Ung Kommunikations blogg

I veckan höll Tom Gagner och jag en föreläsning för VFU-samordnare vid Högskolan i Kalmar. Vi gjorde en bred belysning, från utgångspunkterna för vårt arbete i Ung Kommunikation, till vad som konkret görs i verksamhetsutveckling. Vi försökte också knyta an till diskussionen om sociala medier och de nya kommunikativa formerna som fortfarande växer på nätet.

En intressant diskussion uppstod om användningen av bloggar. Det finns en rädsla hos flera lärare och skolledare över den öppenhet som bloggverktyget ger. Man är rädd att det publiceras för mycket av bilder och texter som kan vara kränkande för lärare, elever och föräldrar. Denna tveksamhet är något som också AV-Medias IT-pedagoger vittnat om.

Det är en befogad och nödvändig diskussion. Det är viktigt att skolorna känner en trygghet i användningen och vilka konsekvenser det kan få. Samtidigt kan knappast rädslan för integritetskränkningar vara orsak till att undvika användningen.

Sociala medier är idag så vanligt förekommande och används också av en stor grupp elever, vissa med kunskap och ansvar, andra utan tanke på konsekvenser för någon annan. Även om skolan backar från användning så hittar informationen ut. I dag genomförs också ett omfattande arbete med individuella utvecklingsplaner. Dessa dokument ägs av skolan och är därmed offentliga handlingar. Det prövas också olika typer av digitala system för enkel publicering.

Ovanstående visar att den digitala utvecklingen ställer en  mängd svåra frågor på sin spets. Det är troligt att föräldrar är mer intresserade av att ta del av skolans innehållsliga verksamhet där wikisar och bloggar ger stora möjligheter snarare än att de individuella utvecklingsplaner som tas fram i personliga samtal mellan lärare, elev och förälder görs offentliga. Detsamma gäller säkert också lärare och elever. Men här finns tyvärr för lite stöd från skolmyndigheterna i hur dessa frågor ska hanteras.


Läs även andra bloggares åsikter om skolans ansvar, individuella utveckligsplaner, sociala medier

Jag återkommer till konferensen Framtidens lärande. Speciellt efter att jag läst delar av Globaliseringsrådets slutrapport, Efter krisen.  Det lilla avsnitt som behandlar skolans ansvar för lärande, tar upp att nätpedagogiken bör utvecklas genom att fler och bättre digitala läromedel bör införas i skolan, (se sidan 37). Fantasilöst, begränsat  och tyder på bristande intresse eller ännu värre, okunskap.

På konferensen höll Mikael Alexandersson från Göteborgs universitet en intressant avslutningsföreläsning. Innehållet hämtade han naturligtvis från sin 10-åriga forskningserfarenhet på området, men också i nya erfarenheter. Under sex veckor har han åkt till olika universitet runt om i världen och sett att en överväldigande del av lärosätena diskuterar samma fråga. Hur ska den kommande utbildningen se ut i perspektiv av den snabba och starkt samhällsförändrade utvecklingen av teknik, digitala medier och nätkommunikation? Teknikutveckling sker globalt. Den ger bloggande medborgare i Mellanöstern redskap för samhällsförändring, precis som ungdomar i Sverige får möjligheter att skapa social identitet och utveckla intressen tillsammans med likasinnade.

Det senare  var också en utgångspunkt för Mikael Alexandersson. Han hade intervjuat tre nördar (tillåten beteckning från ungdomarna själva) med lång erfarenhet av nätet och digitala medier. Precis som asplövens känslighet ger oss information om kommande vind, kan dessa erfarna nördar ge oss information om tendenser i framtiden.

Deras aktivitet kännetecknas av:

• att kunna välja, bestämma själv
• det oavslutade och ständigt pågående samtalet
• följa det sociala spelet
• finnas i ögonblicket

Ovanstående kan sammanfattas i följande begrepp:

• snabbhet
• tillgänglighet
• kommunicerbarhet
• socialitet

Hur svarar ett utbildningssystem upp mot de nya krav som ställs samtidigt som det politiska uppdraget skolan har, ska förvaltas väl? Det finns inga enkla svar. Däremot behövs en fördjupad diskussion i möten mellan olika kompetenser.



Läs även andra bloggares åsikter om framtidens lärande, nördar, kommunicderbarhet, socialitet

Var i förra veckan på konferensen Framtidens lärande. En spännande konferens på många sätt. Flera intressanta talare, i stora gemensamma sessioner, i arbetsmöten och på idéseminarier. Det finns ett starkt engagemang från enskilda lärare, skolor och kommuner.

Men man funderar på de skolor som inte var där. Det framgick tydligt att det finns stora skillnader. Vi har ingen likvärdig skola. Politiker stirrar sig blinda på gamla slagord som inte har någon relevans i verkligheten och knappast knyter an till framtidens kompetenser. Det framstod som alldeles tydligt under konferensens andra dag, där en politikerpanel fick stå till svars för den förda politiken. Med i panelen fanns också ungdomar från YBC, en kreativ gymnasieskola i Nacka kommun. Dessutom deltog representanter från näringsliv. De politiska partierna var påfallande eniga, men kring ett innehåll som kändes både okunnigt och otydligt. Om digital kompetens: "Intressant", "vi ska fundera på detta", "återkommer i höst", "visst är det viktigt ,men...". En av eleverna avslutande med en synnerligen relevant fråga, "Vad är det som tar sån tid??"

Var finns visionerna? Är okunnigheten om vad som faktiskt händer i samhället så stor att man inte kan samla sig kring en vision att ha som underlag för diskussion?

För någon vecka sedan hade Radiokorrespondenterna ett intressant inslag om hur Svenska Institutet ordnat ledarskapsutbildning för opinionsbildare i Mellanöstern, denna gång lokaliserad till Alexandria i Egypten. Det handlar om användningen av sociala medier som Facebook, YouTube, bloggar och nätradio. Det är unga välutbildade människor som försöker hitta nya former för förändring. "Social media for change".

Medielandskapet ändrar form, inte bara i västvärlden utan över hela världen. Diskussionen om sociala medier i skolan handlar dels om att använda dessa verktyg för eget skapande i kommunikation med andra, dels om möjligheten att ta del av andras. Det kan t.ex. gälla politiska diskussioner som kanske inte syns i läroböcker och traditionella medier. Världen synliggörs på nya sätt i klassrummet.

Men hur ska vi veta vilka nya medier  vi ska ta del av, vilka som är trovärdiga och hur ska vi kunna sovra? Här ställs stora krav på lärarnas kompetens både vad gäller att hitta relevant och trovärdigt material, men också kunna belysa svårigheterna och faktiskt ta en diskussion om hur man värderar informationen. Precis som när det gäller andra typer av medier måste vi ha förmåga att göra trovärdighetsbedömningar och då blir det viktigt att ha verktyg för att hantera detta.

Ännu så länge finns ganska lite av stöd för läraren att navigera bland sociala medier. Förhoppningsvis kommer möjligheterna att öka i takt med att dessa medier blivit mer accepterade. Olika typer av tjänster som underlättar arbetet kommer att växa fram, t.ex. sociala bokmärken, mashups, portaler eller bloggnätverk. De egna sociala nätverken kommer också att öka i betydelse .

Observera beskrivningen ovan från Alexandria. Det är unga välutbildade som hittar sin form för påverkan och förändring. Redan här antyds en digital klyfta som kanske i Mellanöstern kan förklaras av de skillnader som finns mellan fattiga och rika. Men visst finns en växande digital klyfta även här.

Vad händer om skolan underlåter att utveckla kompetens för att vara en aktiv deltagare i det nya medielandskapet?


Läs även andra bloggares åsikter om sociala medier, förändring, medielandskap, digital klyfta, aktiv deltagare

I artikeln lärande i digitala tider - forskning 2.0 i senaste numret av Pedagogiska Magasinet (ännu ingen länk till senaste numret) skriver Tomas Kroksmark initierat om sociala nätverk, webb 2.0 och våra möjligheter att utveckal och förstå detta i ett skolperspektiv.

"Den enskilt viktigaste frågan att besvara är vad det i praktiken innebär för lärares arbete då vi nu utvecklar nya och okända metoder, strategiska  och taktiska mönster för hur vi lär i digitala tider. Vi behöver omedelbart ta reda på hur kunskaper utvecklas hos den lärande människan, hur världen organiseras och sorteras och hur en snabbt föränderlig värld framstår som något begripligt för var och en av oss."

