Ung Kommunikations blogg

Clicker 5 Allmänna intryck av att använda datorn med små barn

Studenterna har nu kommit tillbaka från sin VFU på drygt 30 förskolor där de tillbringat 5 veckor med 1-5-åringar. Alla har formulerat sina erfarenheter av lärprogrammet Clicker 5 under följande rubriker: Detta gick bra, Detta fungerade mindre bra, Detta skulle ha kunnat göras på annat sätt samt Detta lärde jag mig. En redovisning av hela materialet kommer senare, när jag hunnit bearbeta all text. I det här inlägget vill jag bara reovisa de allmänna intrycken som studenterna förmedlar och som kan delas in i uttlanden som är huvudsakligen negativa, positiva eller mittemellan.

Negativa uppfattningar om datorer
En ovanlig men dock tydligt uttryckt uppfattning kom från en student som var generellt negativ till datorn redan från början, p.g.a ovana vid att själv använda datorer. I det här fallet ses datorn är ett arbetsredskap att försöka »bli vän med« men det är så besvärlig att datorn betraktas som »en tidstjuv«. Här uttrycks ingen förställning om att datorn kan ha värde för barnens lärande och studenten säger till och med att »det känns som att vi ska höja förskolans status genom att visa IT-kompetens«.
En annan uppfattning, som delas av flera, är att de tycker barnen är för små och tror inte de är så intresserade av datorer ännu; de menar att IKT passar bättre för skolbarn eller i alla fall inte för barn under 5 år. Man ser »leken som en väg till lärandet och fångar upp vardagliga situationer där ett lärande är möjligt.» Det verkar som om den här studenten inte har tänkt på att man kan leka vid datorn utan förknippar lek med sånt som barn leker på förskolan. Jag tolkar det som att de menar att en dator inte ingår i »vardagliga situationer«.
Vidare förkommer fortfarande den uppfattning, som förr dominerade, nämligen att man är »väldigt negativ till att använda datorn redan i förskolan bara för att jag tycker att »barn sitter vid datorn mycket ändå« och denna uppfattning hade man redan från början.
Slutligen hittade jag också exempel på en annan gammal föreställning, den att man ska skydda barnen från samhällsutvecklingen. Redovisningen av de negativa föreställningarna avslutas här med ett längre citat som väl speglar den här känslan som flera studenter fortfarande uttrycker:

»Samhället blir allt mer beroende utav media idag och det finns idag, tyvärr enligt mig, tekniska saker överallt. Jag kan känna missnöje att samhället påverkar skolan och dess verksamhet så mycket att man utformar dataprogram/lärprogram för barn i förskolan. Barnen bör vara barn enligt mig! De behöver röra på sig och utforska världen, inte sitta vid en dator redan vid tre års ålder.«

En grupp studenter ser alltså huvudsakligen negativt på datorn i sig. Om vi jämför med förra årets VFU-uppgift, då alla studenter bl.a. testade att låta dessa små barn på 2-5 år själva fotografera med digitalkameran, kan vi konstatera att även då trodde alla studenterna att barnen skulle var för små och kom tillbaka mycket positivt och glatt överraskade. Det är alltså ett stort gap mellan attityden till olika typer av digitala verktyg och just datorn upplevs tydligen som mer hotfull mot barnens liv än digitalkameran. Den frågan ser jag fram emot att diskutera med studenterna nästa gång.

Positiva uppfattningar om datorer
En annan grupp studenter hade sig redan från början generellt positiva tankar om datorn som kunde uttryckas i allmänna ordalag: »Så att arbeta med datorer tror jag absolut kan vara en bra idé för att stimulera barns lärande och utveckling.» De tycker  också att man ska välkomna datorn som ett verktyg, då det är en del av utvecklingen och att man ska blicka framåt för förändringar. Man tyckte inte alls att barnen var för små, snarare tvärtom bör man börja tidigt:

»Det är bra att de lär sig använda en dator tidigt i inlärningssyfte för det finns många bra läroprogram som man kan ha i datorn. Idag behöver man ha en god datorvana för att kommunicera med omgivningen både privat och på arbetsplatser och det kommer knappast att minska.«

Även de som först var skeptiska kunde ibland ändra uppfattning :

»Innan jag körde igång detta projekt med Clicker 5 var jag först lite tveksam till att så små barn kunde sitta vid en dator. Men nu efter att jag har avslutat projektet vet jag att det funkade alldeles utmärkt men med en vuxen bredvid.«

