Ung Kommunikations blogg

 Idag genomfördes skolbiodagen i Emmaboda. Ett gott initiativ från Reaktor Sydost med många goda exempel på mediepedagogiskt arbete från skolor i regionen. Ung Kommunikation gavs också möjlighet  att presentera projektet och stimulera till deltagande.

Från Färjestadens skola på Öland visade Eva Sjöstrand, lärare och Sanne Undestam, fritidspedagog, ett intressant samarbete där man på ett mycket förtjänstfullt sätt fortsatt ett arbete med film och video som startade som ett ITiS-projekt. Man har skapat ett nyhetsprogram ”Under Luppen” där man regelbundet arbetar med människor från olika yrkeskategorier tillsammans med barn i olika åldrar från första klass till år sex.

Det som jag imponerades mest av, var den säkerhet som de visade upp i arbetet med dessa frågor. Att arbeta med film i skolan ställer stora krav på organisation, samarbete och kunskap. Det är lätt att det blir en tidsslukande och stressande verksamhet för de ansvariga. Det intryck jag fick var att pedagogerna på ett lugnt och naturligt sätt integrerade filmarbetet i den normala verksamheten. Barnen fick uppgifter av varierad svårighetsgrad som gjorde det möjligt för dem att växa in i arbetet. Och antagligen detsamma för pedagogerna. Samtidigt finns en förstående skolledning som ser till att upprätthålla kompetensutvecklingen. 

Ragnar Olsson från Högskolan i Kalmar, arbetar med att utveckla ett nytt nationellt prov i svenska för år sju. Detta är ett arbete som görs på uppdrag av Skolverket. Det nya är att man funderar över kriterier som ska gälla för arbetet med film i skolan. Trots att det vidgade textbegreppet har funnits i läroplanen sedan 1994 så har det inte funnits kriterier för betygsättning där film varit en central beståndsdel. Det här arbetet blir säkert än mer viktigt med tanke på de signaler som kommer från den nya regeringen där man kommer att införa betyg från år sex. Samtidigt är det kanske en väldig möjlighet och utmaning för de lärare som envist hållit fast vid detta arbete. Blir det kriterier i de nationella proven så blir det också nödvändigt att integrera dessa frågor på ett tydligare sätt i undervisningen. 

Under dagen redovisades också ett lovvärt filmprojekt på några särskolor i Blekinge. Det var ett samarbete mellan Kallingeskolan i Ronneby, Väggaskolan i Karlshamn, Miljö och kulturskolan i Sjöarp, Blekinge läns museum, Regionteatern i Växjö och Reaktor Sydost. I presentationen gavs en mycket positiv bild av arbetet med film tillsammans med eleverna.  

Samma positiva erfarenhet beskrev Britt-Marie Meyer som arbetat med film i Mora. Hon tog också upp vilka spännande möjligheter till internationellt utbyte som arbete med rörlig bild ger. 

Eftermiddagen avslutades med att visa filmen Vikarien. Till denna visning hade elever från Bjurbäcksskolan i Emmaboda inbjudits. Dessutom fanns också Max Wejstorp, huvudpersonen i filmen med.

Vikarien är en intressant film som visar en verklighet av den svenska skolan. Under några månader vårterminen 2005 följde de två dokumentärfilmarna Åsa Blanck och Johan Palmgren läraren Max Wejstorp på Hallonbergsskolan i Stockholm. Max hade börjat fundera över sitt sätt att arbeta som lärare. Därför bjöd han sin gamla högstadielärare Folke Silvén, 72-årig lärare från Lund, att komma på besök och vikariera under några dagar för att få råd av denne hur arbetet skulle kunna förbättras. Skolan som Max arbetar på är nedsliten, de lärare som finns är ofta sjukskrivna, vilket leder till att kontinuiteten i undervisningen rubbas, något som i sin tur medför ökad oro i klassrummen.

Filmen illustrerar på ett utmärkt sätt mötet mellan de två skolkulturerna och framförallt deras skilda, men på ett sätt ändå gemensamma, förhållningssätt till mötet med eleverna. Den ger upphov till många frågeställningar som har med läraryrkets villkor att göra.  

Det var spännande att se filmen tillsammans med ungdomarna, även om de stundtals hade lite svårt med koncentrationen. Men under en scen i filmen var det totalt knäpptyst. Det var när en av flickorna i filmen berättade om hur hennes pappa blivit skjuten, hur hon var tvungen att ta hand om sina syskon och om saknaden efter pappan. Det fanns en närhet som berörde.  

Också sådana situationer ska man som lärare kunna ta. Se filmen. Det är den värd!