En God Jul och ett Gott Nytt År
När jag nu ser tillbaka på året har mycket hänt och det känns spännande och utmanande. Vi har börjat processen. Vi har ett tydligt fokus på vad vi ska jobba med. Vi har börjat nå ut med informationen. Samtidigt är det väldigt skönt att projektet är så långvarigt. Det tar tid att förändra strukturer och utveckla idéer som är hållbara. Fortfarande finns mycket att göra när det gäller att skapa kännedom om våra centrala frågor och att lärarutbildare, VFU-ärare och studenter känner delaktighet i projektet och dess idéer.
Det som är mest spännande är att det faktiskt inte finns några givna sanningar. Utvecklingen har gått väldigt fort och samhället förändras snabbt. Men är det förändringar mera på ytan eller har vi tagit ett språng mot något nytt? Hur kommer vår tid att beskrivas i ett historiskt perspektiv? Jag har svårt att tänka mig att hela den globala förändring som den tekniska utvecklingen, som vi bl.a. ser i framväxten av internet, kommer att gå obemärkt förbi. För att vi ska förstå och hantera förändringarna är det viktigt med de olika erfarenheter som studenter , lärare och forskare har, och att dessa erfarnheter får brytas mot andra erfarenheter utanför utbildningssystemet.
Vilka förändringar som denna utveckling ger för lärande, utbildning och undervisning är i högsta grad en öppen fråga. Parallellt med diskussionen om den digitala utvecklingen och ungdomarnas nya kommunikationsmönster och hur det påverkar lärande och undervisning påbörjas också en intensiv diskussion om hur den nya lärarutbildningen kommer att se ut. Ett bidrag ger Lars Leijonborg i en debattartikel i DN idag. Samtidigt diskuteras också hur utbildningsfrågor i högre utsträckning kan forskningsanknytas, en diskussion som manifesteras i boken "Utbildningsvetenskap - ett kunskapsområde under formering" .
Vi kan alltså se fram emot ett spännande år där utbildningsfrågor på olika sätt kommer att stå i fokus.
Jag vill tacka alla som under det gångna året bidragit till att ge Ung Kommunikation dess prägel och verkat för att driva projektet framåt och samtidigt vill jag önska en God Jul och ett Gott Nytt År. Väl mött i januari.
Medierådets undersökning i nya numret av IT&lärande
IT och lärande för lärarutbildningen är ute nu med ett nytt nummer. Finns att ladda hem som pdf-fil om du inte hittar den någonstans i tryckt form.
Här kan man bl a läsa om Medierådet som för andra gången undersökt medievanor hos 2000 barn och ungdomar mellan 9 och 16 år. Idag använder 82% internet jämfört med 70% förra året.
Det finns skäl för alla som arbetar med barn och ungdomar i dessa åldrar att ta del av undersökningen. Det finns många myter om hur barns och ungdomars medievanor ser ut och det är bra att kartläggning sker. Samtidigt tycker jag också att man måste se lite kritiskt på undersökningen. En av alternativen när det gäller fritidsaktiviteter är: "håller på med internet, surfar och chattar". Vad betyder det alternativet egentligen? Igår var jag på besök på SVT här i Växjö. De har nyligen flyttat ut till campusområdet i det nya mediehuset Delta. Där produceras bl a programmet Bobster. En väsentlig idé med programmet och för övrigt en väsentlig idé i SVT:s övriga programproduktion är integrering med webbben. TV görs för webben och webben för TV.
Ett barn som är aktiv deltagare i programmet genom att både använda TV och internet, vad betyder då alternativet "internet, surfar och chattar"? Detsamma gäller om man är musikintresserad. En västentlig del kanske är att byta musik över nätet, att spela in sig själv och skicka upp det till YouTube. Är det musikaktivitet eller internetaktivitet? I Medierådets undersökning har man också ställt frågor om Internet där man specificerat olika aktiviteter. Ett av alternativen, som också ligger i topp är just att chatta. Men är inte chatten oftast en del av något annat, t ex ett sätt att träffa kompisar, att göra skolarbeten ihop, att utbyta musik osv? Jag tror det är viktigt att man går ifrån synen på att internet är en arena för surfande och chattande. Internet är ett redskap som på många sätt förstärker de fritidsaktiviteter du redan är intresserad av och det är som sådant man bör undersöka dess betydelse.
Videomatte och Micro Learning Objects
Datorn i Utbildningen har kommit ut med nytt nummer (8.2006). Där beskriver bl a matematikläraren Patrik Windahl på Broängsskolan i Botkyrka att han i samarbete med mediepedagogen Åsa Sundelin använder videokamera och spelar in ett antal korta förklarande filmer av centrala moment inom matematiken. Dessa filmer distribueras ut till eleverna via podsändningar, vilket innebär att eleverna kan ta del av innehållet antingen i en iPod (som de också fått tillgång till) eller i datorn. Projektet har varit mycket lyckat. Steve Gårdare på Lärarhögskolan i Stockholm har utvärderat det. En majoritet av eleverna säger att de fått ökad förståelse för matematiken. De tycker också de fått bättre resultat på proven tack vare dessa korta filmer som de kunnat gå tillbaka till och ta del av flera gånger. Till våren startar ett större projekt där tio skolor i samverkan med Myndigheten för Skolutveckling och forskare vid Umeå universitet kommer att arbeta vidare med videomatte.Detta får mig att tänka på ett seminarium jag bevistade i Edinburgh. En lärare i engelska från Cypern använde SMS och mobiltelefonen i sin undervisning. En eller två gånger per dag messade han ut en engelsk glosa till sina elever. Uppgiften var att lära sig ordet, vad det betydde, och använda det i en mening. Han använde ett system som gjorde att han enkelt kunde administrera detta via sin dator. Han refererade till begreppet Micro Learning Objects i sin presentation.
Jag goglade det och fick 41 träffar så begreppet verkar inte vara så väl etablerat. Högst upp kom Wikipedia, som egentligen beskriver Microlearning. Jag tycker att både videomatten och SMS-engelskan passar bra in. Spännande initiativ att nå eleverna med korta informationsmängder som fångas i flykten. Måste finnas mängder med intressanta idéer att prova. Det är inte säkert det passar alla, men ger en möjlig variation i undervisningen.
"Skolan är fattig"
" 'Skolan är fattig!'- att utforska utbildningsverksamheters innehåll." Med den rubriken beskriver Caroline Liberg i antologin Utbildningsvetenskap - ett kunskapsområde under formering, sin syn på frågan.
Hon tar sin utgångspunkt i ovanstående påstående, ett påstående som många av oss med tonårsbarn känner igen. Barn börjar förskolan/skolan med förväntansfulla och nyfikna ögon. Någonstans på resan upp i genom skolsystemet försvinner glansen i ögonen.
Vi befinner oss i en brytningstid, menar Caroline Liberg. En tid då den gamla enhetskulturen som centralt styrde skolans verksamhet numera är ersatt av en mångfacetterad, mångkulturell verklighet, en kulturell heterogenitet:
”Med kulturell heterogenitet menas då inte bara frågor om etnicitet, utan också frågor om kön, klass, tycke och smak, språkförmåga, kognitiv beredskap, intresse för ämnesinnehåll, medial orientering, sociala och kulturella erfarenheter, behärskning av estetiska uttrycksformer med mera.”
Denna förändring förstärks av en mängd faktorer exempelvis inflyttning från andra kulturer och tillgång till nya medier som internet. Detta leder till förändrade förhållanden när det gäller utbildningars innehåll. Förändringar som går mot ett större deltagande, en större möjlighet att vara medskapare i ett utbildningsinnehåll från olika aktörer. Förändringarna blir alltmer tydliga och medför att innehållsfrågorna måste ställas och besvaras på nya sätt.
Nya forskningsfrågor som rör utbildningsverksamhetens innehåll har vuxit fram men inte särskilt väl i Sverige, enligt Liberg. Hon efterlyser mer forskning som tar sin utgångspunkt i den praktiska pedagogiska verksamheten. En verksamhet som består av olika aktörer som i ett visst socialt och kulturellt sammanhang interagerar med varandra, är medskapande av ett utbildningsinnehåll.
Exempel på ett område som inte är särskilt utforskat är olika uttrycksformers betydelse för att skapa mening. Caroline Liberg ger exempel på samtal, litteratur, film, dans rörelse, men också nya medier i form av hypertexter och virtuella världar. En tyst skriftspråksvärld dominerar skolans värld. Ju äldre barn, desto tystare blir det. Ändå dominerar andra former av gestaltning i barn och ungdomars värld.
Men inte bara frågor om gestaltning är viktigt, även de yttre ramarna för skolans pedagogiska verksamhet påverkas av förändringarna. Det kan gälla organisation, tradition och normsystem, styrdokument likaväl som fysiska och materiella förutsättningar.
Det här är frågor som inte kan besvaras av en enskild forskare utan ett mång- och tvärvetenskapligt grepp behövs med bidrag från olika ämnesdiscipliner, ämnesdidaktiker, pedagoger, men också bidrag från barn- och ungdomsforskning, fritidsforskning, culture studies, medieforskning blir viktiga.
Samtidigt är inte forskningsansatsen Caroline Liberg pekar på en tillämpning av rådande kunskaps- och teoribildning i andra ämnen, utan en forskning med egna förtecken. Hon ger ett intressant exempel från ett fält som växer fram under rubriken ”multiliteracies” .
”…med hjälp av en sådan teori ses människan som en språkskapare och inte en språkanvändare av ett för alltid fastlagt och korrekt språkbruk. Varje gång språket – en formulering, en gestaltning – ”används” förändras det. Det återskapas, omskapas och nyskapas. Vi ingår således alla i dessa förändringsprocesser, när vi deltar i språkliga sammanhang. En väsentlig del av det är, att vi kan röra oss mellan olika medier och olika former av språk som det talade ordets språk, det skrivna ordets språk, bildens språk, musikens språk, dansens och rörelsens språk.”
”Att förstå människan som multimodal och utveckla teorier för detta är en utmaning för att skapa ett fördjupat studium av henne som meningsskapare.”
Liberg hänvisar bl a till "The New London Group".
Artikeln förtjänar att läsas, skulle kunna vara en del i en programförklaring för Ung Kommunikation.
Lärarutbildning och utbildningsvetenskap
När det gäller forskningsanknytningen i lärarutbildningen blir diskussionen om utbildningsvetenskap allt viktigare. I studien jämför Roger Säljö med sjuksköterkseutbildningarna och skriver följande:
"I sjuksköterskeutbildningen har man under en dryg trettioårsperiod försökt – och i hög grad lyckats – lösa frågan om undervisningens vetenskapliga förankring genom att introducera det gemensamma ämnet omvårdnadsvetenskap; ett ämne som fungerar som ett sammanhållande kitt genom hela utbildningen och som utgör den självklara forskningsanknytningen i stora delar av utbildningen. Någon motsvarande strategi har inte utvecklats inom lärarutbildningen under samma tid."
Roger Säljö är tillsammans med Bengt Sandin (professor i Tema Barn vid Linköpingsuniversitet), redaktör för en nyutkommen antologi: "Utbildningsvetenskap - ett kunskapsområde under formering". Syftet med antologin är att synliggöra den diskussion som finns om utbildning och forskning. Så här skriver redaktörerna:
"Vad är vetenskap om utbildning och vad borde den vara? Inom vilka vetenskapliga fält står utbildning och lärande i fokus för kunskapsintresset och vad kan olika vetenskapsområden bidra med? Vilket stöd i forskning och kunskapsutveckling är mest angelägen för dem som är verksamma i i skola och utbildning?"
I 14 artiklar diskuteras denna fråga utifrån en mängd olika perspektiv. För den som är intresserad av utbildning, utbildningshistoria, utbildningspolitik och inte minst lärarutbildning finns mycket att hämta. Men det är ingen bok som man sträckläser från pärm till pärm. Artiklarna kräver eftertanke och reflektion och då passar det i alla fall mig bäst att bearbeta en artikel i taget. Jag återkommer till några av artiklarna som enligt min mening har betydelse för vårt projekt.
Digitalt berättande och det vidgade textbegreppet
Lärarna har under hösten arbetat med digitala berättelser. De har använt ett program som heter PhotoStory. De korta berättelserna kan beskådas på Berättaråret 2006 hemsida. Det var spännade och roligt att se de olika produktionerna där barn från fem år upp till 11 år, tillsammans med lärarna, skapat berättelser med främst matematiskt innehåll.
Minst lika roligt var att se lärarnas entusiasm med dessa nya möjligheter. De kan redan se ytterligare användningsområden. De villl lära sig mera, mycket kan göras för att höja kvalitén. Men samtidigt fanns ett självförtroende. I pausen frågade jag några lärare vad som varit besvärligast. Egentligen inget, blev svaret. Det är både enkelt och roligt att arbeta på detta sätt.
De gav också exempel på barn som i andra sammanhang inte hittat rätt, men som i den digitala berättelsen kunnat växa i självförtroende.
Lärarna poängterade noga att de inte använt något olagligt material. Det hade främst blivit diskussion om musiken. Eleverna ville gärna använda den musik som de tycker om och som de har i sina mp3-spelare. Diskussionen om upphovsrätten blev viktig. Och naturligtvis var man kan hämta musik som kan användas, t ex på Multimediabyrån.
Berättelserna kan användas i andra sammanhang också. Till exempel en diskussion om varför pojkarna i sina berättelser ofta tramsar och spelar ut, gärna med lite slagsmål och lustiga miner, medan flickorna gör sina under mer ordnade former.
Det tråkiga för framförallt Angelstadskolan är att de inte fått några lärarstudenter till sin skola. Skolan tillhör ett partnerområde i Ljungby, men skolan ligger en bit utanför. Det är något som vi i vfu-organisationen bör titta närmare på. Det är viktigt att studenterna ser olika miljöer och att de också får se en skola där i stort sett all personal använder datorer.
Däremot har de flesta studenter som började ht 2006 mött programmet PhotoStory i den halvdag som AV-Media haft ansvaret för, berättar Åke Sjöberg. Detta har resulterat i att många studenter vid sina presentationer i första kursen i allmänt utbildningsområde använt digitalt berättande i stället för en presentation i PowerPoint.
I dag på morgonen läser jag en artikel i DN om en skola i Farsta som haft stora problem. Lärarna har under det senaste året låtit eleverna i högre utsträckning använda digitala medier och berättande. Man har redan kunnat märka en förändring. Eleverna uppskattar sättet att jobba. I en utställning på Konstfack, "1000 unga berättar" presenterar de sina projekt och berättar om sig själva.
Självvärdering av vårt projekt
I Ung Kommunikation, precis som i andra projekt ingår att rapportera till bidragsgivarna, i vårt fall KK-stiftelsen. Den första rapporten ska avlämnas senast den 31 januari. Arbetet har nu inletts med ett första möte i Kalmar där vi projektledare återigen träffade Gudrun Molander och Kari Österling. Ytterst är syftet att stödja oss projektledare i utformandet av den självvärdering som bildar stommen i vår återrapportering. Men framförallt blir arbetet ett sätt för oss att diskutera och reflektera över hur projektarbetet fungerar.
En intressant lärdom vi gjorde handlade om projektledning. Här skiljer man på hård och mjuk projektledning. Ett typiskt exempel på en hård projektledning är att leda ett projekt för husbygge. Här är man beroende av att tidplaner hålls, att leveranser och logistik fungerar. Korrigeringar av projektet innebär till stor del att göra förändringar för att höja effektiviteten för att nå det mycket konkreta målet. Men i ett mjukt projekt arbetar man mer med människor och människors attityder, exempelvis utveckling och förändring av organisationer. Vårt projekt är ett typiskt exempel på ett sådant. Vill man spetsa till det så kan man uttrycka det som att vi har ett ganska diffust mål, att vägen dit knappast är förutsägbar och att målet kan skifta under resans gång. När man diskuterar projektledning utgår man i många fall från en hård projektledningsmodell även i mjuka projekt. Vi bör i stället försöka hitta andra projektledningsmodeller. En väsentlig komponent i en ny sådan modell är lärande. En annan är delaktighet.
Vårt möte blev bra. Vi kunde identifiera flera väsentliga frågor. När vi listade positiva faktorer kunde vi konstatera att vi var överens om att samarbetet i projektledningen fungerar bra. Det är ett bra fundament för en viktig diskussion om hur vi rättar till det som vi inte lyckats med under projektets första år. En mycket central fråga gäller just delaktighet. Vi har varit duktiga på att informera om projektet. Det finns mycket material både i denna blogg, temagruppernas bloggar och vår hemsida. Men hur har vi lyckats med delaktigheten? Det vill säga: Hur har vi lyckats förankra projektet där det hör hemma nämligen på våra respektive lärosäten? Här finns två perspektiv, dels internt gentemot projektets ägare d.v.s. lärarutbildningsnämnderna (grundutbildningsnämnden vid BTH) som ytterst ansvarar för kvaliteten i lärarutbildningen, dels externt ut mot de som vi faktiskt vill påverka för en förändring d.v.s. lärare, vfu-lärare och studenter. Vilka konkreta verktyg kan vi använda för att nå framgång? Det här är en diskussion vi precis påbörjat och som vi på olika sätt måste vidga.
Online Educa i Berlin 29 nov - 1 dec
- Designing Effective Online Learning
- Game-Based Learning and Simulations
- Quality Standards
- Emerging Tools and Community-Based Services
- Sector Specific Approaches
- Lifelong and Informal Learning
- Performance Based Assessment
- Promoting Inclusivity
- The Impact of ICT in Schools
- Higher Education and the Impact of ICT
- ICT Supported Training in Companies
- E-Learning in the Public Sector
Nedanstående poster presenterades. Vill du läsa postern lite utförligare, klicka på den:
Renässans för radion i datorn
I våras delade Radioakademin ut Stora radiopriset till Radioseven . Detta står att läsa i lördagens DN. Motiveringen för priset var enligt DN: "att den lilla stationen: 'med glöd och engagemang och knappa resurser' använt den nya tekniken för att skapa en kanal där ungdomar själva kan göra radio hemifrån."
DN sammanfattar: "Samma ungdomar som numera SR försöker locka till sig ute på nätet ligger själva bakom den rådande utvecklingen." Läs om Radiosevens utveckling. Det är en intressant historia. Vi ser återigen att ny spännande utveckling inom medieområdet drivs av unga människor som på ett innovativt och många gånger respektlöst sätt hittar nya former. Former som utnyttjar den webbaserade tekniken.
Sveriges Radio tar stora steg mot att göra radiolyssnandet oberonde av tid och rum. Numera lägger radion ut allt sitt samlade material på webben i 30 dagar med möjlighet att lyssna när du vill. Du kan också lyssna direkt på webben, 40 radiokanaler finna att välja på. Med hjälp av podradio kan du ladda hem ett antal program och lyssna i din MP3-spelare.
DN ger några länkförslag som är väl värda att föra vidare:
Onair.nu, länkportal till webbradiosändningar.
Podradio.nu, här finns en portal för podradioutbudet.
Vi diskuterar det vidgade textbegreppet. Ljudpresentationer via podradio är väl något att fundera vidare på.
Hur ska vi se på Wikipedia?
Ett antal undersökningar har gjorts på lite olika sätt för att undersöka hur tillförlitligt Wikipedia är. Nu finns ytterligare en undersökning av Thomas Chesney (Nottingham University Business Schools) som Elza Dunkels tipsar om i sin blogg. Det är internettidskriften First Monday som publicerar undersökningen An Emprical Examination of Wikipedia´s Credibility.
Den är gjord på lite annat sätt än tidgare undersökningar. I stället för att peta in felaktigheter i artiklar för att se hur lång tid det tar innan felen är rättade, som varit fallet i tidigare undersökningar, har man låtit experter granska artiklar, dels inom sitt eget område, dels slumpvis utvalda atiklar. Uppgiften var sedan att värdera innehållet. Det visade sig då att experter rankade Wikipedia högre i trovärdighet än ickeexperter. Författaren för en intressant diskussion om hur detta kan tolkas och att resultatet vid ett första intryck kan öka Wikipedias trovärdighet. Dock hittades också fel. Vilket skulle leda oss till slutsatsen att Wikipedia är rätt så bra, men lita inte på den som ensam källa. Det förefaller väl vara en rimlig utgångspunkt överhuvudtaget när det gäller olika typer av källor, vare sig det är i böcker eller elektronisk publicering.
En annan intressant fråga är själva idén. En möjlighet skapas att gemensamt bygga upp ett uppslagsverk. Inga krav ställs på ersättning för arbete, inga frågor ställs om vilken kompetens du har som författare och ändå när tillräckligt många går sammanoch bidrar så kan resultatet bli riktigt bra. Den amerikanske kolumnisten James Surowiecki skrev förra året boken "The Wisdom of Crowds". Är Wikipedia ett praktexempel på detta? Spännade blir att börja fundera på andra verksamheter där "The Wisdom of Crowds" är fruktbar.