Multitasking, föreläsning och dialog

I onsdags var jag inbjuden till en kurs på BTH för en föreläsning om Ung Kommunikation. Det var en spännande erfarenhet. Föreläsningen gavs för studenter på plats, 12 stycken som samlades runt ett konferensbord. Dessutom fanns 20 stycken på distans, flesta i Sverige, men någon i Egypten och någon i USA. De satt uppkopplade via Marratech. Vi hade två kameror uppe, en på studenterna i rummet och den andra på mig. Mina PowerPointbilder öppnades i Marratech och jag kunde enkelt styra bildväxlingen. Studenterna på distans kunde begära ordet eller ställa frågor via chatten.

Rose-Marie Olsson som var kursansvarig, var med på föreläsningen och såg till det tekniska och höll koll på chattinläggen. Och det var tur, framförallt i början innan man vant sig vid att också hålla koll på kommentarerna från distansstudenterna. Det är lätt att bli mer fokuserad på studenterna i rummet. Efterhand gick det bättre och det blev mer naturligt att också själv apostrofera studenternas chattinlägg under föreläsningen.

Tekniken ger möjligheter för ett vidgat deltagande, men det ställer samtidigt krav på läraren att klara kommunikationskraven med deltagare från olika "rum". Det är svårt att fullt ut värdera hur studenterna uppfattade föreläsningen, men att döma av kommentarerna efteråt så fick jag godkänt. En synpunkt kom fram som jag tror är mycket värdefull och kanske självklar, men ändå så svår: det hade varit bättre att spela in föreläsningen först så att studenterna i förväg hade kunnat ta del av den. Sedan hade tiden tillsammans kunnat användas för att diskutera innehållet.

Jag tror det är ett krav som kommer i högre utsträckning, inte bara att användas i en kombinerad studentgrupp utan mer generellt. Tiden tillsammans med läraren är för värdefull för att endast användas till föreläsning. Det här ställer nya krav på läraren. Hur ska en inspelning göras så att intresset bibehålls? Hur ska den struktureras så att den i efterhand kan fungera som underlag för diskussion. Och kanske den viktigaste frågan, att som lärare planera för att i högre utsträckning fokusera på dialog och flerstämmighet (från
Dysthe) snarare än monolog. Detta ställer krav på kommunikativ kompetens.

Men självklart kommer inte föreläsningen för ett närvarande auditorium med dess speciella växelspel att försvinna (som tur är!), utan snarare kommer presentationsformerna att differentieras allt mer.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback