Medel till forskningsprojekt från Vetenskapsrådet
Igår kom besked om forskningsmedel från Vetenskapsrådet . Växjö universitet beviljades forskningsmedel på knappt 4,5 MKr till ett projekt under ledning av Inger Wistedt, "Pedagogik för elever med förmåga och fallenhet för matematik i en skola för alla". Glädjande nog finns också Ung Kommunikation med i ansökan. Det är framförallt via det arbete som görs i temagruppen Amulets under ledning av Marcelo Milrad. Så här står det bl.a. i ansökan:
" I projektet "Pedagogik för elever med förmåga och fallenhet för matematik i en skola för alla" samverkar vi med forskare som utvecklar och utvärderar miljöer där vår tids informations- och kommunikationstekniker används för att stödja kreativ, samarbetsinriktad problemlösning. I samverkan med KK-projektet Ung kommunikation (www.ungkommunikation,se) vill vi undersöka hur skolundervisningen kan berikas med alternativa övningar där syftet är att lyfta fram och utveckla matematiska förmågor hos eleverna och ge dem möjligheter till sociala kontakter, något som många av dem behöver."
Läs mer i Vetenskapsrådets projektdatabas.
Amulets har av ledningsgruppen för Ung Kommunikation också beviljats fortsatt stöd för utveckling och fördjupning av sitt arbete. Arbetet kommer att inriktas på utveckling av matematik med stöd av mobil teknik.
" I projektet "Pedagogik för elever med förmåga och fallenhet för matematik i en skola för alla" samverkar vi med forskare som utvecklar och utvärderar miljöer där vår tids informations- och kommunikationstekniker används för att stödja kreativ, samarbetsinriktad problemlösning. I samverkan med KK-projektet Ung kommunikation (www.ungkommunikation,se) vill vi undersöka hur skolundervisningen kan berikas med alternativa övningar där syftet är att lyfta fram och utveckla matematiska förmågor hos eleverna och ge dem möjligheter till sociala kontakter, något som många av dem behöver."
Läs mer i Vetenskapsrådets projektdatabas.
Amulets har av ledningsgruppen för Ung Kommunikation också beviljats fortsatt stöd för utveckling och fördjupning av sitt arbete. Arbetet kommer att inriktas på utveckling av matematik med stöd av mobil teknik.
Elza Dunkels i Växjö
I föreläsningarna tog naturligtvis Elza utgångspunkt i sin avhandling och lyfte framförallt fram några viktiga ställningstaganden:
- När vi ser på barns och ungdomars aktiviteter på nätet måste vi se det i perspektiv av det sammanhang som det sker i. Allt kan inte värderas efter samma mall. Vi måste sätta oss in i hur de uppfattar och tänker. Vi har alldeles för bråttom att lägga våra vuxenvärderingar på deras användning och efter den mallen också döma.
- Barn och ungdomar utvecklar själva strategier mot saker som de uppfattar som hotfulla och klarar det rätt bra. Men det kan inte vara rätt av vuxengenerationen att abdikera och lämna dem att själva klara detta. Elza poängterade också att när det gäller de svåra fallen av kränkningar som de mest utsatta barnen råkar ut för, är det inte nätlösningar som gäller. Dessa barn och ungdomar måste uppmärksammas på ett annat sätt direkt i klassrummet.
- Skolan måste i större utsträckning använda den potential som finns i det informella lärandet, dvs det lärande som sker utanför skolan. Det finns en rädsla hos lärare att använda sig av nya medier och man motiverar det ofta genom att lyfta fram de faror som finns, ett exempel är videovåldsdebatten i slutet på 70-talet. När sedan gått tillräckligt lång tid så accepteras företeelsen och ett mer neutralt förhållningssätt används. Varför kan inte vi som arbetar med utbildning vara snabbare med att prova och utveckla nya innovativa grepp, frågar sig Elza Dunkels?
På EDEN-konferens
I torsdags gjorde vi tre KK-projekt, Ung Kommunikation, CompLIT och LIKA en gemensam presentation på EDEN-konferensen i Stockholm. Det var andra gången vi uppträde tillsammans. (Den första gjorde vi på Netlearning-konferensen i Ronneby i maj 2006.) Vi hade två pass på 90 minuter. Tyvärr var de inte sammanhängade vilket gjorde att vi inte fick riktigt den kontinuitet som hade behövts för att till fullo kunna presentera projekten. Nu delade vi upp det så att KK-stiftelsens satsning generellt, Ung Kommunikation och CompLIT presenterades i första passet. LIKA presenterades i det andra passet. Där fanns också tre studenter som gav sin syn på IT-användning i lärarutbildningen. Det andra passet avslutades också med en gemensam diskussion.
Alla tre projekten presenterades generellt, men vi från Ung Kommunikation gjorde en lite kortare allmän genomgång och försökte konkretisera genom att presentera några av temagrupperna. Ida Qvarnström från Reaktor Sydost berättade om temagruppen ByBoos arbete med sociala relationer, mobbning på nätet och community-uppbyggnad. Marcelo Milrad från Växjö universitet presenterade Amulets olika försök att skapa nya lärprocesser i inom- och utomhusaktiviteter, tillsammans med lärare, elever, studenter och lärarutbildare, där mobiltelefoner och digitala kartor var viktiga resurser.
I den efterföljande diskussionen togs två väsentliga frågor upp:
Båda frågorna är naturligtvis berättigade. Varför samarbetar vi inte mer i projekten? Vi har nu arbetat i snart två år och borde kanske på ett helt annat sätt ha utnyttjas varandras kompetenser och ansatser i det fortsatta arbetet. Det finns förklaringar till detta. Det tar tid på hemmaplan att bygga en hållbar organisation och dra igång aktiviteter i enlighet med projektidéerna. Samtidigt är våra projekt olika i idé och uppbyggnad och det tar lite tid att se på vilket sätt vi kan samverka. I fortsättningen kan KK-stiftelsens fortsatta satsning spela en betydelsefull roll.
Den andra frågan föranleddes bl.a. av att det inte var någon lärarutbildare på seminariet förutom några från projekten, trots att konferensen hölls på Lärarhögskolan i Stockholm. Här kan vi väl alla redovisa vissa svårigheter, men även små steg framåt. Som alltid är det tid och prioritering det handlar om, men bromsande fatorer finns även i struktur, kultur och attityd. För att få till stånd förändringar krävs ett långsiktigt arbete på många olika plan.
Alla tre projekten presenterades generellt, men vi från Ung Kommunikation gjorde en lite kortare allmän genomgång och försökte konkretisera genom att presentera några av temagrupperna. Ida Qvarnström från Reaktor Sydost berättade om temagruppen ByBoos arbete med sociala relationer, mobbning på nätet och community-uppbyggnad. Marcelo Milrad från Växjö universitet presenterade Amulets olika försök att skapa nya lärprocesser i inom- och utomhusaktiviteter, tillsammans med lärare, elever, studenter och lärarutbildare, där mobiltelefoner och digitala kartor var viktiga resurser.
I den efterföljande diskussionen togs två väsentliga frågor upp:
- På vilket sätt samarbetar vi mellan projekten?
- Hur når vi ut till lärarutbildarna?
Båda frågorna är naturligtvis berättigade. Varför samarbetar vi inte mer i projekten? Vi har nu arbetat i snart två år och borde kanske på ett helt annat sätt ha utnyttjas varandras kompetenser och ansatser i det fortsatta arbetet. Det finns förklaringar till detta. Det tar tid på hemmaplan att bygga en hållbar organisation och dra igång aktiviteter i enlighet med projektidéerna. Samtidigt är våra projekt olika i idé och uppbyggnad och det tar lite tid att se på vilket sätt vi kan samverka. I fortsättningen kan KK-stiftelsens fortsatta satsning spela en betydelsefull roll.
Den andra frågan föranleddes bl.a. av att det inte var någon lärarutbildare på seminariet förutom några från projekten, trots att konferensen hölls på Lärarhögskolan i Stockholm. Här kan vi väl alla redovisa vissa svårigheter, men även små steg framåt. Som alltid är det tid och prioritering det handlar om, men bromsande fatorer finns även i struktur, kultur och attityd. För att få till stånd förändringar krävs ett långsiktigt arbete på många olika plan.
Redovisning i en temagrupp
Carina Sörgårn, informatör i Ung Kommunikation, har varit på besök hos en temagrupp, Utbildningsplattformar - IKT i historia:
Idag var det dags för tre lärarstudenter vid Växjö Fria Gymnasium att redovisa sina erfarenheter av att arbeta med en utbildningsplattform. Det var en mycket intressant föredragning jag fick ta del av. Studenterna Georgina, Tobias och Jenny berättade hur de konkret lagt upp olika sorters material i plattformen. De visade också på olika sätt att examinera via plattformen och hur man på olika vis kan använda tekniken.
Temagruppen arbetar nu vidare och deras arbete går att följa i deras blogg.
/ Carina
Idag var det dags för tre lärarstudenter vid Växjö Fria Gymnasium att redovisa sina erfarenheter av att arbeta med en utbildningsplattform. Det var en mycket intressant föredragning jag fick ta del av. Studenterna Georgina, Tobias och Jenny berättade hur de konkret lagt upp olika sorters material i plattformen. De visade också på olika sätt att examinera via plattformen och hur man på olika vis kan använda tekniken.
Temagruppen arbetar nu vidare och deras arbete går att följa i deras blogg.
/ Carina
En skola på g
Igår eftermiddag besökte Tom Gagner och jag Bergaviksskolan, den skola som har huvudrollen i temagruppen Den moderna tekniken som länk mellan lärare och elev. Första mötet blev roligt. Vi hamnade direkt i ett fysikaliskt experiment ute på skolgården. En halvfylld plastflaska med vatten förbunden via en kork och slang till en vanlig cykelpump. Trycket i flaskan pumpades upp och när trycket blev tillräckligt starkt så flög korken ur flaskan och flaskan skickades säkert 20 meter upp i luften under stort jubel.
Det är roligt att komma till en skola där det finns en framåtanda, ett strategiskt och kreativt tänkande. Man planerar förnuftigt och utnyttjar de, ändå begränsade resurser man har, på ett mycket effektivt sätt. Det gör att man inte överraskas av att utvecklingen drar på och skolan riskerar att bli efter. Skolan är en F-6 skola, den största i Kalmar med ca 460 elever. I samtliga 14 klassrum finns interaktiva skrivtavlor. Trots inledande tveksamhet är samtlig personal mycket nöjda med dessa tavlor. Nu för första gången börjar man upptäcka att användningen av den nya tekniken, med tillgång till bilder, kartor och symboler, tillgång nätet med all dess aktuella information och inte minst arbetet med bokstäver, underlättas. Allt finns på plats. Inte en sladd behöver dras. Du kan på ett enkelt sätt förbereda lektioner i din egen dator, hemma eller på arbetsplatsen. Du eller dina elever lägger enkelt in bilder och filmer som producerats i den egna verksamheten. Personalen har för första gången upptäckt att de faktiskt tjänar tid. Tid som kan användas i kontakterna med eleverna och att utveckla verksamheten.
Temagruppens arbete passar som hand i handske med skolans övriga verksamhet. Det finns en entusiasm i utvecklingsarbetet som också syns på bloggen. Vi bestämde på stående fot att lägga en konferens på skolan den 4 mars nästa år, där vi bjuder in föräldrar, lärarutbildare, lärarstudenter och VFU-lärare till en diskussion om erfarenheterna med arbetet i temagruppen och vilket stöd interaktiva skrivtavlor ger. Det finns naturligtvis frågor att diskutera. T.ex om dessa skrivtavlor konserverar en gammal lärarroll där nu läraren kan återta rollen som katederlejon eller om denna nya teknik expanderar möjligheterna att variera sin undervisning och att dessa expansionsmöjligheter också gynnar eleverna. Till syvende och sist kanske det inte handlar om teknik utan om den inställning som finns till lärande och det är den diskussionen vi måste fokusera på.
Arbete i Kalmar
Igår arbetade jag i Kalmar. Det mesta av tiden går åt till möten av olika slag, t.ex. planering och presentation av projketet. Högskolan i Kalmar har genomfört en omorganisering. Lärarutbildningen är nu i huvudsak lokaliserad till Humanvetenskapliga institutionen. Där finns också utbildning inom hälsa, socialt arbete, samhällsvetenskap och humaniora. Lärarutbildningen finns också på Naturvetenskapliga institutionen.
Under gårdagen träffade vi representanter från de nya ledningsfunktionerna på de bägge institutionerna. Det finns fortfarande ett stort behov av information, både om bakgrunden till projektet, vilka våra mål är och hur fler lärare kan integreras i projektet. I den efterförljande diskussionen kom vi att diskutera en hel del kring gränsdragning mellan lärarutbildning och annan utbildning. På Naturvetenskapliga institutionen är det, som på så många andra ställen i landet, ett fåtal studenter som läser till lärare, vilket innebär att dessa studenter läser tillsammans med andra naturvetarstudenter. Man menade från institutionen att de frågor som projektet arbetar med är lika intressanta för lärare och studenter i stort och hade frågor om hur institutionens personal kunde bli involverade.
I projektet bör vi se olika möjligheter till samarbete där fler blir engagerade. Vi ser också att att de frågor vi tar upp har ett mer generellt intresse, precis som det visade sig vid mötet med studievägledarna. Det finns ett stöd från universitetsledningen att också rikta sig till en vidare krets. Vi bör fundera över på vilka andra sätt det finna att skapa samarbete än via temagrupper.
Under gårdagen träffade vi representanter från de nya ledningsfunktionerna på de bägge institutionerna. Det finns fortfarande ett stort behov av information, både om bakgrunden till projektet, vilka våra mål är och hur fler lärare kan integreras i projektet. I den efterförljande diskussionen kom vi att diskutera en hel del kring gränsdragning mellan lärarutbildning och annan utbildning. På Naturvetenskapliga institutionen är det, som på så många andra ställen i landet, ett fåtal studenter som läser till lärare, vilket innebär att dessa studenter läser tillsammans med andra naturvetarstudenter. Man menade från institutionen att de frågor som projektet arbetar med är lika intressanta för lärare och studenter i stort och hade frågor om hur institutionens personal kunde bli involverade.
I projektet bör vi se olika möjligheter till samarbete där fler blir engagerade. Vi ser också att att de frågor vi tar upp har ett mer generellt intresse, precis som det visade sig vid mötet med studievägledarna. Det finns ett stöd från universitetsledningen att också rikta sig till en vidare krets. Vi bör fundera över på vilka andra sätt det finna att skapa samarbete än via temagrupper.
Presentation via Marratech
I fredags träffade jag studievägledare från Kiruna i norr till Ronneby i söder i ett Marratechmöte och fick möjlighet att presentera projektet. Det var ett bra möte med väsentliga frågor. Det visar sig, som så ofta, att de frågor vi arbetar med har ett mycket generellt intresse och att många olika erfarenheter finns av både personlig och arbetsmässig art. Frågorna rörde allt från vilka olika komptenser som barn och ungdomar tillägnar sig till hälsoproblem med stillasittande och strålning.
Att göra presentationer i Marratech är (självklart!) något annat än en presentation i ett fysikt möte. Det finns fortfarande en viss ovana i umgänget. Jag själv är också ovan vid att ha ett möte med många deltagare och även om det är smidigt med att komplettera presentationen med PowerPoint, så finns en tendens att mera fokusera på bilderna i presentationen än att titta direkt in i kameran och ha mera kontakt med deltagarna. Men självklart finns uppenbara fördelar. Framförallt naturligtvis möjligheten att nå ut. Men också interaktionen via chatten är värdefull. Blir en möjlighet för alla att fundera på frågeställningen innan svaren ges. Vi provar nu att använda Marratech också i kommande föreläsning med Elza Dunkels nu på måndag den 29 oktober.
Att göra presentationer i Marratech är (självklart!) något annat än en presentation i ett fysikt möte. Det finns fortfarande en viss ovana i umgänget. Jag själv är också ovan vid att ha ett möte med många deltagare och även om det är smidigt med att komplettera presentationen med PowerPoint, så finns en tendens att mera fokusera på bilderna i presentationen än att titta direkt in i kameran och ha mera kontakt med deltagarna. Men självklart finns uppenbara fördelar. Framförallt naturligtvis möjligheten att nå ut. Men också interaktionen via chatten är värdefull. Blir en möjlighet för alla att fundera på frågeställningen innan svaren ges. Vi provar nu att använda Marratech också i kommande föreläsning med Elza Dunkels nu på måndag den 29 oktober.
Besök från Östergötland
I går hade vi besök från Östergötland. Där finns ett samarbete mellan kommunerna när det gäller skolutvecklingsfrågor, bl.a. också IT-frågor. Detta nätverk samarbetar också med Centrum för kommunstrategiska studier, en motsvarighet till RUC i vår region. Initiativtagare till besöket var Pia Widegren, som under flera år arbetat med att utveckla digital kompetens i skolan. Det var intressant att träffa gruppen. Det finns många goda krafter som utvecklar skolverksamheten på ett spännande och förtjänstfullt sätt. Det är liknande frågor och utmaningar vi står inför i förskolor, skolor och i högskoleutbildning.
En fråga som vi diskuterade var detta att tekniken i mångas ögon är så svår, dyr och komplicerad. Det är faktiskt viktigt att framhålla att så inte är fallet. Bara på några år har tekniken blivit billigare, mer stabil och mer användarvänlig. Dessutom används t.ex. videokameror, vanliga digitalkameror, mp3-spelare och naturligtvis datorer i hög utsträckning utanför skolan. Det finns en vana och erfarenhet både hos elever och många lärare att hantera dessa apparater. Det som egentligen fordras är kunskaper och insikter i hur man pedagogiskt och didaktiskt använder tekniken. Det låter som en gammal fråga, men tidigare var tekniken en faktisk broms för pedagogisk utveckling. Idag måste lärarna ta initiativ och faktiskt använda möjligheterna för att kunna koppla innehållet i undervisningen till medieanvändning, frågeställningar som har med kvalitet och bedömning att göra. Använder man t.ex digitalt berättande eller skapar en film så handlar det inte bara om att stapla bilder på varandra eller filma lite slumpmässigt. Hur bygger man upp en berättelse eller ett budskap dramaturgiskt där mediets villkor utnyttjas för att höja kvaliteten? Det är egentligen ett alldeles nytt kunskapsområde som många lärare måste ge sig in i. Samtidigt tror jag många lärare välkomnar just denna utmaning, att inte bromsas av teknik utan få lägga kraften på innehållet i en ny form.
En fråga som vi diskuterade var detta att tekniken i mångas ögon är så svår, dyr och komplicerad. Det är faktiskt viktigt att framhålla att så inte är fallet. Bara på några år har tekniken blivit billigare, mer stabil och mer användarvänlig. Dessutom används t.ex. videokameror, vanliga digitalkameror, mp3-spelare och naturligtvis datorer i hög utsträckning utanför skolan. Det finns en vana och erfarenhet både hos elever och många lärare att hantera dessa apparater. Det som egentligen fordras är kunskaper och insikter i hur man pedagogiskt och didaktiskt använder tekniken. Det låter som en gammal fråga, men tidigare var tekniken en faktisk broms för pedagogisk utveckling. Idag måste lärarna ta initiativ och faktiskt använda möjligheterna för att kunna koppla innehållet i undervisningen till medieanvändning, frågeställningar som har med kvalitet och bedömning att göra. Använder man t.ex digitalt berättande eller skapar en film så handlar det inte bara om att stapla bilder på varandra eller filma lite slumpmässigt. Hur bygger man upp en berättelse eller ett budskap dramaturgiskt där mediets villkor utnyttjas för att höja kvaliteten? Det är egentligen ett alldeles nytt kunskapsområde som många lärare måste ge sig in i. Samtidigt tror jag många lärare välkomnar just denna utmaning, att inte bromsas av teknik utan få lägga kraften på innehållet i en ny form.
Kobra, ett guldkorn i TV-tablån
Vill slå ett slag för Kobra, kulturmagasinet som lyfter spännande frågor på ett nytt och kreativt sätt. Kristofer Lundström och hans kollegor har snappat den förändring som nu sker och illustrerar det fantasifullt i programet och på webbsidan.
Du kan skicka in en minut Kobra, en videofilm eller animation som i stort sett kan handla om vad som helst. Bidragen kan åtnjutas på programmets webbplats och några av de bästa bidragen sänds också i programmet. Du kan också remixa Kobras intro.
I senaste programmet från i måndags handlade det bl.a. om fanfiction och interaktivitet mellan författare och läsare. Du kan t.ex bekanta dig med Naomi Novik som skriver sina romaner i samrbete med sina fans.
