Nya medier
En grundläggande utgångspunkt i vårt projekt är hur lärande förhåller sig till ungdomskulturer och utveckling av nya medier. Vid presentationer och inte minst i denna blogg finns många hänvisningar till just "nya medier". Men vi har nog inte gjort någon riktig avgränsning eller förklaring på vad vi menar.
Jag har precis läst Skrift i rörelse, Om genrer och kommunikativ förmåga i skola och medielandskap av Johan Elmfeldt, Malmö Högskola och Per-Olof Erixon, Umeå universitet. På Myndigheten för skolutveckling finns en intressant intervju med Johan Elmfeldt.
Boken är en rapport från ett forskningsprojekt och är mycket läsvärd. Ett kort citat från bokens inledningskapitel kan sammanfatta utgångspunkterna:
"På olika sätt måste skolan förhålla sig till de förändringar som mediekulturella förändringar leder till. Det finns en obalans mellan de medieteknologier som dominerar utanför skolan och de som dominerar i skola och undervisning. Det är i en tid som denna vi satt oss för att undersöka gränssnittet mellan medieteknologiskt bestämda förändringars betydelse för förmågan att kommunicera och olika sätt att hantera och förhålla sig till dessa förändringar."
I rapporten finns en i mitt tycke utmärkt genomgång av hur nya medier kan beskrivas. Man hänvisar till medieforskarna Sonia Livingstone och Peter Dahlgren. Rapportförfattarna menar (och då hänvisas framför allt till Peter Dahlgren) att nya medier kan förstås i fyra dimensioner: interaktivitet, hypertextualitet, arkivering, och virtualisering. En kort sammanfattning nedan.
Interaktivitet
Den kanske mest självklara möjligheten med de nya medierna. Att själv vara aktiv och interagera på olika sätt, i dialog med andra människor i olika communities, bloggar eller chattar, skapa och manipulera i olika program på datorn eller som oftast både och.
Hypertextualitet
Det vi i första hand kanske tänker på är hyperlänkar och det ickelinjära sätt som de flesta webbsidor är länkade till varandra. Författarna utvidgar begreppet till att också omfatta andra former än alfabetisk text som tabeller, grafiska mönster, bilder, videoklipp och ljud, som naturligtvis också kan fungera som hyperlänkar. Här anknyter de till begrepp som multimedialitet och multimodalitet.
Arkivering
Denna del är en viktig dimension av de nya medierna, kanske inte alldeles självklar men nog så viktig förändringsfaktor. Vi skapar alla våra egna arkiv i länksamlingar, i mp3-spelare och andra typer av privata arkiv. Vi kan också dela arkiv med andra i en ordning som vi bestämmer själva. Och de digitala arkiven kan byggas på helt annat sätt än de fysiska. Här associerar jag till författaren och filosofen David Weinberger som förra året kom ut med en bok som heter Everything is Miscellaneous: The Power of the New Digital Disorder där han på ett spännande sätt beskriver just detta med arkivering. En illustrativ föreläsning finns på YouTube.
Virtualisering
Denna dimension är kanske den som djupast utmanar våra gamla föreställningar. Här låter jag författarna tala i tre citat:
"virtualisering, pekar på en distinktion, en skillnad mellan verklighet och representation, mellan det som uppfattas som verklighet och det som uppfattas som föreställning."
"Numera betyder som bekant det virtuella det som framstår som om det vore verkligt."
"De frågor som den virtuella dimensionen i nya medier ställer oss alla inför får ses som ett antropologiskt och mediefilosofiskt försök att förstå karaktärsdragen hos en medieteknologiskt bestämd kulturell förändring. Den handlar om det rum eller den tid, eller med ett enda ord, den kronotop som vi alla levt och lever inom och som medieteknologer hela tiden spelar med."
De fyra dimensionerna ger flera olika infallsvinklar till diskussion om vad som egentligen är nytt i "ny medier" och vad det får för konsekvenser i ett samhälleligt men också i ett skolperspektiv. En diskussion som är viktig att föra och som Johan Elmfeldt och Per-Olof Erixon gör på ett mycket förtjänstfullt sätt.
Jag har precis läst Skrift i rörelse, Om genrer och kommunikativ förmåga i skola och medielandskap av Johan Elmfeldt, Malmö Högskola och Per-Olof Erixon, Umeå universitet. På Myndigheten för skolutveckling finns en intressant intervju med Johan Elmfeldt.
Boken är en rapport från ett forskningsprojekt och är mycket läsvärd. Ett kort citat från bokens inledningskapitel kan sammanfatta utgångspunkterna:
"På olika sätt måste skolan förhålla sig till de förändringar som mediekulturella förändringar leder till. Det finns en obalans mellan de medieteknologier som dominerar utanför skolan och de som dominerar i skola och undervisning. Det är i en tid som denna vi satt oss för att undersöka gränssnittet mellan medieteknologiskt bestämda förändringars betydelse för förmågan att kommunicera och olika sätt att hantera och förhålla sig till dessa förändringar."
I rapporten finns en i mitt tycke utmärkt genomgång av hur nya medier kan beskrivas. Man hänvisar till medieforskarna Sonia Livingstone och Peter Dahlgren. Rapportförfattarna menar (och då hänvisas framför allt till Peter Dahlgren) att nya medier kan förstås i fyra dimensioner: interaktivitet, hypertextualitet, arkivering, och virtualisering. En kort sammanfattning nedan.
Interaktivitet
Den kanske mest självklara möjligheten med de nya medierna. Att själv vara aktiv och interagera på olika sätt, i dialog med andra människor i olika communities, bloggar eller chattar, skapa och manipulera i olika program på datorn eller som oftast både och.
Hypertextualitet
Det vi i första hand kanske tänker på är hyperlänkar och det ickelinjära sätt som de flesta webbsidor är länkade till varandra. Författarna utvidgar begreppet till att också omfatta andra former än alfabetisk text som tabeller, grafiska mönster, bilder, videoklipp och ljud, som naturligtvis också kan fungera som hyperlänkar. Här anknyter de till begrepp som multimedialitet och multimodalitet.
Arkivering
Denna del är en viktig dimension av de nya medierna, kanske inte alldeles självklar men nog så viktig förändringsfaktor. Vi skapar alla våra egna arkiv i länksamlingar, i mp3-spelare och andra typer av privata arkiv. Vi kan också dela arkiv med andra i en ordning som vi bestämmer själva. Och de digitala arkiven kan byggas på helt annat sätt än de fysiska. Här associerar jag till författaren och filosofen David Weinberger som förra året kom ut med en bok som heter Everything is Miscellaneous: The Power of the New Digital Disorder där han på ett spännande sätt beskriver just detta med arkivering. En illustrativ föreläsning finns på YouTube.
Virtualisering
Denna dimension är kanske den som djupast utmanar våra gamla föreställningar. Här låter jag författarna tala i tre citat:
"virtualisering, pekar på en distinktion, en skillnad mellan verklighet och representation, mellan det som uppfattas som verklighet och det som uppfattas som föreställning."
"Numera betyder som bekant det virtuella det som framstår som om det vore verkligt."
"De frågor som den virtuella dimensionen i nya medier ställer oss alla inför får ses som ett antropologiskt och mediefilosofiskt försök att förstå karaktärsdragen hos en medieteknologiskt bestämd kulturell förändring. Den handlar om det rum eller den tid, eller med ett enda ord, den kronotop som vi alla levt och lever inom och som medieteknologer hela tiden spelar med."
De fyra dimensionerna ger flera olika infallsvinklar till diskussion om vad som egentligen är nytt i "ny medier" och vad det får för konsekvenser i ett samhälleligt men också i ett skolperspektiv. En diskussion som är viktig att föra och som Johan Elmfeldt och Per-Olof Erixon gör på ett mycket förtjänstfullt sätt.
Ny temagrupp
Vi har en ny temagrupp som kommit i gång vid Högskolan i Kalmar, Gender Awareness in ICT with Focus on Education. Så här beskriver man sitt kommande arbete:
Temagruppen "Gender Awareness in ICT with Focus on Education" uppmärksammar det faktum att IKT ofta används inom undervisningen utan hänsyn till genusaspekten. Det finns tecken som tyder på att det finns en skillnad i hur pojkar och flickor använder IKT i skolan och på sin fritid. Vad dessa skillnader består i och hur de påverkar pojkars och flickors möjligheter i skolan är dock långt ifrån klarlagt. Har pojkar och flickor samma förutsättningar vad gäller IKT när de börjar skolan? Använder pojkar och flickor IKT till samma saker i skolan och på sin fritid? Ser pojkar och flickor på samma sätt på IKT eller finns det en skillnad i hur de uppfattar de nya teknologierna?
Man vill med hjälp av frågeformulär undersöka hur det verkligen ser ut bland barn och ungdomar. Resultaten ska sedan diskuteras bland lärarutbildare, lärare i skolverksamhet och lärarstudenter. Målsättningen är att öka medvetenheten om könsskillnader och skapa praktiker som gör att man på ett påtagligt sätt kan bidra till att överbrygga klyftan mellan elevernas verklighet och skolans sätt att undervisa.
Frågan om de förändrade medievanor vi nu ser växer fram också förändrar vårt sätt som lärare att bemöta flickors och pojkars användning och attityder är viktig. Med den styrka som finns i populärkulturens och reklamens schablonbilder blir motkrafter betydelsefulla. Men utan kunskap om hur det verkligen ser ut är det svårt att handla. Det ska bli spännande att följa temagruppens arbete.
Temagruppen "Gender Awareness in ICT with Focus on Education" uppmärksammar det faktum att IKT ofta används inom undervisningen utan hänsyn till genusaspekten. Det finns tecken som tyder på att det finns en skillnad i hur pojkar och flickor använder IKT i skolan och på sin fritid. Vad dessa skillnader består i och hur de påverkar pojkars och flickors möjligheter i skolan är dock långt ifrån klarlagt. Har pojkar och flickor samma förutsättningar vad gäller IKT när de börjar skolan? Använder pojkar och flickor IKT till samma saker i skolan och på sin fritid? Ser pojkar och flickor på samma sätt på IKT eller finns det en skillnad i hur de uppfattar de nya teknologierna?
Man vill med hjälp av frågeformulär undersöka hur det verkligen ser ut bland barn och ungdomar. Resultaten ska sedan diskuteras bland lärarutbildare, lärare i skolverksamhet och lärarstudenter. Målsättningen är att öka medvetenheten om könsskillnader och skapa praktiker som gör att man på ett påtagligt sätt kan bidra till att överbrygga klyftan mellan elevernas verklighet och skolans sätt att undervisa.
Frågan om de förändrade medievanor vi nu ser växer fram också förändrar vårt sätt som lärare att bemöta flickors och pojkars användning och attityder är viktig. Med den styrka som finns i populärkulturens och reklamens schablonbilder blir motkrafter betydelsefulla. Men utan kunskap om hur det verkligen ser ut är det svårt att handla. Det ska bli spännande att följa temagruppens arbete.
Den nationella konferensen
Nu är i varje fall det formella beslutet fattat. Det bildas ett nätverk av lärarutbildningar som kommer att verka för digital kompetens i lärarutbildningen. Ännu är en hel del osäkert och något effektivt arbete kommer knappast att ske förrän till hösten. Men ändå, nu finns förutsättningarna. Utmärkt beslut!
Konferensen blev bra, trots en del smärre missar i logistiken. Men innehållet som framfördes i seminarier och föreläsningar var initierat, intressant och spännande. Vill du ta del av innehållet så finns några av presentationerna här. Vi fyller på efterhand!
