England moderniserar sin läroplan
Arbete i kreativ sektor
"Fler arbetar inom den kreativa sektorn än inom byggsektorn" skriver I DN i dag. Undersökningen har gjorts inom ramen för KRUT - Kreativ Utveckling. Den beskriver andelen kulurarbetare i ett antal olika regioner i landet: Södra Småland, Uppsala, Västmanland, Sörmland, Örebro och Östergötland.
Jag har ännu inte lyckats lokalisera hela rapporten, så detta får bli andrahandsuppgifter från DN. Intressant är att Media/Digital är en stor del av den kreativa sektorn. Se diagrammet. Intressant är också att det inom denna sektor finns många små mindre arbetsplatser med få anställda. Även om vi nu befinner oss i en finanskris så kan vi förvänta oss att denna sektor säkert kommer att växa. Men definitivt inte utan kreativa människor med hög kompetens. Vad betyder detta i ett utbildningsperspektiv?
Läs även andra bloggares åsikter om kulturarbetare, kreativa sektorn, utbildning
Jag har ännu inte lyckats lokalisera hela rapporten, så detta får bli andrahandsuppgifter från DN. Intressant är att Media/Digital är en stor del av den kreativa sektorn. Se diagrammet. Intressant är också att det inom denna sektor finns många små mindre arbetsplatser med få anställda. Även om vi nu befinner oss i en finanskris så kan vi förvänta oss att denna sektor säkert kommer att växa. Men definitivt inte utan kreativa människor med hög kompetens. Vad betyder detta i ett utbildningsperspektiv?
Läs även andra bloggares åsikter om kulturarbetare, kreativa sektorn, utbildning
Demokrati och nätets utveckling
I förra veckan förkunnades domen mot The Pirate Bay. Ett års fängelse och 30 miljoner i skadestånd. Som väntat är det storföretag i mediebranschen tillsammans med ett antal stora artister som jublar och tycker att rättvisa skipats. Samtidigt visar byråkrater i EU lyhördhet för samma bransch, säkert också parat med en stor dos mediepanik och föreslår den ena regleringen efter den andra. Politiker i gemen följer lydigt efter. Ipredlagen är ett exempel. I en mycket intressant artikel i DN den 15 april tar Jenny Stiernstedt upp dessa frågor. I dag i DN följer Ola Larsmo upp den.
Att nöjesindustrin och deras följe av stora artister är angelägna om att bevaka sina ekonomiska intressen är inget att förvånas över. Direkt beklämmande är det att en majoritet av våra politiker oberoende av partifärg ligger så lågt i frågan.
Det finns onekligen ett politiskt, ekonomiskt, kulturellt och juridiskt dilemma här som bl.a. handlar om upphovsrätten. Det är självklart att det för samhället är ytterst viktigt med en levande kultur där konstnärer måste få betalt för sin produktion. Samtidigt vet vi att någon rättvis betalning för konstnärlig produktion inte finns. Vi vet också att upphovsrättens historia inte är statisk. Kortfattad historia finns också på SR. En intressant artikel är skriven av författaren och journalisten Karl-Erk Tallmo. Skolverket har också information.
En kommersiell storindustri har varit med och format ramarna. Nu finns en teknikutveckling som skapar radikalt annorlunda förutsättningar för produktion och distribution. Är det då självklart att samma storindustri bestämmer ordningen? Det måste vara ett politiskt ansvar att skapa de ramar som behövs för samhällelig gemenskap. Det handlar inta bara om upphovsrätt. Det handlar om grundläggande demokratiska och kulturella värden och om rätten att ta del av det samhälleligt gemensamma.
Ola Larsmo har tillsammans med historikern Lars Ilshammar skrivit två mycket intressanta böcker. Net.wars utkom 1997 och tog på allvar upp dessa viktiga demokratifrågor som makten över nätet. En uppföljning 404 - Utflykter i glömskans landskap utkom 2005 och fortsatte diskussionen om demokrati, kulturellt kapital och makten över nätet.
Internationellt finns också forskare som Henry Jenkins eller Lawrence Lessig som diskuterar medieutveckling och kulturell produktion i perspektiv av teknikens möjligheter.
Det finns alltså möjlighet att föra en intellektuell diskussion om dessa frågor utan att tillgripa de invektiv om stöld som varit så frekventa i den svenska debatten.
Läs även andra bloggares åsikter om upphovsrätt, demokrati, digital utveckling
Att nöjesindustrin och deras följe av stora artister är angelägna om att bevaka sina ekonomiska intressen är inget att förvånas över. Direkt beklämmande är det att en majoritet av våra politiker oberoende av partifärg ligger så lågt i frågan.
Det finns onekligen ett politiskt, ekonomiskt, kulturellt och juridiskt dilemma här som bl.a. handlar om upphovsrätten. Det är självklart att det för samhället är ytterst viktigt med en levande kultur där konstnärer måste få betalt för sin produktion. Samtidigt vet vi att någon rättvis betalning för konstnärlig produktion inte finns. Vi vet också att upphovsrättens historia inte är statisk. Kortfattad historia finns också på SR. En intressant artikel är skriven av författaren och journalisten Karl-Erk Tallmo. Skolverket har också information.
En kommersiell storindustri har varit med och format ramarna. Nu finns en teknikutveckling som skapar radikalt annorlunda förutsättningar för produktion och distribution. Är det då självklart att samma storindustri bestämmer ordningen? Det måste vara ett politiskt ansvar att skapa de ramar som behövs för samhällelig gemenskap. Det handlar inta bara om upphovsrätt. Det handlar om grundläggande demokratiska och kulturella värden och om rätten att ta del av det samhälleligt gemensamma.
Ola Larsmo har tillsammans med historikern Lars Ilshammar skrivit två mycket intressanta böcker. Net.wars utkom 1997 och tog på allvar upp dessa viktiga demokratifrågor som makten över nätet. En uppföljning 404 - Utflykter i glömskans landskap utkom 2005 och fortsatte diskussionen om demokrati, kulturellt kapital och makten över nätet.
Internationellt finns också forskare som Henry Jenkins eller Lawrence Lessig som diskuterar medieutveckling och kulturell produktion i perspektiv av teknikens möjligheter.
Det finns alltså möjlighet att föra en intellektuell diskussion om dessa frågor utan att tillgripa de invektiv om stöld som varit så frekventa i den svenska debatten.
Läs även andra bloggares åsikter om upphovsrätt, demokrati, digital utveckling
Skolverkets undersökning om IT-användning och IT-kompetens
Skolverket publicerade i fredags en undersökning om datortillgång och IT-kompetens i förskola, skola och vuxenutbildning.
Med tanke på målet om en likvärdig skola förvånas man över de stora skillnader som faktiskt finns. Några punkter enligt pressmeddelandet från Skolverket:
"En lärares huvuduppgift är ju inte vid datorn, utan i klassrummet. Den som arbetar på ett kontor behöver en dator hela tiden."
Vad vet han om datorns funktion idag, kan man fråga sig. En administrativ apparat som endast används på kontor? Han har också en förmåga att generalisera sin politik utifrån enstaka privatupplevda händelser (vilket inte är första gången):
"Jag har besökt skolor där man har fantastiskt fin utrustning men där det mest används till att eleverna spelar dataspel. Då ifrågasätter jag om investeringen ger det man är ute efter."
Dock ger jag honom rätt i att datortäthet är ett trubbigt mått. Ytterst handlar det om vilka kvaliteter som ska vara väsentliga i skola och utbildning. Digitaliseringen i samhället är en av de starkaste faktorerna för förändrade livsmönster. Att inte arbeta med detta i skolan, att stillatigande låta starka marknadskrafter styra är minst lika stort svek mot barn och ungdomar, som att svika kunskapsuppdraget.
Läs även andra bloggares åsikter om IT i skolan, utbildningsminister, Björklund, digitalisering, skolans uppdrag
Med tanke på målet om en likvärdig skola förvånas man över de stora skillnader som faktiskt finns. Några punkter enligt pressmeddelandet från Skolverket:
- I genomsnitt går det 1,6 elever per dator i fristående gymnasieskolor och 2,5 elever per dator i kommunala gymnasieskolor. Motsvarande siffror för grundskolan är 4,5 elever per dator i fristående och 6,0 elever per dator i kommunala grundskolor
- Skillnader i utrustning, gymnasieskolor är bättre utrustade än grundskolor och förskolor. Friskolor bättre utrustade än kommunala. Stora skillnader i supportstöd.
- Gymnasielärare och vuxenutbildningslärare har i högre utsträckning en egen dator på arbetsplatsen, medan förskollärare och grundskollärare i högre utsträckning delar dator med kollegor.
- Kompetensbehovet stort, framförallt på grundskola och förskola.
"En lärares huvuduppgift är ju inte vid datorn, utan i klassrummet. Den som arbetar på ett kontor behöver en dator hela tiden."
Vad vet han om datorns funktion idag, kan man fråga sig. En administrativ apparat som endast används på kontor? Han har också en förmåga att generalisera sin politik utifrån enstaka privatupplevda händelser (vilket inte är första gången):
"Jag har besökt skolor där man har fantastiskt fin utrustning men där det mest används till att eleverna spelar dataspel. Då ifrågasätter jag om investeringen ger det man är ute efter."
Dock ger jag honom rätt i att datortäthet är ett trubbigt mått. Ytterst handlar det om vilka kvaliteter som ska vara väsentliga i skola och utbildning. Digitaliseringen i samhället är en av de starkaste faktorerna för förändrade livsmönster. Att inte arbeta med detta i skolan, att stillatigande låta starka marknadskrafter styra är minst lika stort svek mot barn och ungdomar, som att svika kunskapsuppdraget.
Läs även andra bloggares åsikter om IT i skolan, utbildningsminister, Björklund, digitalisering, skolans uppdrag
Goda nyheter om skolan
Det är inte ofta man blir glad när man läser om skolan i DN, men idag hände det. Utvecklingssamtal som eleverna själva leder , en mycket lyckad försöksverksamhet av lärare och elever vid Fittjaskolan.
För tre år sedan startade projektet som få trodde var möjligt. Som DN skriver:
För tänk om …
… eleverna själva fick fundera och reflektera över hur det går för dem i skolan och vad de skulle behöva bli bättre på
… eleverna själva fick berätta för sina föräldrar vad de kommit fram till
… eleverna själva fick formulera hur de, skolan och föräldrarna tillsammans skulle kunna bidra till att det blev ännu bättre.
Jag har haft svårt att acceptera utvecklingssamtalens form, att de är offentliga handlingar, att de mera fungerar som bedömning än utvecklingssamtal, att det är skolan som är ägare av dokumenten.
Men när jag läser om hur Fittjaskolan har arbetat så kan jag faktiskt börja tro på att utvecklingssamtalen verkligen blir till utveckling. Det är spännande vilka processer som sätts igång när man ger barn och ungdomar ett vidgat ansvar.
För tre år sedan startade projektet som få trodde var möjligt. Som DN skriver:
För tänk om …
… eleverna själva fick fundera och reflektera över hur det går för dem i skolan och vad de skulle behöva bli bättre på
… eleverna själva fick berätta för sina föräldrar vad de kommit fram till
… eleverna själva fick formulera hur de, skolan och föräldrarna tillsammans skulle kunna bidra till att det blev ännu bättre.
Jag har haft svårt att acceptera utvecklingssamtalens form, att de är offentliga handlingar, att de mera fungerar som bedömning än utvecklingssamtal, att det är skolan som är ägare av dokumenten.
Men när jag läser om hur Fittjaskolan har arbetat så kan jag faktiskt börja tro på att utvecklingssamtalen verkligen blir till utveckling. Det är spännande vilka processer som sätts igång när man ger barn och ungdomar ett vidgat ansvar.
Frågeställningar i fransk IKT-forskning, vilka frågor är centrala?
Som tidigare omtalats, bedrivs vid INRP (Institut National de Recherche Pédagogique)* pedagogisk forskning kring IKT. Deras resultat och försök att ringa in centrala frågor för 10 år sedan är fortfarande intressanta för oss att fundera på.
Ett fenomen som redovisas är att IKT kan ge konflikter med traditionella läraruppgifter. I matteundervisningen fanns t.ex. möjligheter till IKT-utveckling men det uppstod konflikt med den traditionella bedömningen av eleverna och eleverna hade också svårigheter att hantera detta. Detta fenomen tror jag vi behöver titta närmre på, eftersom vi vet att bedömningen styr undervisningens både innehåll och organisation. En fråga att diskutera är hur bedömning av IKT-kompetens skulle kunna se ut, och t.ex. jämföra med problemet kring bedömning av film, som hanterades i en av våra temagrupper.
Ett annat fenomen, som väl alla känner igen, gäller lärarstudenternas kompetens. De anser sig kunna använda datorn för eget bruk, men visar sig inte kunna så mycket egentligen. Och det är ett stort steg från att kunna själv och att använda IKT professionellt. Precis som här i Sverige har fortfarande endast få lärarstudenter sett en VFU-lärare använda IKT och ännu färre har själva använt detta på praktiken. Vi försöker ju åstadkomma en utvecklad användning genom våra VFU-uppgifter. Kanske behöver vi fundera lite mer på en gemensam strategi för detta: Vilka uppgifter tror vi är centrala och i så fall varför? Eller: Var ska vi börja och spelar det någon roll???
Enligt INRP-forskarnas slutsatser är det är svårt att hitta generella modeller utifrån spretiga fall av IKT-användning (olika ämnen och nivåer). De menar att frågorna inte kan ställas globalt, man måste fokusera på ämnen och nivåer. Jag tror de har en poäng här, det låter självklart men faktiskt talar vi alldeles för ofta om skolAN, eleverNA och kunskapER i allmänna svepande termer utan att precisera. Dessutom, påpekar forskarna, har organisatoriska frågor bara snuddats vid, men de verkar intressanta, något jag också funderat på när vi ser så stora skillnader mellan skolor genom våra temagrupper.
De frågor som speciellt framhålls är fenomenet med den närmast obefintliga övergången från personlig aktivitet till professionell aktivitet, samt det dagliga hanterandet av IKT-apparater i klassrummet. Vad gör de egentligen? Det finns fortfarande få studier av detta; kanske kan samarbete med våra temagruppsskolor, kunna bidra till en mer preciserad kunskap om villkoren för IKT-intergrering i undervisningen.
Som övergripande fråga ligger: Vilken är den nödvändiga kompetensen hos lärarna för att använda verktygen professionellt? Det finns en konsensus om att utbilda lärarna men målen för utbildningen är ännu öppna. Ett viktigt påpekande, som också kan tyckas självklart men lätt att glömma, är att lärarna behöver behärska användandet inom skolans ramar. Alltså behöver vi identifiera nödvändiga kompetenser och finna sätt att utvärdera dessa kompetenser. Detta försöker vi ta med i arbetet med att dokumentera våra IKT-projekt i AU3 i Kalmar men jag tror vi behöver diskutera också med våra temagruppsskolor om detta.
/Anne-Mari Folkesson
projektledare Ung Kommunikation, Högskolan i Kalmar
*INSTITUT NATIONAL DE RECHERCHE PÉDAGOGIQUE, Technologies nouvelles et Éducation, Juin 1998. L’intégration des TIC dans le système éducatif : instruments, acteurs, systèmes (code 40 121) Rapport de synthèse. / NATIONELLT INSTITUT FÖR PEDAGOGIKFORSKNING. Nya tekniker och utbildning, juni 1998. Integrering av IKT I utbildningssystemet, instrument, aktörer, system.
Forskare vid INRP: Georges-Louis Baron; Eric Bruillard; Michelle Harrari; Jean-François Lévy.
Ett fenomen som redovisas är att IKT kan ge konflikter med traditionella läraruppgifter. I matteundervisningen fanns t.ex. möjligheter till IKT-utveckling men det uppstod konflikt med den traditionella bedömningen av eleverna och eleverna hade också svårigheter att hantera detta. Detta fenomen tror jag vi behöver titta närmre på, eftersom vi vet att bedömningen styr undervisningens både innehåll och organisation. En fråga att diskutera är hur bedömning av IKT-kompetens skulle kunna se ut, och t.ex. jämföra med problemet kring bedömning av film, som hanterades i en av våra temagrupper.
Ett annat fenomen, som väl alla känner igen, gäller lärarstudenternas kompetens. De anser sig kunna använda datorn för eget bruk, men visar sig inte kunna så mycket egentligen. Och det är ett stort steg från att kunna själv och att använda IKT professionellt. Precis som här i Sverige har fortfarande endast få lärarstudenter sett en VFU-lärare använda IKT och ännu färre har själva använt detta på praktiken. Vi försöker ju åstadkomma en utvecklad användning genom våra VFU-uppgifter. Kanske behöver vi fundera lite mer på en gemensam strategi för detta: Vilka uppgifter tror vi är centrala och i så fall varför? Eller: Var ska vi börja och spelar det någon roll???
Enligt INRP-forskarnas slutsatser är det är svårt att hitta generella modeller utifrån spretiga fall av IKT-användning (olika ämnen och nivåer). De menar att frågorna inte kan ställas globalt, man måste fokusera på ämnen och nivåer. Jag tror de har en poäng här, det låter självklart men faktiskt talar vi alldeles för ofta om skolAN, eleverNA och kunskapER i allmänna svepande termer utan att precisera. Dessutom, påpekar forskarna, har organisatoriska frågor bara snuddats vid, men de verkar intressanta, något jag också funderat på när vi ser så stora skillnader mellan skolor genom våra temagrupper.
De frågor som speciellt framhålls är fenomenet med den närmast obefintliga övergången från personlig aktivitet till professionell aktivitet, samt det dagliga hanterandet av IKT-apparater i klassrummet. Vad gör de egentligen? Det finns fortfarande få studier av detta; kanske kan samarbete med våra temagruppsskolor, kunna bidra till en mer preciserad kunskap om villkoren för IKT-intergrering i undervisningen.
Som övergripande fråga ligger: Vilken är den nödvändiga kompetensen hos lärarna för att använda verktygen professionellt? Det finns en konsensus om att utbilda lärarna men målen för utbildningen är ännu öppna. Ett viktigt påpekande, som också kan tyckas självklart men lätt att glömma, är att lärarna behöver behärska användandet inom skolans ramar. Alltså behöver vi identifiera nödvändiga kompetenser och finna sätt att utvärdera dessa kompetenser. Detta försöker vi ta med i arbetet med att dokumentera våra IKT-projekt i AU3 i Kalmar men jag tror vi behöver diskutera också med våra temagruppsskolor om detta.
/Anne-Mari Folkesson
projektledare Ung Kommunikation, Högskolan i Kalmar
*INSTITUT NATIONAL DE RECHERCHE PÉDAGOGIQUE, Technologies nouvelles et Éducation, Juin 1998. L’intégration des TIC dans le système éducatif : instruments, acteurs, systèmes (code 40 121) Rapport de synthèse. / NATIONELLT INSTITUT FÖR PEDAGOGIKFORSKNING. Nya tekniker och utbildning, juni 1998. Integrering av IKT I utbildningssystemet, instrument, aktörer, system.
Forskare vid INRP: Georges-Louis Baron; Eric Bruillard; Michelle Harrari; Jean-François Lévy.
Analysseminarium, uppföljning från i höstas
Igår träffades ledningsgruppen och projektledningen KK-stiftelsen (Christina Ehneström, Mona Larsson-Hillgren, Yngve Wallin) och Apel (Ann Öhman, Lennart Svensson) i ett analysseminarium. Detta var en uppföljning av mötet från i höstas och en del av KK-stiftelsens årliga utvärdering.
Tre punkter på dagordningen:
Underlaget för diskussionen var det förslag till verksamhetsplan som diskuterades vid senaste ledningsgruppsmötet.
Det vi kan konstatera är att projektplanens övergripande strategi håller, att våra erfarenheter är intressanta för många olika grupper och vi efterfrågas i olika sammanhang. Viktiga beslut för projektet tas nu i centrala organ, t.ex. en forskningsinriktning kring IKT och lärande där professor Marcelo Milrad kommer att vara vetenskaplig ledare. Han ska tillsammans med forskare från andra institutioner både i Växjö och i Kalmar utarbeta riktlinjer för hur en forskningsansats konkret kan byggas. Vidare ska en kartläggning göras utifrån intentionerna i lärarutbildningsutredningen och den planerade forskningsansatsen. Frågan är hur centrala direktiv och lokala ansatser kan bli till ett substantiellt innehåll i lärarutbildningens kurser, vilka kompetenser som krävs hos lärarstudenter och vfu-lärare och vilka organisatoriska ramar som krävs för att att området ska fortleva och utvecklas i Linnéuniversitetets utbildning. Centralt i detta arbete är frågan om hur en lärarutbildning med stark fokus på IKT (i vid mening) egentligen ska se ut?