»Jag var nog ganska skeptisk till att det skulle fungera att använda Clicker till någonting och denna känsla blev allt starkare när jag insåg att mitt första projekt skulle vara omöjligt för mig att genomföra. Men när övningarna blev på barnens nivå insåg jag att det var en mycket givande övning. Mina egna tankar om IKT har på detta sätt förändrats till mer positiva.«

Vad var det då som var så bra ? Jo det ansågs vara allmänt stimulerande för barnen att använda datorn:

Datorn väckte nyfikenhet.
Det är roligt för barnen.
Mina 3 åringar hade ett stort intresse av just datorn som redskap.
Barnen tryckte och petade och kom fram till att den inte var farlig på något sätt.
De satt betydligt längre än vad jag hade tänkt mig att de skulle göra.

Det kom även fram en del allmänna kompetenser som man trodde kunde utvecklas med stöd av datorn :

Den kan stärka ett barns självförtroende.
Den är ett stöd till att få mer kunskap om språket.
Den kan kan bekräfta barnens tidigare kunskaper och samtidigt utmana dem till nya.
Barnen samarbetade med varandra för att lösa och stödja varandra i uppgifterna.

Det var intressant att se hur de positivt inställda studenterna bidrog med mer allmänna reflektioner och visade att de tänkt nytt. T.ex tyckte någon att det var »kul att se hur barn förhåller sig till datorer, och att leken finns med även där«, dvs. man satte inte datorn i motsättning till lek som vi kunde se en mer negativ student göra. De gjorde också kopplingen till hemmets datoranvändning, där »barnen ser sina föräldrar och syskon sittandes framför den och blir överlyckliga när de får göra detsamma.» En del studenter uttrycker också hur de gjort nya upptäckter om lärande:

»Det jag finner mycket intressant är hur enkelt och självklart barnen tar till sig nya metoder. Tänk om vi vuxna kunde agera likadant vid nya lärsituationer, vad mycket vi skulle kunna ta till oss.«

»Det har varit kul att se att barn lär sig så fort. Det har varit häftigt att få vara med och se dessa ögonblick när ett barn lär sig att peka och klicka med musen, från att alldeles tidigare inte kunnat det alls.«

Slutligen kommer det fram kritik till förskolans generellt negativa attityd till datorn :

»Forskare menar att det i är viktigt hur miljön är organiserad i förskolan, för att barn ska kunna utveckla sin kompetens. På alla förskolor jag varit på så finns en dator tillgänglig, men får inte alltid användas och ibland känns det som en del lärare gärna ser att barnen sysslar med någonting annat än att just sitta vid datorn.«

Det verkar som de positiva studenter ser möjligheter där de negativa studenterna ser faror. Den skillnaden ser jag också som spännade att diskutera med dem när jag möter dem nästa gång. Man kan fråga sig om inställningen att betona »möjligheter kontra hot« bara gäller datorn eller om det är en mer generellt attityd som ligger bakom. Det är viktigt att vi också noterar att inte alla ser datorn i svart eller vitt utan, som vi ska se nedan, har en del studenter en nyanserad attityd av mittemellan.

Mittemellan-uppfattningar om datorer
Detta mittemellan uttrycks ofta av studenter som ser just både möjligheter och hot, som visar i förjande citat:

»Därför vill jag inte säga att datorn ska ta över något utan som sagt, det är en av många vägar för att möta de olika behov och intressen som finns hos barnen.«

»Jag tror ändå att sådana här program är ett bra komplement till pedagogerna och tycker inte att de ska ta ut varandra utan i lagom dos är det nog bra.«

»Innan har jag inte tänkt på att datorn kan vara ett hjälpmedel för barn när de ska lära sig språk och likande, vilket har visat sig positivt men som jag sagt innan tror jag inte att datorn kan ta över lärandet.«

För en del finns alltså ett bekymmer med datorn, trots att man efter VFU:n ändrat på en del av sina förutfattade meningar och nu ser ett stort värde för barnens lärandet. Detta bekymmer verkar handla om bristen på tid och föreställningen att penna och papper fortfarande är det viktigaste redskapet.

»Innan jag började med detta projekt var mina tankar om IKT i så låga åldrar som i förskolan inte så positiva. Jag tyckte inte att det var något som de skulle pyssla direkt med, och jag tänkte inte på att de kunde lära sig många saker med hjälp av datorn. Under projektets gång har jag dock ändrat uppfattning. Jag har nu insett att det är ett bra sätt för barnen att öva på olika saker så som att skriva, para ihop, klockan, namn på olika djur osv. Det jag ser som negativt är att det tar så mycket tid och att personalen på en förskola oftast inte har den tiden. Jag är även lite rädd för att det kan bli för mycket tid vid datorn, om den väl introduceras. Det viktigaste för mig är ändå papper och penna när barnen är små, och att barnen lär sig skriva bokstäverna på det sättet. Datorn kan dock fungera som ett bra komplement!«

Dessa »mittemellan-studenter« uttrycker ett dilemma vi måste hantera, diskutera och försöka förstå. Jag tror också att vi borde ägna mer tid åt att prata om datorn som en värdefråga; det går inte att tvinga människor att överge sina värden men vi måste nog om och om igen förklara att vi inte tänkt att ersätta ALLT med datorer. Varför en del människor, till och med ganska många, uttrycker denna rädsla är fortfarande ett mysterium för mig.

Anne-Mari Folkesson
Bitr. projektledare i Ung Kommunikation

Här kommer en fortsättning på artikeln «Click on Me! An example of how a toddler used techology in play» av C. R. Smith i Journal of Early Childhood Literacy. I första delen beskrevs hur James blev observerad av sin mamma när de tillsammans använde CD-ROM-sagor. I del 2 beskriver och tolkar författaren barnets lek i andra kontexter, därav rubriken Dekontextuell lek. Den här delen handlar om hur barnet i leken visade sin förståelse av tekniska begrepp. Enligt författaren är en viktig del av resultatet att, studien ställer frågor, dels kring nya begrepp för literacy i relation till ny teknik, dels kring frågor om vad internalisering av teknikbegrepp betyder för utvecklingen av emergent literacy hos barn idag. Inledningsvis presenterar författaren även sin tolkningsteori.

Dekontextuell lek
James upplevelse av komplex interaktiv text ledde till dekontextualiserade iscensättningar, dvs. han lekte hypertext. Hans reaktioner under aktivteterna med mig och CD-ROM-berättelserna blev internaliserade och resulterade i rollek vid andra tillfällen.
Om vi definierar dekontextualiserad datorlek i termer av rollek, ger det ett nytt perspektiv på värdet av denna upptäckt. Vi kan då utgå från Vygotskijs föreställning om: «abstrakta transformationer av objekt och roller i lek och deras direkta relation till utvecklingen av symbolanvändning i läsning och skrivning.» I aktuell forskning kommenterades denna teori med att : «det börjar klargöras att vissa grundläggande mentala processer kan var samma i både lek och literacy». Man menar att när man låter någonting «stå för» något annat, liknar det sätt som tryckta ord står för det talade språket. Förmågan att använda och förstå symboliska representationer i en kontext kan sedan överföras till en annan kontext. Med andra ord upptäckte James hur han kunde använda de abstrakta symboler som krävs för att utveckla literacy när han i lekens form började använda sitt finger, sin röst och sina rörelser som representationer för musen och olika objekt på datorskärmen.  
James användning av teknik och därpå följande dekontextualisering av tekniska verktyg var delar i hans kulturella utveckling och internaliserades samtidigt som han ökade förståelsen av tekniska begrepp. Vygotskij menar att tekniska verktyg (artefakter) medierar mänsklig aktivitet; han antar att barnen lär sig och prövar upptäckter som en del i sin kulturella utveckling och under praktiserandet internaliseras upptäckten. James visade att han kunde återskapa händelser utanför den ursprungliga kontexten; tekniken blev en del av hans identitet och hans sätt att förstå världen.
I rollek lär sig barn att skilja på betydelse och objekt. På ungefär samma sätt som James använde sin kropp som ett hypertextobjekt, kan ett barn ta en träkloss och leka att det är en telefon. Förr kunde man se hur barn låtsades «slå» en siffra på en rund skiva på klossen medan ett barn idag «knappar in» siffror på samma kloss. På så sätt kan man se barns förståelse av kulturen och dess tekniska artefakter.
James rollek kan också liknas vid den lek man sett barn hitta på efter att ha fått ta del av vanliga böcker. Sådan lek kan direkt relateras till literacyutveckling; den visar hur barn både förstår innehållet och förstår sin värld. Både James och dessa barn visar i leken liknande beteende; de iscensätter olika delar av berättelsen och de iscensätter även sina frågor om världen. De sätter också igång och letar efter leksaker och andra saker som kan relateras till boken.
James lek blev mer och mer utvecklad i takt med att hans upplevelse av tekniken ökande. Under mer än en veckas tid lekte James något han kallade CD-ROM-leken. Han lekte på egen hand men ibland bjöd han in sin pappa och mig i leken. James hittade en spegel i sin systers rum och in den kunde han lätt se sig själv. Den hade formen av en datorskärm och han använde den som en låtstasdator och började leken framför spegeln genom att säga: «Klicka här om du vill att jag ska läsa för dig och klicka här om du vill leka i sagan». Han höll upp händerna för att visa var man skulle klicka i spegeln. Det här scenariot är en del av hans faktiska upplevelsen av CD-ROM-sagan och det är så man inleder varje saga. James klickar på en ikon för att välja att lyssna eller interagera med hypertexten. Under CD-ROM-leken iscensatte James hypertextsagan och växlade mellan att vara den berättare och de figurer i hypertexten som klickades på. Han till och med rörde sig från rum till rum varje gång han låtsades klicka för att byta sida. Varje rum i huset var en ny sida, där det ingick berättad text och nya objekt att klicka på. James lek är alltså en sådan symbollek som beskrevs ovan, där föremål kan omvandlas och leken iscensätter berättelser.
För James var hans upplevelse av CD-ROM-sagan en integrerad del av hans vardag. Han fick syn på världen på ett nytt sätt och inkludering av teknik var uppenbar. En dag när jag sa till James att han skulle klä på sig, svarade han: «Om du klickar på mig sätter jag på min skjorta.» I det exemplet visade James inte bara sin förståelse för hypertexter på ett dekontextualiserat sätt utan han använde den som ett redskap för social interaktion. Det påminner om vad andra literacyforskare funnit i relation till vanlig böcker, dvs. barnen använder ofta bokrelaterad lek för att kontrollera sociala situationer och för att utforska problem. Om vi utgår ifrån forskning om emergent literacy och kopplingen mellan lek och literacy, kan vi se hur James lekbeteende kastar nytt ljus över möjligheten att använda teknologi för att stödja utvecklingen av emergent literacy.

