Ung Kommunikations blogg

Clicker 5 Allmänna intryck av att använda datorn med små barn

Studenterna har nu kommit tillbaka från sin VFU på drygt 30 förskolor där de tillbringat 5 veckor med 1-5-åringar. Alla har formulerat sina erfarenheter av lärprogrammet Clicker 5 under följande rubriker: Detta gick bra, Detta fungerade mindre bra, Detta skulle ha kunnat göras på annat sätt samt Detta lärde jag mig. En redovisning av hela materialet kommer senare, när jag hunnit bearbeta all text. I det här inlägget vill jag bara reovisa de allmänna intrycken som studenterna förmedlar och som kan delas in i uttlanden som är huvudsakligen negativa, positiva eller mittemellan.

Negativa uppfattningar om datorer
En ovanlig men dock tydligt uttryckt uppfattning kom från en student som var generellt negativ till datorn redan från början, p.g.a ovana vid att själv använda datorer. I det här fallet ses datorn är ett arbetsredskap att försöka »bli vän med« men det är så besvärlig att datorn betraktas som »en tidstjuv«. Här uttrycks ingen förställning om att datorn kan ha värde för barnens lärande och studenten säger till och med att »det känns som att vi ska höja förskolans status genom att visa IT-kompetens«.
En annan uppfattning, som delas av flera, är att de tycker barnen är för små och tror inte de är så intresserade av datorer ännu; de menar att IKT passar bättre för skolbarn eller i alla fall inte för barn under 5 år. Man ser »leken som en väg till lärandet och fångar upp vardagliga situationer där ett lärande är möjligt.» Det verkar som om den här studenten inte har tänkt på att man kan leka vid datorn utan förknippar lek med sånt som barn leker på förskolan. Jag tolkar det som att de menar att en dator inte ingår i »vardagliga situationer«.
Vidare förkommer fortfarande den uppfattning, som förr dominerade, nämligen att man är »väldigt negativ till att använda datorn redan i förskolan bara för att jag tycker att »barn sitter vid datorn mycket ändå« och denna uppfattning hade man redan från början.
Slutligen hittade jag också exempel på en annan gammal föreställning, den att man ska skydda barnen från samhällsutvecklingen. Redovisningen av de negativa föreställningarna avslutas här med ett längre citat som väl speglar den här känslan som flera studenter fortfarande uttrycker:

»Samhället blir allt mer beroende utav media idag och det finns idag, tyvärr enligt mig, tekniska saker överallt. Jag kan känna missnöje att samhället påverkar skolan och dess verksamhet så mycket att man utformar dataprogram/lärprogram för barn i förskolan. Barnen bör vara barn enligt mig! De behöver röra på sig och utforska världen, inte sitta vid en dator redan vid tre års ålder.«

En grupp studenter ser alltså huvudsakligen negativt på datorn i sig. Om vi jämför med förra årets VFU-uppgift, då alla studenter bl.a. testade att låta dessa små barn på 2-5 år själva fotografera med digitalkameran, kan vi konstatera att även då trodde alla studenterna att barnen skulle var för små och kom tillbaka mycket positivt och glatt överraskade. Det är alltså ett stort gap mellan attityden till olika typer av digitala verktyg och just datorn upplevs tydligen som mer hotfull mot barnens liv än digitalkameran. Den frågan ser jag fram emot att diskutera med studenterna nästa gång.

Positiva uppfattningar om datorer
En annan grupp studenter hade sig redan från början generellt positiva tankar om datorn som kunde uttryckas i allmänna ordalag: »Så att arbeta med datorer tror jag absolut kan vara en bra idé för att stimulera barns lärande och utveckling.» De tycker  också att man ska välkomna datorn som ett verktyg, då det är en del av utvecklingen och att man ska blicka framåt för förändringar. Man tyckte inte alls att barnen var för små, snarare tvärtom bör man börja tidigt:

»Det är bra att de lär sig använda en dator tidigt i inlärningssyfte för det finns många bra läroprogram som man kan ha i datorn. Idag behöver man ha en god datorvana för att kommunicera med omgivningen både privat och på arbetsplatser och det kommer knappast att minska.«

Även de som först var skeptiska kunde ibland ändra uppfattning :

»Innan jag körde igång detta projekt med Clicker 5 var jag först lite tveksam till att så små barn kunde sitta vid en dator. Men nu efter att jag har avslutat projektet vet jag att det funkade alldeles utmärkt men med en vuxen bredvid.«

»Jag var nog ganska skeptisk till att det skulle fungera att använda Clicker till någonting och denna känsla blev allt starkare när jag insåg att mitt första projekt skulle vara omöjligt för mig att genomföra. Men när övningarna blev på barnens nivå insåg jag att det var en mycket givande övning. Mina egna tankar om IKT har på detta sätt förändrats till mer positiva.«

Vad var det då som var så bra ? Jo det ansågs vara allmänt stimulerande för barnen att använda datorn:

Datorn väckte nyfikenhet.
Det är roligt för barnen.
Mina 3 åringar hade ett stort intresse av just datorn som redskap.
Barnen tryckte och petade och kom fram till att den inte var farlig på något sätt.
De satt betydligt längre än vad jag hade tänkt mig att de skulle göra.

