Ung Kommunikations blogg

I Computer Swedens två senaste nummer har en diskussion uppstått om behovet av att öka lärares digitala och mediala kompetens. Peder Matsgård föresår att ett nytt ämne, medieetik, införs. Han konstaterar, mycket riktigt, att många av dagens ungdomar tillbringar mycket tid på nätet i princip utan inblandning från vuxna. Vid en jämförelse med den medievärld som fanns tidigare, där informationen var begränsad, uppstyrd kring en ansvarig utgivare och därmed i viss mån kvalietetsgranskad, är nu förbytt i sin totala motsats.

Detta skapar naturligtvis problem för ungdomar att orientera sig och att förstå och tolka vad som händer i samhället så som det speglas i det nya medielandskapet. Som en lösning på detta problem föreslår han alltså att medieetik införs som nytt ämne i skolan. Han är bekymrad över den tystnad som finns från ansvariga politiker. Talas det om om nya medier och teknik som används av ungdomar så är det oftast i negativa ordalag.

I gårdagens nummer av Computer Sweden svarar Seth Norberg på Peder Matsgårds inlägg. De är överens om beskrivningen av problemet, men lösningen, menar Norberg, är inte ett nytt ämne på schemat. Det finns risk att det blir en ny variant på datakunskap. Då blir dessa frågor endast en angelägenhet för några få lärare. Samtliga lärare behöver kompetensutveckling. "Den digitala kompetensen........måste genomsyra hela skolarbetet och alla ämnen. Det får inte bli något som riskerar att ligga utanpå allt annat."

Jag är helt överens med Seth Norberg. Ansvaret för dessa frågor kan inte ligga på ett specifikt ämne. Alla lärare måste integrera dessa kunskaper i sin kompetens. Ser man på examensmålen i lärarutbildningen finns här också ett generellt krav som gäller alla lärarstudenter: "använda informationsteknik i den pedagogiska utvecklingen och inse betydelsen av massmediers roll för denna".

Det blir än mer problematiskt när ledande företrädare för skolpolitiken idag som Lars Lejonborg och Jan Björklund talar så lite om dessa frågor. Vi vet dessutom att det inom lärarkåren både i ungsomsskolan och på högskolan råder delade meningar om vikten av den digitala kompetensen, att lyfta upp framväxten av det nya mediesamhället för att i eget ämne eller kompetensområde se möjligheter och konsekvenser.

Det finns skäl att återigen citera Henry Jenkins, professor på MIT och författare till boken Convergence Culture: Where old and New Media Collide. Han lyfter fram tre stora utmaningar som skolan måste hantera:

Möjlighet till deltagande
I dag handlar det inte om att göra tekniken tillgänglig, den finns där men utnyttjas poå olika sätt. Vissa har möjligheter att utnyttja mediets möjligheter till max, medan andra inte kommer längre än till triviala datorspel. Det handlar i stället om att ge möjligheter för alla att utnyttja mediet för ett fullvärdigt deltagande i samhället.

Förståelse av världen
Världen tolkas och förstås till stora delar på det sätt som datorspel och populärkultur beskriver världen. Exempelvis ett datorspel med historiska utgångspunkter ger ett visst perspektiv på de historiska händelserna jämfört med ett annat datorspel.

Den etiska utmaningen
Eftersom all sker på nätet i full öppenhet finns risker och etiska konflikter som måste tas på stort allvar. Mobbning, bildhantering och andra typer av kränkningar är vanliga på nätet. Även ett allför öppet utelämnande kan också få oönskade konsekvenser.

På initiativ från Kairos Future och Myndigheten för skolutveckling och med stöd av bl.a. IST och KK-stiftelsen har Kairos Future genomfört en studie om skolan. Syftet var att undersöka hur skolans intressenter ser på skolans uppgift, utmaningar och framtid. Läs mer om denna rapport på Kollegiets hemsida.

Har varit på KK-stiftelsen för ett uppföljningsseminarium och diskuterat de frågor som rapporten tar upp. IST och Kairos Future var ansvariga för seminariet. Syftet var att utifrån deltagarnas olika perspektiv försöka konkretisera möjliga handlingsvägar för att utveckla IT i skolan. Samtliga intervjugrupper i studien lyfte fram internet och informationsteknisk utveckling som starka drivkrafter för förändring.

Helt klart är att skolans organisation är komplex med många olika och delvis motstridiga budskap. Det finns både pedagogiska och administrativa utmaningar i ett framtidsperspektiv. Några personliga reflektioner på dagens diskussion:

Det är intressant att möta personer från olika verksamheter och i en öppen diskussion spana efter trender och tendenser när det gäller skolans utveckling. Vilken skola vi vill se i framtiden beror i hög utsträckning på vilka erfarenheter vi bär med oss och i vilken verksamhet vi verkar i. En självklarhet kanske. Kairos Futures rapport visade också detta. Kommer man från ett pedagogiskt arbete ser man med andra ögon på skolverksamheten än om man kommer från statliga myndigheter, annan offentlig verksamhet eller privat företagande. Vem har egentligen problemformuleringsprivilegiet? Samtidigt är det väldigt fruktbart med dessa möten där olika krav och åsikter bryts. I brytningen mellan olika kulturer brukar något nytt uppstå.

I slutändan måste det till politiska beslut och man kan hoppas att politikerna också lyssnar och lär från olika perspektiv, även om det för tillfället verkar vara rätt fastlåsta och förutbestämda positioner i den skolpolitiska debatten.

Vid lärarutbildningen i Växjö ordnas det som vi kallar lokala lärarutbildningskonvent, egentligen seminarier med aktuellt innehåll. Tanken är att lärarutbildare från olika institutioner möts och diskuterar gemensamma frågor. Under våren ordnas ungefär två seminarier i månanden. Vårens möten handlar till stor del om Högskoleverkets utvärdering, där lärarutbildarna självklart måste ta ett stort ansvar.

I dag hade vi dock frångått Högskoleverkets agenda och i stället bjudit in Fredrik Holmberg, film- och mediepedagog från Göteborg som föreläste på temat från bildband till bredband. Genom att på ett mycket inspirerande sätt använda korta filmklipp i sin DVD-spelare gav han oss några tydliga exempel på det upplägg, den struktur och den dramaturgi som ligger till grund för de flesta filmer idag, vare sig det är såpoperor, dramer, skräckfilmer eller reklamfilmer. Ytterst bygger de på en väldigt stark berättartradition som vi också hittar i de gamla folksagorna eller de grekiska dramerna. Fredrik citerade också livligt från Aristoteles. Hans tankar känns hur aktuella som helst.

Den fråga som Fredrik ställer sig, med all rätt, är hur det kommer sig att populärkulturen i film och TV får så litet utrymme i skolan. Barn och ungdomar tillbringar över 20 timmar i veckan på att titta på rörliga bilder i TV, på DVD, i datorn och på bio. De växer upp med ett bildspråk som är helt annorlunda än det språk skolan använder. Hur kan vi då räkna med att nå dem och föra dem vidare om vi saknar någon slags gemensam referenspunkt?

Fredrik Holmberg är inte ensam om dessa frågeställningar. Här i bloggen har vi redovisat två avhandlingar i svenska som talar om samma sak, Carina Fast som talar om de yngre barnen, Christina Olin-Scheller om de äldre. I antologin Utbildningsvetenskap, ett kunskapsområde under formering beskriver Caroline Liberg detta. Det finns ännu fler exempel. Och ändå är det så svårt att få till stånd en förändring! Är det så att filmen prioriteras bort? Har det med populärkultur och finkultur att göra? På dagens lokala konvent var det inte så många närvarande, endast sex stycken. Är det ett mått på intresset eller är tiden så pressad att man tvingas till hårda prioriteringar? Båda anledningarna är förmodligen riktiga. Ett förändringsarbete kräver tid och utvecklingsmöjlighter. En del av utmaningen i projektet är att hitta formerna.

Vid 2006 års Guldbagge-gala utsågs filmen Vikarien till bästa dokumentärfilm. En av huvudrollerna i filmen spelas av Max Wejstorp, lärare i naturvetenskap och engelska. I går besökte han Växjö. Studenter som går andra terminen i det allmäna utbildningsområdet såg filmen och fick därefter ställa frågor till Max, först i storgrupp, sedan vid de efterföljande gruppdiskussionerna. Aktiviteten var ett samarrangemang mellan kursansvariga och Ung Kommunikation.

Studenterna var mycket intresserade och ställde många frågor, dels med utgångspunkt från filmen, dels mera generellt om lärarens uppdrag. En fråga som ständigt återkom var vad det egentligen innebär att vara lärare och hur man lyckas? Max höll en ödmjuk och nyanserad profil. Det finns inga enkla svar, menande han. Skolan är satt under hårda sparkrav, lärare har sällan tid för utveckling och reflektion. Samhällsutvecklingen har dessutom gjort att skolans roll idag är helt annorlunda än för bara 15-20 år sedan. Det innebär att några enkla lösningar inte finns, varje skola med sina elever är unik och kräver därför olika typer av lösningar. Mycket beror på vilken typ av hemförhållanden som eleverna har. Finns aktiva föräldrar med intresse för sina barns utbildning så arbetar man som lärare under helt andra förhållanden än om man har elever vars föäldrar inte vill eller har förmåga att intressera sig för sina barns skola. Skolledningens roll är därmed helt central. Han lyfte fram Rinkebyskolan som ett utmärkt exempel. För de skolor som hamnar i kris, varför finns inte en "nationell insatsstyrka" som kan stödja och hjälpa skolan. Till syvende och sist är det eleverna som drabbas och de drabbs hårt.

Rent konkret tyckte Max att det i alla fall finns två huvudregler som han arbetat med, som inte är alldeles enkla men ändå mycket viktiga. Du som lärare måste vara noggrant förberedd till dina lektioner och du måste bygga goda relationer med dina elever. I relationsbygget måste du också våga vara tydlig. Du är lärare och måste ta ett vuxenansvar. Samtidgt måste du också våga visa att du verkligen bryr dig, att varje elev blir sedd och lyssnad till. Du måste vara lyhörd för deras erfarenheter. Ett hinder och ett stort problem är det naturligtvis med stora och många olika elevgrupper och att stödpersonal som kuratorer, sjuksköterksor och psykologer försvinner från skolan. Återigen kommer man tillbaka till frågan om lärarprofessionen och vad den egentligen består av. Vilka centrala kompetenser bör en lärare ha för att ha möjlighet att göra ett bra arbete? Det är säkert en fråga som kommer att vara högaktuell och diskuteras under det kommande året när nu lärarutbildningen ska utvärderas och omvärderas.

Efter filmen har Max gått vidare i sin lärargärning . Eftersom han fick sluta i Hallonbergen fick han i stället jobb på en friskola i södra Stockholm, men är för tillfället delvis tjänstledig för att arbeta i ett projekt där en viktig fråga är hur nya medier kan användas i undervisningen, för att effektivisera lärarens arbete och för att möta dagens elever som kommer med helt andra kunskaper och erfarenheter. Den 6 mars publicerade Expressen en debattartikel av Max med den något provokativa titeln: "Lärare måste vara bättre än Google". Intressant läsning.

Appropå föregående inlägg. Lyssna på dagens avsnitt i Vetenskapsradion Forum. Vetenskapsradion Forum är en av många program du kan ladda ned till din mp3-spelare via podradio.

I dag disputerar Carina Fast vid Uppsala universitet på avhandlingen Sju barn lär sig läsa och skriva: Familjeliv och populärkultur i möte med förskola och skola. DN rapporterade om detta den 1 mars.

Jag blev lite nyfiken på henne och sökte på nätet om det fanns något publicerat. Jag hittade artikeln Vad kan vi lära av sjuåriga Oskar och hans dataspelande? Artikeln är ett manus till Svensklärarföreningens årsbok 2006 och är säkert en del av Carina Fasts avhandlingsarbete. Det finns flera intressanta perspektiv som förtjänar vidare diskussion.

Hon skriver bl.a. om två olika sätt att läsa text och hänvisar till den brittiske professorn Gunther Kress. Han menar att det är skillnad att läsa en skriven text i en bok och att läsa digitala texter. När vi läser en skriven text i en bok börjar vi längst upp till vänster och läser åt höger. Vi läser sedan på så sätt sida upp och sida ner. Sidorna är sammanfogande i kapitel och handlingen växer fram i de olika kapitlen. Det förutsätts att man läst tidigare kapitel för att förstå de senare. Digitala texter fungerar inte på samma linjära sätt. Tack vare länkar förflyttar man sig på ett annat sätt mellan de olika textavsnitten och skapar på ett annat sätt en förståelse av den information man tar del av. Det finns igen given väg utan du skapar själv en förståelse beroende på hur du länkat dig fram i texten.

Eftersom barn, som Carina Fast beskriver, lär sig mycket tidigt att navigera i den digitala världen och på det sättet lär sig läsa, så uppstår naturligtvis frågan hur barnen klarar mötet med skolan? Enligt Carina Fast har skolan svårt att ta tillvara dessa erfarenheter och man kan fråga sig hur detta påverkar barnens intresse för att utveckla sitt läsande. Sverige har under många år legat högt i internationella undersökningar när det gäller just läsning, men man ser nu tendenser till ett sjunkande intresse. Kan det finnas ett samband?

I vårt projekt finns temagruppen som arbetar med läsinlärning genom att skriva på dator. Det är en metod som förespråkas av den norske lärarutbildaren Arne Trageton och som rönt ett stort intresse från många skolor. Vad betyder det i så fall för läsinlärningen att använda den metoden, jämfört med mer traditionella metoder i perspektiv av Krees tankar? Har det ingen betydelse eller kan det vara ett sätt att möta barnens erfarenheter?

Nu har Riksutställningars mobila rum nått Växjö. Under två veckor ska ett antal barn från hela Kronobergs län i åldern 10-12 år och deras lärare besöka Nattpäron för att få inspiration till berättande. Tre pedagoger möter barnen därinne för guidning. Vid sidan om det mobila rummet, i AV-Medias lokaler, pågår andra typer av verkstäder där barnen får använda sin inspiration på olika sätt.