinriktat och kollaborativt lärande. Samtidigt utvecklas studieförmågan och andra färdigheter som behövs under 2000-talet Framgång kräver fokusering på följande frågor:

  1. Nationella mål och en systemförändring
  2. Kunnande som eleverna behöver I framtiden
  3. Pedagogiska modeller och metoder
  4. E-läromedel och applikationer för lärande
  5. Infrastruktur och stödtjänster
  6. Lärarrollen, lärarutbildningen och den pedagogiska kompetensen
  7. Skolans verksamhetskultur och ledarskapet
  8. Samarbete med företag och nätverkande

Det är strategiska områden som ser till helheten, precis på samma sätt som vi ser i andra länder. Ännu är dessa rekommendationer inte politiskt beslutade. Det ska bli mycket intressant att följa utvecklingen i Finland.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,