Ung Kommunikations blogg

Nu var det då dags för den första och årligt återkommande delrapporteringen till KK-stiftelsen. Har tagit mycket av min tid de senaste veckorna. Det handlar både om verksamhet och ekonomi.

Det stöd vi får i vår självärdering, dels från forskargruppen Apel, dels från Gudrun Mohlanders och Kari Österlings arbete, har varit mycket bra. Under ett så intensivt arbete som vi haft under detta första år är det lätt att bli hemmablind. I ett utvecklingsprojekt tvingas man ständigt till snabba beslut och prioriteringar. Några bra och andra mindre bra. Tar man sig inte tid till att reflektera över hur processen förlöpt över tid är det lätt att även långsiktiga strategiska överväganden går fel. I en pressad kalender kan också rapportskrivandet bli ett måste för att uppfylla kraven i kontraktet. Dock inte denna gång.

Nu har vi inlett en reflektionsprocess som ger mer långsigtighet och förhoppningsvis också hållbarhet. I delrapporten har vi bl.a. fått göra en SWOT-analys. Vi vill dela med oss av den analys vi gjort som gäller perioden 1 april till sista december och vill gärna ha synpunkter och kommentarer.

Styrkor
Vi vill särskilt lyfta fram fyra punkter som är viktiga:

1. Projektets inriktning på unga människors användning av nya medier i en snabb teknikutveckling. Det finns idag ett intresse och en diskussion kring dessa frågor i många olika sammanhang.  Det är en styrka att  kunna knyta an till detta intresse i en så viktig fråga som skola och utbildning.
2. Vi har i projektet ett tydligt under-ifrån perspektiv. Vi har valt att inte på förhand bestämma viktiga digitala kompetenser som lärare behöver. Vi måste lyssna och lära bl.a. av ungdomar, men det måste vara i ett samspel med lärare i konkret arbete och/eller studenter i utbildning.
3. En styrka är också det samarbete vi har etablerat med aktörer utanför högskola och universietet. Arbetet är fortfarande outvecklat, men det finns en potential för ett inflöde av nya tankar och idéer. Tankar och idéer som får möta den, med nödvändighet långsammare kultur, som akademin står för.
4. Till sist är det en styrka att vi är flera läsosäten som arbetar tillsammans i detta och att vi är överens om inriktningen. Även mellan lärosätena finns olika kulturer. Det är dessutom så att ett av lärosätena inte har en lärarutbildning i formell mening. Ändå är det en styrka att kunna gå fram tillsammans i ett utvecklingsprojekt.

Svagheter
De svagheter vi vill betona så här långt gäller framförallt förankringen på respektive lärosäte:

1. Vi har inte i tillräcklig hög utsträckning lyckats att intressera lärarutbildare inom den högskoleförlagda delen för nödvändigheten att prioritera dessa frågor. Reaktionerna är inte entydiga. Det finns ett intresse för frågeställningarna, men att i nästa steg prioritera en kompetensutveckling eller utvecklingsarbete, det är svårare. Det finns en tradition på universitet och högksola att själv bestämma sin kompetensutveckling.
2. En annan svaghet är förankring på ledningsnivå. Ska vårt arbete bli långsiktigt hållbart måste vi eftersträva större delaktighet på olika beslutandenivåer.

Möjligheter
Vilka möjligheter har vi då att utveckla projektet? Den stora utmaningen vi har är naturligtvis att försöka fånga upp och använda oss av det ökade intresset som finns för de samhällsförändringar som nu sker.
Det finns också ett intresse på politisk nivå att förstärka samarbetet mellan lärosäten. Eftersom vårt projekt är en konkret yttring av detta samarbete finns förhoppningsvis en möjlighet att få större delaktighet och ansvar på ledande nivåer, alltså att vända det som nu är en svaghet.

Hot
De hot som finns mot projektet kan sökas i den komplexa organisation som lärarutbildningen är. Det är en stor organisation med många aktörer som drivs av olika intressen. Det finns också ett politiskt intresse av att lyfta utbildningsfrågorna och där har lärarutbildningen redan varit i skottgluggen. Vilka möjligheter har vi att driva frågorna om IT och nya medier om riktningen i en ny lärarutbildning drivs med helt andra förtecken?
Om vi vill ha en forskningsanknytning som tar fasta på företeelser som finns konkret i skolan och i klassrummet, vilka möjligheter har vi om den arenan saknas. Jämför t.ex med forskningsanknytning inom sjukvård och socialtjänst.
Ytterligare ett hot är om vi inte lyckas få spridning på ansvar och delaktighet. Projektet blir sårbart om det står och faller med några få personer.

Som sagt välkommen med synpunkter och kommentarer på vår analys!