Ung Kommunikations blogg

Projektet Ung Kommunikation avslutas nu efter drygt 5 år. Slutrapporten är lämnad till KK-stiftelsen och slutkonferensen är genomförd. Ett spännande och fascinerande utvecklingsarbete upphör. Ett viktigt redskap under hela tiden har varit denna blogg. Det första inlägget publicerades den andra februari 2006. Nu är det dags för det sista.

I slutrapporten skriver vi så här:
"Förståelsen av begreppet digital kompetens har fördjupats hos lärarutbildarna under de fem år projektet har verkat. Den grundläggande visionen om betydelsen av den unga kommunikationen var en viktig drivkraft i projektet. Förståelse och erfarenheter av att organisera undervisning och lärande på nya sätt har utvecklats ur innovativa och kreativa försök såväl inom som utom lärosätena."

Alldeles enkelt var inte vårt koncept, där den unga kommunikation sattes i centrum som en väg att förändra lärarutbildning. Tidigt fick vi kritik för att vara lite för naiva. Men att vara naiv i den positiva betydelsen (oskuldsfull och lite barnslig) innebär att vara nyfiken och att förutsättningslöst våga prova nya vägar för att på det sättet bli kreativ och innovativ. Idag är det kanske än viktigare med tanke på den snabba teknikutvecklingen, förändrade medievanor och inte minst den växande betydelse de informella lärmiljöerna har. Det finns egentligen ingen som kan sägas vara expert. Vi är alla nybörjare i det digitala samhället och det fordras perspektiv från olika håll. Detta innebär inte att vi ska skölja ut barnet med badvattnet. Djupa kulturella och kunskapsmässiga erfarenheter är också en förutsättning för att kunna värdera de erfarenheter vi skapar.

Under slutkonferensen visade det sig också att det finns en bred kompetens från vårt projektarbete att bygga vidare på. I slutrapporten uppmanar vi ansvariga beslutsfattare att ta vara på detta.

Debatten och diskussionen om utbildningens betydelse fortsätter. Nu senast med två intressanta rapporter. UNESCO formulerar ett program för medie- och informationskunskap (MIL, Media- and Information Literacy, Curriculum for Teachers) där viktiga generella färdigheter och kunskaper lyfts fram och formuleras. OECD publicerar undersökning om digitala läsvanor där komplexiteten i detta läsande betonas. Man betonar att god digital läsförmåga förutsätter god grundläggande läsfärdighet. Det är alltså inget motsattsförhållande utan snarare ett växelspel mellan traditionell och digital läsning. Viktigt att arbeta med båda för att den digitala klyftan inte ska öka.

Diskussionen inom ramen för Ung Kommunikation avslutas nu. Material från projektet och slutkonferensen finns på respektive webbplatser och kommer att finnas där under hösten.

Jag vill tacka alla som varit aktiva i projektet, i ledningsgrupp, i temagrupper och i andra aktiviteter. Självklart också ett tack till lärosätena Linnéuniversitetet (tidigare Växjö universitet och Högskolan i Kalmar) och Blekinge Tekniska Högskola och till KK-stiftelsen för finansiering under denna långa projekttid. Slutligen vill jag också tacka alla externa samarbetspartners som givit viktiga bidrag till projektets frågor.

Väl mött i andra sammanhang.

Lennart Axelsson
projektledare

Ung Kommunikations slutkonferens är nu förbi och, efter att ha smält det hela något, kan vi se tillbaka på två givande, intressanta och framför allt roliga dagar på Linnéuniversitetet. Ungefär 260 personer anlände i onsdags morgon till campus Växjö med förmodligen alla möjliga sorters förväntningar. Att lärare på alla olika stadier, it-pedagoger, kommunanställda, studenter, lärarutbildare och flera andra kunde ha så mycket gemensamt var härligt att se. Kreativiteten, inspirationen och aktiviteten flödade, föreläsningar avlöste varandra, filmer och animationer skapades och frågor både uppkom och besvarades.

 

Många deltagare verkade också nätverka och knyta nya kontakter under dagarna, vilket var just en av våra förhoppningar med konferensen. Kontakt – kommunikation med varandra – är ju en av grundstenarna i själva projektet. Ja, egentligen i allt vi gör, om det så är i arbetet eller i privatlivet. Vad som kommer att hända med det Ung Kommunikation har arbetat med under projektets fem år, handlar ju faktiskt till stor del om vad vi själva gör av det och hur vi tillsammans kan använda det i exempelvis skolan. Vi som har jobbat med nya Ipads i förskolan – kan vi visa nya tips och tricks för lågstadieeleverna? De där animeringarna som den där andra skolan skapade – skulle vi kunna göra likadana? Hur skulle vi i vår skola kunna dra nytta av de där digitala verktygen som ungdomsgruppen pratade om?

 

Som Anne Bamford sa, ”Det handlar inte om att vara tekniskt lagd, utan om hur man ser på lärande, på barn och på vårt sätt att bete oss och kommunicera i ett klassrum.” Anne hävdade att vi behöver samarbete och flexibilitet för att lyckas i skolan. En annan nyckel till framgång är att aldrig sluta lära sig. Lär varandra! Våga fråga! Våga satsa på det nya! Lär ihop med eleverna! Flera av dessa uppmaningar hörde jag klinga bland deltagarna under konferensdagarna. De verktyg vi tar till oss och använder behöver inte nödvändigtvis vara just de senaste, dyraste eller mest avancerade. Det är ingen tävling i vem som har den mest hypade smart-phonen, den dyraste videokameran, det största sociala medienätverket eller som har gått den mest avancerade teknikkursen. Det som spelar roll är hur vi använder och tar vara på det vi kan och det vi lätt kan ta till oss med hjälp av tekniska verktyg och andra personer.

 

Så fortsätt att kasta er ut i det nya och spännande! Filma, sjung, lär, lär ut, knappa och klicka och framför allt - kommunicera vidare med varandra!

 

Åsa Dahlberg
Ung Kommunikation

Jag smög in på sessionen om 1-1 och vad det innebär för utbildningen. Den del av framställningen som jag var med om finns att höra, och anteckningarna finns att läsa i pencasten nedan. Vi fick höra hur IKT-samordnaren och en av eleverna från Umeå såg på saken, vad de gjort och hur det fungerat. På sida två i mina anteckningar så flyter dock mina tankar iväg. Jag kopplar till en tanke som jag haft ett tag. Jag medger att jag i dessa tankegångar spelar lite djävulens advokat och jag sätter på mig den svarta hatten. Men det beyder inte att tankegångarna är fel.

Andreas Ekström berättade värsta läskigaste godnattsagan för oss alla. Värre än Tengil, Darth Vader och Katla till sammans - vem? Jo, Google. Eller, nja så skall man nog inte tolka det. Men däremot tog Andreas oss in i Tengils vardagsrum och berättade om vad han har för preferenser, vad han äter till lunch och vilka herravälden bortom Nangijala han vill erövra till efterrätt. Det Andreas vill vi skall ta med sig är uppmaningen att inte lägga alla våra digitala ägg i samma korg. Något som, vi som diskuterade över lunchen, kom fram till är lättare sagt än gjort. Om man själv vinner på att det blir enklare, billigare och lättare att använda en tjänst, där dessutom mervärdet blir större om tjänsterna "pratar" med varandra. Samma tänk har ju Apple med sitt iCloud där hela tanken är att få använarna av en av Apples hårdvaror att vid inköp av nästa typ av pryl hålla sig inom konceptet. Inom äpplets skal.

I nya fina föreläsningssalen. Småländskt inspirerat. Spånskivor och lätt limdoft. Huset fullt och hög stämning. Vad är det för träslag i golvet tro?

Frågorna är fortsatt aktuella. Det visades inte minst på den stora konferensen Framtidens lärande som gick av stapeln i Nacka den 18-19 maj med drygt 1400 deltagare. Framtidens lärande genomfördes för tredje året i rad och blir alltmer en viktig arena för erfarenhetsutbyte mellan lärare i skolverksamhet som intresserar sig för och vill utveckla undervisningen med den digitala teknik som numera finns överallt. Bilder från huvudtalarnas presentationer finner du här. Fortfarande saknas nationellt initiativ från den politiska nivån. Informationen från Henrik Hansson, politiskt sakkunnig hos Anna-Karin Hatt, bidrog tyvärr inte till något klarläggande om den utbildningspolitiska inriktningen.

