Umeå kommun och gymnasieskolans satsning på 1:1

Med beundransvärt mod ställer sig 4 stycken elever upp och berättar om sina svårigheter i läsning och skrivning. De går på gymnasieskolan i Umeå. Under grundskoletiden ignorerades deras problem, oftast med motiveringen att de saknade diagnos. Kom diagnosen, så var den alldeles för sent ställd och gjorde ingen nytta. De behövde ofta hjälp med att få texter upplästa för att förstå och det gjordes efter skoltid med föräldrarnas stöd. Arbetet i skolan gick oftast till spillo eftersom de inte kunde tolka texterna. Nu får alla elever på gymnasieskolan en egen dator där talsyntes och andra alternativa (stödjande) verktyg finns installerade från början för alla elever. Det innebär att de deltar i undervisningen på samma villkor som andra elever. De beskriver sin lättnad och glädje, dels i skolarbetet (de hinner med att göra uppgifterna i skolan och det blir mer kvalitet i det de gör), dels får de mer tid över att vara med kompisarna.

 

Detta berättar ungdomarna på ett seminarium i Umeå som handlar om kommunens satsningar på att öka kvaliteten i undervisningen genom att varje elev och lärare har sin egen bärbara dator. För dessa ungdomar blev det en väldigt tydlig skillnad. Från att tidigare blivit utpekade som elev med särskilda behov och särskild utrustning, är de nu en av många elever som använder de verktyg som finns på datorn. Men också andra elever, som kanske inte har så stora svårigheter, kan använda dessa program. Man behöver inte ha läs- och skrivsvårigheter för att kanske lära sig bättre genom att höra texten i stället för att läsa den.

 

Just detta att elever har olika sätt att lära och att det nu faktiskt finns möjligheter att variera undervisningen på ett helt annat sätt än tidigare, är en av de stora vinsterna. Men det finns flera vinster. Eleverna är mer motiverade. De får större möjligheter att använda utrustning som de är vana vid hemifrån utan att behöva flytta till speciella salar. Det finns större möjligheter att verkligen bearbeta de frågor som barn och ungdomar oundvikligen ställs inför idag som gäller informationshantering, källkritik och etiska frågeställningar. Ökad variation och högre motivation ger förutsättningar för bättre resultat.

 

Men detta sker inte automatiskt utan ett omfattande arbete krävs. Insatser krävs av personal som med kompetensutveckling och klassrumspraktik förändrar arbetssätt, traditioner och synsätt. Det krävs insatser i form av infrastruktur, logistik och support. Det handlar om stöd från politiker som anger visionerna, stöd från förvaltningsledet som omformar visioner till möjlig praktik, stöd från it-enheten som skapar tekniska plattformar och inte minst stöd från rektorer som skapar förutsättningar för lärare till genomförande.

 

Det är en process som tar tid. Processen startade för fyra år sedan med några pilotskolor. Idag är det fullt utbyggt på samtliga gymnasieskolor. Fortfarande behöver lärare mycket kompetensutveckling och stöd. Den centrala utvecklingsgruppen behövs för innovation och fördjupning. IT-pedagoger behövs på varje skola för konkret stöd, men framförallt finns den bärande idén om att det inte är datorn i sig som är huvudsaken utan hur den integreras i i verksamheten och de möjligheter som skapas för lärare och elever. Möjligheter som knappast kan realiseras utan teknik. En spännande resa som manar till efterföljd.

 

Och faktiskt, egentligen räcker de argument som de fyra eleverna anförde. Hur klarar vi annars uppdraget om varje elevs lika möjlighet?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback