Projektet Ung Kommunikation avslutas nu efter drygt 5 år. Slutrapporten är lämnad till KK-stiftelsen och slutkonferensen är genomförd. Ett spännande och fascinerande utvecklingsarbete upphör. Ett viktigt redskap under hela tiden har varit denna blogg. Det första inlägget publicerades den andra februari 2006. Nu är det dags för det sista.

I slutrapporten skriver vi så här:
"Förståelsen av begreppet digital kompetens har fördjupats hos lärarutbildarna under de fem år projektet har verkat. Den grundläggande visionen om betydelsen av den unga kommunikationen var en viktig drivkraft i projektet. Förståelse och erfarenheter av att organisera undervisning och lärande på nya sätt har utvecklats ur innovativa och kreativa försök såväl inom som utom lärosätena."

Alldeles enkelt var inte vårt koncept, där den unga kommunikation sattes i centrum som en väg att förändra lärarutbildning. Tidigt fick vi kritik för att vara lite för naiva. Men att vara naiv i den positiva betydelsen (oskuldsfull och lite barnslig) innebär att vara nyfiken och att förutsättningslöst våga prova nya vägar för att på det sättet bli kreativ och innovativ. Idag är det kanske än viktigare med tanke på den snabba teknikutvecklingen, förändrade medievanor och inte minst den växande betydelse de informella lärmiljöerna har. Det finns egentligen ingen som kan sägas vara expert. Vi är alla nybörjare i det digitala samhället och det fordras perspektiv från olika håll. Detta innebär inte att vi ska skölja ut barnet med badvattnet. Djupa kulturella och kunskapsmässiga erfarenheter är också en förutsättning för att kunna värdera de erfarenheter vi skapar.

Under slutkonferensen visade det sig också att det finns en bred kompetens från vårt projektarbete att bygga vidare på. I slutrapporten uppmanar vi ansvariga beslutsfattare att ta vara på detta.

Debatten och diskussionen om utbildningens betydelse fortsätter. Nu senast med två intressanta rapporter. UNESCO formulerar ett program för medie- och informationskunskap (MIL, Media- and Information Literacy, Curriculum for Teachers) där viktiga generella färdigheter och kunskaper lyfts fram och formuleras. OECD publicerar undersökning om digitala läsvanor där komplexiteten i detta läsande betonas. Man betonar att god digital läsförmåga förutsätter god grundläggande läsfärdighet. Det är alltså inget motsattsförhållande utan snarare ett växelspel mellan traditionell och digital läsning. Viktigt att arbeta med båda för att den digitala klyftan inte ska öka.

Diskussionen inom ramen för Ung Kommunikation avslutas nu. Material från projektet och slutkonferensen finns på respektive webbplatser och kommer att finnas där under hösten.

Jag vill tacka alla som varit aktiva i projektet, i ledningsgrupp, i temagrupper och i andra aktiviteter. Självklart också ett tack till lärosätena Linnéuniversitetet (tidigare Växjö universitet och Högskolan i Kalmar) och Blekinge Tekniska Högskola och till KK-stiftelsen för finansiering under denna långa projekttid. Slutligen vill jag också tacka alla externa samarbetspartners som givit viktiga bidrag till projektets frågor.

Väl mött i andra sammanhang.

Lennart Axelsson
projektledare

En knapp vecka kvar till slutkonferensen och den sista stora aktiviteten i projektet Ung Kommunikation. Ett glädjande stort intresse för konferensen. Vi har tänjt de ekonomiska ramarna och välkomnar totalt över 280 medverkande (deltagare, föreläsare och funktionärer) till de knappa två dagar vi håller på.

Frågorna är fortsatt aktuella. Det visades inte minst på den stora konferensen Framtidens lärande som gick av stapeln i Nacka den 18-19 maj med drygt 1400 deltagare. Framtidens lärande genomfördes för tredje året i rad och blir alltmer en viktig arena för erfarenhetsutbyte mellan lärare i skolverksamhet som intresserar sig för och vill utveckla undervisningen med den digitala teknik som numera finns överallt. Bilder från huvudtalarnas presentationer finner du här. Fortfarande saknas nationellt initiativ från den politiska nivån. Informationen från Henrik Hansson, politiskt sakkunnig hos Anna-Karin Hatt, bidrog tyvärr inte till något klarläggande om den utbildningspolitiska inriktningen.

Sociala medier får ett allt större utrymme i ungdomars och yngre vuxnas liv visar den senaste Mediebarometern. Så här skriver Nordicom i pressmeddelandet:

"Det är också i åldersgruppen 15 till 44 år som de största förändringarna i medievanorna kan noteras. Förändringarna, som kan förklaras av ett utökat nyttjande av nätet, sker i huvudsak på bekostnad av lyssnande på radio, läsning av tidskrifter och böcker bland 15 till 24-åringarna och för de lite äldre, 25 till 44-åringarna, läsning av morgontidningar."

För skola och lärarutbildning får denna utveckling stora konsekvenser. Att som hittills negligera utvecklingen är knappast någon god idé. Vilken roll har skolan? Finns ett demokratiskt värde i användningen av sociala medier? Vilka skillnader och likheter finns om vi jämför användningen i Sverige med exempelvis Nordafrika? Vilka avvägningar måste göras i ett undervisningsperspektiv mellan bruket av sociala medier, böcker och tidningar?

Skolor är hårt ansatta av de nya kraven som uttrycks i styrdokument och anvisningar. Samtidigt finns en risk att värdefullt utvecklingsarbete läggs åt sidan för att utveckla administrativa rutiner med syfte att skydda skolor och politiker från ovälkomna granskningsbesked. Målet måste vara att använda de nya styrdokumenten i skolutveckling, snarare än att konservera gamla rutiner.

Förhoppningen är att vår slutkonferens blir ett spännande möte med många olika diskussioner som bidrar till att skapa förutsättningar för fortsatt utvecklingsarbete i lärarutbildning och skola.

I förra veckan träffade jag några rektorer för de skolor i Växjö som just nu genomför projekt med en dator till varje elev. De är inte ensamma, varken i Sverige (just nu finns i 166 kommuner olika typer av utvecklingsarbeten) eller i världsmåttstock (västvärlden framförallt, men också i andra delar av världen). Projketet OLPC (One Laptop Per Child) lever vidare och riktar sig i stor utsträckning till utvecklingsländer, Intels försök med Classmate PC gör likadant.

Forskningen på detta område är av naturliga skäl inte så gammal och finns företrädesvis i USA. På en föreläsning på BTH nyligen, gjorde Håkan Fleischer, doktorand vid Högskolan i Jönköping, en intressant genomgång av senare forskning på detta område. Utgångspunkten för föreläsningen (som kan ses i efterhand) är  en kommande forskningsöversikt. En bra sammanfattning görs på Omvärldsbloggen av Stefan Pålsson

Tips på Twitter från "itiskolan":

Det finns nu två starka tendenser i svensk skola. Tydliga signaler kommer från centrala skolmyndigheter om starkare koppling till styrdokument, ökade kontroller och kunskapsmätningar samt krav på lärare när det gäller pedagogisk planering och dokumentation. Detta samtidigt som det lokalt i kommunerna nu sker stora inköp av digital teknik, som medger och stimulerar till nya sätt att arbeta: interaktiva skrivtavlor, bärbara datorer, digitalkameror, mp3-spelare, surf- och läsplattor. Infrastrukturen förändras fort. Men inte likvärdigt. Fler och fler kommuner inleder projekt med att utrusta lärare och elever med egna datorer, en-till en-projekt.

Den karta som Föreningen Datorn i Utbildningen och Skolverket samarbetar om ger en intressant illustration. Tillväxtkommuner i södra Sverige står för merparten av satsningarna. Förstorar man kartan över södra Sverige så syns tillväxten i Stockholmsregionen, Västra Götaland och Malmöregionen. Går vi längre österut så glesnar de kommunala initiativen, precis som i norra Sverige.