Sociala medier får ett allt större utrymme i ungdomars och yngre vuxnas liv visar den senaste Mediebarometern. Så här skriver Nordicom i pressmeddelandet:

"Det är också i åldersgruppen 15 till 44 år som de största förändringarna i medievanorna kan noteras. Förändringarna, som kan förklaras av ett utökat nyttjande av nätet, sker i huvudsak på bekostnad av lyssnande på radio, läsning av tidskrifter och böcker bland 15 till 24-åringarna och för de lite äldre, 25 till 44-åringarna, läsning av morgontidningar."

För skola och lärarutbildning får denna utveckling stora konsekvenser. Att som hittills negligera utvecklingen är knappast någon god idé. Vilken roll har skolan? Finns ett demokratiskt värde i användningen av sociala medier? Vilka skillnader och likheter finns om vi jämför användningen i Sverige med exempelvis Nordafrika? Vilka avvägningar måste göras i ett undervisningsperspektiv mellan bruket av sociala medier, böcker och tidningar?

Skolor är hårt ansatta av de nya kraven som uttrycks i styrdokument och anvisningar. Samtidigt finns en risk att värdefullt utvecklingsarbete läggs åt sidan för att utveckla administrativa rutiner med syfte att skydda skolor och politiker från ovälkomna granskningsbesked. Målet måste vara att använda de nya styrdokumenten i skolutveckling, snarare än att konservera gamla rutiner.

Förhoppningen är att vår slutkonferens blir ett spännande möte med många olika diskussioner som bidrar till att skapa förutsättningar för fortsatt utvecklingsarbete i lärarutbildning och skola.

I förra veckan träffade jag några rektorer för de skolor i Växjö som just nu genomför projekt med en dator till varje elev. De är inte ensamma, varken i Sverige (just nu finns i 166 kommuner olika typer av utvecklingsarbeten) eller i världsmåttstock (västvärlden framförallt, men också i andra delar av världen). Projketet OLPC (One Laptop Per Child) lever vidare och riktar sig i stor utsträckning till utvecklingsländer, Intels försök med Classmate PC gör likadant.

Forskningen på detta område är av naturliga skäl inte så gammal och finns företrädesvis i USA. På en föreläsning på BTH nyligen, gjorde Håkan Fleischer, doktorand vid Högskolan i Jönköping, en intressant genomgång av senare forskning på detta område. Utgångspunkten för föreläsningen (som kan ses i efterhand) är  en kommande forskningsöversikt. En bra sammanfattning görs på Omvärldsbloggen av Stefan Pålsson

Tips på Twitter från "itiskolan":

Det finns nu två starka tendenser i svensk skola. Tydliga signaler kommer från centrala skolmyndigheter om starkare koppling till styrdokument, ökade kontroller och kunskapsmätningar samt krav på lärare när det gäller pedagogisk planering och dokumentation. Detta samtidigt som det lokalt i kommunerna nu sker stora inköp av digital teknik, som medger och stimulerar till nya sätt att arbeta: interaktiva skrivtavlor, bärbara datorer, digitalkameror, mp3-spelare, surf- och läsplattor. Infrastrukturen förändras fort. Men inte likvärdigt. Fler och fler kommuner inleder projekt med att utrusta lärare och elever med egna datorer, en-till en-projekt.

Den karta som Föreningen Datorn i Utbildningen och Skolverket samarbetar om ger en intressant illustration. Tillväxtkommuner i södra Sverige står för merparten av satsningarna. Förstorar man kartan över södra Sverige så syns tillväxten i Stockholmsregionen, Västra Götaland och Malmöregionen. Går vi längre österut så glesnar de kommunala initiativen, precis som i norra Sverige.

Under den period som projektet Ung Kommunikation har pågått, har dessa två tendenser förstärkts. I ett antal kunskapsmätningar bl.a. från OECD, har det kommit tydliga signaler om att resultaten i den svenska skolan sjunker. Svaret blir att kraven måste skärpas. Samtidigt kommer undersökningen Are the New Millennium Learners Making the Grade? också från OECD, som påvisar att hög datoranvändning hemma ger bättre resultat på PISA:s undersökningar. Något motsvarande samband kan man inte finna när det gäller datoranvändning i skolan. Beror det på det faktum att datoranvändningen är låg, att den är verkningslös eller att dess kapacitet inte utnyttjas fullt ut? Undersökningen från OECD ger inte något svar utan resultaten fordrar ytterligare undersökningar.

Skolans organisation och lärares kompetens sätts på stora prov. Det blir konkurrens om hur tiden används. Det borde inte vara motstridiga tendenser eller motsatta mål. Värdegrundsfrågor, entreprenörskap, matematik eller pedagogisk planering kan förenas med användning av digitala verktyg. Erfarenheterna från vårt projekt, som verkat i olika miljöer, formella och informella, bland verksamma lärare och forskare, visar att svaren inte finns i en miljö, utan i olika miljöer som måste verka i en gemensam kunskapsutveckling.

Lärarutbildningen har en unik möjlighet att skapa miljöer som bygger på verkligt utbyte av erfarenhet och kunskap, teoretiskt mellan olika kunskapsfält och praktiskt i skola. Broarna till skolverksamheten måste stärkas. RUC fyller en viktig uppgift, precis som AV-Media. En stark arena för ett faktiskt utbyte av erfarenheter är den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU). Det är viktigt att knyta frågor om teknikutveckling och användning av digitala medier till yrkesprofessionen. Det är genom konkreta innovativa försök som erfarenheter och kunskaper skapas, kan värderas och diskuteras, i forskarsamhället likaväl som i lärarnas professionsutveckling.


Läs även andra bloggares åsikter om skola, skolutveckling, kontroll, dokumentation, digital, arbetssätt, lärarutbildning

En grupp blivande förskollärare fick som VFU-uppgift att göra en kritisk granskning av lärprogrammet Clicker 5. Programmet är utvecklat för att vara ett pedagogiskt stöd för arbete med tidig läs- och skrivutveckling, emergent literacy. Studenterna fick utgå från två öppna frågor om vad som fungerade bra respektive mindre bra. Erfarenheterna redovisades skriftligt och diskuterades även vid ett seminarium under VFU-kursen. Det mest slående i denna utvärdering är de många positiva erfarenheterna men också att studenterna kunnat ge en fyllig bild av hur programmet fungerar med förskolebarn.

 

Innehåll och funktioner var en majoritet av studenterna positiva till. En grupp studenter var mycket positiva till programmet medan en annan grupp var mer negativa. Dock kunde nästan alla studenter, oavsett egen uppfattning, rapportera ett stort intresse och engagemang från barnens sida. Speciellt uppskattades bilderna och möjligheten att använda ljud ihop med bilder och bokstäver. För de yngre barnen framhölls speciellt värdet av att träna motoriken med hjälp av tangentbordet och musen. Programmet upplevdes också som ett stöd för att prata med barnen om bokstäver, ord och begrepp, dvs. det fungerade som det stöd för emergent literacy som det är tänkt att vara. Mest positivt med själva programmet verkade vara att det finns många möjligheter. Mest kritik fick programmet för brister i ljudeffekterna. Oftast fungerade ljudet bra men i de fall uttalet hos datorrösten inte lät rätt på svenska upplevdes det förvirrande för många barn. Dessutom ansåg de flesta studenter att programmet var omständligt och de hade svårt att hitta de olika övningarna. Det krävdes en läskunnig person för att navigera i programmet. En återkommande stark kritik var också att programmet inte alltid signalerar rätt och fel, vilket för många var en frustrerande upplevelse.

 

Lärarrollen var ett centralt tema hos alla studenter. De positiva kommentarerna gällde möjligheten att skapa en god relation till barnet genom dialoger och att få en gemensam upplevelse medan de negativa kommentarerna gällde att man som lärare lätt tar över för mycket eller har svårt att hitta lämplig nivå. Idealet i förskolan är att jobba i grupper och det kan göra att man föredrar det och ser det som ett problem om datorprogrammet är så krångligt att man måste ha ett barn i taget för att kunna förklara och visa så de förstår. Många studenter upplevde det dock som positivt att kunna sitta med ett barn en kort stund och därmed få syn på enskilda barns behov.

 

Som vanligt när man prövar något nytt är en del lärare mer engagerade och har mer tålamod än andra. Att utveckla nytt tar tid och denna skillnad i attityd kan kanske spegla en allmän inställning till utvecklingsarbete mer än attityden till just detta program. Därför är det troligen betydelsefullt att ge lärare tillfälle att pröva digitala aktiviteter under handledning och under en längre tid få hjälp att utveckla övningar som känns meningsfulla. I annat fall är det risk att det dröjer mycket länge innan datorer och lärprogram används av andra lärare än de som redan är positiva och självmant motiverade att pröva nytt.

 

Läs hela rapporten.

 

Anne-Mari Folkesson
Linnéuniversitetet

I fredags var jag på Åbyskolan i Lagan och träffade politiker och tjänstemän ansvariga för utbildning i Kronobergs län. Jag var inbjuden att ge min syn på Skola 2011 och vilken plats digitaliseringen och förändrade medievanor har i dagens skolutveckling. Med jämna mellanrum träffas politiker och tjänstemän under ledning av Linda Vingren på Södra Smålands Regionförbund, för att diskuterar aktuella frågor. Även dagens andra föredragshållare, Per Klasson, IT-chef på gymnasieskolorna i Växjö kommun, tog upp den digitala teknikens utveckling i skolan, bl.a. vilka kravspecifikationer som kan ställas på lärplattformar som nu köps in och installeras i kommunerna. Vi gjorde också ett studiebesök på en slöjdlektion och tittade på hur eleverna använde datorer, internet och olika programvaror för att hitta inspiration, få tydliga instruktioner och dela erfarenheter i syfte att få fördjupade kunskaper. Ljungby kommun är mitt uppe i ett utvecklingsprojekt där ett antal sjundeklasser och några gymnasieklasser har egna datorer.

Det är intressant att träffa politiker och diskutera skolpolitik. Jag tog upp frågan om hur den nationella satsningen på skolutveckling prioriteras och vad som händer lokalt i kommunerna. En mängd skolreformer implementeras under detta år. På Utbildningsdepartementet och Skolverket sker nu ett intensivt arbete med dessa frågor. I styrdokument finns uttalade mål som direkt pekar på vikten av att integrera digital teknik i skolans undervisning. Tyvärr finns, i de aktiviteter och rekommendationer från Skolverket, väldigt lite om hur skolorna ska arbeta med den ökade digitala teknikanvändningen. I Skolverkets publikation Skola i förändring finns inte något nämnt om detta.  Inom regeringen finns delvis motstridiga ståndpunkter. IT- och infrastrukturminister Anna-Karin Hatt har i sitt arbete med Digtal agenda för Sverige verkligen lyft upp den digitala tekniken som en viktig del i skolans arbete. Däremot finns från Jan Björklund ganska lite om dessa frågor och knappast några visionära tankar alls. Ser vi på utvecklingen i många kommuner sker väldigt mycket just när det gäller investeringar i ny teknik och kompetensutveckling för lärare. I den karta som Alma Taawo, Skolverket och Mattias Davidsson, gymnasielärare i Helsingborg och snart också vikarierande lektor på Linnéuniversitetet, byggt upp och som publiceras på Datorn i Utbildningen visas att i över 150 kommuner i landet tar man nu initiativ och inför en dator till varje elev och lärare. I fler kommuner är liknande satsningar på gång.

I den efterföljande diskussionen var man från politiskt håll inte riktigt beredd att skriva under på denna beskrivning. Det finns en åtskillnad mellan kommunala och statliga satsningar och det är kommunerna som är ansvariga för skolans drift och investeringar. Det är helt rätt att dessa investeringar görs. Skolan måste följa samhällsutvecklingen. Men det är inte statens ansvar. Staten anger ramarna för skolans hela verksamhet och där är teknikutvecklingen bara en liten del. Man var överens om att det stora språnget som nu skolan måste göra är att öka lärarnas kompetens. De är utan tvekan den viktigaste resursen för att den starka digitaliseringen ska ge skolan större möjligheter till ökad måluppfyllelse.

Det är viktigt att diskussionen fortsätter. Just den kompetenshöjning som nu många kommuner efterfrågar blir ett viktigt ansvar för landets lärosäten och speciellt för lärarutbildningarna. Kommunala och privata skolhuvudmän kommer att ha svårt att acceptera att nyutexaminerade lärare och lärarstudenter kommer ut med lite kunskap om hur dessa frågor bearbetas och vidareutvecklas i klassrummet. Man ställer också krav på relevant kompetensutveckling för verksamma lärare. För att detta ska ske måste Högskoleverket och Skolverket få tydligare instruktioner på att detta också är prioriterade områden.

Nedan finns länk till de bilder jag använde under fredagens föredrag.


Läs även andra bloggares åsikter om Skola2011, styrdokument, digitalisering, medieanvändning, ung kommunikation, skolutveckling, måluppfyllelse

Glöm inte att anmäla dig till vår slutkonferens den 15 - 16 juni i Växjö!

Projektet Ung Kommunikation går mot avslutning. Slutkonferensen Då. Nu. Och sen då? genomförs i Växjö den 15 - 16 juni och konferenssiten är uppe med spännande program. Välkomna med anmälan!

Slutrapport till vår huvudfinansiär KK-stiftelsen ska lämnas senast den 31 mars, men en del konkreta projektaktiviteter kommer att pågå till sommaren. Aktiviteter initierade av projektet kommer förhoppningsvis att pågå ännu längre. De frågor Ung Kommunikation arbetat med integreras i fortsatt utbildnings- och utvecklingsverksamhet på olika sätt: via de olika institutioner som är ansvariga för olika ämnen och kunskapsområden i lärarutbildning, speciallärarutbildning och rektorsutbildning; vårt regionala utvecklingscentrum, RUC; skolor i regionen; samarbetspartners exempelvis AV-Media, Reaktor Sydost och Nätverket SIP.

Vi kommer under våren här på bloggen att fortsätta förmedla påbörjade och pågående aktiviteter lika väl som vi gör tillbakablickar på vad som hänt. Fem år går fort och stora förändringar har skett både vad gäller teknikutveckling och medievanor. Ett slående exempel på detta visar händelserna i Egypten. De nya medierna Facebook och Twitter (som knappast fanns för fem år sedan) varken avgjorde eller låg till grund för det som hände, men de flesta bedömare är överens om att dessa medier ändå spelade stor roll för händelseutvecklingen.

Vi ser också förändringar i skolverksamhet. På några få år har teknikinvesteringar i kommuner och hos andra skolhuvudmän ökat rejält. Den nedgång och passivitet som var så tydlig efter börsfallet 2000-2001 och påföljande år har vänt. Datorer, läs- och surfplattor, interaktiva skrivtavlor blir allt vanligare i skolans verksamhet. I nationella styrdokument börjar krav återfinnas på ett kunskapsinnehåll som knyter an till denna utveckling. Fortfarande väntar vi dock på en samlad vision för skola och undervisning på detta område.

Projektets arbetsmetoder har skiftat. En central del från första början har varit arbete i temagrupper. Det var ett försök att skapa möten mellan olika aktörer involverade i projektet: universitetslärare, lärare i skolverksamhet, forskare, IT-pedagoger, studenter, elever och externa aktörer. Under en tid var det möjligt att följa temagruppernas verksamhet i de bloggar som grupperna ansvarade för. Även sammanfattande slutrapporter genomfördes. Vi ser nu att den grund som lades från början i några temagrupper också har fått en fördjupad fortsättning. Till detta återkommer jag. I flera av temagrupperna har verksamheten inte gått vidare i gruppen utan funnit andra former i och utanför projektet. Simon Winter gjorde under förra året en genomgång av temagruppernas verksamhet och i ett antal blogginlägg belystes några olika grupper. I en sammanfattande rapport gör Simon intressanta reflektioner över temagrupperna och dess betydelse för projektet, men kanske framförallt i perspektiv av skolans verksamhetsutveckling.

I augusti förra året publicerade tidskriften Wired en artikel med den något provokativa titeln The Web is Dead. Long Live the Internet, som formulerade den förändring av Internet som nu sker. Författarna Chris Anderson och Michael Wolff gjorde i två parallella artiklar en mycket intressant beskrivning av detta och diskussionen har sedan dess fortsatt. Nu senast i söndagens program av Godmorgon världen.

Vad vi ser är en förändring av det öppna, i princip oöverblickbara, hav av information som webben består av, till ett snyggare paketerat applikationsbaserat system som vi hittar i olika "App"-affärer som iTunes AppStore eller Androids Market.

Den snyggare och enklare paketeringen gör det hela smidigare för oss. Vi hittar specialkonstruerade små program som vi kan ladda ned till smartphonen eller läsplattan och uträtta det vi vill utan att behöva söka på webben. Det kan röra sig om Facebook, bloggar eller lokalbaserad information kopplad till Google Maps, som talar om vad butiker i området har att erbjuda. Fortfarande finns mängder med gratis programvara, men det har också blivit enklare att ta betalt. Det sköts enkelt via kreditkort eller telefonräkning. Inga större kostnader, allt i från några kronor till under 100-lappen. Tillräckligt billigt för att det ska bli tillräckligt attraktivt att handla.

Men vad får det för konsekvenser om alltmer av informationen på Internet blir i form av små appar som kostar pengar? Vad händer med den fria informationen, som var och fortfarande är en av hörnstenarna i konstruktionen med Internet? Starka ekonomiska intressen finns bland stora multinationella företag. I och med Wikileaks finns inte bara ekonomiska incitament för högre grad av kontroll utan också politiska.

Frågan om friheten på Internet är inte bara en fråga för teknikintresserade futurister. Den är i allra högsta grad en medborgarfråga att förstås och att diskuteras. Redan nu är förutsättningarna för det Internet vi vant oss vid de senaste 10 åren, på väg att ändras.

Och naturligtvis måste skolan också ta sitt ansvar, något annat vore alldeles fel. Vi utbildar medborgare för morgondagens samhälle och måste beskriva både dagens och gårdagens förändringar för att kunna skapa förståelse för framtiden.

Men det är också så att den teknikutveckling som sker i form av "appar" kan gynna skolornas sätt att använda ny teknik. Precis som vi får skräddarsydda små applikationer för våra shoppingbestyr eller sociala kontakter, kan vi konstruera små appar som kan både visualisera och ge oss möjlihet att bearbeta olika kunskapsområden: geometri i matematiken; grammatiska strukturer i språkundervisning; hälsosammare liv i hemkunskap eller idrott. Det här måste på ett radikalt sätt förändra den IT-struktur som tyvärr fortfarande är förhärskande i många kommuner och som riskerar att knäcka en i grunden positiv verksamhetsutveckling.


Läs även andra bloggares åsikter om appar, webben, internet, frihet, medborgare, undervisning, verksamhetsutveckling

AV-Media Kronoberg tar nu initiativ till att stimulera intresset för fysik, teknik och matematik. De har slutit ett avtal med företaget Algoryx som ger alla grundskole- och gymnasieelever i Kronobergs län möjlighet att ladda ned programmet Algodoo. Det är en länslicens som också innebär rätt att ladda hem programmet till elevers och lärares hemdatorer.

Algodoo är ett kombinerat rit- och simuleringsprogram. Du kan konstruera olika typer av föremål, bilar, fjädrar, behållare, prismor, ge dessa olika egenskaper och sedan sätta dem i rörelse på olika sätt för att se vad som händer. Det är ganska enkelt att komma igång med programmet och snabbt skapas utrymme för frågor och diskussion. Se den inspirerande filmen på YouTube. Som lärare kräver det dock förberedelse och bearbetning. Tina Sundberg, IT-pedagog på AV-Media kommer tillsammans med lärare på Linnéuniversitetet att inbjuda till visningar, workshops och inspirationsseminarier som utvecklar användningen. Katrin Lindwall, knuten till forskargruppen Celekt på Linnéuniversitetet, är en av lärarna som kommer att vara med:

Algodoo är exempelvis ett komplement till dagens fysiklektioner. Fysik är faktiskt ett jätteroligt ämne, men det är inte många av dagens elever som tycker det. Programmet kan aldrig ersätta fysisk hands-on, däremot kan det väcka intresset och fördjupa ämneskunskaperna.

Gymnasieskolan i Umeå är också föregångare på detta område. De har under några år byggt en organisation och ett system där var och en har sin egen dator, se blogginlägg. Utbyggnaden fortsätter nu med grundskolorna också. I varje dator som används av lärare och elever ska också programmet Algodoo finnas.

På Ung Kommunikations slutkonferens, Då. Nu. Och sen då? som genomförs den 15-16 juni kommer ett seminarium just att handla om hur datorer till alla lärare och elever kan utnyttjas på bästa sätt, där Umeå kommer att finnas med. I den diskussionen finns alldeles säkert också en diskussion om hur intresse för matematik, naturvetenskap, teknik, matematik och IT kan utvecklas. Något som faktiskt också finns att bearbeta för Skolverket i instruktioner från Utbildningsdepartementet.


Läs även andra bloggares åsikter om fysik, roligt, algodoo, stimulans, naturvetenskap, matematik, teknik, IT

Jag har vid olika tillfällen belyst andra länders sätt att hantera IKT i undervisning och lärande. Senast efter vårt besök i Sydostasien. Vid den genomgången berörde jag också resultaten från Pisa. Finland är det land i Västeuropa som lyckats bäst i de senaste undersökningarna. Även där har man börjat undersöka vilka konsekvenser IKT har för samhällsutveckling och då specifikt också hur skolverksamheten påverkas.

En slutrapport gjord av Styrgruppen för projektet informations- och kommunikationsteknologi i skolans vardag beskrivs utmaningarna skolan står inför. Bl.a. skriver man med hänvisning till de informationstekniska förändringarna i samhället:

Förändringen ger skolorna utmaningar när det gäller att hantera information. Undervisningen i skolorna är fortfarande alltför inriktad på innehåll, på faktakunskap som är uppsplittrad i olika kunskapsgrenar. I undervisningen har man inte gett tillräckligt med utrymme för lösning av autentiska problem, för tvärvetenskaplig behandling, för färdigheterna och för arbetsprocesserna.

Slutsatserna i rapporten grundar sig på 20 pilotskolors erfarenheter och på nya forskningsresultat, speciellt de som kom fram i forskningsprojektet Undervisningsteknologi i skolans vardag där 13 forskningsenheter samarbetade med skolor och företag i syfte att skapa en jämlik användning av informations- och kommunikationsteknologi på skolorna i Finland.

Det är intressant att ta del av de centrala områden som lyfts fram och som föreslås blida underlag för en nationell förändring av utbildningen:

 

De nya lär- och studiemiljöerna ska möjliggöra förståelseinriktat och kollaborativt lärande. Samtidigt utvecklas studieförmågan och andra färdigheter som behövs under 2000-talet Framgång kräver fokusering på följande frågor:

1. Nationella mål och en systemförändring
2. Kunnande som eleverna behöver I framtiden
3. Pedagogiska modeller och metoder
4. E-läromedel och applikationer för lärande
5. Infrastruktur och stödtjänster
6. Lärarrollen, lärarutbildningen och den pedagogiska kompetensen
7. Skolans verksamhetskultur och ledarskapet
8. Samarbete med företag och nätverkande

Det är strategiska områden som ser till helheten, precis på samma sätt som vi ser i andra länder. Ännu är dessa rekommendationer inte politiskt beslutade. Det ska bli mycket intressant att följa utvecklingen i Finland.


Läs även andra bloggares åsikter om Finland, IKT, strategi, undervisning, lärande, förändring

Högskoleverket har kommit med de sista examenstillstånden för landets lärarutbildningar. För några lärarutbildningar blev dessa tillstånd ett kvitto på väl genomtänkta utbildningar, för andra en smärtsam påminnelse om att inte ta något för givet. Lärarutbildningen har nog på många håll varit en källa att få in pengar ifrån, men knappast ett fält som utvecklats mera medvetet. I de senaste examenstillstånden som gäller ämneslärarutbildningen så lyfts vikten av  ämnesdidaktisk kompetens fram. Vikten av att fördjupa kunskapen om vad som händer i klassrummet betonas från flera håll, nu senast i Skolvärlden.

Linnéuniversitetet har genomgående fått mycket goda vitsord i bedömningarna. Vi har nu examensrätt i alla fyra programmen, endast bild och teknik i ämneslärarutbildningen fick nej i ämneslärarutbildningen. Vi examinerar specialpedagoger och speciallärare. Vi har dessutom rektorsutbildning. Målsättningen är att ytterligare befästa Linnéuniversitet som ett viktigt nationellt centrum för lärarutbildning både inom utbildning och forskning, se yttrande från rektor och dekan.

För projektet Ung Kommunikation har det varit viktigt att i de ansökningar som gjorts lyfta fram vikten av den digitala kompetensen. I de beskrivningar som bedömargrupperna gjort har framförallt examensrätten för yrkeslärarutbildningen lyft fram det framsynta arbetet med IT. Så här skriver gruppen under rubriken Utbildningens förutsättningar: "Lärarna ges möjligheter till kompetensutveckling. En särskild satsning görs på att stärka lärarutbildares IT-kompetens."

Under rubriken Utbildningens förutsättningar, sägs följande: "Vi bedömer att Linnéuniversitetet står för en nydanande yrkeslärarutbildning där kunskaper om yrkeskunnande, yrkeslärande, yrkesutveckling och yrkesdidaktik förenas och växer tillsammans med kunskap om IT, kommunikation och språk."

Inom ramen för Ung Kommunikation har en kartläggning gjorts av de första åren i yrkeslärarutbildningen avseende digital kompetens. Rose-Marie Olsson på BTH har haft ansvaret för utvecklingsarbetet. Thomas Hansson och Helene Ivarsson också på BTH, har haft ansvaret för undersökningen. Rapporten finns i två delar. Den första, som Thomas Hansson ansvarat för, publicerades förra året, BTH, Research report No. 2010:02. Den andra rapporten, skriven av Helene Ivarsson är precis färdig. Läs vidare på vår webb.

Karin Bojs, vetenskapsreporter på DN tar i regel upp intressanta diskussioner inom vetenskapen. Så även i söndags, hon refererar en synnerligen intressant artikel i senaste numret av Science: Retrieval Practice Produces More Learning than Elaborative Studying with Concept Mapping.

Undersökningen, som gjordes av två forskare i psykologi vid Purdueuniversitetet i Indiana, ville göra en jämförelse mellan olika sätt att lära in och samtidigt undersöka studenternas föreställningar om vad som var effektivast. Det första försöket (Experiment 1) innebar att man jämförde fyra sätt att lära in:

• Inläsning vid ett sammanhängande tillfälle
• Inläsning uppdelat på fyra tillfällen
• Inläsning av text därefter arbete med konceptkartor, mind maps
• Inläsning, göra självtest i syfte att lära sig utantill, (egen översättning, eng: retrieval practice), återgång till texten och därefter självtest igen

Studenterna hade lika lång tid på sig vid alla fyra sätten. Direkt efter inläsningen frågade man studenterna hur de skulle klara ett test en vecka senare. Studenter som läst vid olika tillfällen trodde sig komma ihåg mest, medan de som gjort självtest hade lägst förväntningar på vad de skulle komma ihåg.

Efter en vecka genomfördes ett test som dels bestod av rent återgivande av fakta från den inlästa texten, dels frågor som inte direkt kunde utläsas i texten utan mera hade att göra med djupet i förståelsen. Det visade sig att de som gjort inläsning med självtest, hade klart bättre resultat än de andra sätten, både på de frågor som hade att göra med ren fakta och de frågor som handlade om utvidgning av förståelse. Sämsta sättet vara att läsa vid ett sammanhängande tillfälle. Konceptkartor var något sämre än att läsa vid fyra olika tillfällen. Skillnaden mellan dessa och självtest var mindre på de frågor som mer gick på djupet.

Det andra försöket (Experiment 2) förändrades i tre avseenden. För det första lästes två olika typer av text in, en som innehöll en numrerad lista på fakta, en annan som var uppbyggd i sekvenser men med mer sammanhållande text. Frågan var här om texternas uppbyggnad hade betydelse. För det andra så fick varje student göra en konceptkarta över den ena texten och använda självtestmetoden (retrieval practice) för den andra texten. Syftet var här att jämföra varje students prestation. För det tredje förändrade man den avslutande sluttesten efter en vecka så att hälften av studenterna gjorde sluttesten på samma sätt som enligt Experiment 1, den andra hälften fick göra konceptkartor på båda texterna. Hypotesen var att om självtestmetoden var så mycket bättre som Experiment 1 visade så skulle det få genomslag också även om det avslutade testet gjordes i form av konceptkartor. Inlärningstiden var densamma oavsett om studenten använde konceptkartor eller att lära sig utantill med självtestmetoden. Man undersökte även här studenternas attityder.

Resultatet av Experiment 2 visade att för båda typerna av text så fungerade självtestmetoden med att lära sig utantill bäst, oavsett om studenterna använde konceptkartor vid det avslutande provtillfället eller inte. Retrieval practice-metoden visade sig också bäst när det gällde individuella prestationer. 101 av de 120 studenterna hade bättre resultat på den text de hade använt Retrieval practice-metoden än den text de hade använt konceptkartor. Studenterna hade överlag tron att konceptkartor var bättre för inlärandet än att lära sig utantill.

Det är frestande, som Karin Bojs gör, att genast tolka denna undersökning som ett bevis på att eleverna lär sig mer om de får prov. Jag är inte lika övertygad. Kanske om man tolkar lärande som att memorera givna fakta. Vad undersökningen visar är att på kort sikt (en vecka) är metoden bättre. Dess effekter på lite längre sikt är inte gjorda.

Forskarna är också lite mer återhållsamma i sina slutsatser. De framhåller att det är viktigt att utröna skillnaderna mellan att använda konceptkartor och Retrieval practice. Det behövs mer forskning på vad metoden egentligen ger för effekter eftersom det verkar som om denna metod sätter igång andra processer i hjärnan än konceptkartor och som kan vara värdefulla i ett inlärningsperspektiv.

Denna typ av forskning är mycket intressant. Också därför att studenterna hade sådan övertro på andra sätt att lära, snarare än att memorera så mycket som möjligt. Vad kommer denna uppfattning ifrån? Är det så att memorering har en undanskymd plats i vår undervisning?  Men det får inte innebära att vi nu slår över till att det är memorerandet av fakta som är det viktiga. Är det inte växelspelet mellan att komma ihåg fakta och hur du använder dessa minnen av fakta i olika situationer, som är det väsentliga? Hur du kan transformera den kunskapen till andra och främmande områden? Hur du kan vara mer kreativ i olika lösningsmodeller?  Den forskningen verkar ännu bara vara i sin linda, kanske för att den inte är så lätt att åstadkomma. Dock är väl den typen av forskning mest spännande?


Läs även andra bloggares åsikter om prov, memorerande, lärande, inlärning, forskning, attityd

Skolinspektionen rapporterar i en nyligen gjord kartläggning att elever i åk 4 och 5 saknar aktuella läromedel, är inte avpassade efter elevernas behov och täcker inte viktiga delar av ämnet kemi. Det är sällsynt att läromedel utvärderas och få skolor använder digitala läromedel.

Detta är ytterligare en rapport från Skolinspektionen där det finns påtalade brister i den naturvetenskapliga undervisningen i svensk grundskola. Tidigare har fysikämnet granskats. Även Teknikdelegationen har pekat på brister. Anmärkningsvärt är också att de digitala möjligheterna inte utnyttjas. Framgångsrik naturvetenskaplig forskning och utveckling skulle vara otänkbar utan digital teknik.

Det växer fram en bild av den tekniska och naturvetenskapliga undervisningen i Sverige som kanske delvis förklarar de försämrade resultaten i t.ex. PISA. Det är kanske inte så enkelt att bara beskriva elevernas bristande intresse som motiv för försämrade resultat som ibland skymtat fram i diskussionen. Det är kanske dags att ansvariga skolhuvudmän och lärare börjar se lite mer självkritiskt på sin egen verksamhet.

Läs även andra bloggares åsikter om undervisning, läromedel, kemi, digital, forskning, utveckling, självkritik

Wikipedia fyller 10 år på lördag står det att läsa i DN idag. Bra uppslagen artikel i kulturdelen, (publicerad senare under dagen). Wikipedia, tillsammans med Google, Youtube och Facebook får väl anses representera de sociala mediernas intåg i våra liv. Google är något äldre, Youtube och Facebook något yngre, men det är i princip 2000 som markerar gränsen mellan den nya webben och den gamla. Betydelsen och det kommunikativa inflytandet har framförallt visat sig de senaste fem åren. Alltså ungefär lika länge som vårt projekt pågått. Den unga kommunikationen som vi startade i är inte så ung längre och i takt med det ökade inflytandet har också de samhälleliga förändringarna blivit tydligare.

Ändå är det intressant att se hur kontroversiella dessa tekniska och sociala innovationer är. Hur ofta är det inte i vänkretsen som framförallt Facebook diskuteras. I ett undervisningsperspektiv diskuteras Wikipedias roll. Kan Wikipedia användas som källa och hur är det med tillförlitligheten? Det märks också tydligt i DN:s artikel i de sex röster som fick komma till tals och där just Wikipedias tillförlitlighet kommenteras. Men är det verkligen tillförlitligheten som är det mest centrala med Wikipedia? Vilka uppslagsverk är egentligen helt tillförlitliga? Är de inte tidsdokument med viktiga och specifika funktioner, allt från den stora franska Encyklopedin till dagens encyklopedier. Intressant att notera är (enligt DN) att den svenska upplagan av Wikipedia motsvaras av ca 70 inbundna uppslagsböcker jämfört med Nationalencyklopedins drygt 20 band. Som ensam källhänvisning är knappast något uppslagsverk tillförlitligt.

Är inte Wikipedias storhet i stället att den bara genom sitt sätt att fungera satt fingret på en viktig fråga i vår tid: vårt förhållande till information, fakta och kunskap. Genom sin konstruktion visas inte bara informationen upp, utan också hur den processas och diskuteras, hur den förändras över tid. Elza Dunkels skriver mycket tänkvärt i sin senaste krönika i tisdagens Computer Sweden, Källa på det, någon?, om hur nätet förändrat vårt förhållningssätt:

Det är snarare internet som har uppfostrat oss att tänka på kunskap på ett modernt sätt: som föränderligt, som något man kan betrakta från ett flertal lika viktiga perspektiv. Vi har på allvar förstått att information är något man kan behöva granska kritiskt.
...
Så de nymodigheter skolan varnat för – att använda Wikipedia som källa eller kolla grejer på Flashback – har fostrat en tänkande generation.

Så det finns all anledning att fira denna 10-åring! Detta inte minst på våra undervisningsinstitutioner och fundera över om inte det finns fler och andra användningsområden för Wikipedia än bara som källhänvisning!

Läs även andra bloggares åsikter om Wikipedia, källkritik, information, kunskap, uppslagsverk, encyklopedi

Under rubriken "Elever med läshandikapp diskrimineras i grundskolan" i DN den 8/1 skriver Helena Bross och Ulla Föhrer om behovet av att använda de tekniska hjälpmedel som finns för att ge alla elever en fullvärdig utbildning:

"Eftersom många inte får de rätta förutsättningarna för inlärning, tvingas de sitta av sin skoltid under psykiskt lidande. Det här är inte bara en katastrof för den enskilda eleven utan också ett samhällsekonomiskt slöseri. I en modern skola borde assisterande teknik vara en självklarhet. Att inte använda sådana hjälpmedel är diskriminering och ytterst en demokratifråga."

Artikelförfattarna ger flera exempel på vad som kan göras, exempelvis att tidigt börja med att lära sig läsa genom att skriva på dator, att använda talsyntes, att använda ljudfiler i stället för skriven text.

I höstas besökte jag Umeå kommun och fick en presentation av deras satsning på att varje elev har en egen dator. Vad som just var slående var hur elever med läs- och skrivsvårigheter fick tillgång till assisterande teknik utan att bli utpekade. Men tekniken visade sig positiv även för andra elever . Så frågan som Helena Bross och Ulla Föhrer ställer är i högsta grad relevant. Varför används inte den moderna teknik som ändå finns?

Ett svar kanske ges i gårdagens DN där läraren Åsa Scherrer efterfrågar kompetensutveckling. Tekniken finns, men vare sig support eller utbildning för användning prioriteras från ansvariga skolmyndigheter. Hon har alldeles rätt. Just nu genomförs en mängd utbildningsreformer på skolans område, allt från kursplane- och betygsförändringar till förändring av lärarutbildning. Skolverket beskriver förändringsarbetet i skriften Skola i förändring. Tyvärr finns där ingenting om den nya teknikens möjligheter. Inte heller i kraven på nya lärare i den nya lärarutbildningen finns specificerade krav på nödvändiga kunskaper och färdigheter. Så frågan kvarstår, hur ska lärare på ett fullgott sätt kunna utföra sina uppgifter, oavsett elevgrupper, om inte tid och förutsättningar ges för relevant kompetensutveckling, där de tekniska möjligheterna sätts in i rätt sammanhang? Och varför är politiker och skolmyndigheter så passiva i denna fråga?

Läs även andra bloggares åsikter om specialpedagogik, teknik, demokrati, lärarkompetens, läs-och skrivsvårigheter, dyslexi

Jag vill önska alla medarbetare och intresserade en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År. I år från ett kyligt men vackert vinterlandskap här i Växjö. Vi blickar nu fram emot den avslutande delen i projektet efter ett år av stor variation i arbetet.

Lärarutbildningen med utbildningsledning och lärare har varit hårt ansatta av Högskoleverkets examensprövning. Här har vi i projektet inte nått lika långt som vi hoppats i implementeringsarbetet. När vi nu fått examenstillstånd på tre av de fyra examensrätter vi sökt (beslut om ämneslärarexamen kommer den 18 januari), går utvecklingsarbetet in i en ny fas där programråd får ett tydligt ansvar. Här bör projektets erfarenheter vara en viktig resurs. Specifika nationella mål för digital kompetens saknas i styrdokumenten för lärarutbildningen vilket gör att lokala beslut krävs för att det ska bli ett centralt innehåll för studenterna. En viktig del blir då forskningsanknytningen. Därför känns det bra att vi under året ytterligare fördjupat samarbetet med forskare från framförallt datavetenskap, matematik, pedagogik och engelska.

Samtidigt fortsätter spännande utvecklingsarbete i kommunerna.  Ser man på de nyligen antagna kursplanerna för grundskolan finns konkreta krav på innehållskopplingar till den digitala utvecklingen. Det är alltså viktigt för de flesta ämnen att på olika sätt integrera ett ämnesinnehåll med teknik både i form av utrustning och resurser på nätet. För förskolor och gymnasieskolorna blir utmaningen lika viktig men självklart på lite olika sätt. I projektet försöker vi utveckla samarbetsmodeller för att kunna vara ett stöd i utvecklingsarbetet på olika nivåer.

På den slutkonferens som är planerad till den 15-16 juni hoppas vi kunna presentera en del av dessa erfarenheter. Men nu tar vi en välförtjänt paus och ägnar oss åt julens trevligheter. Väl mött igen på det nya året.

Hur ser den lärarutbildning ut som svarar upp mot kravet på framtidens kompetenser?

I den granskning som nu Högskoleverket har gjort så här långt (förskollärare, grundlärare och yrkeslärare) har många utbildningar fallit. Det är bra att kvalitetskraven höjs och att ansvariga utbildningsanordnare faktiskt tvingas skärpa sig. Glädjande nog har Linnéuniversitetet klarat dessa krav. Kvalitetsgranskningen görs utifrån givna premisser, i botten den proposition, "Bäst i klassen" som klubbades av riksdagen den 28 april i år. För att få ett mått på vilka krav som ställs är det intressant att jämföra "Bäst i klassen" med lärarutbildningen i Singapore.

"Bäst i klassen" innehåller i huvudsak strukturella anvisningar och förändringar. De principiella utgångspunkterna är väldigt allmänt hållna och tar i huvudsak fasta på svagheter i den tidigare lärarutbildningen utan att peka på vilka utmaningar som lärarutbildningen står inför. Det saknas nytänkande och tydliga visioner om vilka kompetenser som krävs av framtida lärare.

I Singapore arbetar man på ett annat sätt. Det är viktigt att framhålla att det finns historiska, kulturella och politiska skillnader mellan Sverige och Singapore. Men utmaningen att bygga en lärarutbildning för framtiden är densamma och senast i den stora PISA-undersökningen görs konkreta jämförelser över utfallet, så en idémässig jämförelse är fullt möjlig att göra.

2008 inledde National Institute of Education (NIE), som har ansvaret för all lärarutbildning i Singapore, en översyn och revidering av utbildningen i syfte att skapa en lärarutbildning bättre anpassad till framtidens krav. Utgångspunkten var "21st century learners call for 21st century teachers" och den slutliga rapporten, A Teacher Education Model for the 21^st Century (TE²¹), publicerades 2009. En viktig beståndsdel i den utarbetade modellen är ett trepartssamarbete, ett partnerskap, mellan lärarutbildningen (NIE), den nationella skolmyndigheten, Ministry of Education (MOE) och skolorna i Singapore. Ett partnerskap som syftar till hållbarhet och medverkan från alla berörda parter.

Följande behov identifierades:

• teachers need a stronger dose of PCK (Pedagogical-Content-Knowledge);
• teachers need a deeper understanding of the nature of the disciplines they teach;
• teachers need to develop capacity to initiate their students into the knowledge and practice of the discipline;
• teachers need a sophisticated understanding of the fundamentals of lesson planning, questioning and feedback, capacity for differentiated instruction, strategies for effective peer work and inquiry approaches

Punkter som i stora stycken påminner om de problem som "Bäst i klasssen" försöker lösa. Det intressanta är att man går ett steg längre och försökte identifiera nyckelområden att utveckla för framtiden:

(A Teacher Education Model for the 21st Century, sid 30)

 

För verksamma lärare identifierades ett antal områden som också skulle ligga i paritet med kraven på studenterna, 21st Century Literacies, 21st Century Learning Environment och 21st Century Curriculum and Instruction. (se vidare beskrivning i länken sid 31).

I den framtagna modellen lyfts sex rekommendationer fram:

 

• R1 New Values, Skills and Knowledge Model (betoning på tre grundläggande värden i utbildningen: eleven i centrum, stärkt läraridentitet samt bidrag till och kommunikation med omgivande samhälle)

• R2 : Graduand Teacher Competencies Framework (samarbete mellan lärarutbildning och skolor utifrån tre dimensioner: profesionell praktik, profesionellt ledarskap samt personlig effektivitet)

• R3: Strengthening the Theory-Practice Nexus (ett antal initiativ tas för att förstärka kopplingen mellan teori och praktik, exempelvis genom att införa mentorskap både i utbildning och på skolnivå)

• R4: Programme Refinements and An Extended Pedagogical Repertoire (skapa strukturer för pedagogiskt utvecklingsarbete och kommunikation mellan olika lärarutbildare och lärare för att öka innovationsgraden)

• R5: Assessment Framework for 21st Century Teaching and Learning (utveckla nya former av bedömning och examination, mer av formativ bedömning, bedömning som syftar till att stärka elevernas lärande, införande av e-portfolio)

• R6: Enhanced Pathways for Professional Development (öka möjligheterna för fördjupad profesionell utveckling, masterprogram, samarbete med forskare, forskarutbildning)

 

Jag har här gjort en mycket grov sammanfattning av det utvecklingsarbete som sker när det gäller lärarutbildning i Singapore och jag rekommenderar genomläsning av rapporten A Teacher Education Model for the 21st Century. Men redan vid den en första anblick imponeras man av visionerna och det strukturerade arbetet för förändring.

 

Läs även andra bloggares åsikter om lärarutbildning, singapore, sverige, framtiden, skills

Den 8 december besökte vi Tai Po Old Market School i Hong Kong. Rektorn Leona Lam Wai Ling välkomnade oss och inledde med att citera dagens tidning. Man rapporterade om den senaste PISA-rapporten. Kina med Shanghai, Hong Kong och Singapore ligger i topp i den senaste mätningen, framförallt i matematik och naturvetenskap, men även i läsförståelse. Det var med stolthet som rektorn refererade till de goda resultaten. Helt klart är att PISA-undersökningen tilldrar sig intresse från hela världen och ger en intressant bild av hur utbildningen fungerar i olika länder. I tidningen South China Morning Post (tyvärr inte kostnadsfritt på nätet) som jag själv läste, beskrevs rapporten som: "A wake-up call for its 34 members - particulary western European nations and the United States".

Vad görs på skolor i Asien som ger så goda resultat? Jag hade nog en föreställning om att de resultat som visats upp under de senaste 5-10 åren har att göra med rigida utbildningssystem som premierar råplugg, använder testsystem med hård utslagning och med en stark central detaljstyrning. Efter denna resa till Singapore och Hong Kong har jag fått en helt annan bild. När jag dessutom läser OECD:s  beskrivning av de olika ländernas utveckling  av utbildning i senaste PISA-rapporten bekräftas bilden. Det är utbildningssystem i snabb förändring, spännande och intressanta. Bilden är självklart inte entydig men tydliga målsättningar finns.

Vad som lyfts fram är:

• Bort från råplugg och mekaniskt drillande av faktakunskaper
• Stimulans till kritiskt tänkande och självständiga analyser
• Elevernas och studenternas eget lärande lyfts fram, lära sig att lära
• Vikten av förståelse och inre motivation betonas
• Stort inslag av kreativa ämnen
• Användning av ny teknik betonas, som integreras i undervisningen i olika ämnen
  
• Betoning av nya färdigheter, 21st Century Skills
• Man betonar vikten av att knyta an till världen utanför skolan, real world experiences
• Samarbete och utbyte med omgivande samhälle och internationellt utbyte (även tidiga år i grundskolan!)
• Inom vissa givna ramar, frihet att lokalt utveckla skolans arbete
• Strävan efter att hitta andra sätt att examinera, mer av formativ bedömning, snarare än summativ

En viktig del i utbildningssystemet är att skapa möten mellan forskning och utbildning. Forskare knyts på olika sätt till utveckling av undervisningen i grundskola och gymnasium. Lärare ges möjlighet till fördjupning av sina kunskaper på masternivå. Lärarutbildningarna i både Singapore och Hong Kong är mycket aktiva när det gäller kompetensutveckling av verksamma lärare. Ett självklart område är användning av ny digital teknik. Utbildningsbehovet är stort, men i perspektiv av de förmågor som ska lyftas i utbildningen finns en mycket positiv attityd till teknikens möjligheter.

Vi besökte en förstaklass som hade engelska. I klassrummet fanns dokumentkamera, dator och interaktiv skrivtavla. Dessa användes lika självklart som papper och penna. När lektionen gick mot sitt slut meddelade läraren att de inte skulle glömma att träna på övningen när de kom hem: "Glöm inte att kolla er e-post, jag skickar uppgifterna!"

Ulrika Bennerstedt föreläste 8 november i Kalmar, under rubriken Den virtuella leken: Lärande och identitetskapande i och genom datorspel. Ulrika är doktorand vid Göteborgs Universitet och själv en aktiv utövare av onlinespel.

Onlinespel
Onlinespel innebär att spelen finns på Internet och att man måste vara uppkopplad mot nätet när man spelar. Många enkla spel är till synes gratis men kan innebära kostnader om spelaren genom sms utnyttjar "genvägar" i spelet. De mer avancerade spelen, som World of Warcraft (WoW), kräver att man betalar för att kunna spela. WoW har mellan 11 och 12 miljoner spelare runt om i världen.

 

WoW är ett exempel på en "never ending story" där företaget bakom spelet Blizzard, med jämna mellanrum släpper uppdateringar av programmet med nya spelmiljöer, s.k patcher.

Den spelandes ålder och kön har betydelse för val av spel. Tydligast märks detta när det gäller WoW, Counterstrike och Call of Duty, som hellre spelas av ungdomar än av barn. Man kan också se tydliga könsskillnader. Flickor föredrar Super Mario och Sims medan pojkar hellre spelar WoW, Counterstrike och Call of Duty.

MMOG
Många av spelen, som Wow, hör till kategorin MMOG, Massive Multiplayer Online Game, där ett stort antal deltagare -upp till flera hundratusen - spelar samtidigt. I många spel kan deltagarna ha olika roller och samarbeta med varandra i olika grupper De olika grupperna kan sedan samverka eller strida mot varandra.

Drivkrafter
Det kan finnas många anledning till spelande. Det kan handla om det sociala klustret, den gemenskap man upplever i de grupper som man ingår i. Den identitet som man har online är inte densamma som den man har offline. Vidare ingår man i olika konstellationer och relationer med andra spelare.

Problem - att spela för mycket
Det är viktigt att skilja på hög spelkonsumtion och förekomst av problem. Ett omfattande aktivt spelande innebär inte automatiskt problem. I princip handlar problematiskt spelande om tid:

• föräldrakonflikter
• sena kvällar
• förändrade matvanor
• skolk/slarv med läxor
• hygien
• spelandet går ut över andra sociala relationer

Det är också viktigt att förstå att det kan ha sociala orsaker att mycket tid går åt till spelande. Spelaren kan ha en viktig roll i den grupp han/hon ingår och kan därför känna ett socialt tryck att ständigt vara tillgänglig.


Möjligheter - världen som spelplats?

• Spelkulturen är prestations/skicklighetsbaserad. Skicklighet är inträdesbiljetten.
• Spelaktiviteten engagerar spelare i möten som har möjlighet att slå ut barriärer som ålder och nationalitet. Val av servrar i olika tidszoner bestämmer vilka man spelar med.
• Kön är en barriär som inte lika lätt överbyggs i spelkulturen, utan kan förstärkas. Normen är en manlig spelare.