Eller varför inte titta på Kobras kollektion av Read My Lips, en alldeles speciell remix.
Du kan skicka in en minut Kobra, en videofilm eller animation som i stort sett kan handla om vad som helst. Bidragen kan åtnjutas på programmets webbplats och några av de bästa bidragen sänds också i programmet. Du kan också remixa Kobras intro.
I senaste programmet från i måndags handlade det bl.a. om fanfiction och interaktivitet mellan författare och läsare. Du kan t.ex bekanta dig med Naomi Novik som skriver sina romaner i samrbete med sina fans.
Eller varför inte titta på Kobras kollektion av Read My Lips, en alldeles speciell remix.
Förra veckan slutade med mycket kring läs och skriv
I torsdags var Carina Fast i Växjö på inbjudan av temagruppen Att skriva sig till läsning med dator. Gruppen hade en hel studiedag där förmiddagen ägnades åt egen diskussion, bl.a. hur fortsättningen i temagruppen ska se ut. Under senare delen av eftermiddagen höll Carina Fast en öppen föreläsning, där hon beskrev arbetet med sin avhandling Sju barn lär sig läsa och skriva.Familjeliv och populärkultur i möte med förskola och skola. Carina har också ett förflutet som berättare och det märktes i den fängslande föreläsningen. Hon har följt sju barn från olika sociala och kulturella miljöer i tre år, i förskola, förskoleklass och första året i grundskolan. Jag har i tidigare blogginlägg skrivit om hennes forskning. Just nu formerar hon en tvärvetenskaplig grupp vid Uppsala universitet där bild, musik och IT ingår. Det finns alltså all anledning att följa Carinas fortsatta arbete.
I fredags träffade jag personal vid stadsbiblioteket i Växjö och den grupp bibliotekarier som ansvarar för skolbiblioteken i Växjö kommun. Skolbiblioteksforum är en mycket ambitiös satsning från Växjö kommun. Efter min presentation av projektet och de bakgrundsfaktorer som styrt vår inriktning kunde vi konstatera att det finns många gemensamma beröringspunkter som borde kunna leda fram till ett fördjupat samarbete.
I förra veckan kom också det nya numret av DiU, tidskriften datorn i utbildningen, ut med ny layout. Till detta nya nummer fick jag möjligheten att skriva en krönika och jag valde just att skriva om vad läsa och skriva betyder i en värld av digitala texter.
I förra veckan återupptogs också den utbildning av 70 lärare i regionen kring Språka-Läsa-Skriva som inleddes på Växjö universitet i våras med stöd av Myndigheten för skolutveckling. Inriktningen är spännande med en inriktning som påminner om den norska satsningen. Språka-Läsa-Skriva vävs samman med den digitala textvärlden. Här finns också AV-Media som samarbetspartner. Litteraturlistan till kursen är också intressant. Där finns bl.a. Carina Fasts avhandling. Den kursbok som används är framtagen på uppdrag av Myndigheten för skolutveckling, Att läsa och skriva - forskning och erfarenhet. Jag har inte läst hela boken, men väl de två första kapitlen, skrivna av Caroline Liberg. Kan å det varmaste rekommenderas.
Avslutningsvis, när jag ändå är inne på Myndigheten för skolutveckling. De satsar ambitiöst på att sprida kunskap om hela den komplexa frågan om läsande och skrivande. Läs deras webb om detta.
I fredags träffade jag personal vid stadsbiblioteket i Växjö och den grupp bibliotekarier som ansvarar för skolbiblioteken i Växjö kommun. Skolbiblioteksforum är en mycket ambitiös satsning från Växjö kommun. Efter min presentation av projektet och de bakgrundsfaktorer som styrt vår inriktning kunde vi konstatera att det finns många gemensamma beröringspunkter som borde kunna leda fram till ett fördjupat samarbete.
I förra veckan kom också det nya numret av DiU, tidskriften datorn i utbildningen, ut med ny layout. Till detta nya nummer fick jag möjligheten att skriva en krönika och jag valde just att skriva om vad läsa och skriva betyder i en värld av digitala texter. I förra veckan återupptogs också den utbildning av 70 lärare i regionen kring Språka-Läsa-Skriva som inleddes på Växjö universitet i våras med stöd av Myndigheten för skolutveckling. Inriktningen är spännande med en inriktning som påminner om den norska satsningen. Språka-Läsa-Skriva vävs samman med den digitala textvärlden. Här finns också AV-Media som samarbetspartner. Litteraturlistan till kursen är också intressant. Där finns bl.a. Carina Fasts avhandling. Den kursbok som används är framtagen på uppdrag av Myndigheten för skolutveckling, Att läsa och skriva - forskning och erfarenhet. Jag har inte läst hela boken, men väl de två första kapitlen, skrivna av Caroline Liberg. Kan å det varmaste rekommenderas.
Avslutningsvis, när jag ändå är inne på Myndigheten för skolutveckling. De satsar ambitiöst på att sprida kunskap om hela den komplexa frågan om läsande och skrivande. Läs deras webb om detta.
Samhällsvetarstudenters synpunkter på projektet Innovativt lärande om lärande
Rose-Marie Olsson på BTH redovisar spännande diskussioner med studenter om ett kommande samarbetsprojekt:
Det finns många tankar, idéer och planer på olika projekt där de tre lärosätena i sydost kan ingå. Ett exempel som ligger helt i linje med Ung Kommunikations grundtankar är ett samverkansprojekt där vi tänker oss deltagare från Samhällsvetarprogrammet för lärande, utveckling och kommunikation vid Blekinge Tekniska Högskola, Lärarprogrammet vid Växjö universitet samt deltagare från Media/Design vid Högskolan i Kalmar. Fokus för detta projekt är studenternas innovativa lärande i det digitala samhället och för kommande professioner.
Eftersom vi vill att studenterna ska ha ett stort inflytande över både detta projekt och allmänt över sin utbildning samlade jag studenterna vid BTH förra veckan och introducerade detta projekt. De diskuterade gruppvis om, varför och i så fall hur de skulle medverka i projektet. Det blev många olika intressanta idéer och tankar som kom upp. Samtliga studenter var eniga om att de helt klart ville delta i projektet. De ansåg att det öppnade upp många möjligheter för dem. Bl.a. tyckte de att kommunikationen mellan studenterna/lärarna vid de tre lärosätena automatiskt skulle bidra till att de ökade sin digitala och tekniska kompetens. Härigenom skulle inte enbart studenterna utan även lärarna få möjlighet att öka sin kompetens, tyckte de. Studenterna var helt överens om att den plattform som skulle väljas för kommunikationen inte skulle vara högskolans It´sLearning eller någon annan "skolplattform", utan de föreslog att en mer "neutral" samlingsplats typ Face Book (eller liknande) skulle användas. Det valet skulle, ansåg de, både innebära en mer "jämlik" ställning mellan lärare och studenter och också öka sannolikheten att studenter även på sin fritid skulle "logga in" och kommunicera inom projektet. Dessutom menade de att det fanns större möjligheter att utveckla en sådan samlingsplats för en fortsatt gemenskap även efter utbildningens slut. Ytterligare positiva synpunkter de tog upp var att de upplevde att de fanns större möjligheter att få delta i fler olika öppna föreläsningar på de tre lärosätena, samt att ta del av ett större utbud av biblioteksservice. Studenterna kunde tänka sig att ha gemensamma uppgifter/projekt och menar att deras olika intressen och kunskapsinriktningar skulle kunna komplettera varandra. Detta skulle då öka kvaliteten och de skulle också få tillgång till flera olika perspektiv på ett problem. De öppna dialogerna mellan deltagarna i projektet, ansåg de, skulle kunna öka tilliten till och respekten för andra personers erfarenheter.
Ett starkt önskemål från samtliga studenter var att samverkansprojektet inte skulle inkräkta på deras ordinarie utbildning, dvs. de vill inte att det läggs något "ovanpå" alla andra uppgifter. De vill att detta samverkansprojekt ska integreras i den utbildning de genomför.
Rose-Marie
Det finns många tankar, idéer och planer på olika projekt där de tre lärosätena i sydost kan ingå. Ett exempel som ligger helt i linje med Ung Kommunikations grundtankar är ett samverkansprojekt där vi tänker oss deltagare från Samhällsvetarprogrammet för lärande, utveckling och kommunikation vid Blekinge Tekniska Högskola, Lärarprogrammet vid Växjö universitet samt deltagare från Media/Design vid Högskolan i Kalmar. Fokus för detta projekt är studenternas innovativa lärande i det digitala samhället och för kommande professioner.
Eftersom vi vill att studenterna ska ha ett stort inflytande över både detta projekt och allmänt över sin utbildning samlade jag studenterna vid BTH förra veckan och introducerade detta projekt. De diskuterade gruppvis om, varför och i så fall hur de skulle medverka i projektet. Det blev många olika intressanta idéer och tankar som kom upp. Samtliga studenter var eniga om att de helt klart ville delta i projektet. De ansåg att det öppnade upp många möjligheter för dem. Bl.a. tyckte de att kommunikationen mellan studenterna/lärarna vid de tre lärosätena automatiskt skulle bidra till att de ökade sin digitala och tekniska kompetens. Härigenom skulle inte enbart studenterna utan även lärarna få möjlighet att öka sin kompetens, tyckte de. Studenterna var helt överens om att den plattform som skulle väljas för kommunikationen inte skulle vara högskolans It´sLearning eller någon annan "skolplattform", utan de föreslog att en mer "neutral" samlingsplats typ Face Book (eller liknande) skulle användas. Det valet skulle, ansåg de, både innebära en mer "jämlik" ställning mellan lärare och studenter och också öka sannolikheten att studenter även på sin fritid skulle "logga in" och kommunicera inom projektet. Dessutom menade de att det fanns större möjligheter att utveckla en sådan samlingsplats för en fortsatt gemenskap även efter utbildningens slut. Ytterligare positiva synpunkter de tog upp var att de upplevde att de fanns större möjligheter att få delta i fler olika öppna föreläsningar på de tre lärosätena, samt att ta del av ett större utbud av biblioteksservice. Studenterna kunde tänka sig att ha gemensamma uppgifter/projekt och menar att deras olika intressen och kunskapsinriktningar skulle kunna komplettera varandra. Detta skulle då öka kvaliteten och de skulle också få tillgång till flera olika perspektiv på ett problem. De öppna dialogerna mellan deltagarna i projektet, ansåg de, skulle kunna öka tilliten till och respekten för andra personers erfarenheter.
Ett starkt önskemål från samtliga studenter var att samverkansprojektet inte skulle inkräkta på deras ordinarie utbildning, dvs. de vill inte att det läggs något "ovanpå" alla andra uppgifter. De vill att detta samverkansprojekt ska integreras i den utbildning de genomför.
Rose-Marie
Micke Gunnarsson i TV4 om mobbning på nätet
Idag på morgonen deltog Micke Gunnarsson, tidigare Reaktor Sydost och initiativtagare till temagruppen ByBoo, i ett intressant studiosamtal om mobbningen på nätet i TV4. Inslaget föranleddes av de tragiska händelserna i Rödeby utanför Karlskrona, där bl.a. den aktuella familjen utsattes för hot och trakasserier på Lunarstorm. Micke förde ett bra resonemang och fick också stöd av rektor Ulf Engström, i att det handlar om kommunikation mellan människor. I grunden är det samma problematik i "verkligheten" som på nätet. Nätet förstärker bara det som händer ute på rast. Micke gjorde en bra liknelse som förtjänar att upprepas:
"Om en elev kommer in och säger att dom var jättetaskiga mot mig ute på skolgården bakom trädet, så går läraren ut och hugger ned trädet och säger att nu är det löst. Eller på samma sätt säga att vi stänger ned datorn eller Lunarstorm."
Det är just genom att göra nätet så svårt och exotiskt som man försvårar för lärarna att ta tag i frågan. Men helt klart är, som också Ulf Engström påpekade, att politikerna har övergivit lärarna i denna frågan. Det behövs kompetensutveckling om skolan ska kunna fullgöra sitt uppdrag.
"Om en elev kommer in och säger att dom var jättetaskiga mot mig ute på skolgården bakom trädet, så går läraren ut och hugger ned trädet och säger att nu är det löst. Eller på samma sätt säga att vi stänger ned datorn eller Lunarstorm."
Det är just genom att göra nätet så svårt och exotiskt som man försvårar för lärarna att ta tag i frågan. Men helt klart är, som också Ulf Engström påpekade, att politikerna har övergivit lärarna i denna frågan. Det behövs kompetensutveckling om skolan ska kunna fullgöra sitt uppdrag.
Open educational resources, OER
I ett samarbete med NSHU inbjöd KK-stiftelsen igår till en diskussion om öppna lärresurser, OER, Open Educational Resources. Utgångspunkten för diskussionen är en rapport gjord av OECD, Giving knowledge for free, The Emergence of Open Educational Resources. KK-stiftelsen har ansvarat för att göra en svensk översättning, Att ge bort kunskap gratis, Framväxande av öppna lärresurser. I förordet sammanfattas kort vad det handlar om:
Informationssamhällets utveckling och den omfattande spridningen av IT innebär nya möjligheter till lärande. Samtidigt utmanas därmed etablerade åsikter om och rutiner för hur undervisning och lärande bör organiseras och genomföras. Universitet och högskolor har under flera år använt internet och andra digitala tekniker för att utveckla och distribuera utbildning. Ända tills nyligen har trots detta mycket av studiematerialet varit inlåst bakom lösenord i proprietära system utom räckhåll för utomstående. Rörelsen för öppna lärresurser (Open Educational Resources, OER) vill riva sådana hinder och uppmuntra och möjliggöra fri spridning av innehåll.
Rapporten är mycket läsvärd. Den tar upp vilka förutsättningar, hinder och juridiska komplikationer som finns för att i högre utsträckning släppa lärresurser fria. En fråga som tydligt hänger i luften är: Har vi råd att inte göra något? Vi har studenter med ett annat beteende än tidigare. De ställer krav och kan på en alltmer globaliserad marknad faktiskt välja olika typer av utbildningar. Det blir vanligare att man begär motiveringar på lärarnas val av litteratur. Man tar idag reda på mer om den utbildnng man valt och jämför med andra likande utbildningar, kanske på internationellt ansedda universitet. Vi kommer alltså på sikt att möta en alltmer kritisk och uppdaterad studentkår. Och varför inte, de investerar 100 000-.tals kronor i en utbildning och vill naturligtvis ha valuta för pengarna. Ett sätt att öka kvaliteten och konkurrenskraften kan vara att göra som MIT och nu också andra lärosäten, släppa allt undervisningsmaterial fritt.
Efter gårdagens möte är det allmänna intrycket att detta inte är en prioriterad fråga på våra lärosäten. Fortfarande används traditionella kanaler för utbildningsmaterial och forskningsrapporter. Det finns eldsjälar och innovatörer som gärna tar initiativ, men någon organiserad aktivitet finns inte. Det var intressant att jämföra gårdagens diskussion med de uppfattninagr som kom fram på seminariet om deltagande på Delta Garden som hade fokus på näringslivet. Se blogginlägg. Trots att det är helt olika verksamheter fanns mycket som överensstämmer. Tveksamhet om varumärken, upphovsrätt och ekonomiska risker. Samtidigt finns förändringar i samhället som vi måste förhålla oss till, där en starkt bidragande orsak är aktiviteter på nätet . En viktig skillnad finns dock, utbildnings- och forskarvärlden är till stora delar statligt finansierat. Statligt finansierad verksamhet borde ha som målsättning att vara så öppen som möjligt. I de akademiska idealen finns också talet om en öppen och fri diskussion. Detta skulle göra att öppenhet att dela med sig av utbildningsmaterial och forskning borde vara lättare i universitets- och högskolevärlden än om man lyder under mer direkta kommersiella lagar. Tyvärr är det nog så att hinder finns i gamla strukturer och inte minst traditioner som våra utbildningsinstitutioner är uppbyggda av. För att citera en av deltagarna på konferensen: Det handlar inte bara om en öppenhet när det gäller lärresurser. Det handlar också om grundläggande förändringar till en mer flexibel organisation där vi är mer lyhörda för de krav och önskemål som finns och snabbare kan göra omställningar.
Informationssamhällets utveckling och den omfattande spridningen av IT innebär nya möjligheter till lärande. Samtidigt utmanas därmed etablerade åsikter om och rutiner för hur undervisning och lärande bör organiseras och genomföras. Universitet och högskolor har under flera år använt internet och andra digitala tekniker för att utveckla och distribuera utbildning. Ända tills nyligen har trots detta mycket av studiematerialet varit inlåst bakom lösenord i proprietära system utom räckhåll för utomstående. Rörelsen för öppna lärresurser (Open Educational Resources, OER) vill riva sådana hinder och uppmuntra och möjliggöra fri spridning av innehåll.
Rapporten är mycket läsvärd. Den tar upp vilka förutsättningar, hinder och juridiska komplikationer som finns för att i högre utsträckning släppa lärresurser fria. En fråga som tydligt hänger i luften är: Har vi råd att inte göra något? Vi har studenter med ett annat beteende än tidigare. De ställer krav och kan på en alltmer globaliserad marknad faktiskt välja olika typer av utbildningar. Det blir vanligare att man begär motiveringar på lärarnas val av litteratur. Man tar idag reda på mer om den utbildnng man valt och jämför med andra likande utbildningar, kanske på internationellt ansedda universitet. Vi kommer alltså på sikt att möta en alltmer kritisk och uppdaterad studentkår. Och varför inte, de investerar 100 000-.tals kronor i en utbildning och vill naturligtvis ha valuta för pengarna. Ett sätt att öka kvaliteten och konkurrenskraften kan vara att göra som MIT och nu också andra lärosäten, släppa allt undervisningsmaterial fritt.
Efter gårdagens möte är det allmänna intrycket att detta inte är en prioriterad fråga på våra lärosäten. Fortfarande används traditionella kanaler för utbildningsmaterial och forskningsrapporter. Det finns eldsjälar och innovatörer som gärna tar initiativ, men någon organiserad aktivitet finns inte. Det var intressant att jämföra gårdagens diskussion med de uppfattninagr som kom fram på seminariet om deltagande på Delta Garden som hade fokus på näringslivet. Se blogginlägg. Trots att det är helt olika verksamheter fanns mycket som överensstämmer. Tveksamhet om varumärken, upphovsrätt och ekonomiska risker. Samtidigt finns förändringar i samhället som vi måste förhålla oss till, där en starkt bidragande orsak är aktiviteter på nätet . En viktig skillnad finns dock, utbildnings- och forskarvärlden är till stora delar statligt finansierat. Statligt finansierad verksamhet borde ha som målsättning att vara så öppen som möjligt. I de akademiska idealen finns också talet om en öppen och fri diskussion. Detta skulle göra att öppenhet att dela med sig av utbildningsmaterial och forskning borde vara lättare i universitets- och högskolevärlden än om man lyder under mer direkta kommersiella lagar. Tyvärr är det nog så att hinder finns i gamla strukturer och inte minst traditioner som våra utbildningsinstitutioner är uppbyggda av. För att citera en av deltagarna på konferensen: Det handlar inte bara om en öppenhet när det gäller lärresurser. Det handlar också om grundläggande förändringar till en mer flexibel organisation där vi är mer lyhörda för de krav och önskemål som finns och snabbare kan göra omställningar.
En vetenskap i otakt med tiden
I fredagens DN (tyvärr ej utlagd i nätupplagan) skriver Torbjörn Forslid och Anders Ohlsson en intressant artikel om litteraturvetenskapens framtid, En vetenskap i otakt med tiden. De frågar sig om litteraturen - inlusive lyriken befinner sig i kris. Svaret de ger är att litteraturens relativa betydelse i samhället har minskat. Däremot har inte bokens betydelse och bokläsandet minskat. De tar bl.a. bokmässan i Göteborg som exempel på att branschen upplever en högkonjunktur. När det gäller lyriken, hävdar författarna att lyriken bytt arena, till rock och pop, till estradpoesi och poesifestivaler. Av detta drar de slutstsen att litteraturen står sig stark. Det gör däremot inte litteraturvetenskapen. Författarna skriver bl.a.:
Litteratur betyder "allt skrivet". Ändå sitter litteraturvetenskapen sedan ett halvsekel fast i i en till synes närläsnng och tolkning av höglitterära mästerverk. I dagens samhälle är denna inriktning både absurd och ostrategisk.
Jag kan inte uttala mig om relevansen i denna kritik, jag är inte litteraturvetare. Men det som är viktigt och intressant sett ur den utgångspunkt jag arbetar efter är litteraturvetenskapens koppling till svenskämnet i skolan. I utbildningen till lärare i svenska är det litteraturvetenskapliga bidraget viktigt. Om kritiken är riktig finns all anledning att fundera över innehållet i lärarutbildningen. Blivande lärare kommer ut i en skola där elevernas textvärldar ser helt annorlunda ut än de höglitterära mästerverk litteraturvetenskapen, enligt författarna, ägnar sig åt. Hur blir det då möjligt att brygga över den skillnaden i upplevelser, något som bl.a. Christina Olin-Scheller i vid Karlstads universitet lyft fram i sin avhandling.
Anders Ohlsson och Torbjörn Forslid avslutar sin avhandling med de hoppfulla orden:
Litteraturen är ett väsentligt medium för kunskap om mänskliga relationer och det omgivande samhället. För en litteraturvetenskap som tar fasta på detta ter sig möjligheterna obegränsade.
Litteratur betyder "allt skrivet". Ändå sitter litteraturvetenskapen sedan ett halvsekel fast i i en till synes närläsnng och tolkning av höglitterära mästerverk. I dagens samhälle är denna inriktning både absurd och ostrategisk.
Jag kan inte uttala mig om relevansen i denna kritik, jag är inte litteraturvetare. Men det som är viktigt och intressant sett ur den utgångspunkt jag arbetar efter är litteraturvetenskapens koppling till svenskämnet i skolan. I utbildningen till lärare i svenska är det litteraturvetenskapliga bidraget viktigt. Om kritiken är riktig finns all anledning att fundera över innehållet i lärarutbildningen. Blivande lärare kommer ut i en skola där elevernas textvärldar ser helt annorlunda ut än de höglitterära mästerverk litteraturvetenskapen, enligt författarna, ägnar sig åt. Hur blir det då möjligt att brygga över den skillnaden i upplevelser, något som bl.a. Christina Olin-Scheller i vid Karlstads universitet lyft fram i sin avhandling.
Anders Ohlsson och Torbjörn Forslid avslutar sin avhandling med de hoppfulla orden:
Litteraturen är ett väsentligt medium för kunskap om mänskliga relationer och det omgivande samhället. För en litteraturvetenskap som tar fasta på detta ter sig möjligheterna obegränsade.
Bodil Jönsson i tidskriften Datorn i Utbildningen
I senaste numret av Datorn i Utbildningen skriver Bodil Jönsson en mycket tänkvärd artikel om en förändrad syn på lärande. Så här inleds artikeln:
"Under ett par decennier har det utspelat sig ett fullskaleexperiment mitt ibland oss. Ett fullskaleexperiment som - utan några som helst beslut om skolreformer eller läroplansrevisioner - i grunden förändrat förutsättningarna för lärande, undervisning och utbildning. Dess komponenter är lågt räknat bara tre - datorn, mobiltelefonen och internet - men dess effekter för hur vi lever våra liv och för vad vi lär (och inte lär) är vittgående."
Bodil Jönsson intresserade sig tidigt för datorns och nätets möjligheter när det gäller kunskap och lärande, framförallt med utgångspunkt i funktionshindrades möjligheter till ökat deltagande. Men med uppfattningen att det som är bra för funktionshindrade också är bra för alla, har hon gått vidare med tankar och idéer.
Under 2001 samarbetade lärarutbildningen vid Växjö universitet i ett moment i allmänt utbildningsområde med Certec och Bodil Jönsson. I den design av det kursmoment som Certec stod för, fanns ett koncept kring deltagande som låg långt fram. Det vi idag ser på nätet i stor skala av kommunikation, videofilm, taggning av material och fildelning användes i kursen.
I den efterföljande utvärderingen kunde vi konstatera att det bland studenterna fanns en stor grupp, ca en tredjedel som valt läraryrket just för att man inte ville använda datorer. Men det fanns också en relativt stor grupp som såg nätets kommunikativa möjligheter. Just nu genomför vi i projektet en undersökning av de lärarstudenter som i höstas började sin lärarutbildning i Växjö och Kalmar. Vi frågar om bakgrund och om attityder till digital kompetens. Även studenter på samhällsvetarprogrammet på BTH deltar i undersökningen. Vi kommer inom kort att presentera en mer omfattande analys av resultaten, men vi kan redan nu se en annan attityd bland studenterna. De är mer kunniga och de ser användningen av digitala resurser som en självklar del i utbildning och yrke.
Bodil Jönsson håller föreläsning på Skolforum i Stockholm den 31 oktober kl 9.30-11.00.
"Under ett par decennier har det utspelat sig ett fullskaleexperiment mitt ibland oss. Ett fullskaleexperiment som - utan några som helst beslut om skolreformer eller läroplansrevisioner - i grunden förändrat förutsättningarna för lärande, undervisning och utbildning. Dess komponenter är lågt räknat bara tre - datorn, mobiltelefonen och internet - men dess effekter för hur vi lever våra liv och för vad vi lär (och inte lär) är vittgående."
Bodil Jönsson intresserade sig tidigt för datorns och nätets möjligheter när det gäller kunskap och lärande, framförallt med utgångspunkt i funktionshindrades möjligheter till ökat deltagande. Men med uppfattningen att det som är bra för funktionshindrade också är bra för alla, har hon gått vidare med tankar och idéer.
Under 2001 samarbetade lärarutbildningen vid Växjö universitet i ett moment i allmänt utbildningsområde med Certec och Bodil Jönsson. I den design av det kursmoment som Certec stod för, fanns ett koncept kring deltagande som låg långt fram. Det vi idag ser på nätet i stor skala av kommunikation, videofilm, taggning av material och fildelning användes i kursen.
I den efterföljande utvärderingen kunde vi konstatera att det bland studenterna fanns en stor grupp, ca en tredjedel som valt läraryrket just för att man inte ville använda datorer. Men det fanns också en relativt stor grupp som såg nätets kommunikativa möjligheter. Just nu genomför vi i projektet en undersökning av de lärarstudenter som i höstas började sin lärarutbildning i Växjö och Kalmar. Vi frågar om bakgrund och om attityder till digital kompetens. Även studenter på samhällsvetarprogrammet på BTH deltar i undersökningen. Vi kommer inom kort att presentera en mer omfattande analys av resultaten, men vi kan redan nu se en annan attityd bland studenterna. De är mer kunniga och de ser användningen av digitala resurser som en självklar del i utbildning och yrke.
Bodil Jönsson håller föreläsning på Skolforum i Stockholm den 31 oktober kl 9.30-11.00.
Tiderna förändras
I programmet Medierna i lördags ställde man frågan om man verkligen kan ta betalt för journalistik på internet? En av världens mest besökta tidningssajter New York Times ger upp sin betaltjänst Times Select. Numera har man gratis tillgång till alla gamla artiklar och krönikor, det som man tidigare fick betala $ 50 om året för. Enligt Vivian Schiller, chef för New York Times webbplats är det på ekonomiska grunder man gjort detta. Det var helt enkelt för många som vände i dörren när det kostade pengar att få fram artiklar. Hela kulturen på internet har förändrats, menar Schiller och jämför "på den gamla tiden" för så där 3 år sedan. Då hade man sina favoriter och blev trogen kund. I dag är det en annan sökkultur där man i högre utsträckning söker på ämnen. Då är det viktigt att folk får valuta för sitt sökande. Det är ett sätt att vårda New York Times varumärke.