Under den period som projektet Ung Kommunikation har pågått, har dessa två tendenser förstärkts. I ett antal kunskapsmätningar bl.a. från OECD, har det kommit tydliga signaler om att resultaten i den svenska skolan sjunker. Svaret blir att kraven måste skärpas. Samtidigt kommer undersökningen Are the New Millennium Learners Making the Grade? också från OECD, som påvisar att hög datoranvändning hemma ger bättre resultat på PISA:s undersökningar. Något motsvarande samband kan man inte finna när det gäller datoranvändning i skolan. Beror det på det faktum att datoranvändningen är låg, att den är verkningslös eller att dess kapacitet inte utnyttjas fullt ut? Undersökningen från OECD ger inte något svar utan resultaten fordrar ytterligare undersökningar.

Skolans organisation och lärares kompetens sätts på stora prov. Det blir konkurrens om hur tiden används. Det borde inte vara motstridiga tendenser eller motsatta mål. Värdegrundsfrågor, entreprenörskap, matematik eller pedagogisk planering kan förenas med användning av digitala verktyg. Erfarenheterna från vårt projekt, som verkat i olika miljöer, formella och informella, bland verksamma lärare och forskare, visar att svaren inte finns i en miljö, utan i olika miljöer som måste verka i en gemensam kunskapsutveckling.

Lärarutbildningen har en unik möjlighet att skapa miljöer som bygger på verkligt utbyte av erfarenhet och kunskap, teoretiskt mellan olika kunskapsfält och praktiskt i skola. Broarna till skolverksamheten måste stärkas. RUC fyller en viktig uppgift, precis som AV-Media. En stark arena för ett faktiskt utbyte av erfarenheter är den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU). Det är viktigt att knyta frågor om teknikutveckling och användning av digitala medier till yrkesprofessionen. Det är genom konkreta innovativa försök som erfarenheter och kunskaper skapas, kan värderas och diskuteras, i forskarsamhället likaväl som i lärarnas professionsutveckling.


Läs även andra bloggares åsikter om skola, skolutveckling, kontroll, dokumentation, digital, arbetssätt, lärarutbildning

En grupp blivande förskollärare fick som VFU-uppgift att göra en kritisk granskning av lärprogrammet Clicker 5. Programmet är utvecklat för att vara ett pedagogiskt stöd för arbete med tidig läs- och skrivutveckling, emergent literacy. Studenterna fick utgå från två öppna frågor om vad som fungerade bra respektive mindre bra. Erfarenheterna redovisades skriftligt och diskuterades även vid ett seminarium under VFU-kursen. Det mest slående i denna utvärdering är de många positiva erfarenheterna men också att studenterna kunnat ge en fyllig bild av hur programmet fungerar med förskolebarn.

 

Innehåll och funktioner var en majoritet av studenterna positiva till. En grupp studenter var mycket positiva till programmet medan en annan grupp var mer negativa. Dock kunde nästan alla studenter, oavsett egen uppfattning, rapportera ett stort intresse och engagemang från barnens sida. Speciellt uppskattades bilderna och möjligheten att använda ljud ihop med bilder och bokstäver. För de yngre barnen framhölls speciellt värdet av att träna motoriken med hjälp av tangentbordet och musen. Programmet upplevdes också som ett stöd för att prata med barnen om bokstäver, ord och begrepp, dvs. det fungerade som det stöd för emergent literacy som det är tänkt att vara. Mest positivt med själva programmet verkade vara att det finns många möjligheter. Mest kritik fick programmet för brister i ljudeffekterna. Oftast fungerade ljudet bra men i de fall uttalet hos datorrösten inte lät rätt på svenska upplevdes det förvirrande för många barn. Dessutom ansåg de flesta studenter att programmet var omständligt och de hade svårt att hitta de olika övningarna. Det krävdes en läskunnig person för att navigera i programmet. En återkommande stark kritik var också att programmet inte alltid signalerar rätt och fel, vilket för många var en frustrerande upplevelse.

 

Lärarrollen var ett centralt tema hos alla studenter. De positiva kommentarerna gällde möjligheten att skapa en god relation till barnet genom dialoger och att få en gemensam upplevelse medan de negativa kommentarerna gällde att man som lärare lätt tar över för mycket eller har svårt att hitta lämplig nivå. Idealet i förskolan är att jobba i grupper och det kan göra att man föredrar det och ser det som ett problem om datorprogrammet är så krångligt att man måste ha ett barn i taget för att kunna förklara och visa så de förstår. Många studenter upplevde det dock som positivt att kunna sitta med ett barn en kort stund och därmed få syn på enskilda barns behov.

 

Som vanligt när man prövar något nytt är en del lärare mer engagerade och har mer tålamod än andra. Att utveckla nytt tar tid och denna skillnad i attityd kan kanske spegla en allmän inställning till utvecklingsarbete mer än attityden till just detta program. Därför är det troligen betydelsefullt att ge lärare tillfälle att pröva digitala aktiviteter under handledning och under en längre tid få hjälp att utveckla övningar som känns meningsfulla. I annat fall är det risk att det dröjer mycket länge innan datorer och lärprogram används av andra lärare än de som redan är positiva och självmant motiverade att pröva nytt.

 

Läs hela rapporten.

 

Anne-Mari Folkesson
Linnéuniversitetet

I fredags var jag på Åbyskolan i Lagan och träffade politiker och tjänstemän ansvariga för utbildning i Kronobergs län. Jag var inbjuden att ge min syn på Skola 2011 och vilken plats digitaliseringen och förändrade medievanor har i dagens skolutveckling. Med jämna mellanrum träffas politiker och tjänstemän under ledning av Linda Vingren på Södra Smålands Regionförbund, för att diskuterar aktuella frågor. Även dagens andra föredragshållare, Per Klasson, IT-chef på gymnasieskolorna i Växjö kommun, tog upp den digitala teknikens utveckling i skolan, bl.a. vilka kravspecifikationer som kan ställas på lärplattformar som nu köps in och installeras i kommunerna. Vi gjorde också ett studiebesök på en slöjdlektion och tittade på hur eleverna använde datorer, internet och olika programvaror för att hitta inspiration, få tydliga instruktioner och dela erfarenheter i syfte att få fördjupade kunskaper. Ljungby kommun är mitt uppe i ett utvecklingsprojekt där ett antal sjundeklasser och några gymnasieklasser har egna datorer.

Det är intressant att träffa politiker och diskutera skolpolitik. Jag tog upp frågan om hur den nationella satsningen på skolutveckling prioriteras och vad som händer lokalt i kommunerna. En mängd skolreformer implementeras under detta år. På Utbildningsdepartementet och Skolverket sker nu ett intensivt arbete med dessa frågor. I styrdokument finns uttalade mål som direkt pekar på vikten av att integrera digital teknik i skolans undervisning. Tyvärr finns, i de aktiviteter och rekommendationer från Skolverket, väldigt lite om hur skolorna ska arbeta med den ökade digitala teknikanvändningen. I Skolverkets publikation Skola i förändring finns inte något nämnt om detta.  Inom regeringen finns delvis motstridiga ståndpunkter. IT- och infrastrukturminister Anna-Karin Hatt har i sitt arbete med Digtal agenda för Sverige verkligen lyft upp den digitala tekniken som en viktig del i skolans arbete. Däremot finns från Jan Björklund ganska lite om dessa frågor och knappast några visionära tankar alls. Ser vi på utvecklingen i många kommuner sker väldigt mycket just när det gäller investeringar i ny teknik och kompetensutveckling för lärare. I den karta som Alma Taawo, Skolverket och Mattias Davidsson, gymnasielärare i Helsingborg och snart också vikarierande lektor på Linnéuniversitetet, byggt upp och som publiceras på Datorn i Utbildningen visas att i över 150 kommuner i landet tar man nu initiativ och inför en dator till varje elev och lärare. I fler kommuner är liknande satsningar på gång.

