Ung Kommunikations blogg

Ledigheten kring valborg och Kristi Himmelsfärd är i år koncentrerad till samma helg. Så det är bara att hoppas att den vackra vårsolen håller sig över veckoslutet.

En kort arbetsvecka med föreläsning i Kalmar i måndags, arbetsmöte på BTH igår och Växjöarbete idag.

Drygt 30 personer hade mött upp på AV-Media i Kalmar i måndags. Roligt därför att det var en väldigt blandad publik, lärare från grundskolan, gymnasieskolan, folkhögskola, bibliotekarier, skolledare och mediepedagoger. Ida Qvarnström från Reaktor och jag föreläste och diskuterade vilken betydelse ett vidgat textbegrepp har för skolans arbete. Det är intressant att följa hur medvetenheten och intresset för dessa frågor ökar, bara om man jämför hur det var för tre år sedan när vi inledde arbetet med detta projekt. Det handlar mer om hur snarare än varför. Det finns fortfarande vissa tekniska begränsningar i form av tillgång till teknik. Men det verkar som fler och fler skolor inser betydelsen av att förse klassrummen med fasta projektorer, i en hel del fall också interaktiva skrivtavlor. Eftersom alla skolor i princip har internetanslutning så tillförs till klassrummet nya möjligheter till visualisering och interaktion, där naturligtvis innehållet på nätet har stor betydelse. Utrustningen ger också lärare möjligheter till kollektiva samtal om innehåll dels i form av källkritik och informationssökning, dels kring visualisering och dramaturgi. Och kanske det allra viktigaste, diskussioner kring elevernas egna produktioner. Fortfarande återstår en hel del vad gäller tillgång till datorer och videokameror.

Det framkom mycket tydligt i diskussionen att den svåraste stötestenen kanske trots allt inte är tekniken utan alla de nya kompetenser som krävs för att fullt ut kunna arbeta med det vidgade textbegreppet. Här är det väldigt viktigt att knyta an till den pedagogiska kompetens som lärare med mångårig erfarenhet har. Kompetensen måste kanske ses i ett nytt ljus och med andra perspektiv, men likafullt är den central.

Svensklärarföreningens tidning Svenskläraren har nu kommit ut med ett nytt nummer om digital kompetens. Här finns mycket intressant att hämta. Bl.a. diskuteras just frågan om alla lärare måste ha digital kompetens.

Projektet Ung Kommunikation grundar sig på ett samarbete mellan Växjö universitet, Högskolan i Kalmar och Blekinge Tekniska Högskola. Nu har Växjö universitet och Högskolan i Kamar beslutat att intensifiera samarbetet och den 1 januari 2010 gå samman till ett nytt universitet. På ledningsmötet den 14 mars diskuterade vi hur samarbetet inom projektet kommer att se ut i fortsättningen. Ledningsgruppen beslutade då att BTH:s arbete i huvudsak kommer att fokusera på vilken digital kompetens som är relevant i yrkeslärarutbildningen och hur denna ska implementeras. Vidare kommer BTH att arbeta med kompetensutveckling när det gäller digital kompetens på gymnasieskolor i Blekinge framförallt med inriktning på lärare i verksamhetsförlagd utbildning både inom yrkeslärarutbildning och reguljär lärarutbildning.

På arbetsmötet igår diskuterade vi bl.a. hur detta arbete ska gå vidare. Rose-Marie och jag besökte också Knut Hahnskolan i Ronneby som finns med i ett utvecklingsarbete kring digital kompetens, men som under detta läsår mera arbetat internt. Nu finns möjligheter till att utvidga detta arbete till fler gymnasieskolor, förhoppningsvis både inom studieinriktade och yrkesinriktade program.

