Historiska paralleller och digital kompetens
Ibland sammanfaller tankarna. Jan Svärdhagen citerar i sitt blogginlägg från i fredags, 60 år tillbaka i tiden, Martin Becklin. I boken Att vara lärare från 1948 talar han om vikten av att behärska tekniska hjälpmedel och hänvisar till 1946 års skolkommission:
1946 års skolkommission föreslår, att en specialkurs i användandet av tekniska hjälpmedel (skrivmaskiner, dublikatorer, grammofoner,- epidiaskop för skioptikon- och baloptikonbilder, filmapparatur, radioutrustning).
Stig Roland Rask beskriver distansutbildning från 1957 i sitt blogginlägg från i fredags.
Av ovanstående kan man dra flera slutsatser. För 60 år sedan fanns mer avancerad utrustning i skolan än i hemmen. Så är det knappast idag. Den utrustning som finns i en majoritet av hushållen är bättre och mer avancerade än den som finns i skolan. Betyder det något för skolan och i så fall vad?
Det krävdes specialkurser i hur tekniken fungerade och hur den skulle användas. Jag gick själv lärarutbildning på 70-talet. Då hade vi kurs i teknisk metodik. Den utrustning som fanns var i många stycken enklare än dagens. Teknisk metodik har sedan länge försvunnit från lärarutbildningen. Ändå finns ett krav på lärare och lärarstudenter att man ska behärska och arbeta med avancerade teknik. Tar vi den kompetensen för given? Är det kanske en medborgarkunskap som alla förutsätts ha? Hur lär vi oss den?
Utvecklingen går också mot att bygga alltmer avancerade apparater. Fler och fler "intelligenta" funktioner byggs in. Jämför dagens mobiltelefoner med de som fanns för 10 år sedan. Den avancerade tekniken göms under ett användargränssnitt som med tiden blir bättre och bättre. Vi måste behärska verktygen, men vi behöver inte förstå hur de fungerar. Det handlar mera om en slags digital kompetens, än att kunna tekniken. Diskussionen om vad detta betyder har bara börjat. Ett intressant inlägg är gjort av humanekologen Per Johansson, som i bloggen Infontology från den 1 juni skriver om detta.
1946 års skolkommission föreslår, att en specialkurs i användandet av tekniska hjälpmedel (skrivmaskiner, dublikatorer, grammofoner,- epidiaskop för skioptikon- och baloptikonbilder, filmapparatur, radioutrustning).
Stig Roland Rask beskriver distansutbildning från 1957 i sitt blogginlägg från i fredags.
Av ovanstående kan man dra flera slutsatser. För 60 år sedan fanns mer avancerad utrustning i skolan än i hemmen. Så är det knappast idag. Den utrustning som finns i en majoritet av hushållen är bättre och mer avancerade än den som finns i skolan. Betyder det något för skolan och i så fall vad?
Det krävdes specialkurser i hur tekniken fungerade och hur den skulle användas. Jag gick själv lärarutbildning på 70-talet. Då hade vi kurs i teknisk metodik. Den utrustning som fanns var i många stycken enklare än dagens. Teknisk metodik har sedan länge försvunnit från lärarutbildningen. Ändå finns ett krav på lärare och lärarstudenter att man ska behärska och arbeta med avancerade teknik. Tar vi den kompetensen för given? Är det kanske en medborgarkunskap som alla förutsätts ha? Hur lär vi oss den?
Utvecklingen går också mot att bygga alltmer avancerade apparater. Fler och fler "intelligenta" funktioner byggs in. Jämför dagens mobiltelefoner med de som fanns för 10 år sedan. Den avancerade tekniken göms under ett användargränssnitt som med tiden blir bättre och bättre. Vi måste behärska verktygen, men vi behöver inte förstå hur de fungerar. Det handlar mera om en slags digital kompetens, än att kunna tekniken. Diskussionen om vad detta betyder har bara börjat. Ett intressant inlägg är gjort av humanekologen Per Johansson, som i bloggen Infontology från den 1 juni skriver om detta.
Kommentarer
Trackback