I den efterföljande diskussionen var man från politiskt håll inte riktigt beredd att skriva under på denna beskrivning. Det finns en åtskillnad mellan kommunala och statliga satsningar och det är kommunerna som är ansvariga för skolans drift och investeringar. Det är helt rätt att dessa investeringar görs. Skolan måste följa samhällsutvecklingen. Men det är inte statens ansvar. Staten anger ramarna för skolans hela verksamhet och där är teknikutvecklingen bara en liten del. Man var överens om att det stora språnget som nu skolan måste göra är att öka lärarnas kompetens. De är utan tvekan den viktigaste resursen för att den starka digitaliseringen ska ge skolan större möjligheter till ökad måluppfyllelse.

Det är viktigt att diskussionen fortsätter. Just den kompetenshöjning som nu många kommuner efterfrågar blir ett viktigt ansvar för landets lärosäten och speciellt för lärarutbildningarna. Kommunala och privata skolhuvudmän kommer att ha svårt att acceptera att nyutexaminerade lärare och lärarstudenter kommer ut med lite kunskap om hur dessa frågor bearbetas och vidareutvecklas i klassrummet. Man ställer också krav på relevant kompetensutveckling för verksamma lärare. För att detta ska ske måste Högskoleverket och Skolverket få tydligare instruktioner på att detta också är prioriterade områden.

Nedan finns länk till de bilder jag använde under fredagens föredrag.


Läs även andra bloggares åsikter om Skola2011, styrdokument, digitalisering, medieanvändning, ung kommunikation, skolutveckling, måluppfyllelse

Glöm inte att anmäla dig till vår slutkonferens den 15 - 16 juni i Växjö!

Projektet Ung Kommunikation går mot avslutning. Slutkonferensen Då. Nu. Och sen då? genomförs i Växjö den 15 - 16 juni och konferenssiten är uppe med spännande program. Välkomna med anmälan!

Slutrapport till vår huvudfinansiär KK-stiftelsen ska lämnas senast den 31 mars, men en del konkreta projektaktiviteter kommer att pågå till sommaren. Aktiviteter initierade av projektet kommer förhoppningsvis att pågå ännu längre. De frågor Ung Kommunikation arbetat med integreras i fortsatt utbildnings- och utvecklingsverksamhet på olika sätt: via de olika institutioner som är ansvariga för olika ämnen och kunskapsområden i lärarutbildning, speciallärarutbildning och rektorsutbildning; vårt regionala utvecklingscentrum, RUC; skolor i regionen; samarbetspartners exempelvis AV-Media, Reaktor Sydost och Nätverket SIP.

Vi kommer under våren här på bloggen att fortsätta förmedla påbörjade och pågående aktiviteter lika väl som vi gör tillbakablickar på vad som hänt. Fem år går fort och stora förändringar har skett både vad gäller teknikutveckling och medievanor. Ett slående exempel på detta visar händelserna i Egypten. De nya medierna Facebook och Twitter (som knappast fanns för fem år sedan) varken avgjorde eller låg till grund för det som hände, men de flesta bedömare är överens om att dessa medier ändå spelade stor roll för händelseutvecklingen.

Vi ser också förändringar i skolverksamhet. På några få år har teknikinvesteringar i kommuner och hos andra skolhuvudmän ökat rejält. Den nedgång och passivitet som var så tydlig efter börsfallet 2000-2001 och påföljande år har vänt. Datorer, läs- och surfplattor, interaktiva skrivtavlor blir allt vanligare i skolans verksamhet. I nationella styrdokument börjar krav återfinnas på ett kunskapsinnehåll som knyter an till denna utveckling. Fortfarande väntar vi dock på en samlad vision för skola och undervisning på detta område.

Projektets arbetsmetoder har skiftat. En central del från första början har varit arbete i temagrupper. Det var ett försök att skapa möten mellan olika aktörer involverade i projektet: universitetslärare, lärare i skolverksamhet, forskare, IT-pedagoger, studenter, elever och externa aktörer. Under en tid var det möjligt att följa temagruppernas verksamhet i de bloggar som grupperna ansvarade för. Även sammanfattande slutrapporter genomfördes. Vi ser nu att den grund som lades från början i några temagrupper också har fått en fördjupad fortsättning. Till detta återkommer jag. I flera av temagrupperna har verksamheten inte gått vidare i gruppen utan funnit andra former i och utanför projektet. Simon Winter gjorde under förra året en genomgång av temagruppernas verksamhet och i ett antal blogginlägg belystes några olika grupper. I en sammanfattande rapport gör Simon intressanta reflektioner över temagrupperna och dess betydelse för projektet, men kanske framförallt i perspektiv av skolans verksamhetsutveckling.

I augusti förra året publicerade tidskriften Wired en artikel med den något provokativa titeln The Web is Dead. Long Live the Internet, som formulerade den förändring av Internet som nu sker. Författarna Chris Anderson och Michael Wolff gjorde i två parallella artiklar en mycket intressant beskrivning av detta och diskussionen har sedan dess fortsatt. Nu senast i söndagens program av Godmorgon världen.

Vad vi ser är en förändring av det öppna, i princip oöverblickbara, hav av information som webben består av, till ett snyggare paketerat applikationsbaserat system som vi hittar i olika "App"-affärer som iTunes AppStore eller Androids Market.

Den snyggare och enklare paketeringen gör det hela smidigare för oss. Vi hittar specialkonstruerade små program som vi kan ladda ned till smartphonen eller läsplattan och uträtta det vi vill utan att behöva söka på webben. Det kan röra sig om Facebook, bloggar eller lokalbaserad information kopplad till Google Maps, som talar om vad butiker i området har att erbjuda. Fortfarande finns mängder med gratis programvara, men det har också blivit enklare att ta betalt. Det sköts enkelt via kreditkort eller telefonräkning. Inga större kostnader, allt i från några kronor till under 100-lappen. Tillräckligt billigt för att det ska bli tillräckligt attraktivt att handla.

Men vad får det för konsekvenser om alltmer av informationen på Internet blir i form av små appar som kostar pengar? Vad händer med den fria informationen, som var och fortfarande är en av hörnstenarna i konstruktionen med Internet? Starka ekonomiska intressen finns bland stora multinationella företag. I och med Wikileaks finns inte bara ekonomiska incitament för högre grad av kontroll utan också politiska.

Frågan om friheten på Internet är inte bara en fråga för teknikintresserade futurister. Den är i allra högsta grad en medborgarfråga att förstås och att diskuteras. Redan nu är förutsättningarna för det Internet vi vant oss vid de senaste 10 åren, på väg att ändras.

Och naturligtvis måste skolan också ta sitt ansvar, något annat vore alldeles fel. Vi utbildar medborgare för morgondagens samhälle och måste beskriva både dagens och gårdagens förändringar för att kunna skapa förståelse för framtiden.

Men det är också så att den teknikutveckling som sker i form av "appar" kan gynna skolornas sätt att använda ny teknik. Precis som vi får skräddarsydda små applikationer för våra shoppingbestyr eller sociala kontakter, kan vi konstruera små appar som kan både visualisera och ge oss möjlihet att bearbeta olika kunskapsområden: geometri i matematiken; grammatiska strukturer i språkundervisning; hälsosammare liv i hemkunskap eller idrott. Det här måste på ett radikalt sätt förändra den IT-struktur som tyvärr fortfarande är förhärskande i många kommuner och som riskerar att knäcka en i grunden positiv verksamhetsutveckling.


Läs även andra bloggares åsikter om appar, webben, internet, frihet, medborgare, undervisning, verksamhetsutveckling

AV-Media Kronoberg tar nu initiativ till att stimulera intresset för fysik, teknik och matematik. De har slutit ett avtal med företaget Algoryx som ger alla grundskole- och gymnasieelever i Kronobergs län möjlighet att ladda ned programmet Algodoo. Det är en länslicens som också innebär rätt att ladda hem programmet till elevers och lärares hemdatorer.

Algodoo är ett kombinerat rit- och simuleringsprogram. Du kan konstruera olika typer av föremål, bilar, fjädrar, behållare, prismor, ge dessa olika egenskaper och sedan sätta dem i rörelse på olika sätt för att se vad som händer. Det är ganska enkelt att komma igång med programmet och snabbt skapas utrymme för frågor och diskussion. Se den inspirerande filmen på YouTube. Som lärare kräver det dock förberedelse och bearbetning. Tina Sundberg, IT-pedagog på AV-Media kommer tillsammans med lärare på Linnéuniversitetet att inbjuda till visningar, workshops och inspirationsseminarier som utvecklar användningen. Katrin Lindwall, knuten till forskargruppen Celekt på Linnéuniversitetet, är en av lärarna som kommer att vara med:

Algodoo är exempelvis ett komplement till dagens fysiklektioner. Fysik är faktiskt ett jätteroligt ämne, men det är inte många av dagens elever som tycker det. Programmet kan aldrig ersätta fysisk hands-on, däremot kan det väcka intresset och fördjupa ämneskunskaperna.

Gymnasieskolan i Umeå är också föregångare på detta område. De har under några år byggt en organisation och ett system där var och en har sin egen dator, se blogginlägg. Utbyggnaden fortsätter nu med grundskolorna också. I varje dator som används av lärare och elever ska också programmet Algodoo finnas.

På Ung Kommunikations slutkonferens, Då. Nu. Och sen då? som genomförs den 15-16 juni kommer ett seminarium just att handla om hur datorer till alla lärare och elever kan utnyttjas på bästa sätt, där Umeå kommer att finnas med. I den diskussionen finns alldeles säkert också en diskussion om hur intresse för matematik, naturvetenskap, teknik, matematik och IT kan utvecklas. Något som faktiskt också finns att bearbeta för Skolverket i instruktioner från Utbildningsdepartementet.


Läs även andra bloggares åsikter om fysik, roligt, algodoo, stimulans, naturvetenskap, matematik, teknik, IT

Jag har vid olika tillfällen belyst andra länders sätt att hantera IKT i undervisning och lärande. Senast efter vårt besök i Sydostasien. Vid den genomgången berörde jag också resultaten från Pisa. Finland är det land i Västeuropa som lyckats bäst i de senaste undersökningarna. Även där har man börjat undersöka vilka konsekvenser IKT har för samhällsutveckling och då specifikt också hur skolverksamheten påverkas.

En slutrapport gjord av Styrgruppen för projektet informations- och kommunikationsteknologi i skolans vardag beskrivs utmaningarna skolan står inför. Bl.a. skriver man med hänvisning till de informationstekniska förändringarna i samhället:

Förändringen ger skolorna utmaningar när det gäller att hantera information. Undervisningen i skolorna är fortfarande alltför inriktad på innehåll, på faktakunskap som är uppsplittrad i olika kunskapsgrenar. I undervisningen har man inte gett tillräckligt med utrymme för lösning av autentiska problem, för tvärvetenskaplig behandling, för färdigheterna och för arbetsprocesserna.

Slutsatserna i rapporten grundar sig på 20 pilotskolors erfarenheter och på nya forskningsresultat, speciellt de som kom fram i forskningsprojektet Undervisningsteknologi i skolans vardag där 13 forskningsenheter samarbetade med skolor och företag i syfte att skapa en jämlik användning av informations- och kommunikationsteknologi på skolorna i Finland.

Det är intressant att ta del av de centrala områden som lyfts fram och som föreslås blida underlag för en nationell förändring av utbildningen:

 

De nya lär- och studiemiljöerna ska möjliggöra förståelseinriktat och kollaborativt lärande. Samtidigt utvecklas studieförmågan och andra färdigheter som behövs under 2000-talet Framgång kräver fokusering på följande frågor:

1. Nationella mål och en systemförändring
2. Kunnande som eleverna behöver I framtiden
3. Pedagogiska modeller och metoder
4. E-läromedel och applikationer för lärande
5. Infrastruktur och stödtjänster
6. Lärarrollen, lärarutbildningen och den pedagogiska kompetensen
7. Skolans verksamhetskultur och ledarskapet
8. Samarbete med företag och nätverkande

Det är strategiska områden som ser till helheten, precis på samma sätt som vi ser i andra länder. Ännu är dessa rekommendationer inte politiskt beslutade. Det ska bli mycket intressant att följa utvecklingen i Finland.


Läs även andra bloggares åsikter om Finland, IKT, strategi, undervisning, lärande, förändring