En kort sammanfattning av huvudföreläsarna:
Universitetskansler Anders Flodström inledde konferensen med att betona hur frågor om lärande kommer att bli ett centralt område för forskning och utveckling, precis som medicin och ingenjörskonst varit under 1900-talet. Det märks redan i projekt- och forskningsansökningar. Klimat- och miljöfrågor tilldrar sig störst intresse följt av frågor om lärande. Han efterlyste mer av strategisk forskning i ett samarbete med omgivande samhälle. En verklig utmaning för landets lärarutbildningar och naturligtvis också skolhuvudmän. Ytterligare en utmaning att också koppla frågor om lärande till den samhällsutveckling vi ser av snabbt informationsflöde i digitala nätverk.
Tänkvärt att höra erfarenheterna från Norge där man jobbat med lärande nätverk. Öystein Johannessen från Kunskapsdepartementet och Erik Eliassen från Högskolen i Vestfold förtydligade hur de gått tillväga. Lärarutbildningarna hade en aktiv roll i att organisera nätverk mellan partnerskolor i lärarutbildning och skapa ett klimat för utveckling, reflektion och lärande. En hel del kändes igen från samarbeten som vi försöker göra med våra partnerskolor. Men det mest intressanta vara att höra om systematiken i uppbyggnaden och det medvetna arbetet från lärarutbildningen. Projektet upphör formellt under detta år och det blir naturligtvis en utmaning att få dessa nätverk och de erfarenheter som är gjorda att leva vidare.
Sanna Järvela från University of Oulu beskrev i sin spännande föreläsning den forskning som hon bedriver inom området "Learning Science" . En forskning som är starkt kopplat till lärande i högteknologiska miljöer. Vad kan och förstår vi egentligen om de processer som styr lärande och vilka faktorer spelar roll för att nå ett fördjupat lärande? Vad spelar tillgången till teknik för roll? Vad betyder samarbete för det fördjupade lärandet? Hon skiljer på co-operativt lärande och "collaborativ learning". (Ska det översättas kollaborativt lärande?) Skillnaden är stor. Vid det co-operativa samarbetet delas arbete i regel upp och var och en tar ansvar för sin del. Sanna gav följande definition på collaborative learning:
A coordinated synchronous activity that is the result of of continued attempt to construct and maintain a shared conception of a problem.
I sin forskning ser hon att teknik på ett avgörande sätt kan bidra till att öka förståelsen för lärandeprocesser men också hur den tydligt kan förstärka målet att nå en fördjupad kunskap. Tekniken i sig har egentligen ingen betydelse, men i perspektiv av förstärkning och analys kan både nätet med sin möjlighet till samarbete och andra digitala tekniker ge viktiga bidrag till att förstå och förstärka lärande. En av bilderna i hennes presentation fastnade jag för som rör de framtida utmaningarna. Jag tycker den knyter an till det Anders Flodström också tog upp:
Det finns all anledning att komma tillbaka till den forskning som genomförs vid University of Oulu. Redan nu finns ett organiserat samarbete mellan Sanna Järvela och Marcelo Milrad kring mobilitet och lärande.
Ett speciellt tack till alla medverkande från temagrupper och externa samarbetsparnters i Ung Kommunikation. Ni visade på ett alldeles utmärkt sätt att det finns god kunskap och viktiga erfarenheter att förmedla.
Konferensen blev bra, trots en del smärre missar i logistiken. Men innehållet som framfördes i seminarier och föreläsningar var initierat, intressant och spännande. Vill du ta del av innehållet så finns några av presentationerna här. Vi fyller på efterhand!
En kort sammanfattning av huvudföreläsarna:
Universitetskansler Anders Flodström inledde konferensen med att betona hur frågor om lärande kommer att bli ett centralt område för forskning och utveckling, precis som medicin och ingenjörskonst varit under 1900-talet. Det märks redan i projekt- och forskningsansökningar. Klimat- och miljöfrågor tilldrar sig störst intresse följt av frågor om lärande. Han efterlyste mer av strategisk forskning i ett samarbete med omgivande samhälle. En verklig utmaning för landets lärarutbildningar och naturligtvis också skolhuvudmän. Ytterligare en utmaning att också koppla frågor om lärande till den samhällsutveckling vi ser av snabbt informationsflöde i digitala nätverk.