Vad lyfter han upp som centralt? För det första måste det vara en forskning som knyter an och apostroferar lärarnas konkreta praktik i form av lärande, kunskapsutveckling och skolans organisation. Här finns en kritik av KK-stiftelsens satsning LearnIT som knappast berört eller blivit en aktiv del av lärarnas kunskapsbas.

För det andra tar han upp vikten av sociala nätverk och webb 2.0 som starka faktorer i lärande och kunskapsutveckling och som utmanar skolans traditioner. Som exempel nämner han sociala bokmärkesnätverk (ett exempel är delicious) , Facebook, datorspel som t ex SimCity och Battlefield och skrivande genom Fanfiction.

Missade ni det fantastiska programmet om Hans Rosling så finns det på SVT Play. Det finns mycket att säga om hans insats. Hans budskap och engagemang framförallt, visualiseringens betydelse för att förstå komplicerade samband och inte minst att det är information som ligger ute alldeles gratis för alla att ta del av. Forskning och utveckling i samhällets tjänst. En information med en spridningspotential som inte var möjlig före nätets tillkomst.

För honom verkar det inte vara något problem att det material han arbetar med ligger ute helt gratis. Tvärt om säger han. De 18 minuter som TED-videon visar har givit mer i undervisningstid än allt det han gjort tidigare av föreläsningar, kurser, artiklar eller böcker. Och han är ödmjuk inför detta. Fakta talar och det sker via via YouTube!

Videofilmerna från TED kan ses fler gånger. Under tiden kan man fundera över vad som mera kan visualiseras med hjälp av programmet Gapminder, Google Motion Chart eller mer avancerat Google Visualization API. Här är den andra. Den första finns här.

Inför EU-valet öppnar flera kandidater för ökad möjlighet till dialog och kommunikation genom att använda sociala medier som Facebook, bloggar och Twitter. På Aktuellt igår presenterades Marita Ulvskog och Anna Maria Corazza Bildt, inspirerade av förebilden på detta område Barack Obama.

Användning av sociala medier och dess koppling till digital kompetens är en fråga som mer och mer upptar min tid och som blir allt viktigare i projektet. Vilka kompetenser fordras i dag av en aktiv medborgare? Vilka kompetenser fordras idag av en lärare med målsättningen att bygga kompetenser för få aktiva medborgare? När jag i mitten av 90-talet arbetade med skriva läromedel och hålla IT-kurser handlade det väldigt mycket om att lära ut hur Officepaketet fungerade, hur datorn fungerade som lagringsmaskin och möjligtvis hur nätet fungerade som informationskälla. Efter sekelskiftet ändrade IT-landskapet karaktär. Sociala medier och Web 2.0 har blivit tidens ledord. Nätet har blivit en annan arena än för 10 år sedan. Vad betyder då detta och har det något med digital kompetens att göra? Först är det viktigt att definiera sociala medier. I dagens nummer av Computer Sweden definieras det så här:

"Webbsidor, bloggar och diskussionsforum som människor använder för att presentera sig, knyta kontakter, hålla kontakt och dela med sig av information, åsikter och underhållning. sociala medier innehåller till stor del användarskapat innehåll, medan plattformar för publiceringen oftast tillhandahålls av ett företag. Även virtuella världar räknas som sociala medier."


Frågan är vad det betyder i fråga om kompetens:

• Att kunna ta del av givet innehåll
• Att konkret använda, d.v.s. skapa ett innehåll
• Att kunna förstå varför innehållet finns
• Att förstå vad innehållet betyder i form av påverkan
• Att förstå samhälleliga konsekvenser av att så stor del av nätet består av sociala medier

För lärare tillkommer de ytterst väsentliga frågorna:

• Vilken betydelse har sociala medier för lärande?
• Vad betyder den kompetens, den ofta  tysta kunskapen, från användning av sociala medier som många barn och ungdomar har med sig från aktiviteter före och utanför skolan, för skolans sätt att arbeta?
• Vilka digitala klyftor riskerar att uppkomma och vilken betydelse har eventuellt uppkomna klyftor för möjligheten att bli aktiva medborgare?

Vilka kompetenser är alltså viktiga att lyfta fram i en lärarutbildning och i kompetensutvecklingsinsatser för verksamma lärare? Centralt blir då naturligtvis vilka kompetenser som fordras av lärarutbildare?


Läs även andra bloggares åsikter om sociala medier, digital kompetens, lärare, lärarutbildare