Samverkan mellan literacy- och teknikfärdigheter vid användning av CD-ROM-sagor
Tidigare studier av CD-ROM-sagor har visat att en grupp 9-åringar förstod innehållet i dessa sagor bättre än en en grupp barn i samma ålder som använde traditionella böcker. Man har också visat att barn i förskoleklass ökade sitt ordförråd när de använde CD-ROM-sagor. Andra studier visade en ökad motivation att läsa. Dessa studier visade en koppling mellan CD-ROM-sagor och utvecklande av literacy-färdigheter. Senare forskning antar emellertid att tekniken kan användas för att utveckla literacy genom lek. Eftersom kopplingen mellan lek och datorer har visats i upprepade studier och eftersom det finns en klar koppling mellan lek och literacy, verkar det vara en fruktbar idé att använda CD-ROM-sagor för att utveckla literacyutveckling genom lek.
Tekniken verkar påverka hur barn tänker och utvecklar literacy och vi får härmed en utvecklad syn på literacy och vi får nya sätt att definiera literacy. Det väcker flera nya frågor. Vad betyder teknik för en ny generation? Hur har den internaliserats? Hur skapar den deras tänkande? Hur syns den i deras lek och hur kommer deras lek att påverka deras literacyutveckling? Det här är viktiga frågor för det nya milleniets barn.Flera forskare menar att vi måste utveckla ett metaspråk som inkluderar verbala och visuella meningsskapande processer, som finns i de elektroniska texterna. Användandet av datorer kommer att ge nya insikter i literacy. Lärare som har en utvidgad syn på literacy-pedagogik, och som inkluderar teknologi, möjliggör nya föreställningar om barn som sofistikerade meningsskapare.
Låt oss avslutningsvis fundera på ett exempel på James tänkande som jag nyligen fick syn på, när han kom och berättade att han haft en otäck dröm. Innan jag hann trösta honom berättade han hur han gjorde för att inte bli så rädd. Han sa att hans drömmar var som en dator. Han kunde klicka på en otäck dröm och på en bra dröm. När han fick en otäck dröm kunde han använda sin «drömmus» för att stoppa drömmen och klicka på en bra dröm. Han sa att det var lätt för han hade sin «drömmus». Han använde alltså sin förståelse av tekniska begrepp för att hjälpa sig själv när han blev rädd. Jag menar att det är ett fascinerade exempel och en indikation på betydelsen av teknik i våra barns liv. James upplevelse av teknik i form av CD-ROM-sagor ledde till en internalisering av tekniska begrepp som nu finns där i hans undermedvetna. Han är 5 år.