Möte med VFU-samordnare
Samtidigt är det viktigt att hålla i minnet att denna digitala revolution med utvecklingen av internet i spetsen inte är speciellt gammal. Den 4 februari 1994 skickade Carl Bildt sitt berömda e-postmeddelande till Bill Clinton. Det var det första e-postmeddelande som skickades mellan två statsmän. Även om det funnits forskare, studenter och tidiga användare som använt detta under lång tid så är just början på 90-talet den tid då den verkliga internetanvändningen tar fart. Jag tror att många lärare bara under de senaste åren upptäckt e-posten snabbhet. Samtidigt säger ungdomarna idag att e-post är det långsammaste sättet att kommunicera på interent vilket också är sant. MSN och andra chatforum är mycket snabbare. Vilka konsekvenser får detta för vårt sätt att organisera lärande? Och organisera våra möten? VFU-samordnarna fick en webbkamera i dag för att vi ska förändra, utveckla och förnya våra mötesformer.
Idag måste du läsa DN, Lennart. Redan i del 1 möts man av en anslående helsidesannons från Microsoft som erbjuder ett "gratisläromedel kring trygghet på Internet" (varför måste alla människor använda prepositionen "kring", förresten? Varför vågar man inte drämma till med ett läromedel "om" något? Färre bokstäver och mera exakt.) Man kan läsa mera om det på (http://www.microsoft.com/sverige/msab/citizenship/livstid.mspx) där man även hittar både elevmaterial och lärarhandledning. Ska studera dem noggrant. Undrar vad det kan ligga för kommersiella baktankar där, konspiratorisk som jag är.
Kulturdelen har en särskild sida om spel, och där fastnar jag särskilt fär en recension av Castronovas bok "Synthetic worlds, the business and culture of online games". Spännande tankar och framtidsvisioner som inte är riktigt vad jag tänkt mig, när jag beundrande ser hur barnbarnen redan i vaggan excellerar i sina dataspel. Är det dataspelen som i framtiden ska vara deras barns huvudsakliga försörjning? Eller kommer deras barn att njuta av ett bekvämt och välordnat liv, baserat på att ett antal människor i tredje världen sköter deras "spelarbete" mot en ringa ersättning? Jag måste nog ta mig en titt igen på vad det är för spel som barnbarnen ägnar sig åt. Det största hotet kanske inte är att dom ska bli spelberoende utan att samhället blir det.