Evolution kontra Revolution
När BETT-mässan 2010 gick av mässan i London den 13-16 januari, var det en delegation från Ung Kommunikation som besökte mässan. Alla intryck och möten genererade reflektioner och insikter av varierande karaktär. Här följer en avslutande trendspaning mot bakgrund av mässan.
Det är inte fråga om behov utan Evolution kontra Revolution
Det var lite tröttande att se 250 meter interaktiva skrivtavlor som ofta användes som whiteboard. Vi såg inte mycket av uppslag till användning - det få man tänka ut själv. Och vi konstaterade att tekniker är naturligtvis intresserade av teknik och pedagoger kan inte förvänta sig annat, man måste använda sitt eget huvud. Vi träffade några svenska lärare där, som menade var att sådana här tavlor måste man ha nuförtiden för att hänga med - skolan får inte upplevas som gammalmodig om den ska ha legitimitet hos barn och föräldrar idag.
En viktig fråga gäller varför är vi så rädda att prova nya idéer utan att först veta exakt svaret på vad vad ska det var bra för. Ibland verkar det som vi först måste göra en utredning, sen formulera ett strategidokument i ett halvår och sen vänta ytterligare ett halvår på konsensus och beslut. Och då är både teknik och idéer redan inaktuella! Nya tekniker kallar på uppmärksamhet och om vi inte har det senaste, helst igår, framstår skolan som efterbliven. Det är en svår nöt att knäcka hur ska vi hitta balans mellan att vara utvecklingsinriktade men ändå inte förvandla skolan till experimentverkstad för senaste tekniktrenden!
Det kan ju vara så att alla dessa prylar är bra-att-ha-saker i skolan på något sätt, men ett intressant fenomen, som vi ständigt återkom till i diskussionen, är att i skolan lär man sig fortfarande huvudsakligen att läsa, skriva och räkna. Det finns en traditionell syn i våra huvuden och då kanske vi inte kan begära att att tekniker ska ändra skolan om vi som pedagoger inte kan det själva. Här inställer sig dessutom frågan: Varför ska skolan förändras egentligen, vad är felet? Och finns det något vi tycker är bra nog redan? Vet vi vart vi vill egentligen? Ett stående svar är att skolan ska förbereda för samhället - det som finns nu och ett kommande. Och något som verkar tämligen säkert är nya medier är här för att stanna och detta faktum ändrar definitioner och betydelser av begreppet literacy.
Det mesta i den nya tekniken är egentligen naturlig evolution, vi använder ju inte griffeltavla och bläckhorn längre. Nya tekniker har hittills tagit sig in när de blivit tillräckligt vanliga. Men vissa nyheter ses som hot, t.o.m. boktryckarkonsten var en gång ett hot och kyrkan ville förstöra maskinerna - det var en hotfull tanke att alla skulle kunna läsa. Man kan fråga sig om motståndet mot ny teknik och nya medier i skolan inte bara beror på att det upplevs som «onödigt», utan också upplevs som av ett hot mot en samhällsomvälvning som man vill stoppa. Det kanske är att överdriva och vi har inga svar men vi tror intuitivt att skolan måste hänga med i det som händer i samhället utanför. Den här sista spaningen ledde så småningom till en fundering kring hur vi kan få in nya lärandemål i våra kursplaner. När, var och hur kan vi meningsfullt få in nya medier? Denna fråga får vi lösa tillsammans med befintlig kunskap för vi kommer ändå aldrig att bli fullärda. Man får börja där man står!
//Peter Diedrichs, Anne-Mari Folkesson, Tom Gagner, Kristina Henriksson, Ragnar Olsson och Maria Stam - Linnéuniversitetet, Kalmar.
Det är inte fråga om behov utan Evolution kontra Revolution
Det var lite tröttande att se 250 meter interaktiva skrivtavlor som ofta användes som whiteboard. Vi såg inte mycket av uppslag till användning - det få man tänka ut själv. Och vi konstaterade att tekniker är naturligtvis intresserade av teknik och pedagoger kan inte förvänta sig annat, man måste använda sitt eget huvud. Vi träffade några svenska lärare där, som menade var att sådana här tavlor måste man ha nuförtiden för att hänga med - skolan får inte upplevas som gammalmodig om den ska ha legitimitet hos barn och föräldrar idag.
En viktig fråga gäller varför är vi så rädda att prova nya idéer utan att först veta exakt svaret på vad vad ska det var bra för. Ibland verkar det som vi först måste göra en utredning, sen formulera ett strategidokument i ett halvår och sen vänta ytterligare ett halvår på konsensus och beslut. Och då är både teknik och idéer redan inaktuella! Nya tekniker kallar på uppmärksamhet och om vi inte har det senaste, helst igår, framstår skolan som efterbliven. Det är en svår nöt att knäcka hur ska vi hitta balans mellan att vara utvecklingsinriktade men ändå inte förvandla skolan till experimentverkstad för senaste tekniktrenden!
Det kan ju vara så att alla dessa prylar är bra-att-ha-saker i skolan på något sätt, men ett intressant fenomen, som vi ständigt återkom till i diskussionen, är att i skolan lär man sig fortfarande huvudsakligen att läsa, skriva och räkna. Det finns en traditionell syn i våra huvuden och då kanske vi inte kan begära att att tekniker ska ändra skolan om vi som pedagoger inte kan det själva. Här inställer sig dessutom frågan: Varför ska skolan förändras egentligen, vad är felet? Och finns det något vi tycker är bra nog redan? Vet vi vart vi vill egentligen? Ett stående svar är att skolan ska förbereda för samhället - det som finns nu och ett kommande. Och något som verkar tämligen säkert är nya medier är här för att stanna och detta faktum ändrar definitioner och betydelser av begreppet literacy.
Det mesta i den nya tekniken är egentligen naturlig evolution, vi använder ju inte griffeltavla och bläckhorn längre. Nya tekniker har hittills tagit sig in när de blivit tillräckligt vanliga. Men vissa nyheter ses som hot, t.o.m. boktryckarkonsten var en gång ett hot och kyrkan ville förstöra maskinerna - det var en hotfull tanke att alla skulle kunna läsa. Man kan fråga sig om motståndet mot ny teknik och nya medier i skolan inte bara beror på att det upplevs som «onödigt», utan också upplevs som av ett hot mot en samhällsomvälvning som man vill stoppa. Det kanske är att överdriva och vi har inga svar men vi tror intuitivt att skolan måste hänga med i det som händer i samhället utanför. Den här sista spaningen ledde så småningom till en fundering kring hur vi kan få in nya lärandemål i våra kursplaner. När, var och hur kan vi meningsfullt få in nya medier? Denna fråga får vi lösa tillsammans med befintlig kunskap för vi kommer ändå aldrig att bli fullärda. Man får börja där man står!
//Peter Diedrichs, Anne-Mari Folkesson, Tom Gagner, Kristina Henriksson, Ragnar Olsson och Maria Stam - Linnéuniversitetet, Kalmar.
Kommentarer
Trackback