Uppföljning av enkät med funktioner för hållbarhet
Apel har i samarbete med KK-stiftelsen och KompLIT och Ung Kommunikation försökt utarbeta funktioner för hållbarhet i projektarbete, (se bild från tidigare möte). Dessa funktioner har kvantifierats med hjälp av de enkäter som vi gjort i projektet. Vi har haft bra siffror både när det gäller struktur och processer och det var ganska små förändringar jämfört med tidigare mätning. Det område som märktes en tydlig skillnad på var i de processer som handlade om lärande. Där syntes en förbättring sedan tidigare. Allt detta är naturligtvis väldigt glädjande och ger oss fortsatt stöd för fördjupning. Ett viktigt område som kom fram vid analysen var att vi är bättre på att formulera visioner och övergripande mål än att formulera konkreta mål. Det blir en kommande utmaning att utifrån vårt utvecklingsarbete lyfta fram vilka konkreta mål som är viktiga att uppnå för att vi ska få hållbarhet i projektet och lyckas med implementeringen. Detta sammanhänger också med delaktighet och engagemang för de som faktiskt är ansvariga för kurs och kursutveckling. Återigen måste vi knyta tillbaka till den grundläggande frågan. Hur ser en lärarutbildning ut som har ett starkt fokus på IKT, dvs. en lärarutbildning som arbetar med att synliggöra och problematisera lärande i ett samhälle i snabb förändring och där den digitala tekniken är en betydelsefull faktor? Hur manifesteras detta arbete i konkret handling?
Nätverket och Ung Kommunikations roll
Vi avslutade mötet med att diskutera lärarutbildningsnätverket och Ung Kommunikations roll. Våra erfarenheter är på olika sätt viktiga för nätverket, dels de innehållsfrågor vi arbetar med, dels erfarenheter av utvecklingsarbete. Det är självfallet så att varje lärosäte har sina egna förutsättningar att arbeta med och det går inte att kopiera en verksamhet direkt till en annan. Men spridning av våra erfarenheter och aktiv dialog med andra lärarutbildningar i ett gemensamt kunskapsutbyte är centralt för oss, inte för att vi har alla svaren utan för att det också är nödvändigt för vår egen verksamhetsutveckling. Dessutom finns frågor att utveckla vidare, som inte direkt ligger inom projektets mål, men som vi ser blir en effekt av vårt utvecklingsarbete. Därför vill vi naturligtvis också vara med i nätverkets fortsatta prioriteringar.
Tre punkter på dagordningen:
- Vad har hänt sedan sist
- Uppföljning av enkät med funktioner för hållbarhet
- Nätverket och Ung Kommunikations roll
Underlaget för diskussionen var det förslag till verksamhetsplan som diskuterades vid senaste ledningsgruppsmötet.
Det vi kan konstatera är att projektplanens övergripande strategi håller, att våra erfarenheter är intressanta för många olika grupper och vi efterfrågas i olika sammanhang. Viktiga beslut för projektet tas nu i centrala organ, t.ex. en forskningsinriktning kring IKT och lärande där professor Marcelo Milrad kommer att vara vetenskaplig ledare. Han ska tillsammans med forskare från andra institutioner både i Växjö och i Kalmar utarbeta riktlinjer för hur en forskningsansats konkret kan byggas. Vidare ska en kartläggning göras utifrån intentionerna i lärarutbildningsutredningen och den planerade forskningsansatsen. Frågan är hur centrala direktiv och lokala ansatser kan bli till ett substantiellt innehåll i lärarutbildningens kurser, vilka kompetenser som krävs hos lärarstudenter och vfu-lärare och vilka organisatoriska ramar som krävs för att att området ska fortleva och utvecklas i Linnéuniversitetets utbildning. Centralt i detta arbete är frågan om hur en lärarutbildning med stark fokus på IKT (i vid mening) egentligen ska se ut?
Uppföljning av enkät med funktioner för hållbarhet
Apel har i samarbete med KK-stiftelsen och KompLIT och Ung Kommunikation försökt utarbeta funktioner för hållbarhet i projektarbete, (se bild från tidigare möte). Dessa funktioner har kvantifierats med hjälp av de enkäter som vi gjort i projektet. Vi har haft bra siffror både när det gäller struktur och processer och det var ganska små förändringar jämfört med tidigare mätning. Det område som märktes en tydlig skillnad på var i de processer som handlade om lärande. Där syntes en förbättring sedan tidigare. Allt detta är naturligtvis väldigt glädjande och ger oss fortsatt stöd för fördjupning. Ett viktigt område som kom fram vid analysen var att vi är bättre på att formulera visioner och övergripande mål än att formulera konkreta mål. Det blir en kommande utmaning att utifrån vårt utvecklingsarbete lyfta fram vilka konkreta mål som är viktiga att uppnå för att vi ska få hållbarhet i projektet och lyckas med implementeringen. Detta sammanhänger också med delaktighet och engagemang för de som faktiskt är ansvariga för kurs och kursutveckling. Återigen måste vi knyta tillbaka till den grundläggande frågan. Hur ser en lärarutbildning ut som har ett starkt fokus på IKT, dvs. en lärarutbildning som arbetar med att synliggöra och problematisera lärande i ett samhälle i snabb förändring och där den digitala tekniken är en betydelsefull faktor? Hur manifesteras detta arbete i konkret handling?
Nätverket och Ung Kommunikations roll
Vi avslutade mötet med att diskutera lärarutbildningsnätverket och Ung Kommunikations roll. Våra erfarenheter är på olika sätt viktiga för nätverket, dels de innehållsfrågor vi arbetar med, dels erfarenheter av utvecklingsarbete. Det är självfallet så att varje lärosäte har sina egna förutsättningar att arbeta med och det går inte att kopiera en verksamhet direkt till en annan. Men spridning av våra erfarenheter och aktiv dialog med andra lärarutbildningar i ett gemensamt kunskapsutbyte är centralt för oss, inte för att vi har alla svaren utan för att det också är nödvändigt för vår egen verksamhetsutveckling. Dessutom finns frågor att utveckla vidare, som inte direkt ligger inom projektets mål, men som vi ser blir en effekt av vårt utvecklingsarbete. Därför vill vi naturligtvis också vara med i nätverkets fortsatta prioriteringar.
Teknik och språkutveckling
Som en del i RUCs satsning på Naturvetenskap och Teknik höll Maria Sandström, lärarutbildare i teknik från Malmö Högskola ett mycket uppskattat teknikcafé för ett 20-tal pedagoger. Temat för kvällen var "Teknik och språkutveckling". Maria berättade hur hon tillsammans med kollegor och lärarstudenter bjudit in elever och deras lärare från förberedelseklasser till Malmö högskola . Väl där har de fått arbeta med praktiska teknikuppgifter och problemlösning. De har även provat att programmera LEGO-robotar och spela in film. Samtidigt som eleverna har fått stimulerande utmaningar och ökat sina kunskaper i ämnet teknik har även de utvecklat sina kunskaper i det svenska språket. Begrepp som användes under tekniklektionerna dokumenterades på tavlan och kunde sedan fortsätta bearbetas när eleverna kom tillbaka till skolan. En av poängerna är att dessa nu fanns i ett sammanhang för eleverna. Kvällens cafédeltagare fick själva prova på hur det är att kunna men inte förstå. Maria visade en instruktion på arabiska om hur man tillverkar ett "rörligt" påskkort. Hon förenklade övningen något med att sedan ge den på tyska . En kreativ övning som ledde till många intressanta diskussioner. Här finns den presentation som Maria visade under kvällen och även hennes mejladress om du vill kontakta henne.
Läs mer om RUC:s föreläsningsserie om Naturvetenskap och teknik.
Katrin Lindwall
Celekt och Ung Kommunikation
Innovativ undervisning i naturvetenskap och teknik
Hållbara kliv är ett skolutvecklingsprojekt som drivs av Energikontor Sydost i samarbete med Skolverket, Energimyndigheten, Linköpings och Stockholms universitet. Målet är att utveckla arbetssätt och innehåll för att öka elevers intresse för energi, teknik och naturvetenskap och samtidigt öka medvetenhet om bedömningens roll för lärandet. Ordet "Kliv" i projektnamnet står för kunskap, lärande, intresse och vetenskap.
Ett utmärkt initiativ som startade 2007-2008 på temat Energi för unga i skolan och som detta året fortsätter med en seminarieserie på temat "Aktivt lärande för hållbar utveckling". Jag är i dag inbjuden att tala på temat "Hur kommunicerar vi med dagens ungdomar?"
Generellt, en inte alltför svår fråga. Vi intresserar oss och tar deras frågor på allvar, lyssnar och kommunicerar, på våra sätt, men också på de olika sätt som barn och ungdomar använder. Specifikt, i perspektiv av "hållbara kliv" och försöken att öka intresset för naturvetenskap och teknik, en betydligt svårare fråga. I alla fall att döma av den oro som finns och diskussionen om det minskade intresset för dessa ämnen i skolan. Nu senast manifesterad i statliga stimulanspaket.
Eller, är det i själva verket samma svar på denna specifika fråga som gäller mer generellt? Skulle vi nå ett större intresse om vi tog deras frågor och intressen på allvar? Skulle vi nå längre om vi också använde oss av de digitala möjligheter som det nya medielandskapet ger oss, eftersom det sättet att kommunicera verkar attrahera många? Det måste i alla fall vara värt att fundera vidare på vad det skulle kunna innebära. I ROSE-projektet har man gjort det. Jag har skrivit om detta i ett tidigare blogginlägg.
I projektet försöker vi gå vidare med dessa frågor. Vi startar nu med en ny temagrupp som specifikt tittar på visualisering av naturvetenskapliga begrepp på både mikro- och makronivå. Inom kort publicerar vi deras blogg där arbetet kan följas.
I samarbete med RUC genomförs under året en seminarieserie i naturvetenskap och teknik. Igår hade vi bl.a. besök i Växjö av Maria Sandström, MaH, som pratade om teknik och svenska som andra språk.
Amulets arbetar med olika lösningar med mobila enheter, Google SketchUp och Augmented Reality. Läs deras blogg och se deras video:
Ett utmärkt initiativ som startade 2007-2008 på temat Energi för unga i skolan och som detta året fortsätter med en seminarieserie på temat "Aktivt lärande för hållbar utveckling". Jag är i dag inbjuden att tala på temat "Hur kommunicerar vi med dagens ungdomar?"
Generellt, en inte alltför svår fråga. Vi intresserar oss och tar deras frågor på allvar, lyssnar och kommunicerar, på våra sätt, men också på de olika sätt som barn och ungdomar använder. Specifikt, i perspektiv av "hållbara kliv" och försöken att öka intresset för naturvetenskap och teknik, en betydligt svårare fråga. I alla fall att döma av den oro som finns och diskussionen om det minskade intresset för dessa ämnen i skolan. Nu senast manifesterad i statliga stimulanspaket.
Eller, är det i själva verket samma svar på denna specifika fråga som gäller mer generellt? Skulle vi nå ett större intresse om vi tog deras frågor och intressen på allvar? Skulle vi nå längre om vi också använde oss av de digitala möjligheter som det nya medielandskapet ger oss, eftersom det sättet att kommunicera verkar attrahera många? Det måste i alla fall vara värt att fundera vidare på vad det skulle kunna innebära. I ROSE-projektet har man gjort det. Jag har skrivit om detta i ett tidigare blogginlägg.
I projektet försöker vi gå vidare med dessa frågor. Vi startar nu med en ny temagrupp som specifikt tittar på visualisering av naturvetenskapliga begrepp på både mikro- och makronivå. Inom kort publicerar vi deras blogg där arbetet kan följas.
I samarbete med RUC genomförs under året en seminarieserie i naturvetenskap och teknik. Igår hade vi bl.a. besök i Växjö av Maria Sandström, MaH, som pratade om teknik och svenska som andra språk.
Amulets arbetar med olika lösningar med mobila enheter, Google SketchUp och Augmented Reality. Läs deras blogg och se deras video: