Nätverksmöte och nya initiativ
Igår hade Lärarutbildningsnätverket och KK-stiftelsen bjudit in till möte i Malmö för att diskutera en fortsättning på nätverkets arbete och hur samarbetet mellan lärarutbildningarna kan utvecklas. Det har varit en väldigt långsam start. Det är inte alldeles enkelt att hitta former för samarbete i en tid då många lärarutbildningar både planerar för en ny lärarutbildning och reparerar skador från tidigare utvärderingar. Men någonstans finns också en osäkerhet om vilka väsentliga frågor som måste bearbetas. Och kanske faktiska åsiktsskillnader om vad som bör prioriteras. Inför mötet hade nätverkets verkställande utskottet tagit fram ett antal fokusområden som skulle bearbetas. Förhoppningsvis kommer redovisningar från de olika gruppernas diskussioner. Flera frågor hänger samman.
I ett samarbete mellan Malmö Högskola, LIKA, KompLIT och Ung Kommunikation har vi diskuterat ett vidare utvecklingsarbete som bygger på att vi som lärosäten måste börja fundera på vilka konsekvenser det nya mediesamhället får för högskoleutbildning och speciellt lärarutbildningen. Under vårt gruppmöte fanns flera intresserade lärosäten som ville vara med i detta utvecklingsarbete. Citerat ur vår idéskiss:
Tanken är att gå från högskolans i regel slutna digitala lärsystem till ett system som ger en möjlighet för studenten att använda olika nätbaserade sociala resurser för sitt lärande, dvs. att gå från ett system där utbildningsanordnaren bestämmer förutsättningarna till ett system som i högre utsträckning tar hänsyn till studenternas egen privata sfär och nätverk. I detta förslag ligger också en mer kritisk syn på de lärplattformar, LMS (Learning Management System), som för närvarande används. De nuvarande systemen - lärplattformarna - är i många fall alltför låsta i sina utbildningsstrukturer och är starkt knutna till det enskilda lärosätet. Följden blir bland annat att material, texter, uppsatser etc., som studenterna skapar endast finns tillgängliga under kurs-/ studietiden. Inte heller kan studenten välja att göra de egna arbetena tillgängliga för utomstående, t.ex. en tilltänkt arbetsgivare. Då sociala medier, som blogg, wiki, podcast etc., får en allt större betydelse i studenternas livsvärld, blir syftet att utveckla och tillämpa dessa i en högskolemiljö.
I konstruktionerna i de nätbaserade lärmiljöer som skapats sedan nätet blev en möjlig arena för utbildning har man alltid utgått från kursgivarens perspektiv. Vi ställer frågan om det kanske är dags att i stället utgå från den studerandes perspektiv. Vilka resurser behöver studenten för att kunna fullfölja sin utbildning, ha kontinuitet i lärandet, skapa, behålla och vidareutveckla egna lärresurser, skapa, behålla och vidareutveckla både privata och professionella nätverk under utbildningen och i kommande yrke? Tidigare fanns ett underskott av material (och kontakter). Då blev kursgivarens anvar stort. Men nu finns tillgång till obegränsade mängder information och material och då måste den enskilde studenten själv ta ansvaret för att bygga en kompetensbank som är alldeles egen och personlig. För ett lärosäte måste det vara en viktig uppgift att stödja studenten i det arbetet. Då krävs andra miljöer.
Samtidigt finns ett juridiskt ansvar som lärosätet har och som studenten naturligtvis har rätt att kräva. Examinationer måste vara rättssäkra. Frågor om kvalitet och hållbarhet är viktiga, men också frågor om vad som ska vara öppet och slutet, privat och offentligt måste diskuteras. Naturligtvis handlar det också om vilka förutsättningar som ansvariga lärare ges för sitt arbete.
Det är alltså hög tid att faktiskt diskutera men också i praktiken pröva gränserna för hur utbildning organiseras. Detta för att skapa möjligheter att förstå vilka förutsättningar som gäller. Därmed finns kanske också möjligheter till innovation av utbildningsidéer av samma slag som Dewey, Freire och Freinet på sin tid stod för (och som fortfarande har hög aktualitet).
Läs även andra bloggares åsikter om utbildningsorganisation, personliga lärmiljöer, lärplattformar
I ett samarbete mellan Malmö Högskola, LIKA, KompLIT och Ung Kommunikation har vi diskuterat ett vidare utvecklingsarbete som bygger på att vi som lärosäten måste börja fundera på vilka konsekvenser det nya mediesamhället får för högskoleutbildning och speciellt lärarutbildningen. Under vårt gruppmöte fanns flera intresserade lärosäten som ville vara med i detta utvecklingsarbete. Citerat ur vår idéskiss:
Tanken är att gå från högskolans i regel slutna digitala lärsystem till ett system som ger en möjlighet för studenten att använda olika nätbaserade sociala resurser för sitt lärande, dvs. att gå från ett system där utbildningsanordnaren bestämmer förutsättningarna till ett system som i högre utsträckning tar hänsyn till studenternas egen privata sfär och nätverk. I detta förslag ligger också en mer kritisk syn på de lärplattformar, LMS (Learning Management System), som för närvarande används. De nuvarande systemen - lärplattformarna - är i många fall alltför låsta i sina utbildningsstrukturer och är starkt knutna till det enskilda lärosätet. Följden blir bland annat att material, texter, uppsatser etc., som studenterna skapar endast finns tillgängliga under kurs-/ studietiden. Inte heller kan studenten välja att göra de egna arbetena tillgängliga för utomstående, t.ex. en tilltänkt arbetsgivare. Då sociala medier, som blogg, wiki, podcast etc., får en allt större betydelse i studenternas livsvärld, blir syftet att utveckla och tillämpa dessa i en högskolemiljö.
I konstruktionerna i de nätbaserade lärmiljöer som skapats sedan nätet blev en möjlig arena för utbildning har man alltid utgått från kursgivarens perspektiv. Vi ställer frågan om det kanske är dags att i stället utgå från den studerandes perspektiv. Vilka resurser behöver studenten för att kunna fullfölja sin utbildning, ha kontinuitet i lärandet, skapa, behålla och vidareutveckla egna lärresurser, skapa, behålla och vidareutveckla både privata och professionella nätverk under utbildningen och i kommande yrke? Tidigare fanns ett underskott av material (och kontakter). Då blev kursgivarens anvar stort. Men nu finns tillgång till obegränsade mängder information och material och då måste den enskilde studenten själv ta ansvaret för att bygga en kompetensbank som är alldeles egen och personlig. För ett lärosäte måste det vara en viktig uppgift att stödja studenten i det arbetet. Då krävs andra miljöer.
Samtidigt finns ett juridiskt ansvar som lärosätet har och som studenten naturligtvis har rätt att kräva. Examinationer måste vara rättssäkra. Frågor om kvalitet och hållbarhet är viktiga, men också frågor om vad som ska vara öppet och slutet, privat och offentligt måste diskuteras. Naturligtvis handlar det också om vilka förutsättningar som ansvariga lärare ges för sitt arbete.
Det är alltså hög tid att faktiskt diskutera men också i praktiken pröva gränserna för hur utbildning organiseras. Detta för att skapa möjligheter att förstå vilka förutsättningar som gäller. Därmed finns kanske också möjligheter till innovation av utbildningsidéer av samma slag som Dewey, Freire och Freinet på sin tid stod för (och som fortfarande har hög aktualitet).
Läs även andra bloggares åsikter om utbildningsorganisation, personliga lärmiljöer, lärplattformar
Kommentarer
Trackback