Projektmöte med med LIKA, KompLIT, KK och Apel
Igår var det då dags för ett uppföljande möte där vi träffade de två andra projekten, KompLIT och LIKA för att gemensamt summera vårens utvärderingar. På mötet deltog också Yngve Wallin och Christina Ehneström från K-stiftelsen och Lennart Svensson, Ann Öhman och Karin Sjöberg från Apel. Från vårt projekt deltog också Katarina Herrlin, Margareta Havung, Tom Gagner, Rose-Marie Olsson, Eva Fasth, Lars Wennerström, Marcelo Milrad.
Mötet inleddes med att vi från projekten fick göra en kort redovisning centrerat kring tre punkter: delaktighet, förankring och implementering. Med utgångspunkt i de diskussioner vi haft under våren och framför allt på senaste ledningsgruppsmötet försökte jag göra en tolkning av de tre begreppen och gjorde nedanstående visualisering.
Mötet inleddes med att vi från projekten fick göra en kort redovisning centrerat kring tre punkter: delaktighet, förankring och implementering. Med utgångspunkt i de diskussioner vi haft under våren och framför allt på senaste ledningsgruppsmötet försökte jag göra en tolkning av de tre begreppen och gjorde nedanstående visualisering.
Den grundläggande tanken är att beskriva hur vårt projekt har utvecklats utifrån den ursprungliga idén om en bred ansats, där många olika initiativ uppmuntras, till att kunna bli en spjutspets in i lärarutbildningen för att åstadkomma resultat och skapa förändring. Centrala aktörer i denna ansats är temagrupperna och de externa aktörerna som genom sin delaktighet bidrar med värdefulla erfarenheter. Från denna ansats försöker vi skapa förankring i kurser och kompetensutveckling. Vi försöker i så stor utsträckning som möjligt få med oss denna bredd i den fortsatta projektprocessen, men helt klart är att det också måste bli en fokusering av uppdraget. Implementeringen är då det tredje steget och nu när vi nu snart är halvvägs i projektet blir det allt viktigare. Vi fortsätter med temagrupper, antalet kurser i lärarutbildningen som har innehåll från projektet blir fler även om det fortfarande är en minoritet. Vi fortsätter också med olika typer av kompetensutvecklingsinsatser själva och i samarbete med andra. Men en tydligare fokusering på ansvariga nämnder och institutioner är nödvändig för att nå resultat. En utmaning för oss är naturligtvis det pågående fusionsarbetet mellan Högskolan i Kalmar och Växjö universitet. Dessutom kommer senare i höst utredningsförslaget om ny lärarutbildning där de nya direktiven om digital kompetens känns som en mycket spännande möjlighet.
Bilden ska inte tolkas så att det ena enbart följer av det andra. Vi rör oss mellan fälten och arbetar samtidigt med delaktighet, förankring och implementering, men det är viktigt att uppmärksamma att det finns en tydlig riktning. Viktigt att uppmärksamma är att dessa aktiviteter finns i ett växelspel mellan strukturerade insatser och mer långsamma lärprocesser. (Hämtat från Apels bild se tidigare blogginlägg.)
LIKA-projektet och KompLIT presenterade sina tolkningar på lite annat sätt och det finns också ganska stora skillnader i det sätt som vi arbetar. Det beror dels på skillnader i storlek mellan lärosätena, dels på strategi. KompLIT fokuserar i sitt arbete på de lärarutbildningsinstitutioner som finns vid lärarutbildningen i Skövde och försöker få ihop det med de skolprojekt som man stöder ute i kommunerna. LIKA har lagt mycket av sin energi på det inre arbetet på respektive lärarutbildning enligt en kvalitetssäkringsmodell som bl.a. prövats i ingenjörsutbildningarna. Projektarbetet har tyvärr försvårats av sammanslagningen av Lärarhögskolan med Stockholms universitet.
En gemensam svårighet som vi alla brottas med är att identifiera de beslutande organen. Här finns en "maktdelning" på lärosätena mellan resursgivare, kvalitetsansvariga och utförare som gör det svårt att identifiera beslutsfattare i nyckelpositioner. Det gör att den övergripande strategin i lärarutbildningen blir svår att greppa. Den viktiga målgruppen blir då kursansvariga på olika nivåer, men det finns då en risk för splittrade och kanske på sikt verkningslösa insatser.
Detta framkom ganska väl i den redovisning som Marcelo Milrad gjorde av temagruppen Amulets. En temagrupp som framgångsrikt arbetat med att överbrygga avståndet mellan informella och formella lärmiljöer genom att använda mobil teknik. Det har varit svårt att nå in på lärarutbildningens kurser även om både lärarstudenter och lärarutbildare deltagit. Ett större intresse har funnits hos olika skolor och organisationer.
En fråga för vårt projekt som är värd att uppmärksamma och som Yngve Wallin lyfte är vårt namn "Ung Kommunikation". Är de frågor vi nu behandlar verkligen frågor som enbart rör ungdomskultur eller "ung teknik"? Finns det en risk att vårt projekt uppfattas som en ungdomsfråga, när det snarare är en fråga om viktiga kompetenser för samhällsutveckling?
Bilden ska inte tolkas så att det ena enbart följer av det andra. Vi rör oss mellan fälten och arbetar samtidigt med delaktighet, förankring och implementering, men det är viktigt att uppmärksamma att det finns en tydlig riktning. Viktigt att uppmärksamma är att dessa aktiviteter finns i ett växelspel mellan strukturerade insatser och mer långsamma lärprocesser. (Hämtat från Apels bild se tidigare blogginlägg.)
LIKA-projektet och KompLIT presenterade sina tolkningar på lite annat sätt och det finns också ganska stora skillnader i det sätt som vi arbetar. Det beror dels på skillnader i storlek mellan lärosätena, dels på strategi. KompLIT fokuserar i sitt arbete på de lärarutbildningsinstitutioner som finns vid lärarutbildningen i Skövde och försöker få ihop det med de skolprojekt som man stöder ute i kommunerna. LIKA har lagt mycket av sin energi på det inre arbetet på respektive lärarutbildning enligt en kvalitetssäkringsmodell som bl.a. prövats i ingenjörsutbildningarna. Projektarbetet har tyvärr försvårats av sammanslagningen av Lärarhögskolan med Stockholms universitet.
En gemensam svårighet som vi alla brottas med är att identifiera de beslutande organen. Här finns en "maktdelning" på lärosätena mellan resursgivare, kvalitetsansvariga och utförare som gör det svårt att identifiera beslutsfattare i nyckelpositioner. Det gör att den övergripande strategin i lärarutbildningen blir svår att greppa. Den viktiga målgruppen blir då kursansvariga på olika nivåer, men det finns då en risk för splittrade och kanske på sikt verkningslösa insatser.
Detta framkom ganska väl i den redovisning som Marcelo Milrad gjorde av temagruppen Amulets. En temagrupp som framgångsrikt arbetat med att överbrygga avståndet mellan informella och formella lärmiljöer genom att använda mobil teknik. Det har varit svårt att nå in på lärarutbildningens kurser även om både lärarstudenter och lärarutbildare deltagit. Ett större intresse har funnits hos olika skolor och organisationer.
En fråga för vårt projekt som är värd att uppmärksamma och som Yngve Wallin lyfte är vårt namn "Ung Kommunikation". Är de frågor vi nu behandlar verkligen frågor som enbart rör ungdomskultur eller "ung teknik"? Finns det en risk att vårt projekt uppfattas som en ungdomsfråga, när det snarare är en fråga om viktiga kompetenser för samhällsutveckling?
Kommentarer
Trackback