Låt oss fundera vidare på diskussionen i föregående blogginlägg. Skolan har samhällets uppdrag att ge barn och ungdomar en så stabil grund som möjligt att kunna verka som medborgare i samhället. Skolans sätt att lösa denna uppgift har lång historisk tradition och den grundläggande metoden oberoende av nivå och ålder har varit att på olika sätt presentera fakta och därefter kontrollera att innehållet memorerats och förhoppningsvis finns kvar. Det finns oftast alltid ett rätt svar och bedömningen görs hur väl man kan svara upp emot det rätta svaret. Eleverna fostras från första början till att hitta det rätta svaret.

Nätet är väldigt bra på att snabbt och effektivt få fram rätt svar. Det är ingen slump att gogla har blivit ett nytt ord. Så vad är bekymret? Skolan lägger grunden för framtagandet av det rätta svaret som sedan bekräftas med Googles hjälp!

Men någonstans stämmer inte ekvationen. Google ger så många "rätta" svar. Och Google finns överallt hela tiden. Vem måste ta ansvar för tolkningen, värderingen och till slut kunskapen? Du som enskild individ! Ett synnerligen stort ansvar. Får våra elever redskap för det ansvaret?

I Göteborgsposten har under april månad en intressant artikelserie gått som belyser den diskussion som nu finns om skolan. Jag tycker artiklarna ger upphov till rätt många funderingar, inte bara på ovanstående funderingar utan mer övergripande. Vilken skola vill vi egentligen ha?

Kampen om kunskapen

Eleverna ska lockas att vilja

Livsviktigt att ha lust att lära nytt

I torsdags var AnnBritt Enochsson i Växjö för att hålla en föreläsning om källkritik och informationskompetens, det som hon beskrivit i den utmärkta boken Internetsökningens didaktik. AnnBritt är en av få forskare som intresserat sig för barns förmåga tillkällkritik och informationskompetens och hur viktigt det är att börja tidigt. På ett informativt och tydligt sätt med hänvisning till konkreta exempel visade AnnBritt både på möjliga sätta arbeta med källkritik och informationssökning och barns uppfattningar om det arbetet. Jag är övertygad om att innehållet i hennes föreläsning passat alldeles utmärkt för lärarstudenterna.

Tyvärr var inga studenter där och få lärarutbildare. Drygt ett tjugotal personer hade slutit upp, de flesta lärare från skolverksamheten, någon bibliotekarie och en lärarutbildare. Detta trots att vi gått ut med erbjudande till VFU-lärare i skolverksamheten, samtliga lärarutbildare inriktade mot grundskolan och till studenter i aktuella kurser.

Detta är en av flera föreläsningar vi ordnat tillsammans med AV-Media där vi försökt belysa frågan om källkritik och informationssökning. När vi diskuterar viktiga digitala kompetenser i lärarutbildning och skola är just källkritisk granskning och informationskompetens några av de områden som lyfts fram. Andra har också diskuterat vikten av detta. Stefan Pålsson skriver i sin Omvärldsblogg på Myndigheten för skolutveckling den 26 februari om vad som krävs för att lärare och elever ska bli informationskompetenta. I bloggen IT och lärande från den 18 januari på KK-stiftelsen (som också skrivs av Stefan Pålsson), Hur digitala är de digitala infödingarna redovisas en engelsk undersökning som inger vissa farhågor:

"...ungdomarna duktiga på att använda datorer och de är ofta ute på webben, men de saknar den informationskompetens och de sökfärdigheter som krävs för att verkligen kunna dra nytta av dagens överflöd av information"

Är vi i den situationen att både lärare och elever brister i informationskompetens? Är det så att många lärare inte tar frågan på allvar utan räknar med att eleverna på sikt själva ska lära sig detta, att dessa kompetenser naturligt växer fram? Litar man på att bibliotekarierna tar hand om frågan? Eller missbedömer jag lärarnas arbete? Det finns redan ett medvetet arbete med dessa frågor både i lärarutbildning och skola?

Igår hade vi uppföljningsmöte med Apel i vårt utvärderingsarbete. Det var en mycket värdefull diskussion. Apel är inriktade på att undersöka möjligheterna att göra projekt så långsiktigt hållbara som möjligt. Bland annat har Lennart Svensson, vetenskapligt ansvarig för Apel, nyligen givit ut en bok, Hållbart arbetsliv, tillsammans med tre medförfattare, Gunnar Aronsson, Hanne Randle och Jörgen Eklund.

Apel har uppdrag från KK-stiftelsen att följa vilka möjligheter vi, som långsiktigt projekt, har att implementera vårt utvecklingsarbete i den reguljära verksamheten. Vi diskuterade specifikt vilka hållbarhetskriterier som finns och hur detta kan appliceras på vårt arbete. En av utgångspunkterna är den enkät som genomfördes strax efter jul och som jag beskrivit i ett blogginlägg från den 7:e februari.

I senaste numret av DiU-Datorn i Utbildningen beskriver Maria Estling-Vannestål sitt arbete med att utveckla engelskundervisningen med hjälp av de fantastiska möjligheter som nätet ger. Det hela startade med arbetet i temagruppen IKT i engelskundervisningen tillsammans med bl.a. Ibolya Maricic. Under detta år fördjupar Maria och Ibolya arbetet genom att dels förbereda en forskningansökan och dels skapa en språklänkportal där alla de nätresurser som nu delvis finns samlade på Ung Kommunikations webb, organiseras i en riktig portal med interaktionsmöjligheter, www.spraklankportalen.se. Den är fortfarande under uppbyggnad men vi hoppas att inom kort kunna lansera denna portal i stor skala.

Det finns ett stort intresse för de frågor vi bedriver i projektet även utanför skola och akademi. Igår presenterade jag projektet på ett frukostmöte för Rotary i Växjö. En av idéerna bakom Rotary är att olika yrkesgrupper ska vara representerade i föreningen (kanske ingen nyhet, men nytt för mig i alla fall). Det innebar att på mötet fanns ganska få från utbildningssektorn, men många från näringsliv och andra offentliga organisationer. Det finns helt klart både ett familjemässigt (jag ser ju på mina barn hemma ....o s v) och ett profesionellt (vi har nya medarbetare som nu kräver olika typer av möjligheter til snabb kommunikation... o s v) intresse för frågor om nätkommunikation och ungdomars kulturer. Och det märks att kunskap efterfrågas.

Därför är det extra väkomnande att nu KK-stiftelsen går in i en forskningsansats där man strävar efter att fördjupa kunskapen om vad som nu faktiskt händer i samhället runt unga och ungas nätkulturer. 15 miljoner satsar KK-stiftelsen redan under 2008. Man uppmanar forskare/forskargrupper att tillsammans med företag, myndigheter, organisationer och offentlig sektor att utveckla kunskapen om det lärande, tänkande och agerande som uttrycks i barn och ungdomars IT-vanor och onlinebeteende. Satsningen beräknas i en första del ta ca 2-4 år, men eftersom området är intressant kan den komma att följas av nya satsningar. För projektets del är detta alldeles utmärkt. Vi får förhoppningsvis forskare som kan knyta frågor om unga nätkulturer och ung kommunikation till lärande, både i formella och informella miljöer.

Idag har Högskoleverkets utvärdering av lärarutbildningen publicerats. Utvärderingen är dels en uppföljning av den föregående utvärdering som genomfördes 2004, men också en utvärdering av vissa specifika områden som det allmänna utbildningsområdet, verksamhetsförlagd utbildning och ämnena svenska och matematik. Rapporten konstaterar att flera positiva åtgärder är vidtagna som t.ex kravnivån i allmänt utbildningsområde, bättre organisation av examensarbeten och verksamhetsförlagd utbildning.

Samtidigt konstaterar rapporten att det är för många lärosäten som uppvisar allvarliga brister. 10 lärosäten har fått så allvarliga påpekanden att examensrätten ifrågasätts. Detta till stor del beroende på få disputerade lärare, svag ämnesdidaktisk koppling i framförallt matematik och kvarstående brister inom allmänt utbildningsområde.

Växjö universitet och Högskolan i Kalmar får klart godkänt betyg, på vissa områden också beröm. Vid Högskolan i Kalmar lyfter man fram det webbaserade examinationsstöd som används vid examensarbeten. Vid Växjö universitet lyfts bl.a. fram den ämnesdidaktiska kopplingen. I båda fallen tas också projektet Ung Kommunikation upp, vilket är mycket glädjande.

Här finns alltså en bra bas att bygga vidare på. Än mer viktigt blir att ytterligare stärka arbetet med digitala medier och ung kommunikation. Det finns nu en potential för att på ett strukturerat och medvetet sätt implementera de erfarenheter vi gjort under de två år projektet pågått.

Ytterligare en ny temagrupp är bildad i Kalmar, Barns tidiga språk- och matematikutveckling. Det är faktiskt den enda grupp som tydligt är inriktad på barn i förskoleålder. Det är en förskola i Emmaboda komun som tagit detta initiativ. Så här beskriver gruppen sitt arbete:

Vår tanke är att barnen ska vara aktörer och använda kamera, bildprogram och även skriva efter sin förmåga med inspiration från Trageton. Tanken är också att försöka koppla matematik och olika begrepp till vårt arbete.

Samarbetet med lärarutbildningen är viktig, framförallt för att koppla dessa frågor i ett forskningsperspektiv. Därför kommer Maria Magnusson, adjunkt i pedagogik vid Högskolan i Kalmar och doktorand vid Göteborgs universitet att följa arbetet. Hennes forskningsområde är just barns tidiga skriftspråksinlärning.

Två tidigare grupper har snuddat vid dessa frågor, Att skriva sig till läsning med dator och Det vidgade textbegreppet, men de utvecklade inte frågorna specifikt mot de yngsta barnen. Däremot finns säkert möjlighet till erfarenhetsutbyte och samarbete mellan temagrupperna.

Ett samarbete som börjar spira är det mellan våra två filmgrupper, Rörlig bild och Film och medier i lokal skolutveckling. I fredags träffades grupperna på Teleborg centrum i Växjö. Gruppernas arbete kompletterar varandra. Rörlig bild sysslar med kvalitet, bedömning, analys och lärande utifrån ett mediehorisontellt perspektiv och Film och medier arbetar tillsammans med Kungsmadskolan, för att utveckla användning av film i ett ämnesperspektiv.

Vi kunde konstatera att det finns ett enormt behov av diskussion och kunskapsutveckling kring dessa frågor. En antydan om vilka frågeställningar som är aktuella syns på respektive blogg. En stor fråga gäller hur hela detta kunskapsområde ska nå lärarstudenterna. Det gemensamma arbetet som nu inletts är ett bra första steg.

Igår hade jag ett seminarium tillsammans med Ida Qvarnström från Reaktor Sydost på UR i Stockholm. Ett femtiotal personer hade mött upp, där de flesta var lärare för senare år och gymnasiet, några från grundskolans tidiga år och några externa aktörer bl.a. från Medierådet, Film i Stockholm och Skolverket.

Frånsett att seminariet för min del slutade i näsblod!! så blev det ett intressant utbyte av idéer om vad det nya medielandskapet har för betydelse i ett skolperspektiv. Bra att genomföra seminariet med Ida som kunde komplettera med tankar och idéer från ett annat perspektiv än skolans. (Och dessutom ta den sist delen medan jag försökte hejda blodflödet.)

I vårt seminarium försökte vi från våra olika utgångspunkter belysa frågan om vad det betyder att möta barn och ungdomar med olika kompetenser och erfarnheter av bild- och skriftspråk. Förhoppningsvis blev det en bra balans mellan det text- och bokinriktade klassrumsperspektivet och det kanske mer bild- och skärminfluerade perspektivet som är vanligare i olika ungdomskulturer.

Jag kunde här också knyta an till ny aktuell forskning som indikerar ett avstånd mellan dessa två världar. Det framstår alltmer tydligt att en fördjupning av denna diskussion är nödvändig.

Att frågan är viktig att diskutera fick jag klart för mig när jag i tisdags var på en föreläsning av Ingvar Lundberg, professor i psykologi, med lång erfarenhet av läsinlärning. Det var en mycket intressant och belysande föreläsning om läsande och skrivande med exempel från den egna forskningen och aktuell hjärnforskning. Han ställer sig dock mycket tveksam till det vidgade textbegreppet och ville snarare tolka det som ett urvattnat textbegrepp som egentligen hade väldigt lite med läs- och skrivinlärning att göra. Bildens betydelse är viktig men enligt Lundberg är det viktigt att inte tro att man kan ersätta textläsande med ett annat textbegrepp. Jag är lite osäker på vad han egentligen menade, men inom kort kommer han ut med en ny bok om skrivinlärning som förhoppningsvis reder ut begreppen.

Nu är det möjligt igen att skriva i bloggen. Verktyget för detta har legat nere några dagar. Det är sådant tryck på att skriva blogg att företaget Blogg.se måste uppgradera systemet och det tog lite längre tid än beräknat.

Jag skulle vilja återknyta till rapporten Skrift i rörelse som jag tog upp i mitt förra blogginlägg. Den är intressant av flera skäl. Hur ser skolan och kanske framförallt företrädare för svenskämnet på förmågan att läsa och skriva. Ja, författarna Johan Elmfeldt och Per Olof Erixon menar att den skrivna litteraturen av tradition varit den källa och det föredöme som gällt för det egna skrivandet:

"Den kulturella hierarkin har varit självklar: läsning och skrivning har varit två intimt förbundna och överordnande verksamheter, medan andra medier som film och drama trots allt levt på undantag. (s. 245)"

Det finns väldigt lite forskning (i Norge och Sverige) som kopplar samman ungdomskultur och medier i förhållande till skrivande. Man vet alltså ganska lite om detta. Däremot finns ofta uppfattningar att andra medier både tar tid från läsandet och skrivandet och har direkt negativ inverkan på förmågan att läsa och skriva.

Rapportförfattarna diskuterar inte huruvida det finns något samband mellan att läsa böcker och kunna skriva. De vill i stället peka på det faktum att skrivandet bland ungdomar idag är påverkade av en förändrad mediekultur. Det skrivna ordet och de berättelser som skrivs för hand eller elektroniskt, i skolan eller på fritiden är påverkade av innehållet i dataspel, i filmer, på nätet och i mobilen. Barn och ungdomar skriver mycket mer idag än tidigare. Samtidigt finns det också ett starkt intresse av att på olika sätt kommunicera det som finns egenarkiverat i form av bilder, filmer och musik och kanske blanda det i någon alldeles egen mix. Det finns dock ett avstånd mellan det skapande som sker på fritiden och det som sker i skolan. Skolan måste på något sätt förhålla sig till detta förändrade medielandskap.

Barn och ungdomar måste få möjlighet att utveckla olika mediespecifika kompetenser som passar i olika sammanhang, där naturligtvis det skrivna ordet är en central kompetens, men inte den enda. Därför talar författarna om vikten av förmåga till kommunikativ handling.

Frågan blir i en konkret praktik, vare sig vi ser på svenskämnet eller i andra ämnen, hur vi skapar dessa möjligheter för barn i förskoleålder, barn och ungdomar i grundskola och ungdomar i gymnasieklasser att utveckla sin förmåga till kommunikativ handling för att berika sina liv och få redskap i ett livslångt lärande? Kan lärarutbildningen vara en samlande och ledande kraft i detta utvecklingsarbete?