Tänkvärt att höra erfarenheterna från Norge där man jobbat med lärande nätverk. Öystein Johannessen från Kunskapsdepartementet och Erik Eliassen från Högskolen i Vestfold förtydligade hur de gått tillväga. Lärarutbildningarna hade en aktiv roll i att organisera nätverk mellan partnerskolor i lärarutbildning och skapa ett klimat för utveckling, reflektion och lärande. En hel del kändes igen från samarbeten som vi försöker göra med våra partnerskolor. Men det mest intressanta vara att höra om systematiken i uppbyggnaden och det medvetna arbetet från lärarutbildningen. Projektet upphör formellt under detta år och det blir naturligtvis en utmaning att få dessa nätverk och de erfarenheter som är gjorda att leva vidare.
Sanna Järvela från University of Oulu beskrev i sin spännande föreläsning den forskning som hon bedriver inom området "Learning Science" . En forskning som är starkt kopplat till lärande i högteknologiska miljöer. Vad kan och förstår vi egentligen om de processer som styr lärande och vilka faktorer spelar roll för att nå ett fördjupat lärande? Vad spelar tillgången till teknik för roll? Vad betyder samarbete för det fördjupade lärandet? Hon skiljer på co-operativt lärande och "collaborativ learning". (Ska det översättas kollaborativt lärande?) Skillnaden är stor. Vid det co-operativa samarbetet delas arbete i regel upp och var och en tar ansvar för sin del. Sanna gav följande definition på collaborative learning:
A coordinated synchronous activity that is the result of of continued attempt to construct and maintain a shared conception of a problem.
I sin forskning ser hon att teknik på ett avgörande sätt kan bidra till att öka förståelsen för lärandeprocesser men också hur den tydligt kan förstärka målet att nå en fördjupad kunskap. Tekniken i sig har egentligen ingen betydelse, men i perspektiv av förstärkning och analys kan både nätet med sin möjlighet till samarbete och andra digitala tekniker ge viktiga bidrag till att förstå och förstärka lärande. En av bilderna i hennes presentation fastnade jag för som rör de framtida utmaningarna. Jag tycker den knyter an till det Anders Flodström också tog upp:
Det finns all anledning att komma tillbaka till den forskning som genomförs vid University of Oulu. Redan nu finns ett organiserat samarbete mellan Sanna Järvela och Marcelo Milrad kring mobilitet och lärande.
Ett speciellt tack till alla medverkande från temagrupper och externa samarbetsparnters i Ung Kommunikation. Ni visade på ett alldeles utmärkt sätt att det finns god kunskap och viktiga erfarenheter att förmedla.
Var är växandets punkt? Den pedagogiska debatten är stendöd.
I fredags skrev Ola Larsmo en tänkvärd krönika i DN Kultur. Med utgångspunkt i serien 9A sätter han fingret på en viktig fråga. "Vad säger då serien egentligen om den svenska skolan - och var finner vi växandets punkt? Vilka idéer om skolans funktion och om lärande finns i serien? Vad ska vi lära oss?"...."Trots sitt goda humör och känsliga tonfall verkar seriens enda idé om pedagogik vara att om vi är lyhörda och skärper oss lite så ska det nog gå att bli bäst på ett litet kick."
Det saknas idéer, men säger Ola Larsmo, det är knappast tv-produktionens fel. "Jag tror att den avspeglar sig i nedsläckning av intellektuell debatt på det pedagogiska området."
Han avslutar med en önskan om en uppföljning av serien som skulle handla om den svenska skolans historia och vart idéerna tog vägen. Det låter som en alldeles utmärkt idé. Läs krönikan i sin helhet. Det är den värd.
Det saknas idéer, men säger Ola Larsmo, det är knappast tv-produktionens fel. "Jag tror att den avspeglar sig i nedsläckning av intellektuell debatt på det pedagogiska området."
Han avslutar med en önskan om en uppföljning av serien som skulle handla om den svenska skolans historia och vart idéerna tog vägen. Det låter som en alldeles utmärkt idé. Läs krönikan i sin helhet. Det är den värd.
IT i lärarutbildning - samverkan för utveckling och innovation, nationell konferens i Växjö
Nu på måndag och tisdag genomför Ung Kommunikation i samarbete med KK-stiftelsen en nationell konferens med syfte att fördjupa arbetet med IT eller snarare digital kompetens i lärarutbildningen. Så här ser pressmeddelandet ut:
Universitetskanslern besöker lärarkonferens på Växjö universitet
Ung Kommunikation håller, tillsammans med KK-stiftelsen, en nationell konferens på Växjö universitet den 17-18 mars, 2008. Temat är IT i lärarutbildningen - samverkan för utveckling och innovation, och bland talarna ses bland andra universitetskansler Anders Flodström. Även representanter för Utbildningsdepartementet och Skolverket deltar.
KK-stiftelsens satsning på IT i lärarutbildningen går nu in i en ny fas. Navet i det fortsatta arbetet blir ett nätverk där alla lärarutbildningar kan delta. Under konferensen i Växjö kommer man att ta beslut om det fortsatta utvecklingsarbetet och bland annat kommer nätverkets organisation att utformas.
På konferensen kommer även de lärarutbildningar som fick stöd när satsningen inleddes, Ung Kommunikation från Akademi sydost, KompLIT från Högskolan i Skövde och LIKA från Stockholms universitet, KTH, GIH och KMH, att dela med sig av sina erfarenheter.
- Vi ser detta som en utmärkt möjlighet att sprida vårt budskap, säger Lennart Axelsson, projektledare för Ung Kommunikation. Vi har hela tiden tagit initiativ för att föra projekten och satsningen framåt.
Konferensen kommer även att ha blickarna riktade mot omvärlden. Öystein Johannessen från Norska Kunskapsdepartementet och Erik Eliassen från Högskolan i Vestfold i Norge kommer att berätta om digital kompetens och lärande nätverk i Norge. Sanna Järvela från Oulu University i Finland kommer att hålla en presentation med titeln Learning Science and Education Technology in Teacher Education and Schools. Alla gäster hälsas välkomna av Rektor Johan Sterte.
Mer information finns att få på http://www.ungkommunikation.se
För ytterligare upplysningar
Lennart Axelsson, projektledare. 0470-70 82 89, 070-537 60 77
Carina Sörgårn, informatör. 070-525 87 99
Christina Dahlgren, pressansvarig, 0470-70 85 51, 070-572 26 56
Universitetskanslern besöker lärarkonferens på Växjö universitet
Ung Kommunikation håller, tillsammans med KK-stiftelsen, en nationell konferens på Växjö universitet den 17-18 mars, 2008. Temat är IT i lärarutbildningen - samverkan för utveckling och innovation, och bland talarna ses bland andra universitetskansler Anders Flodström. Även representanter för Utbildningsdepartementet och Skolverket deltar.
KK-stiftelsens satsning på IT i lärarutbildningen går nu in i en ny fas. Navet i det fortsatta arbetet blir ett nätverk där alla lärarutbildningar kan delta. Under konferensen i Växjö kommer man att ta beslut om det fortsatta utvecklingsarbetet och bland annat kommer nätverkets organisation att utformas.
På konferensen kommer även de lärarutbildningar som fick stöd när satsningen inleddes, Ung Kommunikation från Akademi sydost, KompLIT från Högskolan i Skövde och LIKA från Stockholms universitet, KTH, GIH och KMH, att dela med sig av sina erfarenheter.
- Vi ser detta som en utmärkt möjlighet att sprida vårt budskap, säger Lennart Axelsson, projektledare för Ung Kommunikation. Vi har hela tiden tagit initiativ för att föra projekten och satsningen framåt.
Konferensen kommer även att ha blickarna riktade mot omvärlden. Öystein Johannessen från Norska Kunskapsdepartementet och Erik Eliassen från Högskolan i Vestfold i Norge kommer att berätta om digital kompetens och lärande nätverk i Norge. Sanna Järvela från Oulu University i Finland kommer att hålla en presentation med titeln Learning Science and Education Technology in Teacher Education and Schools. Alla gäster hälsas välkomna av Rektor Johan Sterte.
Mer information finns att få på http://www.ungkommunikation.se
För ytterligare upplysningar
Lennart Axelsson, projektledare. 0470-70 82 89, 070-537 60 77
Carina Sörgårn, informatör. 070-525 87 99
Christina Dahlgren, pressansvarig, 0470-70 85 51, 070-572 26 56
Martin Ingvar i DN: "Skolan struntar i hur barns hjärnor fungerar"
I söndagens DN skriver hjärnforskaren Martin Ingvar om tillståndet i den svenska skolan i allmänhet och socialdemokratisk skolpolitik i synnerhet. Med den rubriken är det med stor nyfikenhet man kastar sig över artikeln. Men lite förvånande är det att en så vetenskapligt meriterad person kan skriva så ickevetenskapligt och populistiskt. Förgäves letar man efter svar på hur den moderna hjärnforskningen kan ge skolan verktyg för ökad kvalitet. I stället hittar man svepande omdömen om "flumskola", brister i lärarutbildning (dessutom felaktigt!) och betygsättning. Att det är bättre ju tidigare man börjar med språkträning eller att pojkar och flickor mognar i olika takt kan väl knappast vara någon större nyhet ens inom hjärnforskningen.
Att skolpolitiken måste omprövas står väl utom all tvivel. Problemet i denna diskussion är att det bara verkar finnas två vägar: försvara flumskolan (vad den nu innebär?!) eller försvara "pluggskolan" (vad den nu innebär?!). De politiska alternativen finns tydligen att hämta antingen i 70-talets skolpolitiska ideal (flumskolan) eller 50-talets skolpolitiska ideal (pluggskolan).
Problemet är (behöver detta sägas!?) att vi snart befinner oss på 2010-talet med en globaliserad, nätbaserad, informationsrik och därmed kunskapskrävande värld. Förmågor som att läsa, skriva, utveckla ett logikt tänkande och kunna främmande språk är väsentliga och mycket grundläggande. Men är det tillräckligt? Är det tillräckligt att titta tillbaka på det vi krävde på 50-talet eller 70-talet?
Är det inte så att dagens krav på språkliga färdigheter (i vid mening), är mycket större och därför kräver en mer genomtänkt diskussion om vilka krav skolan står inför, än de svepande formuleringar som levererades i söndagens DN?
Att skolpolitiken måste omprövas står väl utom all tvivel. Problemet i denna diskussion är att det bara verkar finnas två vägar: försvara flumskolan (vad den nu innebär?!) eller försvara "pluggskolan" (vad den nu innebär?!). De politiska alternativen finns tydligen att hämta antingen i 70-talets skolpolitiska ideal (flumskolan) eller 50-talets skolpolitiska ideal (pluggskolan).
Problemet är (behöver detta sägas!?) att vi snart befinner oss på 2010-talet med en globaliserad, nätbaserad, informationsrik och därmed kunskapskrävande värld. Förmågor som att läsa, skriva, utveckla ett logikt tänkande och kunna främmande språk är väsentliga och mycket grundläggande. Men är det tillräckligt? Är det tillräckligt att titta tillbaka på det vi krävde på 50-talet eller 70-talet?
Är det inte så att dagens krav på språkliga färdigheter (i vid mening), är mycket större och därför kräver en mer genomtänkt diskussion om vilka krav skolan står inför, än de svepande formuleringar som levererades i söndagens DN?
Apropå remix
Att bryta med traditionen och ta nya vägar kan ses på många olika sätt. Lawrence (Larry) Lessig har en synnerligen intressant föreläsning på YouTube. Den är 18 min lång, men det finns verkligen skäl att ta del av den.
Summan är mer än de enskilda delarna eller (vanvördigt)... remix!
Var igår på konferensen Design for Learning på Stockholms universitet. Konferensen är den första i sitt slag och är ett försök att utvidga teorier om lärande i perspektiv av hur olika medier och kommunikativa villkor påverkar lärande. Konferensens syfte var att fördjupa frågeställningarna i teoretiska och metodologiska avseenden. Som jag förstod det så handlar diskussionen delvis om formerandet av ett nytt teoretsikt perspektiv med utgångspunkt i pedagogik och semiotik.
Till hjälp i min förståelse får jag i boken Design för lärande som nyligen kommit ut. Boken är en antologi som redigerats av Anna-Lena Rostvall och Staffan Selander. Där hittade jag bl.a. ett avsnitt med följande lydelse:
"Design för lärande är ett teoretiskt perspektiv som är utvecklat ur några av de paradigm vi sett ovan: från Dewey idén om erfarenhet och aktivt skapande, från sociokulturell teori idén om situerat lärande och den roll som artefakterna spelar samt från socialsemiotisk teori idén om multimodalitet. Varför då en utvidgning av dessa förhållningssätt? Jo, Deweys perspektiv var starkt individorienterat, medan socio-kulturella teorier tar fasta på den roll som både situation och institutionell inramning skapar. däremot är socio-kulturell teori inte särskilt precis vad gäller uttrycken för lärande, för den roll som själva transformeringen och gestaltningen spelar. Detta fokuseras starkt i multimodal teoribildning, som utvecklats ur studier av kommunikation. Den multimodala fokuseringen har å sin sida i stor utsträckning varit blind för den betydelse som den den institutionella inramningen har för kommunikation och lärande, liksom för den betydelse som olika artefakter har haft för det kollektiva minnet."
(citerat från bokens andra kapitel "Tecken för lärande - tecken på lärande. Ett designteoretiskt perspektiv" av Staffan Selander.)
En mycket spännande utgångspunkt och en bekräftelse på att det inte räcker med bara en teori eller ett perspektiv för att förklara och underlätta förståelsen för vad som händer med lärandet i vårt samtida samhälle. Kanske är det i brytningen mellan olika perspektiv som ny förståelse uppkommer.
Till hjälp i min förståelse får jag i boken Design för lärande som nyligen kommit ut. Boken är en antologi som redigerats av Anna-Lena Rostvall och Staffan Selander. Där hittade jag bl.a. ett avsnitt med följande lydelse:
"Design för lärande är ett teoretiskt perspektiv som är utvecklat ur några av de paradigm vi sett ovan: från Dewey idén om erfarenhet och aktivt skapande, från sociokulturell teori idén om situerat lärande och den roll som artefakterna spelar samt från socialsemiotisk teori idén om multimodalitet. Varför då en utvidgning av dessa förhållningssätt? Jo, Deweys perspektiv var starkt individorienterat, medan socio-kulturella teorier tar fasta på den roll som både situation och institutionell inramning skapar. däremot är socio-kulturell teori inte särskilt precis vad gäller uttrycken för lärande, för den roll som själva transformeringen och gestaltningen spelar. Detta fokuseras starkt i multimodal teoribildning, som utvecklats ur studier av kommunikation. Den multimodala fokuseringen har å sin sida i stor utsträckning varit blind för den betydelse som den den institutionella inramningen har för kommunikation och lärande, liksom för den betydelse som olika artefakter har haft för det kollektiva minnet."
(citerat från bokens andra kapitel "Tecken för lärande - tecken på lärande. Ett designteoretiskt perspektiv" av Staffan Selander.)
En mycket spännande utgångspunkt och en bekräftelse på att det inte räcker med bara en teori eller ett perspektiv för att förklara och underlätta förståelsen för vad som händer med lärandet i vårt samtida samhälle. Kanske är det i brytningen mellan olika perspektiv som ny förståelse uppkommer.