Reflektioner vid en sjukbädd

Har under ledigheten tillbringat rätt mycket tid vid en anhörigs sjukbädd och fått anledning att reflektera över yrkeskunnande, utbildning, forskning och utveckling. Det första som slår en när man betraktar sjukvårdspersonalens intensiva arbete är den mångfald av kompetenser som de måste besitta, teknisk, kemisk, biologisk, matematisk och inte minst social och emotionell kompetens. Sjuksköterskans arbetsuppgifter har precis som så många andra yrkesgrupper förändrats i takt med teknisk utveckling och nya forskningsrön. Under ett samtal kom vi också in på utbildning och forskningsanknytning mellan olika yrken som sjuksköterska, lärare och psykolog. Jag associerade till den artikel i DN från 2006 som presenterade tre undersökningar av Högskoleverket där olika utbildningar jämfördes, fr.a. jämfördes sjuksköterskeutbildning och lärarutbildning i två av utredningarna.

Det visade sig att på många punkter kom sjuksköterskeutbildningen väl ut. Här fanns både forskningsanknytning och koppling till praktik, medan lärarutbildningen fick mer kritik:

"Inom sjuksköterskeutbildningen säger man tydligt att syftet inte är att de blivande sjuksköterskorna i första hand ska bli forskare. De ska däremot vara väl förtrogna med forskningen inom omvårdnadsområdet och kunna tillämpa "best practice" i sin yrkesutövning. Läsandet av vetenskapliga artiklar är också något som introduceras tidigt och löper som en röd tråd genom undervisningen.
Inom lärarutbildningen handlar forskningsanknytningen mer om att de blivande lärarna ska lära sig att "forska" om sin egen praktik. Kopplingen till forskning sker också mer avgränsat i förhållande till andra moment i utbildningen, forskningsinslagen kommer in sent och mest tydligt i anslutning till examensarbetet."


I samtalet, som mera kom att handla om personliga erfarenheter, kunde konstateras att bilden av skillnaden mellan lärarutbildning och sjuksköterskeutbildning stämde rätt bra. Att en orsak kanske kunde vara att möjligheten för egen forskning eller att delta i olika typer av forskningsprojekt på sin arbetsplats var större för sjuksköterskor än för t ex lärare eller psykologer. Inom både lärarutbildning och psykologutbildning finns ett stort avstånd mellan å ena sidan yrkesprofessionen, den "kliniska" delen och å andra sidan utbildning och forskning.

I den pågående diskussionen om lärarutbildning handlar det bl.a. om ökad andel disputerade lärare och att undervisningen ska forskningsbaseras (som i och för sig är helt rätt). Men man kan fråga sig vilka som har tolkningsföreträde till de frågor som ska beforskas och som ska vara den grund som utbildningen ska vila på? Vilket väger tyngst, det akademiska perspektivet med forskarsamhällets frihet eller yrkesprofessionens krav på fördjupning och förståelse för grundläggande yrkesmässiga krav? Finns strukturer och incitament för att hitta en rimlig balans?


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback