Digitalt berättande och det vidgade textbegreppet
I onsdags kväll var jag på säsongsavslutning för temagruppen Det vidgade textbegreppet tillsammans med lärare från Angelstadskolan utanför Ljungby, lärare från Bergundaskolan i Växjö, rektorer och lärarutbildare. Ann Öhman från Örebro och forskningsinstitutet Apel (på besök i Växjö under två dagar för intervjuer i Ung Kommunikation) fanns också med. Anna Prissberg och Åke Sjöberg från AV-Media var kvällens värdar och hade dukat upp med digitala berättelser och god mat.
Lärarna har under hösten arbetat med digitala berättelser. De har använt ett program som heter PhotoStory. De korta berättelserna kan beskådas på Berättaråret 2006 hemsida. Det var spännade och roligt att se de olika produktionerna där barn från fem år upp till 11 år, tillsammans med lärarna, skapat berättelser med främst matematiskt innehåll.
Minst lika roligt var att se lärarnas entusiasm med dessa nya möjligheter. De kan redan se ytterligare användningsområden. De villl lära sig mera, mycket kan göras för att höja kvalitén. Men samtidigt fanns ett självförtroende. I pausen frågade jag några lärare vad som varit besvärligast. Egentligen inget, blev svaret. Det är både enkelt och roligt att arbeta på detta sätt.
De gav också exempel på barn som i andra sammanhang inte hittat rätt, men som i den digitala berättelsen kunnat växa i självförtroende.
Lärarna poängterade noga att de inte använt något olagligt material. Det hade främst blivit diskussion om musiken. Eleverna ville gärna använda den musik som de tycker om och som de har i sina mp3-spelare. Diskussionen om upphovsrätten blev viktig. Och naturligtvis var man kan hämta musik som kan användas, t ex på Multimediabyrån.
Berättelserna kan användas i andra sammanhang också. Till exempel en diskussion om varför pojkarna i sina berättelser ofta tramsar och spelar ut, gärna med lite slagsmål och lustiga miner, medan flickorna gör sina under mer ordnade former.
Det tråkiga för framförallt Angelstadskolan är att de inte fått några lärarstudenter till sin skola. Skolan tillhör ett partnerområde i Ljungby, men skolan ligger en bit utanför. Det är något som vi i vfu-organisationen bör titta närmare på. Det är viktigt att studenterna ser olika miljöer och att de också får se en skola där i stort sett all personal använder datorer.
Däremot har de flesta studenter som började ht 2006 mött programmet PhotoStory i den halvdag som AV-Media haft ansvaret för, berättar Åke Sjöberg. Detta har resulterat i att många studenter vid sina presentationer i första kursen i allmänt utbildningsområde använt digitalt berättande i stället för en presentation i PowerPoint.
I dag på morgonen läser jag en artikel i DN om en skola i Farsta som haft stora problem. Lärarna har under det senaste året låtit eleverna i högre utsträckning använda digitala medier och berättande. Man har redan kunnat märka en förändring. Eleverna uppskattar sättet att jobba. I en utställning på Konstfack, "1000 unga berättar" presenterar de sina projekt och berättar om sig själva.
Lärarna har under hösten arbetat med digitala berättelser. De har använt ett program som heter PhotoStory. De korta berättelserna kan beskådas på Berättaråret 2006 hemsida. Det var spännade och roligt att se de olika produktionerna där barn från fem år upp till 11 år, tillsammans med lärarna, skapat berättelser med främst matematiskt innehåll.
Minst lika roligt var att se lärarnas entusiasm med dessa nya möjligheter. De kan redan se ytterligare användningsområden. De villl lära sig mera, mycket kan göras för att höja kvalitén. Men samtidigt fanns ett självförtroende. I pausen frågade jag några lärare vad som varit besvärligast. Egentligen inget, blev svaret. Det är både enkelt och roligt att arbeta på detta sätt.
De gav också exempel på barn som i andra sammanhang inte hittat rätt, men som i den digitala berättelsen kunnat växa i självförtroende.
Lärarna poängterade noga att de inte använt något olagligt material. Det hade främst blivit diskussion om musiken. Eleverna ville gärna använda den musik som de tycker om och som de har i sina mp3-spelare. Diskussionen om upphovsrätten blev viktig. Och naturligtvis var man kan hämta musik som kan användas, t ex på Multimediabyrån.
Berättelserna kan användas i andra sammanhang också. Till exempel en diskussion om varför pojkarna i sina berättelser ofta tramsar och spelar ut, gärna med lite slagsmål och lustiga miner, medan flickorna gör sina under mer ordnade former.
Det tråkiga för framförallt Angelstadskolan är att de inte fått några lärarstudenter till sin skola. Skolan tillhör ett partnerområde i Ljungby, men skolan ligger en bit utanför. Det är något som vi i vfu-organisationen bör titta närmare på. Det är viktigt att studenterna ser olika miljöer och att de också får se en skola där i stort sett all personal använder datorer.
Däremot har de flesta studenter som började ht 2006 mött programmet PhotoStory i den halvdag som AV-Media haft ansvaret för, berättar Åke Sjöberg. Detta har resulterat i att många studenter vid sina presentationer i första kursen i allmänt utbildningsområde använt digitalt berättande i stället för en presentation i PowerPoint.
I dag på morgonen läser jag en artikel i DN om en skola i Farsta som haft stora problem. Lärarna har under det senaste året låtit eleverna i högre utsträckning använda digitala medier och berättande. Man har redan kunnat märka en förändring. Eleverna uppskattar sättet att jobba. I en utställning på Konstfack, "1000 unga berättar" presenterar de sina projekt och berättar om sig själva.
Kommentarer
Trackback