Aftonbladet i Sverige är av annan mening. Där anser man fortfarade att den betaltjänst man har lönar sig. Antalet prenumeranter har stadigt ökat. Enligt Kalle Jungkvist, chefredaktör på Aftonbladet finns det ingen anledning att ifrågasätta betalmodellen. Det finns många prenumeranter och intresset för betaltjänsten ökar. Människor är villiga att betala för kvalitet.
Vi ser här två olika affärsmodeller. New York Times menar att tiderna förändras och hittar också en affärsmodell som mer ligger i linje med utvecklingen som finns på internet. Aftonbladet håller fast vid en gammal affärsmodell. Ska bli intressant att jämföra utvecklingen.
I går var jag på en temadag på Delta Garden i Växjö som just diskuterade detta. Nigel Paine från BBC höll en inspirerande föreläsning om de nya möjlighterna med deltagande och delande av resurser som nya affärsmöjligheter. Han kunde också ta flera exempel på företag som gjort lyckade övergångar till en ny kultur och ny affärsmodell. En av Delta Gardens målsättningar är just att vara ett nav för en ny kultur som på ett annat sätt än tidigare involverar konsumenter, kunder, kollegor och konkurrenter i sin verksamhet. I den efterföljande diskussionen diskuterades inte bara möjigheter utan också risker med den nya affärsmodellen. Passar den för alla branscher, är intresset lika stort från alla att vara deltagande, kan man bli av med goda idéer och varumärken med en större öppenhet, var några synpunkter som kom upp. Diskussionen lär fortsätta. Att något hänt på internet efter 2000, som får betydelse för samhällsutvecklingen, är väl alldeles klart och att centrala komponenter är (fil)delning och deltagande.
Aftonbladet i Sverige är av annan mening. Där anser man fortfarade att den betaltjänst man har lönar sig. Antalet prenumeranter har stadigt ökat. Enligt Kalle Jungkvist, chefredaktör på Aftonbladet finns det ingen anledning att ifrågasätta betalmodellen. Det finns många prenumeranter och intresset för betaltjänsten ökar. Människor är villiga att betala för kvalitet.
Vi ser här två olika affärsmodeller. New York Times menar att tiderna förändras och hittar också en affärsmodell som mer ligger i linje med utvecklingen som finns på internet. Aftonbladet håller fast vid en gammal affärsmodell. Ska bli intressant att jämföra utvecklingen.
I går var jag på en temadag på Delta Garden i Växjö som just diskuterade detta. Nigel Paine från BBC höll en inspirerande föreläsning om de nya möjlighterna med deltagande och delande av resurser som nya affärsmöjligheter. Han kunde också ta flera exempel på företag som gjort lyckade övergångar till en ny kultur och ny affärsmodell. En av Delta Gardens målsättningar är just att vara ett nav för en ny kultur som på ett annat sätt än tidigare involverar konsumenter, kunder, kollegor och konkurrenter i sin verksamhet. I den efterföljande diskussionen diskuterades inte bara möjigheter utan också risker med den nya affärsmodellen. Passar den för alla branscher, är intresset lika stort från alla att vara deltagande, kan man bli av med goda idéer och varumärken med en större öppenhet, var några synpunkter som kom upp. Diskussionen lär fortsätta. Att något hänt på internet efter 2000, som får betydelse för samhällsutvecklingen, är väl alldeles klart och att centrala komponenter är (fil)delning och deltagande.
Grattis Elza till disputationen
Grattis Elza!
I fredags disputerade Elza Dunkels från institutionen för interaktiva medier och lärande vid Umeå universitet. Hon la fram avhandlingen Bridging the Distance - Children´s Strategies on the Internet. Det var en spännade disputation med många bra frågor från opponenten Ola Erstad från Oslo universitet. Avhandlingen är intressant på många sätt. Den tar sin utgångspunkt i barns och ungdomars upplevelser av internet och vilka starategier de använder mot icke önskade kontakter. Det som gör den så intressant är att det är Lunarstormsgerationen som kommer till tals i en tid då en stor majoritet av barn och ungdomar varit medlemmar och aktiva där. Den kultur och den aktivitet som frodats där och annorstädes på nätet har varit en källa till oro och i vissa fall moralisk panik. Det har funnits många tyckanden från vuxna utan att man faktiskt vetat vad som pågår. Det är styrkan i avhandlingen att Elza låter barn och ungdomar ge sin syn. Dessa barn och ungdomar, som nu går vidare i alltmer diffrentierade aktiviteter på nätet.
Det är ett angeläget område och vi vet för lite om detta. Forskningsområdet är också nytt. Det visar sig också att Elza hämtat inspiration från många olika ämnesområden som t.ex. datavetenskap, sociologi, psykologi, pedagogik, lingvistik. Området är så nytt och så vittomfattande att det inte låter sig täckas av bara ett ämne. Det finns också ett flertal frågor som väcks men som inte varit möjlig att besvara inom avhandlingens ram. Vi hoppas att forskningen går vidare.
Roligt är att Elza kommer till Växjö den 29 oktober och håller två föreläsningar, för studenter och för lärare.
I fredags disputerade Elza Dunkels från institutionen för interaktiva medier och lärande vid Umeå universitet. Hon la fram avhandlingen Bridging the Distance - Children´s Strategies on the Internet. Det var en spännade disputation med många bra frågor från opponenten Ola Erstad från Oslo universitet. Avhandlingen är intressant på många sätt. Den tar sin utgångspunkt i barns och ungdomars upplevelser av internet och vilka starategier de använder mot icke önskade kontakter. Det som gör den så intressant är att det är Lunarstormsgerationen som kommer till tals i en tid då en stor majoritet av barn och ungdomar varit medlemmar och aktiva där. Den kultur och den aktivitet som frodats där och annorstädes på nätet har varit en källa till oro och i vissa fall moralisk panik. Det har funnits många tyckanden från vuxna utan att man faktiskt vetat vad som pågår. Det är styrkan i avhandlingen att Elza låter barn och ungdomar ge sin syn. Dessa barn och ungdomar, som nu går vidare i alltmer diffrentierade aktiviteter på nätet.
Det är ett angeläget område och vi vet för lite om detta. Forskningsområdet är också nytt. Det visar sig också att Elza hämtat inspiration från många olika ämnesområden som t.ex. datavetenskap, sociologi, psykologi, pedagogik, lingvistik. Området är så nytt och så vittomfattande att det inte låter sig täckas av bara ett ämne. Det finns också ett flertal frågor som väcks men som inte varit möjlig att besvara inom avhandlingens ram. Vi hoppas att forskningen går vidare.
Roligt är att Elza kommer till Växjö den 29 oktober och håller två föreläsningar, för studenter och för lärare.