Vad är det för mening med lärarna?
I ett samarbete mellan Högskolan i Kalmar, Högskolan i Kristianstad och Växjö universitet ges, inom ramen för licentiatforskarskolan med didaktisk inriktning, kursen Didaktiska forskningsperspektiv. Ansvarig för kursen är Inger Wistedt, professor i pedagogik vid Stockholms universitet och gästprofessor i pedagogikvid Växjö universitet. De föreläsningar som ges i kursen är öppna för alla som är intresserade av didaktiska frågeställningar.
Den första föreläsningen hölls i går av Ove Lindberg, lektor vid Örebro universitet. Det var en mycket intressant föreläsning där han gjorde en historisk genomgång av de fyra statliga utredningar om lärarutbildning som gjorts efter kriget. Han ville redovisa den bild av läraren och lärarens uppdrag som från officiellt statligt håll lyfts fram i utredningstexterna. Här finns inte plats att redovisa alla tankar som kom fram under föreläsningen. I Pedagogiska Magasinet nr 1/2005 från den 17 februari finns en fylligare presentation i artikeln Vad är det för mening med lärarna?
En mycket intressant slutsats som Ove Lindberg redovisade var den klara skillnad man kunde se i de två första utredningarna om lärarutbildning som kom 1952 och 1965 jämfört med de två senare, 1978 och den nu aktuella från 1999. I de två första utredningarna framskrivs tydligt lärarnas samhällsuppdrag och lärarna som yrkeskår apostroferas tydligt med starka gemensamma intressen och en kollektiv kunskapsbas. I de senare utredningarna är hänvisnngen till lärare som yrkeskår borta. I framförallt den senaste utredningen från 1999 är dessa skrivningar ersatta med texter som beskriver läraren "..som - nästan utan kontakt med någon profession – måste hantera sina liv som lärare på egen hand och som har att förlita sig på sin personliga förmåga snarare än på en kollektivt ägd kunskapsbas." (citerat från artikeln i PM 1/2005).
Från att läraren haft ett tydligt begränsat uppdrag, om än olika beroende på om läraren var läroverkslärare eller folkskollärare, är nu arbetet vittomfattande där en lärare, enligt Ove Lindberg, ska vara "en gränslöst, tjänande, reflekterande, kvalitetsgranskande och profilerande person". Vilka kompetenser erfordras för att kunna fylla denna funktion, dessutom utan något stöd i en kollektiv profession? Inte undra på att lärarutbildningarna får kritik oavsett vad som görs. Inte undra på att många lärare går på knäna i sina tappra försök att stå upp för de många krav som ställs.
Det är kanske dags att ställa den fråga som Ference Marton och Ingrid Carlgren ställer i boken "Lärare av i morgon": "Vad är lärarens profesionella objekt?" Det vill säga, vad är det för uppgifter som läraren har och vilken kompetens är knutet till detta uppdrag? Den uppmaning som kom från Pedagogiska Magasinets chefredaktör att en ny skolkommission behövs, (se tidigare blogginlägg) blir även i detta perspektiv än mer riktig.
Den första föreläsningen hölls i går av Ove Lindberg, lektor vid Örebro universitet. Det var en mycket intressant föreläsning där han gjorde en historisk genomgång av de fyra statliga utredningar om lärarutbildning som gjorts efter kriget. Han ville redovisa den bild av läraren och lärarens uppdrag som från officiellt statligt håll lyfts fram i utredningstexterna. Här finns inte plats att redovisa alla tankar som kom fram under föreläsningen. I Pedagogiska Magasinet nr 1/2005 från den 17 februari finns en fylligare presentation i artikeln Vad är det för mening med lärarna?
En mycket intressant slutsats som Ove Lindberg redovisade var den klara skillnad man kunde se i de två första utredningarna om lärarutbildning som kom 1952 och 1965 jämfört med de två senare, 1978 och den nu aktuella från 1999. I de två första utredningarna framskrivs tydligt lärarnas samhällsuppdrag och lärarna som yrkeskår apostroferas tydligt med starka gemensamma intressen och en kollektiv kunskapsbas. I de senare utredningarna är hänvisnngen till lärare som yrkeskår borta. I framförallt den senaste utredningen från 1999 är dessa skrivningar ersatta med texter som beskriver läraren "..som - nästan utan kontakt med någon profession – måste hantera sina liv som lärare på egen hand och som har att förlita sig på sin personliga förmåga snarare än på en kollektivt ägd kunskapsbas." (citerat från artikeln i PM 1/2005).
Från att läraren haft ett tydligt begränsat uppdrag, om än olika beroende på om läraren var läroverkslärare eller folkskollärare, är nu arbetet vittomfattande där en lärare, enligt Ove Lindberg, ska vara "en gränslöst, tjänande, reflekterande, kvalitetsgranskande och profilerande person". Vilka kompetenser erfordras för att kunna fylla denna funktion, dessutom utan något stöd i en kollektiv profession? Inte undra på att lärarutbildningarna får kritik oavsett vad som görs. Inte undra på att många lärare går på knäna i sina tappra försök att stå upp för de många krav som ställs.
Det är kanske dags att ställa den fråga som Ference Marton och Ingrid Carlgren ställer i boken "Lärare av i morgon": "Vad är lärarens profesionella objekt?" Det vill säga, vad är det för uppgifter som läraren har och vilken kompetens är knutet till detta uppdrag? Den uppmaning som kom från Pedagogiska Magasinets chefredaktör att en ny skolkommission behövs, (se tidigare blogginlägg) blir även i detta perspektiv än mer riktig.
Kommentarer
Trackback