Det kom även fram en del allmänna kompetenser som man trodde kunde utvecklas med stöd av datorn :

Den kan stärka ett barns självförtroende.
Den är ett stöd till att få mer kunskap om språket.
Den kan kan bekräfta barnens tidigare kunskaper och samtidigt utmana dem till nya.
Barnen samarbetade med varandra för att lösa och stödja varandra i uppgifterna.

Det var intressant att se hur de positivt inställda studenterna bidrog med mer allmänna reflektioner och visade att de tänkt nytt. T.ex tyckte någon att det var »kul att se hur barn förhåller sig till datorer, och att leken finns med även där«, dvs. man satte inte datorn i motsättning till lek som vi kunde se en mer negativ student göra. De gjorde också kopplingen till hemmets datoranvändning, där »barnen ser sina föräldrar och syskon sittandes framför den och blir överlyckliga när de får göra detsamma.» En del studenter uttrycker också hur de gjort nya upptäckter om lärande:

»Det jag finner mycket intressant är hur enkelt och självklart barnen tar till sig nya metoder. Tänk om vi vuxna kunde agera likadant vid nya lärsituationer, vad mycket vi skulle kunna ta till oss.«

»Det har varit kul att se att barn lär sig så fort. Det har varit häftigt att få vara med och se dessa ögonblick när ett barn lär sig att peka och klicka med musen, från att alldeles tidigare inte kunnat det alls.«

Slutligen kommer det fram kritik till förskolans generellt negativa attityd till datorn :

»Forskare menar att det i är viktigt hur miljön är organiserad i förskolan, för att barn ska kunna utveckla sin kompetens. På alla förskolor jag varit på så finns en dator tillgänglig, men får inte alltid användas och ibland känns det som en del lärare gärna ser att barnen sysslar med någonting annat än att just sitta vid datorn.«

Det verkar som de positiva studenter ser möjligheter där de negativa studenterna ser faror. Den skillnaden ser jag också som spännade att diskutera med dem när jag möter dem nästa gång. Man kan fråga sig om inställningen att betona »möjligheter kontra hot« bara gäller datorn eller om det är en mer generellt attityd som ligger bakom. Det är viktigt att vi också noterar att inte alla ser datorn i svart eller vitt utan, som vi ska se nedan, har en del studenter en nyanserad attityd av mittemellan.

Mittemellan-uppfattningar om datorer
Detta mittemellan uttrycks ofta av studenter som ser just både möjligheter och hot, som visar i förjande citat:

»Därför vill jag inte säga att datorn ska ta över något utan som sagt, det är en av många vägar för att möta de olika behov och intressen som finns hos barnen.«

»Jag tror ändå att sådana här program är ett bra komplement till pedagogerna och tycker inte att de ska ta ut varandra utan i lagom dos är det nog bra.«

»Innan har jag inte tänkt på att datorn kan vara ett hjälpmedel för barn när de ska lära sig språk och likande, vilket har visat sig positivt men som jag sagt innan tror jag inte att datorn kan ta över lärandet.«

För en del finns alltså ett bekymmer med datorn, trots att man efter VFU:n ändrat på en del av sina förutfattade meningar och nu ser ett stort värde för barnens lärandet. Detta bekymmer verkar handla om bristen på tid och föreställningen att penna och papper fortfarande är det viktigaste redskapet.

»Innan jag började med detta projekt var mina tankar om IKT i så låga åldrar som i förskolan inte så positiva. Jag tyckte inte att det var något som de skulle pyssla direkt med, och jag tänkte inte på att de kunde lära sig många saker med hjälp av datorn. Under projektets gång har jag dock ändrat uppfattning. Jag har nu insett att det är ett bra sätt för barnen att öva på olika saker så som att skriva, para ihop, klockan, namn på olika djur osv. Det jag ser som negativt är att det tar så mycket tid och att personalen på en förskola oftast inte har den tiden. Jag är även lite rädd för att det kan bli för mycket tid vid datorn, om den väl introduceras. Det viktigaste för mig är ändå papper och penna när barnen är små, och att barnen lär sig skriva bokstäverna på det sättet. Datorn kan dock fungera som ett bra komplement!«

Dessa »mittemellan-studenter« uttrycker ett dilemma vi måste hantera, diskutera och försöka förstå. Jag tror också att vi borde ägna mer tid åt att prata om datorn som en värdefråga; det går inte att tvinga människor att överge sina värden men vi måste nog om och om igen förklara att vi inte tänkt att ersätta ALLT med datorer. Varför en del människor, till och med ganska många, uttrycker denna rädsla är fortfarande ett mysterium för mig.

Anne-Mari Folkesson
Bitr. projektledare i Ung Kommunikation