Digitalisering, högskoleutbildning och lärares kompetens
Den nätbaserade utbildningen är i snabbt växande. De kommande åren kommer att ge vikande studentunderlag från ungdomar som kommer direkt från gymnasieskolan. Kraven från omgivande samhälle, från företag, organisationer och enskilda, på utbildningar som passar yrkesliv, yrkesväxling och förändrad arbetsmarknad, lika väl som personlig utveckling ökar och ställer våra lärosäten inför stora utmaningar. Konkurrensen är inte bara nationell. En utbildning vid Open University passar lika bra eller kanske bättre än en distanskurs vid Linnéuniversitetet.
Just på grund av ovanstående och på grund av det redan teknikinfluerade sättet att bedriva utbildning på, har kanske den nätbaserade utbildningen en större potential för pedagogisk innovation än traditionell utbildning. Det har visat sig att lärare som under några år arbetat i dessa typer av kurser också väver in olika tekniska stöd i den traditionella undervisningen.
Det är intressant att höra Agnes Kukulska-Hulme redogöra för utmaningar, hinder och möjliga lösningar som diskuteras på Open University. Den undervisande personalen ställs hela tiden inför nya utmaningar som har att göra med teknikutveckling (vad som faktiskt går att göra), företags och studenters krav på utveckling och anpassning till ett nätsamhälle i ständig förändring. Att ha det pedagogiska ansvaret och hålla kvaliteten i undervisningen är inte det lättaste. På vilket sätt kan då lärosätet stödja lärarnas arbete? Kukulska-Hulme svarar att på Open University erbjuds olika möjligheter till pedagogisk utveckling. Forskning på området visar på erfarenheter att lära om tekniken, men det saknas forskning på pedagogisk utveckling med tekniken. Detta menar Kukulska-Hulme är en viktig utmaning. Lärare måste stimuleras att faktiskt använda tekniken för att ur detta skapa erfarenheter. Vi måste göra lärare nyfikna och skapa roliga och intresseväckande möjligheter. Det visar sig också att tiden är en viktig faktor. Det ges inte tillräckligt med tid för reflektion av gjorda erfarenheter.
Erfarenheterna från Open University känns igen. Det handlar om att faktiskt skapa miljöer där lärare får möjlighet att möta och utveckla det faktiska handhavandet av tekniken. Man måste veta möjligheterna för att kunna skapa nytt. Lika viktigt är den efterföljande reflektionen tillsammans med kollegor. Vad vill vi uppnå, vad är möjligt, vad är önskvärt och vad fungerar inte? Det är också viktigt att koppla användningen till ämneskompetensen. Vi måste komma förbi de generella lösningarna. Varje lärare måste utifrån sitt ämne eller kompetensområde hitta framgångsfaktorer. Det måste finnas miljöer som uppmuntrar till att man som individ prioriterar kompetensutveckling. Ung Kommunikation har i samarbete med Celekt-gruppen på DFM verkat för att skapa lärmiljöer som ger möjligheter till att prova nya tekniska lösningar på pedagogiska utmaningar. Vi går nu vidare med dessa möjligheter, dels i en nyutrustad lärsal, M1076 i M-huset på Linnéuniversitetet i Växjö, dels i ett samarbete med arkitekter, IT-ansvariga och fastighetsförvaltare i den nya N-byggnaden.
Läs även andra bloggares åsikter om nätbaserad utbildning, distans, Open University, kompetens, sociala medier, innovation
Frågorna om, till vad, hur och varför lärare skall använda dagens kommunikationsredskap i mötet med studenter är central för dagens lärosäten. Det du tar upp att lärare behöver samtala och kritiskt reflektera över pedagogiska möjligheter respektive infrastrukturell miljö är två mycket viktiga områden. Det Ung kommunikation gör genom att satsa på infrastruktur och lokaler som kan användas med digitala kommunikationsredskap är lovvärt men samtidigt har det visat sig att det inte räcker med att köpa in teknik för att den ska användas. Den stora knäckfrågan, som du är inne på, är hur lärare skall börja föra pedagogiska diskussioner om dagens kommunikationsredskaps är en fråga som hittills inte har kommit upp på lärares agenda. Det finns forskning kring hur olika organisationer förmår skapa miljö för utveckling som samstämmigt talar om en kunnig ledning som står upp för frågor förutom att tid och sammanhang finns för lärare att föra dessa kritiska pedagogiska samtal. Om Linnéuniversitetet skall vara ett lärosäte som står upp för nytänkande i dessa frågor är förutsättningen att det finns en ledning som ger frågan utrymme på olika nivåer i organisationen.
Frågorna om, till vad, hur och varför lärare skall använda dagens kommunikationsredskap i mötet med studenter är central för dagens lärosäten. Det du tar upp att lärare behöver samtala och kritiskt reflektera över pedagogiska möjligheter respektive infrastrukturell miljö är två mycket viktiga områden.