Digital kompetens bland Järfällas rektorer
I fredags var jag inbjuden till Järfälla kommun. Kommunen har ett ambitiöst kompetensutvecklingsprogram för chefer i förskolor, grund- och gymnasieskolor. Målsättningen är att att stödja skolutveckling och skapa bättre möjligheter för det pedagogiska ledarskapet. Positivt med gemensamma möten över skolgränserna.
Jag tog min utgångspunkt i Ung Kommunikations frågor, först i ett samhälleligt perspektiv, sedan med sikte på skolans ansvar och specifikt hur vi kan se på digital kompetens. Frågan om vad digital komeptens betyder är inte alldeles enkel att besvara. På lärarutbildningen är vi själva mitt uppe i ett arbete med att ringa in betydelsen och jag valde att tillsammans med rektorerna försöka utveckla frågan mer generellt , men också i ett skol och ledarskapsperspektiv. Jag använde mig av nedanstående mindmap:
Vi har styrdokument och infrastruktur som viktiga ramfaktorer. Vi förutsätter också att det finns en vilja till utveckling och förändring i yrkesutövningen. Utgår vi ifrån de tre dimensionerna som tas upp i lärarutbildngens förslag och betraktar dessa i perspektiv av olika kunskapsnivåer, exempelvis kulturell, didaktisk, teknisk och historisk, kan man i en matris bygga ett innehåll, som kan se lite olika ut beroende på ett individuellt eller organisatoriskt perspektiv:
I workshopen använde vi Google Docs för att få några utgångspunkter för diskussion. Rektorerna kan sedan antingen använda den matris vi kom fram till som utgångspunkt för diskussion med sina lärare eller på motsvarande sätt använda matrisen för att låta lärarna själva diskutera fram ett innehåll. För den enskilde läraren kan sedan vägen till utvidgad digital kompetens gå på olika sätt beroende på var man startar i matrisen.
Det mest intressanta vara att lyssna till den diskussion som uppstod i grupperna och den vilja som fanns att verkligen utveckla dessa frågor. Förhoppningen är att dessa diskussioner gav inspiration till ett vidare arbete på de olika skolenheterna.
Jag tog min utgångspunkt i Ung Kommunikations frågor, först i ett samhälleligt perspektiv, sedan med sikte på skolans ansvar och specifikt hur vi kan se på digital kompetens. Frågan om vad digital komeptens betyder är inte alldeles enkel att besvara. På lärarutbildningen är vi själva mitt uppe i ett arbete med att ringa in betydelsen och jag valde att tillsammans med rektorerna försöka utveckla frågan mer generellt , men också i ett skol och ledarskapsperspektiv. Jag använde mig av nedanstående mindmap:
Vi har styrdokument och infrastruktur som viktiga ramfaktorer. Vi förutsätter också att det finns en vilja till utveckling och förändring i yrkesutövningen. Utgår vi ifrån de tre dimensionerna som tas upp i lärarutbildngens förslag och betraktar dessa i perspektiv av olika kunskapsnivåer, exempelvis kulturell, didaktisk, teknisk och historisk, kan man i en matris bygga ett innehåll, som kan se lite olika ut beroende på ett individuellt eller organisatoriskt perspektiv:
I workshopen använde vi Google Docs för att få några utgångspunkter för diskussion. Rektorerna kan sedan antingen använda den matris vi kom fram till som utgångspunkt för diskussion med sina lärare eller på motsvarande sätt använda matrisen för att låta lärarna själva diskutera fram ett innehåll. För den enskilde läraren kan sedan vägen till utvidgad digital kompetens gå på olika sätt beroende på var man startar i matrisen.
Det mest intressanta vara att lyssna till den diskussion som uppstod i grupperna och den vilja som fanns att verkligen utveckla dessa frågor. Förhoppningen är att dessa diskussioner gav inspiration till ett vidare arbete på de olika skolenheterna.
