Förändrat landskap för lärande
Vi ser ett nytt landskap för lärande växa fram. I Smålandsposten från i lördags redovisades hur elever från Kronobergs skola i Växjö undersöker vattenkvaliteten i Växjösjön. Eleverna använde sensorer och mätte bl.a. vattnets temperatur och ph-värde. Resultaten från sensorerna skickades med mobiltelefonerna till en server, samtidigt som platsen för mätningen positionerades med GPS. Eleverna kunde också dokumentera platsen med foton som också positionerades och skickades till servern. Resultaten kan sedan analyseras i klassrummet och eleverna ges möjlighet till att fundera över, diskutera och bearbeta insamlade data.
De ovan gjorda mätningarna ingår i en svit av lektioner som ingår i projektet Lets Go, ett arbete där Kronobergs skola samarbetar med Linnéuniversitetet och Stanford University. Katedralskolan i Växjö är också med i projektet.
Det som eleverna inom Lets Go-projektet ägnar sig åt ställer oss inför ett antal intressanta frågor. Att göra mätningar i naturen har alltid gjorts i skolans biologi- eller NO-undervisning. Frågan är vilka dimensioner av lärande som tillförs när man använder den digitala tekniken som Lets Go-projektet så framgångsrikt försöker utveckla? Når man längre än med den gamla tekniken? Frågan kan tyckas märklig eftersom sensorer och digital teknik är viktiga redskap för forskare och näringsliv, men av någon anledning ställs frågan alltför ofta i skolan. Tyvärr finns också denna tveksamhet bland pedagoger på våra lärarutbildningar. Det finns en rädsla för att "tekniken tar över". Då väljer man hellre att hålla sig borta än att gå in i ett faktiskt samarbete och gemensamt utröna hur tekniken kan föra upp lärandet till nya höjder. Denna rädsla för samarbete över ämnesgränserna gäller inte alla och definitivt inte om vi tittar internationellt, men påfallande många väljer att stå utanför och kritisera i stället för att gå in i ett gemensamt och förutsättningslöst arbete. Förlorarna är ytterst våra elever. Lärarna går miste om värdefull kompetensutveckling som kan ge stimulans till att förändra undervisningen.
Även våra statliga myndigheter, regering och bland författarna till våra kursplaner finns också denna tveksamhet. I ett välformulerat blogginlägg belyser Stefan Pålsson hur svag överensstämmelse det finns mellan innehållet i våra kursplaner och vad vi faktiskt kan göra med dagens digitala resurser. Stefan Pålsson fortsätter i ytterligare blogginlägg att precisera kopplingen mellan ämnesinnehåll och digitalisering: svenska, matematik, NO-undervisning och SO-undervisning.
Vid Linnéuniversitetet finns ett försök till ett tvärvetenskapligt samarbete kring dessa frågor. Forskningsplattformen IKT och lärande har under två år fått stöd att bygga en grund för detta arbete. Professor Marcelo Milrad är vetenskaplig ledare. Vi hoppas att arbetet lyckas. Ett antal ansökningar till Vetenskapsrådet är på gång. I augusti genomförs ett symposium tillsammans med forskare från våra nordiska grannländer som förhoppningsvis ger oss underlag för en gemensam nordisk agenda för dessa frågor.
Läs även andra bloggares åsikter om skola, lärande, digitalt, mobilitet, lärande, kursplaner, ämnesinnehåll
De ovan gjorda mätningarna ingår i en svit av lektioner som ingår i projektet Lets Go, ett arbete där Kronobergs skola samarbetar med Linnéuniversitetet och Stanford University. Katedralskolan i Växjö är också med i projektet.
Det som eleverna inom Lets Go-projektet ägnar sig åt ställer oss inför ett antal intressanta frågor. Att göra mätningar i naturen har alltid gjorts i skolans biologi- eller NO-undervisning. Frågan är vilka dimensioner av lärande som tillförs när man använder den digitala tekniken som Lets Go-projektet så framgångsrikt försöker utveckla? Når man längre än med den gamla tekniken? Frågan kan tyckas märklig eftersom sensorer och digital teknik är viktiga redskap för forskare och näringsliv, men av någon anledning ställs frågan alltför ofta i skolan. Tyvärr finns också denna tveksamhet bland pedagoger på våra lärarutbildningar. Det finns en rädsla för att "tekniken tar över". Då väljer man hellre att hålla sig borta än att gå in i ett faktiskt samarbete och gemensamt utröna hur tekniken kan föra upp lärandet till nya höjder. Denna rädsla för samarbete över ämnesgränserna gäller inte alla och definitivt inte om vi tittar internationellt, men påfallande många väljer att stå utanför och kritisera i stället för att gå in i ett gemensamt och förutsättningslöst arbete. Förlorarna är ytterst våra elever. Lärarna går miste om värdefull kompetensutveckling som kan ge stimulans till att förändra undervisningen. Även våra statliga myndigheter, regering och bland författarna till våra kursplaner finns också denna tveksamhet. I ett välformulerat blogginlägg belyser Stefan Pålsson hur svag överensstämmelse det finns mellan innehållet i våra kursplaner och vad vi faktiskt kan göra med dagens digitala resurser. Stefan Pålsson fortsätter i ytterligare blogginlägg att precisera kopplingen mellan ämnesinnehåll och digitalisering: svenska, matematik, NO-undervisning och SO-undervisning.
Vid Linnéuniversitetet finns ett försök till ett tvärvetenskapligt samarbete kring dessa frågor. Forskningsplattformen IKT och lärande har under två år fått stöd att bygga en grund för detta arbete. Professor Marcelo Milrad är vetenskaplig ledare. Vi hoppas att arbetet lyckas. Ett antal ansökningar till Vetenskapsrådet är på gång. I augusti genomförs ett symposium tillsammans med forskare från våra nordiska grannländer som förhoppningsvis ger oss underlag för en gemensam nordisk agenda för dessa frågor.
Läs även andra bloggares åsikter om skola, lärande, digitalt, mobilitet, lärande, kursplaner, ämnesinnehåll
Kommentarer
Trackback