Onlinespel är sociala arenor där identitet skapas och förhandlas i och omkring spelaktiviteter.


Sammanfattningsvis
MMOG är lika mycket en formell lärandegemenskap som de som vanligen kategoriseras som formella, så som skolan.

Det finns en skrämselretorik, tron att MMOG:s som miljöer alltid leder till problematiskt användande. Motsatsen skulle kunna vara en hype-retorik, att MMOG:s som framtidens lärandemiljöer är räddningen på problem i/med skolan. Samtidigt lär sig spelarna traditionella skriv- och läsfärdigheter vid deltagande i måga onlinespel, men inte nödvändigtvis de sociala konventioner som gäller utanför spelvärlden.

Ytterligare en faktor att beakta är negativt grupptryck som lärmekanism. Det sociala trycket som andra spelare orsakar, fungerar som en pådrivare för att "lära sig"/"kontinuerligt hålla sig uppdaterad". Detta kan förstås ses som starkt positivt men ofta bortses det från att den också har en hård och dömande sida som kan ge negativa konsekvenser för en individ. 

Avslutningsvis: det finns anledning att fundera över vad det innebär att ha ett socialt liv och vad det är att vara social. Är man mer social när man sitter i samma rum och ser på TV utan att tala eller se på varandra än när man spelar onlinespel med kamrater på nätet?

//Tom Gagner
projektledare Ung Kommunikation
Linnéuniversitetet

Tillbaka igen efter en tre veckor lång semester i Kina, framförallt i Shanghai. Huvudet är fullt av bilder. Kina är kontrasternas land och kanske Shanghai mer än något annat. Västerländskt finanscentrum med superhöga skyskrapor och glassiga paradgator. Den gamla kolonialtidens miljöer, allt från överklassens lyxhus utefter Huangpofloden till de sköna allégatorna i den franska koncessionen. De kinesiska miljöerna med allt liv på gatan, vare sig det är tvätt, försäljning, måltider eller reparationer.

Ett av målen med vår resa var att besöka världsutställningen, Expo 2010, den 73:e i ordningen. En gigantisk happening, den största i sitt slag med totalt drygt 250 paviljonger, representerande nästan samtliga länder i världen. Dessutom fanns ca 30 kinesiska provinser med egna paviljonger. Ett antal temapaviljonger som på olika sätt lyfte fram världsutställningens tema: Better City - Better Life. Drygt 70 miljoner besökte världsutställningen under de 6 månader som utställningen pågick.

Förvånansvärt lite har skrivits i den svenska pressen om världsutställningen och den svenska paviljongen. Den bild av Sverige som visas för världen är ett land där fantasi och lekfullhet är en viktig del av utveckling som ger framåtskridande. Spirit of innovation var ett grundläggande tema med ledorden kreativitet, innovation och lek. Pippi och Villa Villerkulla fanns naturligtvis med till alla kinesers glädje, men man lyfte också fram viktiga svenska uppfinningar, dynamiten, dragkedjan, men också modernare som GSM eller Skype. Fem berättelser fanns också med om förvandlingar av tråkiga och nedsmutsade stadsmiljöer till vackra och hälsosamma städer, (restaureringen av sjön Trummen i Växjö fanns med som lyckat exempel), helt i enlighet med Expos tema. Den svenska paviljongen uppmärksammades också för sin insats genom att få guldmedalj för sin kreativitet och design av utställningen.

Världsutställningen är en arena för handel, teknik, industri och konst. Det är alldeles utmärkt att den bild vi vill visa utåt är just betydelsen av kreativitet och lekfulhet i skapandet av ett innovationsklimat för framåtskridande och välbefinnande. En förhoppning är att det också visar sig i konkret handling. En viktig faktor är naturligtvis utbildning. Tyvärr finns det nog för lite av detta i den mängd skolreformer som nu rullas ut i skola och högre utbildning.

Läs även andra bloggares åsikter om världsutställning, Shanghai, kreativitet, innovation, lek, framåtskridande

Inom en inriktning för blivande förskollärare fortsätter vi utvärderandet av det lärprogram, Clicker 5, som vi påbörjade under vt10. Samma studenter som då gjorde sin VFU bland barn i åldrarna 1-5 år är nu samtliga i en förskoleklass. Där ska de använda samma program och se hur det fungerar med äldre barn. De ska dessutom göra motsvarande analoga aktivitet (penna-och-papper, böcker, leksaker mm.) Dessa aktiviteter ska observeras och barnen ska intervjuas enligt intervjuguide och observationsschema, grundade i teorier om metakognition och utarbetade av mig och en annan lärare. Data ska sedan användas som empiriskt underlag för en av oss handledd rapport som studenterna skriver i mindre grupper under nästa kurs, dvs. inriktningens sista delkurs. Dessa rapporter presenteras muntligt vid ett seminarium under terminens sista vecka.

Efter att ha gjort datainsamlingen till rapporten skrivs dessutom en fri utvärderande text, där de även får reflektera över sin egen attityd till lärande med IKT respektive analoga verktyg. Genom jämförelsen både över tid och med olika verktyg får vi underlag till en diskussion om värdet av IKT samt eventuella förändringar i uppfattning och vad detta i så fall kan bero på.

//Anne-Mari Folkesson
projektledare Ung Kommunikation
lektor i pedagogik, Linnéuniversitetet

Den 2 november medverkade Ung Kommunikation i en paneldiskussion för ett seminarium på Mötesplats skola 2010. Seminariet gick under rubriken "Digitalt förhållningssätt hos pedagoger". Diskussionerna styrdes mycket in mot informationssökning och den sociala dimensionen av IT - vilket kan vara nog så viktigt och intressant. Men det var synd att det inte gavs mer utrymme åt ett bredare förhållningssätt än så.

"One ring to rule them all"
En man ur publiken uttryckte en irritation över att den här typen av diskussioner alltid mynnar ut i "som om vi har ett val", som han uttryckte det. Hans poäng var att det är många verksamhetsområden där den digitala tekniken är så mycket mer än de kommunikativa och sociala miljöerna på internet. Kunskap om digital teknik är en förutsättning för stora delar av industrin exempelvis. Kanske fastnar diskussionen lätt eftersom beröringspunkterna för det kommunikativa och sociala i dagens IT, generellt är mer gemensamma för befolkningen i dagens samhälle, än hur utvecklingen ser ut inom olika ämnes-/verksamhetsområden. Personligen tycker jag dock att det är synd att om vi ska diskutera olika förhållningssätt till digital teknik, sällan ger utrymme till det situationsbundna - utan förväntar oss att det finns ETT förhållningssätt som är rätt, EN tillämpning av digital teknik som för alltid visar att vi är digitalt kompetenta.

Kommer vi vidare?
Under seminariet IKT i grundskola och förskola, lyfte Kristina Alexandersson till viss del samma problematik. Hon ställde den retoriska frågan "vad använder skolan internet till?". Hon menade sedan att skolorna till största delen använder internet som en förlängning av att söka information och kanske se på kartor, men sällan till fördjupning av kunskap eller för att göra någonting nytt. Jag citerar:

"För att skapa förändring krävs större tankar och visioner än att bara föra in tekniska prylar i skolan. Vad är kunskap, och hur ska vi lära det?"

I princip samma resonemang förde de två skolledare som deltog i mitt eget seminarium - vilket var inspirerande då de i egenskap av skolledare kan skapa förutsättningar för den typen av genomgående utvecklingsprocesser.

Lära överallt och hela tiden?
Jag avrundar med en anknytning till det resonemang som Elza Dunkels fört om hur lärande är så starkt förknippat med vad som sker i skolan (som finns att läsa i Lära av ungas lärande). Hur viktigt är det inte då att verksamheten i skolan ständigt utvecklas?

Pia Östh Gustavsson är verksamhetschef för förskolan i Lilla Edet. Hon berättade om när hennes yngsta dotter insåg att det är skolan som har monopol på kunskapsförmedling. Dottern har tillsammans med Pia, spenderat mycket tid med att ta reda på saker hon undrat genom att söka på internet. Ända tills hon började i första klass. Då var det inte längre aktuellt att försöka ta reda på information själv då hon undrade. Istället skulle hon vänta till dagen efter, då hon kunde fråga fröken.

//Jennie Rosander
informatör Ung Kommunikation