Digitalt berättande och möte med AV-chefer
I gårdagens Smålandsnytt visades hur lärarstudenterna i Växjö fick möta IT-pedagoger på AV-Media Kronoberg och introduceras i digitalt berättande. Viktigt att studenterna får möjlighet att se och arbeta med konkreta alternativ. Klassrummet ser annorlunda ut idag och det krävs att studenterna blir medvetna om möjligheterna. Vi hoppas att det blir en fortsättning nu när studerna ska redovisa tankar kring något pedagogiskt dilemma. I ett pilotprojekt kommer vi att specifikt följa några grupper som arbetar med digitalt berättande som examinationsform. Meningen är att undersöka både process och resultat. Förhoppningen är att erfarenheterna av detta arbete kan ligga till grund för en fördjupad fortsättning under utbildningens gång och att fler kurser i lärarutbildningen använder sig av möjligheterna. Vid lärarutbildningen i Kalmar har också digitalt berättande använts som examinationsform så nu bör vi gemensamt ha intressant underlag att arbeta med. Med tanke på den kommande fusionen till Linnéuniversitet är det naturligtvis mycket positivt.
Har varit i Jönköping idag och presenterat Ung Kommunikation för landets AV-chefer. AV-Medier (plural?) och AV-centraler är organiserade på lite olika sätt i landet, men samarbetar i en rad frågor. AV-Media är för oss en intressant och strategiskt viktig samarbetspartner. Därför är det roligt att också träffa representanter från övriga landet. AV-Media i Växjö ligger långt framme när det gäller utveckling av digital kompetens och det visar sig inte minst i det samarbete som vi har i lärarutbildningen. AV-Media har stor kompetens på medieområdet och i det samarbetet som finns med både skolor och lärarutbildning utvecklas kompetensen än mer och blir mycket värdefull, speciellt nu när utvecklingen av nya medier går fort.
Har varit i Jönköping idag och presenterat Ung Kommunikation för landets AV-chefer. AV-Medier (plural?) och AV-centraler är organiserade på lite olika sätt i landet, men samarbetar i en rad frågor. AV-Media är för oss en intressant och strategiskt viktig samarbetspartner. Därför är det roligt att också träffa representanter från övriga landet. AV-Media i Växjö ligger långt framme när det gäller utveckling av digital kompetens och det visar sig inte minst i det samarbete som vi har i lärarutbildningen. AV-Media har stor kompetens på medieområdet och i det samarbetet som finns med både skolor och lärarutbildning utvecklas kompetensen än mer och blir mycket värdefull, speciellt nu när utvecklingen av nya medier går fort.
Nätdemokrati, dröm eller verklighet
I lördagens DN intervjuades författaren, läraren och internetdebattören Clay Shirkey efter en föreläsning vid Lunds universitet, Nätdemokrati kräver att vi vågar experimentera. Han är författare till boken Here Comes Everybody, The Power of Organizing Without Organisation.
En huvudpunkt för Clay Shirkey är sociala medier och dess betydelse för medborgare att faktiskt bli deltagare och medskapare i en utvidgad demokrati. Men inget är självklart. Bara för att nätet finns är det inte givet att man deltar. Det fordras både ett aktivt engagemang och kunskaper om hur nätet faktiskt fungerar för att kunna utnyttja möjligheten.
Det finns en uppkommande digital klyfta. Inte den klyfta vi pratade om för 10 år sedan, tillgången till datorer. Idag har de flesta människor i vår del av världen tillgång till datorer, antingen hemma, på arbetet eller på offentliga institutioner. Det finns en annan växande klyfta som har med kompetens att göra. De som förstår nätet och nätets möjligheter att påverka, kan också vara aktiva medborgare. Redan nu konstaterar Mediebarometern skillnader:
"Det är mer än dubbelt så många bland högutbildade som använder Internet i hemmet en genomsnittlig dag än lågutbildade (69 procent respektive 33 procent). Den digitala kompetensen är också mer utvecklad bland högutbildade – de utnyttjar såväl mediesajter som sociala medier i alla sina delar."
Utvecklingen är alltså inte given. Det gäller själva nätet också. Hur vill vi att nätet ska vara? Det är också medborgeliga beslut som måste fattas för att nätet ska kunna bli en arena för demokrati. Systemet i sig har utmanat många starka och betydande ekonomiska affärsmodeller. Något som också Clay Shirkey betonar i DN-artikeln. Han tar upp exemplet Berlusconi i Italien. Efter att ha sett den spännande dokumentärfilmen Videocracy på Reaktor Sydost intressanta konferens i Karlshamn (videoupptagning från konferensen finns också) i fredags, så finns skäl att vara vaksam över utvecklingen.
Läs även andra bloggares åsikter om demokrati, nätet, sociala medier, clay shirkey, videocracy, reaktor sydost
En huvudpunkt för Clay Shirkey är sociala medier och dess betydelse för medborgare att faktiskt bli deltagare och medskapare i en utvidgad demokrati. Men inget är självklart. Bara för att nätet finns är det inte givet att man deltar. Det fordras både ett aktivt engagemang och kunskaper om hur nätet faktiskt fungerar för att kunna utnyttja möjligheten.
Det finns en uppkommande digital klyfta. Inte den klyfta vi pratade om för 10 år sedan, tillgången till datorer. Idag har de flesta människor i vår del av världen tillgång till datorer, antingen hemma, på arbetet eller på offentliga institutioner. Det finns en annan växande klyfta som har med kompetens att göra. De som förstår nätet och nätets möjligheter att påverka, kan också vara aktiva medborgare. Redan nu konstaterar Mediebarometern skillnader:
"Det är mer än dubbelt så många bland högutbildade som använder Internet i hemmet en genomsnittlig dag än lågutbildade (69 procent respektive 33 procent). Den digitala kompetensen är också mer utvecklad bland högutbildade – de utnyttjar såväl mediesajter som sociala medier i alla sina delar."
Utvecklingen är alltså inte given. Det gäller själva nätet också. Hur vill vi att nätet ska vara? Det är också medborgeliga beslut som måste fattas för att nätet ska kunna bli en arena för demokrati. Systemet i sig har utmanat många starka och betydande ekonomiska affärsmodeller. Något som också Clay Shirkey betonar i DN-artikeln. Han tar upp exemplet Berlusconi i Italien. Efter att ha sett den spännande dokumentärfilmen Videocracy på Reaktor Sydost intressanta konferens i Karlshamn (videoupptagning från konferensen finns också) i fredags, så finns skäl att vara vaksam över utvecklingen.
Läs även andra bloggares åsikter om demokrati, nätet, sociala medier, clay shirkey, videocracy, reaktor sydost
Nätbaserad utbildning
Ledningsgruppen i Ung Kommunikation höll sitt första möte för terminen igår. En viktig programpunkt var det fortsatta arbetet inför 2010. Tre lärosäten finns med i projektet och två står inför en stor omorganisation. Växjö universitet och Högskolan i Kalmar går samman och bildar det nya Linnéuniversitetet. Dessa två lärosäten har lärarutbildning som är fokus för Ung Kommunikation. Blekinge Tekniska Högskola är också en partner i projektet, men saknar lärarutbildning och dagens diskussion handlade delvis om vilka gemensamma uppgifter vi står inför.
Lördagens DN gav oss draghjälp. Under rubriken Korta distansen tar huvudledaren upp distansstudier:
"Studenter fördjupar sin kunskaper genom att diskutera ofta och mycket med varandra. Det är svårt vid distansstudier. Därför är expansionen av högskolan-i-hemmet olycklig."
Denna ståndpunkt motiveras med märklig sifferexercis och grumliga argument:
"I fjol tog studenten 80 procent av de poäng hon skulle. Denna snittsiffra skulle varit högre om det inte varit för distansarna."
Kvalitet uppnås vid diskussion ansikte mot ansikte:
"De flesta på-plats-studenter vittnar om att de stora aha-upplevelserna och den djupa inlärningen har kommit i täta diskussioner med kurskamrater snarare än genom föreläsningar. Denna form av vridande och vändande på teorier låter sig inte göra på nätet hur många chattrum och webbkameror man än har. Det blir mer av inbankning än insikt när man aldrig, eller sällan, möts ansikte mot ansikte."
DN står för en gammaldags syn på nätet som möjlig arena för lärande. Man verkar förväxla modern högskoleutbildning med gamla Hermodskurser. Det finns en föreställning om att högskoleutbildning blir bättre om de genomförs på plats i fysiska möten. Att man nu diskuterar hur man kan förbättre all form av utbildning genom att använda sig av internets förändrade struktur, där sociala medier och samarbetstekniker utvecklas, verkar ha gått DN alldeles förbi. Det finns ingen motsättning mellan det fysiska mötet och nätet som mötesplats. Dessa miljöer kompletterar varandra. Kvalitetshöjningen ligger i att skapa så goda och varierande möjligheter för lärande och kunskapsutveckling som möjligt och då ger nätbaserade resurser, rätt använda, spännade utvecklingsmöjligheter som inte funnits tidigare.
Därför ser också distansutbildningen väldigt olika ut till sin struktur. Att kalla den "högskolan-i-hemmet" och karaktärisera den som "inbankning" till skillnad från "på-plats" som ger "aha-uplevelser" är inget annat än populistisk retorik. Vad som däremot behövs är ett seriöst utvecklingsarbete som förutsättningslöst arbetar med IT och lärande, för att på olika sätt öka kvaliteten i all högskoleutbildning.
Därför fanns också enighet i ledningsgruppen om att just detta område är viktigt för Ung Kommunikation och på ett utmärkt sätt förenar verksamhetsutveckling både på Blekinge Tekniska Högskola och på det nya Linnéuniversitet.
Läs även andra bloggares åsikter om distansutbildning, nätbaserad utbildning, IT och lärande, verksamhetsutveckling
Lördagens DN gav oss draghjälp. Under rubriken Korta distansen tar huvudledaren upp distansstudier:
"Studenter fördjupar sin kunskaper genom att diskutera ofta och mycket med varandra. Det är svårt vid distansstudier. Därför är expansionen av högskolan-i-hemmet olycklig."
Denna ståndpunkt motiveras med märklig sifferexercis och grumliga argument:
"I fjol tog studenten 80 procent av de poäng hon skulle. Denna snittsiffra skulle varit högre om det inte varit för distansarna."
Kvalitet uppnås vid diskussion ansikte mot ansikte:
"De flesta på-plats-studenter vittnar om att de stora aha-upplevelserna och den djupa inlärningen har kommit i täta diskussioner med kurskamrater snarare än genom föreläsningar. Denna form av vridande och vändande på teorier låter sig inte göra på nätet hur många chattrum och webbkameror man än har. Det blir mer av inbankning än insikt när man aldrig, eller sällan, möts ansikte mot ansikte."
DN står för en gammaldags syn på nätet som möjlig arena för lärande. Man verkar förväxla modern högskoleutbildning med gamla Hermodskurser. Det finns en föreställning om att högskoleutbildning blir bättre om de genomförs på plats i fysiska möten. Att man nu diskuterar hur man kan förbättre all form av utbildning genom att använda sig av internets förändrade struktur, där sociala medier och samarbetstekniker utvecklas, verkar ha gått DN alldeles förbi. Det finns ingen motsättning mellan det fysiska mötet och nätet som mötesplats. Dessa miljöer kompletterar varandra. Kvalitetshöjningen ligger i att skapa så goda och varierande möjligheter för lärande och kunskapsutveckling som möjligt och då ger nätbaserade resurser, rätt använda, spännade utvecklingsmöjligheter som inte funnits tidigare.
Därför ser också distansutbildningen väldigt olika ut till sin struktur. Att kalla den "högskolan-i-hemmet" och karaktärisera den som "inbankning" till skillnad från "på-plats" som ger "aha-uplevelser" är inget annat än populistisk retorik. Vad som däremot behövs är ett seriöst utvecklingsarbete som förutsättningslöst arbetar med IT och lärande, för att på olika sätt öka kvaliteten i all högskoleutbildning.
Därför fanns också enighet i ledningsgruppen om att just detta område är viktigt för Ung Kommunikation och på ett utmärkt sätt förenar verksamhetsutveckling både på Blekinge Tekniska Högskola och på det nya Linnéuniversitet.
Läs även andra bloggares åsikter om distansutbildning, nätbaserad utbildning, IT och lärande, verksamhetsutveckling
E-tik och moral på den digitala arenan
Läste igår slutrapporteringen från en av våra temagrupper, E-tik och moral på den digitala arenan där lärarutbildarna Lotta Eek och Ragnar Olsson vid Högskolan i Kalmar varit ansvariga.
De har undersökt hur ungdomar agerar och tänker kring sitt användande av de digitala arenorna. I slutrapporten har de på ett förtjänstfullt sätt knutit an till andra relevanta undersökningar och forskningsrapporter.
Efter läsningen av morgonens DN känns detta arbete än mer relevant.
I en studie från BUP i Linköping, Barn och sexuella övergrepp via IT, rapporteras att barn och ungdomar trots medvetenhet om faror i kontakt med främmande över nätet ändå är villiga att utsätta sig för detta. Det räcker inte alltid att vuxna varnar. Bekräftelsebehovet är så stort
Igår föll också domen i Sturebymordet. Den unga pojken fälldes för mord och den unga flickan för anstiftan till mord. I DN skriver Ulrika By en krönika om den tragiska händelsen där ungdomar med hjälp av det nya informationssamhällets teknik skapat sig en bubbla där inga moraliska regler fanns. Ulrika By drar följande slutsats:
Kanske är det det som är allas vår läxa, att det är dags att vi betraktar våra teknikintensiva liv från sidan en stund. Möts vi för sällan irl (in real life)? Har våra mobiler ersatt det köksbord jag minns att min familj samlades kring för att prata om hur dagen hade varit?
Hon har delvis rätt men ändå fel. Att vi måste betrakta vårt teknikintensiva liv och försöka få perspektiv på vad det betyder är alldeles rätt. Men att dra den slutsatsen att det är mobilkontakten som är hindret, är att göra det lite lätt för sig. I det aktuella fallet, lika lite som i exemplet ovan från Linköping, är det begränsning i teknikanvändning som är svaret. Ungdomarna blev i hög utsträckning lämnade ensamma i sina relationer och kunde använda tekniken för bekräftelse och kompensation och isolerade sig från omvärlden.
Vuxenvärlden generellt borde intressera sig för vad denna teknikanvändning betyder och hur ungdomar hanterar den. Utvecklingen har gått fort och i många fall har vuxenvärlden och inte minst skolan kapitulerat. De lämnar ungdomarna att själva handskas med de relationer som uppstår, där nätet självklart är en viktig del därför att möjligheterna finns.
Att möta barns och ungdomars användning med respekt och intressera sig för vad som faktiskt sker lägger en bättre grund för det nödvändiga möte som Ulrika By efterlyser i sin krönika. I det ansvaret ligger lika mycket en positiv förståelse och kreativ utveckling, som i vissa fall nödvändiga begränsningar. Och ansvaret är lika viktigt för skolan som för föräldrarna. Det är precis de slutsatser som Lotta och Ragnar pekar på i sitt arbete.
Inom kort hittar du rapporten på Ung Kommunikations webb.
Googlebilen och medieteknikstudenter
Häromdagen när jag cyklade hem höll jag på att krocka med Googlebilen som fotograferade gatan. Jag lyckades i sista stund få upp kameran.Google fortsätter alltså med sitt projekt Google Street View och har i sin kartläggning kommit till Växjö. Än så länge har inga bilder från Norden presenterats i Google Maps. Storbritannien och västra delarna av Europa verkar vara mest täckt.
Klickar man i Google Maps på den lilla gubben till vänster blir de områden där det finns bilder tagna blåmarkerade.Som framgår av artikeln ovan tar det ett tag innan bilderna visas i Google Maps.
Bra eller dåligt? Utökad service eller ett hot mot den personliga integriteten? Eller kanske ingetdera, bara en produkt av den tekniska utvecklingen som vi har att förhålla oss till och kanske utnyttja i stället för att låta oss utnyttjas.
Bilderna bildade bra underlag till föreläsningen för medieteknikstudenter som jag höll idag. Dock är det svårt att förhålla sig till ämnet ung kommunikation för dessa studenter. Den lilla minienkät jag gjorde visade att de alla är bärare av den kultur jag pratar om. Vad är då mitt budskap? Skapa förståelse för en digital klyfta? En historisk exposé över samhällsutvecklingen? En inbjudan att kritiskt granska sin samtid i andra perspektiv? Eller handlar det om att försöka skapa kontinuitet i deras lärande, få dem att förutsättningslöst gå vidare utan de begränsande skygglappar vi är behäftade med?
Plötsligt blir det tydligt att den generation som vuxit upp med dessa miljöer och finner dem alldeles naturliga, nu har kommit till högskolan.
Läs även andra bloggares åsikter om google street view, service, integritet, ung kommunikation
Digital kompetens är kulturell kompetens
I fredags publicerades Skolverkets redovisning av regeringsuppdraget Bedömning av utvecklingsbehov avseende IT-användning i skolan. Det är en välskriven rapport med data från inhemska undersökningar av barns och vuxnas internetvanor, skolors infrastruktur och lärares tveksamhet. Referenser görs till EU:s rekommendation om de åtta nyckelkompetenserna för livslångt lärande och OECD-projektet The New Millennium Lerners.
Ändå tycker jag inte dokumentet lyckas fånga det verkliga utvecklingsbehovet i skolan och framförallt inte varför det är så viktigt. Redovisningen ska förhoppningsvis bilda underlag för vidare politiska beslut. Synen på IT som verktyg dominerar och begränsar möjligheten till förståelse.
Handlar inte hela frågan om IT i samhället och IT i skolan om en kulturell förståelse, om vi ser kultur som sociala levnadsmönster med allt vad det innebär av normer, värderingar, beteendemönster och materiella ting? Alltså hur vi förstår vår samtid, vår historia och att vara medborgare. Det är ett nödvändigt villkor att använda de materiella ting som vi skapar och som används i vårt samhälle, men är det tillräckligt för att vi också ska förstå? Borde inte omvärldsanalysen och de krav som vår samtid ställer på oss vara det främst skälet till att IT får en mer framträdande plats i skolan. IT och digitala medier har en central roll i barns och ungdomars liv men innebär det automatiskt en förståelse för vad det betyder i ett vidare perspektiv? Vi ser att den tekniska utvecklingen går väldigt fort och påverkar samhällsutveckling globalt som nationellt, i arbetslivet och på fritiden. I Skolverkets redovisning finns förtjänstfulla hänvisningar till framförallt Norge och Storbritannien som i nationell skala arbetar med dessa frågor.
Jag använder själv många av de argument som finns i Skolverkets redovisning, men med risk för att kasta sten i glashus, så saknar jag ändå de riktigt heta motiven (som faktiskt finns!) till varför en förändring är nödvändig.
Läs även andra bloggares åsikter om skola, utbildning, IT, digital kompetens
Ändå tycker jag inte dokumentet lyckas fånga det verkliga utvecklingsbehovet i skolan och framförallt inte varför det är så viktigt. Redovisningen ska förhoppningsvis bilda underlag för vidare politiska beslut. Synen på IT som verktyg dominerar och begränsar möjligheten till förståelse.
Handlar inte hela frågan om IT i samhället och IT i skolan om en kulturell förståelse, om vi ser kultur som sociala levnadsmönster med allt vad det innebär av normer, värderingar, beteendemönster och materiella ting? Alltså hur vi förstår vår samtid, vår historia och att vara medborgare. Det är ett nödvändigt villkor att använda de materiella ting som vi skapar och som används i vårt samhälle, men är det tillräckligt för att vi också ska förstå? Borde inte omvärldsanalysen och de krav som vår samtid ställer på oss vara det främst skälet till att IT får en mer framträdande plats i skolan. IT och digitala medier har en central roll i barns och ungdomars liv men innebär det automatiskt en förståelse för vad det betyder i ett vidare perspektiv? Vi ser att den tekniska utvecklingen går väldigt fort och påverkar samhällsutveckling globalt som nationellt, i arbetslivet och på fritiden. I Skolverkets redovisning finns förtjänstfulla hänvisningar till framförallt Norge och Storbritannien som i nationell skala arbetar med dessa frågor.
Jag använder själv många av de argument som finns i Skolverkets redovisning, men med risk för att kasta sten i glashus, så saknar jag ändå de riktigt heta motiven (som faktiskt finns!) till varför en förändring är nödvändig.
Läs även andra bloggares åsikter om skola, utbildning, IT, digital kompetens
Lärarstudenter i Växjö
Hela dagen igår ägnades åt de nya lärarstudenter som börjat i Växjö, drygt 300 studenter. Vi provar nu en ny variant i introduktionsarbetet med digital kompetens i allmänt utbildningsområde. Första introduktionskursen är väldigt omfattande och innehåller många olika områden som ska täckas med föreläsningar och seminarier. Förra året lyckades vi inte riktig med att synliggöra området, varken få till stånd en diskussion mellan studenterna själva eller en diskussion mellan studenterna och lärarna. Rent logistiskt finns också svårigheter, många lärare är involverade och det är svårt att skapa samordning.
Det vi provar nu är inte så revolutionerande, men förhoppningen är att vi på ett bättre sätt synliggör frågan för att skapa grogrund för fortsatt utvecklingsarbete i studenternas kommande kurser. Vi spelade in den introduktionsföreläsning som jag höll igår. Den kommer att läggas ut på nätet för studenterna att gå tillbaka till. Där kommer också kommentarfunktioner att finnas. Kommentarerna till föreläsningen kommer att bilda underlag för mitt nästa möte med studenterna i slutet av kursen i oktober. Samtliga studenter kommer att ha en workshop med AV-Medias IT-pedagoger där digitalt berättande och nätresurser står i fokus. Några basgrupper kommer specifikt att arbeta med digitalt berättande som examinationsform där vi strävar efter att också mer analytiskt undersöka utfallet. Vi kommer också att i samarbete med några skolor utveckla VFU-arbetet med inriktning på att öka den digitala kompetensen. Ytterligare ett mål är att informera lärare i de närmast följande kurserna om den grund som är lagd och försöka få till stånd en fortlöpande dialog kring frågor om hur detta arbete kan få en fortsättning. En viktig komponent är också kopplingen till forskargruppen IT och lärande som nu är under formerande.
Skillnaden mot tidigare år är att vi på ett mer medvetet sätt från början försöker skapa en hållbar utveckling genom utbildningen som helhet. Erfarenheterna i projektets utvecklingsarbete måste nu på ett mer djupgående sätt påverka utbildningens upplägg och innehåll. Projektets utvecklingsarbete under våra tre första år har kännetecknats av ett viktigt erfarenhetsskapande i skilda miljöer. Nu måste arbetet inriktas på medvetna satsningar kontinuerligt i utbildningen. Lyckas vi nu bildar dessa erfarenheter en bra grund för den nya lärarutbildning som riksdagen inom kort ska ta ställning till.
