Ung Kommunikations blogg

Det är roligt att se hur bloggande växer fram bland våra temagrupper. Intressanta frågor och erfarenheter lyfts fram.
Se t.ex bloggarna Rörlig bild, IKT i ung kommunikation, Film och medier och Modern teknik.

Fler och fler lärare börjar också blogga om sina erfarenheter. I Skolvärlden har man tagit upp detta. Se "Blogg - den ultimata demokratin" och "Mera skolbloggar".

Citerat från tidningen:
"'Sedan jag började läsa andra lärares bloggar har jag vidgat mina pedagogiska horisonter väsentligt!' skriver till exempel Sandra Wissting , lärare på Myrsjöskolani Nacka. Hon tipsar om pedagogbloggar.se - en samlingsplats för lärarbloggar på uppgång."

För att anknyta till gårdagens blogginlägg, vilka kompetenser är viktiga för skolan att arbeta med i perspektiv av den digitala utvecklingen? En grundläggande kompetens som skolan inte kan komma ifrån att arbeta med måste vara förmågan att förstå och värdera information. Det kan omöjligen vara något som bara växer fram med kortare anvisningar om att vara noggrann med att kolla källan. Att värdera och naturligtvis hantera det som publiceras på webben i form av text, bilder eller filmer måste vara centralt i skolans uppdrag. Även om många barn och ungdomar kan hantera komplexa processer på nätet, i mobiltelefonen eller med mjukvara i datorn så saknas ofta grundläggande färdigheter i att förstå och värdera den information som finns.

I januari publicerades den brittiska rapporten Information behaviour of the researcher of the future, På uppdrag av JISC och British Library redovisar forskargruppen CIBER en undersökning av ungdomars kompetens när det gäller sökstrategier och värdering av information. Trots att dessa är duktiga datoranvändare finns inget som tyder på att de har god förmåga att hantera informationen. Läs också vad svenska forskare säger om detta på sidan IT och lärande hos Myndigheten för skolutveckling.

Traditionellt när man diskuterar källkritk och att värdera information så riktar man sig ofta mot de äldre barnen. AnnBritt Enochsson har i sin forskning visat att det går alldeles utmärkt att börja lägga grunden för ett källkritiskt förhållningssätt i unga år. I boken Internetsökningens didaktik diskuterar hon detta.

AnnBritt Enochsson kommer till Växjö torsdagen den 17 april 15-17 i sal Myrdal på Växjö universitet där hon håller en föreläsning på just detta viktiga tema. Anmäl ditt intresse till vår informatör [email protected].

I fredags var jag på en intressant disputation. Det var Birgitta Gustafsson, universitetsadjunkt i pedagogik vid Växjö universitet som disputerade på avhandlingen "Att sätta sig själv på spel. Om språk och motspråk i pedgogisk praktik."

Jag har ännu inte hunnit läsa avhandlingen men diskussionen under disputationen gjorde mig väldigt nyfiken. Birgitta Gustafsson har som utgångspunkt i sin avhandling kulturens roll som provokatör och utmanare av våra (vane-)föreställningar. Hon använder sig framförallt av teaterns och litteraturens möjligheter som skapare av ett "motspråk" till våra etablerade uppfattningar. Med motspråk, menar Birgitta Gustafsson ett språk som utmanar våra invanda föreställningar. Motspråket kan bidra till ett växande genom att individen får möjlighet att förstå sig själv i ett socialt sammanhang. Hur möter vi detta motspråk som lärare och hur hanterar vi dessa situationer med eleverna? Vågar vi vara gränsöverskridande och sätta oss själva på spel?

Ett viktigt perspektiv, som jag uppfattar att Birgitta Gustafsson diskuterar, är skolans möte med det icke skolmässiga, alltså föreställningar, händelser, aktiviteter som tar sig förbi den agenda som är skolans, som konsten och kulturen gör. Som jag ser det görs detta även på de digitala arenor som nu finns i form av bilder, filmer, bloggar och personliga webbsidor. Detta skulle också kunna vara en form av motspråk där olika typer av föreställningar synliggörs och utmanas i ett identitetsskapande.

Kirsten Drotner, professor i medievetenskap och mediekultur, skriver om identitetsskapande i perspektiv av digitala medier och lärande i en mycket innehållsrik artikel i antologin Youth, Identity, and Digital Media, redigerad av David Buckingham. I artikeln "Leisure is hard work: Digital Practices and Future competencies" (trevligt nog också publicerad på nätet under Creative Commons-licens) problematiserar hon det spänningsförhållande som finns mellan det frivilligt producerade innehållet på nätet och det mer strukturerade, oftast textbaserade innehåll som produceras i skolan. Bör de ganska komplexa digitala aktiviteter som barn och ungdomar utför på sin lediga tid vara av något intresse för skolan och de lärprocesser som finns där? Ja, menar Kirsten Drotner, därför att de kompetenser av kreativitet, ömsesidigt utbyte av idéer, kritik och samarbete som utvecklas under fritiden är viktiga i ett kommande vuxenliv med det samhälle som i vi nu ser växa fram. Det är alltså inte tekniska färdigheter som kanske så här långt har varit det dominerande kravet i diskussionen om digital kompetens, utan kompetenser som har med användning av kulturella resurser att göra:

"What we may say with confidence at this stage is that these practices involve the use of important cultural resources that reflect back on formal schooling and, in doing so, point to limitations in the current emphasis on print and oral literacies as primary competencies. The tangible nature of many digital practices, mixing visuals, sound, and text, offer an important means to tackle matters of cultural identity, if only because they may be stored, shared, and reflected upon. Such reflections have obvious relevance for contemporary societies whose members need to be able to handle complexities across a range of sites and settings - being able to shape and refashion an often complex constellation of aspects of identity within structural parameters that are not up to individual selection."

Men hon säger också att de kompetenser som skolan måste ta ansvar för inte är alldeles självklara. Skolans uppgift och roll är helt annorlunda än de krav och önskemål som finns för fritiden. Skolans uppdrag måste vara att skapa långsigtigt hållbara begrepp och ge erfarenheter och kompetenser som är överförbara till en mängd olika områden genom att succesivt öka det abstrakta tänkandet. En diskussion måste till för att avgöra vilka praktiker från den fria tiden som är relevanta för framtiden och som därför kräver utbildningsinsatser.

Artikeln innehåller mycket mer. En läsning rekommenderas!

Igår såg jag det första avsnittet i SVT:s serie, 9A, om Malmöklassen som får nya "superlärare" under höstterminen. Jag är positivt överraskad över programmet så här långt. I blixtbelysning framgår klart vad som egentligen är lärarens professionella kunskap. Eva-Lis Preisz uttryckte det väldigt bra i dagens Godmorgon Sverige: läraren måste ha djupa ämneskunskaper, läraren måste ha pedagogisk skicklighet och dessutom vara en skicklig relationsbyggare. Detta visades på ett mycket tydligt sätt i seriens inledningsavsnitt. Samtliga lärare gick in med föresatsen att se varje elev, snabbt förstå behoven utifrån sitt ämnesperspektiv och använda goda pedagogiska verktyg för att komma vidare.
Förhoppningsvis kan serien bidra till att komma bort från den svartvita retorik som präglat svensk skoldebatt under de senaste åren.

Samtidigt illustrerades i det första avsnittet vad som kan hända i ett lärarkollegium om den egna verksamheten inte speglas i faktiska resultat och jämförelser med andra. Signalen de gamla lärarna gav de nya var i stort sett att det inte fanns några problem. Klassen var jätteduktig, arbetsvillig och positiv. Dessa synpunkter stod i skarp kontrast till den bild som vi fick i klassens möte med de nya lärarna.

Är då en ökad inspektion svaret på att få ökad kvalitet i skolan? I senaste numret av Pedagogiska Magasinet finns en intressant artikel, Inspektera mindre -Nätverka mer, som just diskuterar detta. Mats Ekholm och Hans-Åke Scherp vid Karlstad universitet beskriver ett engelskt projekt, Raising Aichievement/Transforming Learning (RATL) där man låter framgångsrika skolor möta mindre framgångsrika skolor. Vid dessa möten fokuserades på två frågor. Dels fanns experter för att hjälpa till med tolkning av resultat, dels mötes lärare från olika skolor för att diskutera lösningar på de problem som skapade dåliga resultat, där lärarna från skolor med bra resultat agerade mentorer åt de lärare som kom från skolor med sämre resultat.

Skulle denna modell kunna skapas för svenska förhållanden? Dels för att faktiskt på ett konstruktivt sätt komma till rätta med den obalans som finns idag mellan goda och mindre goda skolor, dels för att lyfta fram den kunskap som i dag många gånger är tyst och inte traderas vidare varken i lärarutbildning eller yrkesutövning? I Norge arbetar man med lärande nätverk. Kan det vara ett alternativ/komplement till inspektion?

Idag träffade jag representanter för LR och presenterade Ung Kommunikation. Det var centrala och lokala företrädare samt representanter från LR Stud. Vi hade en mycket intressant diskussion som tog sin utgångspunkt i projektets frågor. Vi var överens om att läraryrket är stad i förändring och att nya kompetenser krävs, kanske framförallt den källkritiska kompetensen. Tyvärr kunde vi också konstatera att de flesta lärarutbildningar inte kommit så långt i utvecklingen av dessa frågor och det bekräftades inte minst av de två representanterna från LR Stud. Båda hade ett halvår kvar till examen och det som funnits i utbildningen var mer produktorienterat än didaktiskt orienterat. "Gör en presentation i Publisher eller PowerPoint och så har vi klarat av den digitala kompetensen!"

Men det var också intressant som en av lärarstudenterna tog upp (fritt citerat):

"Jag är uppvuxen i den digitala världen och använder nätet och olika verktyg alldeles självklart. När jag nu möter de ämnen man ska jobba i så associerar jag ofta till olika verktyg som t.ex att det passar för Facebook eller den filmen kan jag lägga ut och använda. Så att bli motiverad till att använda digitala verktyg är inte riktigt vad det gäller. Det handlar mer om att koppla den digitala kompetensen till ämnet och få möjlighet att diskutera vad det ena eller andra sättet att jobba på kan tillföra. Vad som också är värdefullt är att se hur de lärare man har på kurserna själva använder de hjälpmedel som står till buds. Där kan man också bli väldigt stimulerad. Tyvärr har exemplen varit alldeles för få."

Kloka tankar. En förhoppning men också en målsättning som vi har är just båda dessa, alldeles rimliga krav: fördjupad didaktisk diskussion och en förebild i användningen. Det är inte nödvändigt att kunna alla trix, det går ofta bra med ganska enkla medel. Förebilder behövs i alla fall. Jag är inte helt övertygad om att det är alldeles vanligt att man som lärarstudent gör dessa associationer som beskrivits ovan. Men efterhand kommer det naturligtvis att bli så. Men desto större krav ställs då på de didaktiska diskussionerna.

Men det förutsätter också att det finns en infrastruktur som fungerar. Det var faktiskt samstämmigt från mina besökare att det brister ute i kommunerna. Det är mer vanligt att det saknas utrustning än att det finns och ännu hellre, är enkel att använda. "Varför göra en tjusig PowerPoint med filmer och länkar ut på nätet om det bara finns en OH-projektor i klassrummet?"

I söndags var det Öppet Hus på Växjö universitet. Från Ung Kommunikation hade vi kraftsamlat med tre föreläsningar, en skattjakt och workshop om film.

Marcelo Milrad höll en föreläsning om mobilitet och kopplingen till lärande i informella och formella sammanhang. Marcelo är ansvarig för temagruppen Amulets

Maria Estling-Vannestål från temagruppen IKT i engelskundervisningen berättade i sin föreläsning om möjligheterna med att använda nätets innehåll i ett språkklassrum.

Marianne Björn från temagruppen Ung Kompensation tog i sin föreläsning upp kompensatoriska hjälpmedel för barn och ungdomar med funktionshinder. I temagruppen inriktar man sig på hur man i tidig engelskundervisning kan få stöd. I ett samarbete med AV-Media skissas nu också på en nätportal för att lätt göra resurser åtkomliga.

En skattjakt för att lösa gåtan på Teleborgs slott genomfördes med hjälp av mobiltelefoner.



Lärare och elever från åk 9 på Teleborg Centrum genomförde en workshop om film och filmredigering. Mathias Ahrn och Jan-Eije Hammaräng från temagruppen Film och medier i lärarutbildning och lokal sklutveckling ledde arbetet.

Ett tack till alla medverkande för ett väl genomfört arbete.

Det har blivit mycket utvärdering den senaste veckan. Det började redan förra fredagen med diskussioner med tre temagrupper. Diskussionen fortsatte sedan under måndagen och tisdagen med ytterligare temagrupper. Här finns mycket att redovisa. Jag kommer tillbaka senare när vi sammanfattat dessa.

Idag har vi haft Christina Ehneström och Yngve Wallin från KK-stiftelsen här i Växjö för att diskutera hur projektet fungerat och vad vi bör fokusera på i fortsättningen. Utgångspunkten var den enkät som riktats till ett antal aktiva personer inom projektet. I enkäten finns frågor om hur man uppfattar projektets vision, konkreta mål, delaktighet, projektledningens och styrgruppens arbete. Detta är ett försök från KK-stiftelsens sida att med en alternativ metod få koll på hur projektet framskrider. Ett mycket bra sätt. Framförallt var den diskussion vi hade idag värdefull. Jag vill inte ge mig in på en sammanfattning ännu, men några korta reflektioner känns viktiga att förmedla. Det var en mycket diskussionsvillig skara som slöt upp vid mötet. Förutom Christina och Yngve från KK-stiftelsen, projektets styrgrupp och administrativa ledning fanns också lärarutbildningsnämnden i Växjö väl representerad med Per Gerrevall, Håkan Sollervall och Eva Fasth. Åke Sjöberg från AV-Media och Maria Johansson från Nätverket SIP, aktiva externa parter i projektet, fanns också med.

Kort kan man säga att enkätsvaren visade en påfallande samstämmighet om projektets vision. Det finns en stor tilltro till projektets ledning och styrgruppens förmåga att hålla samman projektet. Dock finns också svagheter. Vi har fortfarande svårt att rekrytera lärarutbildare i gemen till att bli aktiva i projketets utvecklingsarbete och bärare av projektets vison. Detsamma gäller också lärarstudenterna i stort. Däremot kunde vi i enkäten se det engagemang som finns bland de aktiva i projektet, som också bekräftas av de diskussioner vi haft under veckan med temagrupperna. Där finns lärare, forskare, studenter och externa samarbetsparter med stort engagemang, kompetens och vilja till utveckling. De erfarenheter som nu skapas är och kommer långsiktigt att vara en av de stora styrkorna i projektet.

För att vi på sikt ska lyckas med projektet måste vi på ett bättre sätt kanalisera arbetet till lärarutbildare, både till de som finns inom lärosätena och till lärare i skolverksamheten. För att det ska lyckas måste vi i högre utsträckning övervinna de stukturella hinder som nu finns i lärarutbildningens organisation. Hinder som i mångt och mycket är en del av en övergripande struktur i lärarutbildning, men också i högskolans interna ledningsorganisation. Dagens diskussion gav inte några färdiga svar men utan tvekan finns här en påbörjad och medveten diskussion om möjliga vägar, som för oss i projektledningen känns väldigt positiv.

Vad som också betonades i diskussionen är vikten av att se den process som vi är inne i. När vi diskuterar möjligheten att utvärdera våra mål måste vi också förstå vad det egentligen betyder att omfatta digital kompetens och förstå ung kommunikation. Det finns inget enydigt svar utan är i hög utsträckning beroende av sammanhanget. Det betyder att vi kan få väldigt olika svar på vad digital kompetens och ung kommunkation egentligen betyder. Just nu är det viktigt att frågan på olika sätt diskuteras, bearbetas och utvecklas för att efter hand få en konkretisering i de styrdokument som finns. Det var en viktig utgångspunkt i projektbeskrivningen från början. Nu finns också konkreta idéer om hur vi går vidare, t.ex. genom att faktiskt på ett djupare plan undersöka vilka insikter, attityder och konkreta idéer som finns bland våra lärare, verksamma i lärarutbildning både inom lärosätena och i skolverksamheten.

Vi går om någon månad in i projektets tredje år och det finns all anledning att med spänning och tillförsikt fördjupa arbetet.

I söndagens Agenda diskuterades fildelning. En fråga som inte är alldeles enkel och behöver diskuteras. Roger Wallis, kompositör och professor i medieteknik, intervjuas i programmet och hans argument är mycket tänkvärda. Skivindustrin är på kollisionskurs med hela sin kundgrupp. Vilken annan industrisektor vill kriminalisera hela sitt kundunderlag. Det finns inget skäl att koppla inkomster till distribution på det sättet som skiv- och filmindustrin gör. Ett exempel som Roger Wallis tog upp var Danmark. Där var man tidigt ute med rätt hård lagstiftning mot fildelning av upphovsrättskyddat material. Där störtdök CD-försäljningen.

Tasmin Little, världsviolinisten har lagt ut sin musik gratis på nätet. Detta får till följd ett ökat intresse för hennes musik. Hon är tidigt ute i sin genre, men fler och fler inser potentialen.

Lawrence Lessig för en intressant diskussin i en berömd intervju från 2005 av Richard Koman om Remixing Cultures som är väl värd att läsa och som bl.a. tar upp upphovsrätten och hur den med nuvarande utveckling av hårdare kontroll faktiskt kan begränsa kreativitet och nyskapande.