Specialpedagogik och teknik i fokus
Under rubriken "Elever med läshandikapp diskrimineras i grundskolan" i DN den 8/1 skriver Helena Bross och Ulla Föhrer om behovet av att använda de tekniska hjälpmedel som finns för att ge alla elever en fullvärdig utbildning:
"Eftersom många inte får de rätta förutsättningarna för inlärning, tvingas de sitta av sin skoltid under psykiskt lidande. Det här är inte bara en katastrof för den enskilda eleven utan också ett samhällsekonomiskt slöseri. I en modern skola borde assisterande teknik vara en självklarhet. Att inte använda sådana hjälpmedel är diskriminering och ytterst en demokratifråga."
Artikelförfattarna ger flera exempel på vad som kan göras, exempelvis att tidigt börja med att lära sig läsa genom att skriva på dator, att använda talsyntes, att använda ljudfiler i stället för skriven text.
I höstas besökte jag Umeå kommun och fick en presentation av deras satsning på att varje elev har en egen dator. Vad som just var slående var hur elever med läs- och skrivsvårigheter fick tillgång till assisterande teknik utan att bli utpekade. Men tekniken visade sig positiv även för andra elever . Så frågan som Helena Bross och Ulla Föhrer ställer är i högsta grad relevant. Varför används inte den moderna teknik som ändå finns?
Ett svar kanske ges i gårdagens DN där läraren Åsa Scherrer efterfrågar kompetensutveckling. Tekniken finns, men vare sig support eller utbildning för användning prioriteras från ansvariga skolmyndigheter. Hon har alldeles rätt. Just nu genomförs en mängd utbildningsreformer på skolans område, allt från kursplane- och betygsförändringar till förändring av lärarutbildning. Skolverket beskriver förändringsarbetet i skriften Skola i förändring. Tyvärr finns där ingenting om den nya teknikens möjligheter. Inte heller i kraven på nya lärare i den nya lärarutbildningen finns specificerade krav på nödvändiga kunskaper och färdigheter. Så frågan kvarstår, hur ska lärare på ett fullgott sätt kunna utföra sina uppgifter, oavsett elevgrupper, om inte tid och förutsättningar ges för relevant kompetensutveckling, där de tekniska möjligheterna sätts in i rätt sammanhang? Och varför är politiker och skolmyndigheter så passiva i denna fråga?
Läs även andra bloggares åsikter om specialpedagogik, teknik, demokrati, lärarkompetens, läs-och skrivsvårigheter, dyslexi
"Eftersom många inte får de rätta förutsättningarna för inlärning, tvingas de sitta av sin skoltid under psykiskt lidande. Det här är inte bara en katastrof för den enskilda eleven utan också ett samhällsekonomiskt slöseri. I en modern skola borde assisterande teknik vara en självklarhet. Att inte använda sådana hjälpmedel är diskriminering och ytterst en demokratifråga."
Artikelförfattarna ger flera exempel på vad som kan göras, exempelvis att tidigt börja med att lära sig läsa genom att skriva på dator, att använda talsyntes, att använda ljudfiler i stället för skriven text.
I höstas besökte jag Umeå kommun och fick en presentation av deras satsning på att varje elev har en egen dator. Vad som just var slående var hur elever med läs- och skrivsvårigheter fick tillgång till assisterande teknik utan att bli utpekade. Men tekniken visade sig positiv även för andra elever . Så frågan som Helena Bross och Ulla Föhrer ställer är i högsta grad relevant. Varför används inte den moderna teknik som ändå finns?
Ett svar kanske ges i gårdagens DN där läraren Åsa Scherrer efterfrågar kompetensutveckling. Tekniken finns, men vare sig support eller utbildning för användning prioriteras från ansvariga skolmyndigheter. Hon har alldeles rätt. Just nu genomförs en mängd utbildningsreformer på skolans område, allt från kursplane- och betygsförändringar till förändring av lärarutbildning. Skolverket beskriver förändringsarbetet i skriften Skola i förändring. Tyvärr finns där ingenting om den nya teknikens möjligheter. Inte heller i kraven på nya lärare i den nya lärarutbildningen finns specificerade krav på nödvändiga kunskaper och färdigheter. Så frågan kvarstår, hur ska lärare på ett fullgott sätt kunna utföra sina uppgifter, oavsett elevgrupper, om inte tid och förutsättningar ges för relevant kompetensutveckling, där de tekniska möjligheterna sätts in i rätt sammanhang? Och varför är politiker och skolmyndigheter så passiva i denna fråga?
Läs även andra bloggares åsikter om specialpedagogik, teknik, demokrati, lärarkompetens, läs-och skrivsvårigheter, dyslexi
Kommentarer
Postat av: Smsa Låna
Intressant sida du har! Jag har kollat igenom några av dina andra blogginlägg och jag gillar vad jag ser :D.
Trackback