Det vi provar nu är inte så revolutionerande, men förhoppningen är att vi på ett bättre sätt synliggör frågan för att skapa grogrund för fortsatt utvecklingsarbete i studenternas kommande kurser. Vi spelade in den introduktionsföreläsning som jag höll igår. Den kommer att läggas ut på nätet för studenterna att gå tillbaka till. Där kommer också kommentarfunktioner att finnas. Kommentarerna till föreläsningen kommer att bilda underlag för mitt nästa möte med studenterna i slutet av kursen i oktober. Samtliga studenter kommer att ha en workshop med AV-Medias IT-pedagoger där digitalt berättande och nätresurser står i fokus. Några basgrupper kommer specifikt att arbeta med digitalt berättande som examinationsform där vi strävar efter att också mer analytiskt undersöka utfallet. Vi kommer också att i samarbete med några skolor utveckla VFU-arbetet med inriktning på att öka den digitala kompetensen. Ytterligare ett mål är att informera lärare i de närmast följande kurserna om den grund som är lagd och försöka få till stånd en fortlöpande dialog kring frågor om hur detta arbete kan få en fortsättning. En viktig komponent är också kopplingen till forskargruppen IT och lärande som nu är under formerande.
Skillnaden mot tidigare år är att vi på ett mer medvetet sätt från början försöker skapa en hållbar utveckling genom utbildningen som helhet. Erfarenheterna i projektets utvecklingsarbete måste nu på ett mer djupgående sätt påverka utbildningens upplägg och innehåll. Projektets utvecklingsarbete under våra tre första år har kännetecknats av ett viktigt erfarenhetsskapande i skilda miljöer. Nu måste arbetet inriktas på medvetna satsningar kontinuerligt i utbildningen. Lyckas vi nu bildar dessa erfarenheter en bra grund för den nya lärarutbildning som riksdagen inom kort ska ta ställning till.
Lärarstudenter i Kalmar
Idag träffade Tom Gagner och jag lärarstudenter på Högskolan i Kalmar. Studenterna läser allmänt utbildningsområde termin 3 och börjar närma sig slutet av sin utbildning. I föreläsningen tog vi upp perspektivet på ung kommunikation och dess betydelse för studenternas kommmande profession. Tom hade gjort en intressant rundvandring på högskolan vid terminsstart och det som slog honom var hur påfallande lite, dvs inget, som signalerade en utbildning där digital medier och internet har en given plats. Lärarutbildningen är en stor och viktig utbildning och i affischer och posters så syntes mest pennor, anteckningsmaterial och böcker. Likadant var det vid lärarfackens välkomstbord. Inte så att penna, papper och böcker är oviktiga i en lärarutbildning, men den mentala bilden som visas upp signalerar en brist på medvetenhet om nya utbildningsmiljöer. Utbildningsmiljöer som blivande lärare får anledning att ta ställning till direkt när de börjar jobba.Det märktes att det var en erfaren skara studenter i slutet av sin utbildning som lyssnade. Vår föreläsning möttes med stort intresse där relevanta synpunkter och kritiska frågor ställdes. Många har också erfarenhet av de digitala världarna, men det framkom också att det varit för lite diskussion om hur dessa ska hanteras i konkret arbete som lärare. "MSN ger möjlighet till en annan kontakt med eleverna, men jag kan inte blanda mitt privata liv med mitt jobb. Hur ska detta hanteras?" Liknande frågor kan ställas om Facebook? Vad ger vi för svar i lärarutbildningen?
Läs även andra bloggares åsikter om studenter, digital kompetens, lärarutbildning