Obruten global utveckling
I veckan presenterade ITU, International Telecommunication Union, data över antalet användare av internet och mobiltelefoner. En hög, obruten utvecklingstakt visas, framförallt när det gäller antalet mobilabonnemang. Vid årets slut har antalet användare passerat fem miljarder!
Liknande utveckling visas när det gäller internetanvändare men på en något lägre nivå. Där beräknar man att antalet användare passerar 2 miljarder vid årets slut. Se diagram här.
Denna globala revolution av digital teknik får konsekvenser för alla länder. Frågan är på vilket sätt och med vilken beredskap som länderna möter denna utveckling?
De största förändringarna märks främst i utvecklingsländerna, kanske allra mest i Afrika med förnyade sätt att hantera affärer och tillgång till information och utbildning.
Intressant är också att se på hur antalet användare av Facebook ökar. Störst antal användare hittar vi självklart i USA, men ökningstaken är hög i många andra länder. Det är intressant, inte kanske så mycket för att det just är Facebook, utan mera för att det visar de möjligheter som erbjuds i de sociala medierna.
Jag tror inte det behövs en djupare analys för att inse att detta påverkar oss alla. Däremot finns stora obesvarade frågor om hur olika samhällsfunktioner och sociala relationer påverkas. Detta gäller i hög grad också frågan om undervisning och lärande. Det som förvånar är det märkliga ointresset (märktes inte minst i valet) från ansvariga politiker, men också beslutsfattare på olika nivåer inom skola, högre utbildning och forskning.
Läs även andra bloggares åsikter om mobilabonnemang, internetanvändare, sociala medier, utbildning, utvecklingsländer, politiker
Liknande utveckling visas när det gäller internetanvändare men på en något lägre nivå. Där beräknar man att antalet användare passerar 2 miljarder vid årets slut. Se diagram här.
Denna globala revolution av digital teknik får konsekvenser för alla länder. Frågan är på vilket sätt och med vilken beredskap som länderna möter denna utveckling?
De största förändringarna märks främst i utvecklingsländerna, kanske allra mest i Afrika med förnyade sätt att hantera affärer och tillgång till information och utbildning.
Intressant är också att se på hur antalet användare av Facebook ökar. Störst antal användare hittar vi självklart i USA, men ökningstaken är hög i många andra länder. Det är intressant, inte kanske så mycket för att det just är Facebook, utan mera för att det visar de möjligheter som erbjuds i de sociala medierna.
Jag tror inte det behövs en djupare analys för att inse att detta påverkar oss alla. Däremot finns stora obesvarade frågor om hur olika samhällsfunktioner och sociala relationer påverkas. Detta gäller i hög grad också frågan om undervisning och lärande. Det som förvånar är det märkliga ointresset (märktes inte minst i valet) från ansvariga politiker, men också beslutsfattare på olika nivåer inom skola, högre utbildning och forskning.
Läs även andra bloggares åsikter om mobilabonnemang, internetanvändare, sociala medier, utbildning, utvecklingsländer, politiker
Bilden av skolan
Jan Björklund får beröm för förslaget till nya kursplaner. "En rättad läroplan" skriver Smålandsposten och publicerar en bild (inte i nätupplagan) av elever som sitter i raka led, lite modernare, men inte olik den skola som fanns för hundra år sedan.
Det som förvånar är det okritiska förhållningsssättet. Bilden av skolan som visar elverna sittandes i sina bänkar, gärna en och en, blickandes fram mot läraren. Jag undrar om det finns någon fördjupad tanke på över hur vi faktiskt lär, när den moderna skolan illustreras på detta sätt. Som väl är tror jag inte bilden är riktigt representativ för skolor av idag, men det är kanske lättare att motivera dagens skolpolitik om denna bild får hänga kvar.
Staffan Selander och Gunther Kress har alldeles nyligen kommit ut med en intressant och läsvärd bok, Design för lärande - ett multimodalt perspektiv. Där pekar de bl a på rummets betydelse för hur undervisning och lärande organiseras.
De jämför två helt olika lärmiljöer för läkarutbildningen, Anatomiska teatern i Uppsala och St Mary´s Hospital i London. Vid Anatomiska teatern var de studerande passiva åskådare till ett skeende längst ned på scenen. Sittplatserna lutade brant nedåt för att ge så god överblick som möjligt. Sal Leonardo på Linnéuniversitetet i Växjö har vissa likheter. Som kontrast till denna lärmiljö tar Selander och Kress upp St Mary´s Hospital och hur läkarstudenter är aktiva medaktörer i undervisningen. Det finns inga åskådare utan man är en del av ett arbetsteam och lär sig på det sättet. Även om läkarutbildningen knappast bara består av den typen av undervisning är det goda exempel på vad den fysiska lärmiljön betyder och vilket lärande man lyfter fram i olika situationer.
Jag tror att varken Uppsala universitet eller Linnéuniversitet just skulle lyfta fram den anatomiska teatern som ideal när goda universitetsmiljöer visas upp. Varför måste skolan fortfarande dras med dessa gamla bilder?
Läs även andra bloggares åsikter om lärmiljö, design, bild av skola, multimodalt
Det som förvånar är det okritiska förhållningsssättet. Bilden av skolan som visar elverna sittandes i sina bänkar, gärna en och en, blickandes fram mot läraren. Jag undrar om det finns någon fördjupad tanke på över hur vi faktiskt lär, när den moderna skolan illustreras på detta sätt. Som väl är tror jag inte bilden är riktigt representativ för skolor av idag, men det är kanske lättare att motivera dagens skolpolitik om denna bild får hänga kvar.
Staffan Selander och Gunther Kress har alldeles nyligen kommit ut med en intressant och läsvärd bok, Design för lärande - ett multimodalt perspektiv. Där pekar de bl a på rummets betydelse för hur undervisning och lärande organiseras.
De jämför två helt olika lärmiljöer för läkarutbildningen, Anatomiska teatern i Uppsala och St Mary´s Hospital i London. Vid Anatomiska teatern var de studerande passiva åskådare till ett skeende längst ned på scenen. Sittplatserna lutade brant nedåt för att ge så god överblick som möjligt. Sal Leonardo på Linnéuniversitetet i Växjö har vissa likheter. Som kontrast till denna lärmiljö tar Selander och Kress upp St Mary´s Hospital och hur läkarstudenter är aktiva medaktörer i undervisningen. Det finns inga åskådare utan man är en del av ett arbetsteam och lär sig på det sättet. Även om läkarutbildningen knappast bara består av den typen av undervisning är det goda exempel på vad den fysiska lärmiljön betyder och vilket lärande man lyfter fram i olika situationer.Jag tror att varken Uppsala universitet eller Linnéuniversitet just skulle lyfta fram den anatomiska teatern som ideal när goda universitetsmiljöer visas upp. Varför måste skolan fortfarande dras med dessa gamla bilder?
Läs även andra bloggares åsikter om lärmiljö, design, bild av skola, multimodalt
Fler erfarenheter från temagruppen Amulets
Efter detta inlägg skickade jag ett par frågor om förväntningar, resultat och lite mer långsiktiga effekter av temagruppen och fick svar från Katrin Lindwall. Det här är en sammanfattning av hennes svar.
Lärarna som deltagit i projektet har enligt Katrin varit engagerade och vill gärna utveckla kunskaper och metoder för hur de skulle kunna arbeta med IT som en naturlig del i sin undervisning. Men det krävs en mycket medveten satsning av skolledningen för att nya idéer ska få fäste i skolorna.
Det arbete som utfördes sågs som viktigt, både för forskare och lärare, och det borde vara nödvändigt för forskare att möta verkligheten inom lärande för att kunna utföra sin forskning.
Spridning av resultaten från bland annat matematikdidaktik som varit med i projektet till övriga inom matematikdidaktik och övrig lärarutbildning och aktiva lärare är önskvärt och en del aktiviteter planerade.
Kunskapen om det pågående projektet och de metoder och verktyg som används ser Katrin som "lägsta-nivån" att lyfta fram på lärarutbildningen, men hon är inte säker på att det görs. Känner studenterna till den forskning som finns på universitetet inom mobilt lärande?
Primärt är att lärarstuderande i matematik tar del av projektet, men för att sprida kunskapen i skolvärlden måste man nå ut där skolvärlden finns: utbilda rektorer, åka på matematikbiennaler och liknande konferenser.
/Simon Winter
Lärarna som deltagit i projektet har enligt Katrin varit engagerade och vill gärna utveckla kunskaper och metoder för hur de skulle kunna arbeta med IT som en naturlig del i sin undervisning. Men det krävs en mycket medveten satsning av skolledningen för att nya idéer ska få fäste i skolorna.
Det arbete som utfördes sågs som viktigt, både för forskare och lärare, och det borde vara nödvändigt för forskare att möta verkligheten inom lärande för att kunna utföra sin forskning.
Spridning av resultaten från bland annat matematikdidaktik som varit med i projektet till övriga inom matematikdidaktik och övrig lärarutbildning och aktiva lärare är önskvärt och en del aktiviteter planerade.
Kunskapen om det pågående projektet och de metoder och verktyg som används ser Katrin som "lägsta-nivån" att lyfta fram på lärarutbildningen, men hon är inte säker på att det görs. Känner studenterna till den forskning som finns på universitetet inom mobilt lärande?
Primärt är att lärarstuderande i matematik tar del av projektet, men för att sprida kunskapen i skolvärlden måste man nå ut där skolvärlden finns: utbilda rektorer, åka på matematikbiennaler och liknande konferenser.
/Simon Winter
Fler erfarenheter av temagruppen "IKT i engelskundervisningen"
Efter det första inlägget skickade jag några uppföljande frågor till temagruppen, eller rättare sagt Maria Estling Vannestål som har gjort huvuddelen av arbetet i gruppen. Här är en sammanfattning av hennes svar:
Arbetet i temagruppen började med en känsla av att det inte gjordes så mycket med IT i engelsk-ämnet i skolorna, och när de började undersöka saken så visade det sig vara så -- många lärare arbetade inte alls med IT-hjälpmedel, trots att det finns grundläggande aktiviteter som med liten ansträngning och små resurser ger ett stort resultat.
Lärarna i skolorna lider av dålig utrustning och bristande tid för fortbildning men också en rädsla för tekniken och för att tappa kontrollen i klassrummet, men det glädjande var hur många hade lyckats motivera sina rektorer till bättre resurser när de väl själva hade kommit igång med aktiviteter med IT som hjälp.
Maria berättar om alla kontakter hon fått via projektet, liksom det stora arbetet med föredrag, kurser, workshops och artiklar och en bok, och hur hon ser att framför allt arbetet med de lite längre kurserna lever kvar i verksamheten i skolorna.
Till skillnad från det jag tidigare förstått om vilka lärargrupper som helst nappar på att använda IT i skolan framhåller Maria de yngre lärarna. Jag har tidigare förstått det som att det främst är de äldre som är positiva till IT eftersom de redan behärskar kursinnehållet och då lättare klarar att byta undervisningsform. Det är en rätt intressant fråga som jag tycker förtjänar en djupare undersökning.
Vad gäller forskningen nämner hon att arbetet i temagruppen har varit så praktiskt inriktat att hon har haft svårt att närma sig en del som håller på med IKT och lärande, men samtidigt har det blivit flera gemensamma ansökningar med andra forskare på universitetet i Karlstad.
De dimensioner som nämns i lärarutbildningsutredningen (IT som verktyg, som medel för fördjupning och förnyelse resp den sociala dimensionen) har hon inte jobbat specifikt med. Däremot tar hon upp ett par liknande dimensioner, hämtade från Patrik Svenssons Språkutbildning i en digital värld, nämligen IT som automat, verktyg och arena. Se till exempel kapitlet IT i språkundervisningen i teori och praktik (ingår i Fönster mot språk och litteratur, och skriven tillsammans med Solveig Granath i Karlstad och nedladdningsbar här).
/Simon Winter
Hur påverkas lärarutbildningen av kommunala förändringar?
I många kommuner tas nu olika initiativ för implementering av digital teknik i skolan. Bärbara datorer ersätter de gamla datasalarna, den vanliga whiteboarden ersätts av interaktiva tavlor och accesspunkter för trådlösa uppkopplingar monteras upp för snabb åtkomst till internet.
Forskarskolan Teknikburna kunskapsprocesser, TKP, ett samarbetsprojekt mellan Örebro universitet och Högskolan Dalarna, inleder ett stort forskningsprojekt där man undersöker effekterna av några kommuners satsningar på att införa en dator till varje elev. Medverkande kommuner är: Nacka, Köping, Falkenberg, Botkyrka, Västerås, Täby, Malmö, Helsingborg, Sollentuna, Lysekil samt Pysslingens skolor i Täby och Nacka. Läs en mer ingående presentation av Stefan Pålsson på Skolverkets omvärldsblogg. I tidigare blogginlägg har jag beskrivit förändringar i Uppsala och Umeå.
I vår region planeras eller inleds ökade satsningar bl.a. i följande kommuner: Växjö, Tingsryd, Ljungby, Älmhult, Markaryd, Nybro, Borgholm, Hultsfred, Jönköping, Karlshamn, Ronneby. Det finns säkert fler kommuner där planer finns. Det innebär att skolorna i landet genomgår en genomgripande förvandling, där lärares kompetens ställs på prov. Grundläggande kompetensutveckling sker i kommunernas egen regi med stöd av Skolverkets PIM-utbildningar. I vårt projekt möter vi många kommuner som också efterfrågar stöd till fortsatt utveckling bortom PIM, mer knutet till skolans ämnen.
Helt klart är att lärarutbildningen inte ligger i fas med de planerade förändringarna. I de examensprövningar som nu genomförs av Högskoleverket är inte ökad teknikanvändning och teknikberoende i skolverksamhet en prioriterad fråga. Det ligger på varje enskilt lärosäte att prioritera dessa frågor i kursplaner och kursutveckling, eftersom någon central styrning inte finns. Det åvilar ledningen för lärosätena och ledningen för lärarutbildningarna att ange riktningen. Tyvärr finns få konkreta planer och en avsaknad av hållbara strategier att möta denna utveckling. Så länge ansvaret för frågorna delegeras till enskilda lärare och kurser, prioriteras andra frågor. Speciellt i en tid när arbetsbelastningen varit hög p.g.a. både organisatoriska och innehållsliga förändringar. Ett exempel på detta påvisas i Linda Reneland-Forsmans rapport, där hon i en begränsad undersökning av kurser i allmänt utbildningsområde och biblioteksvetenskap påvisar brister i långsiktigt upplägg.
Om intresset för den framväxande teknikens betydelse för professionsutveckling enbart kanaliseras till enskilda lärare och forskare riskerar vi att tappa i kunskap och kompetens. Det handlar inte om tekniken i sig utan om hur tekniken kan tillämpas för högre måluppfyllelse. Det innebär i sin tur att det inte finns någon "quick fix" på detta område. Man måste våga möta förändringen i skolan och tillsammans utveckla verksamheten och få ökad förståelse för frågorna i stället för att stå bredvid, låtsas förstå och komma med allmänna synpunkter. Det krävs ett långsiktigt och målmedvetet arbete för att bygga upp den nödvändiga kunskap som faktiskt behövs om lärarutbildningen ska kunna vara en resurs för kompetensutveckling och ge kvalitet i grundläggande utbildning. Det behövs genomgripande strategiska forskningssatsningar inom olika områden som ämnesdidaktik, kommunikation, datavetenskap och pedagogik för att långsiktigt garantera lärosätena kompetens att driva dessa frågor.
Forskarskolan Teknikburna kunskapsprocesser, TKP, ett samarbetsprojekt mellan Örebro universitet och Högskolan Dalarna, inleder ett stort forskningsprojekt där man undersöker effekterna av några kommuners satsningar på att införa en dator till varje elev. Medverkande kommuner är: Nacka, Köping, Falkenberg, Botkyrka, Västerås, Täby, Malmö, Helsingborg, Sollentuna, Lysekil samt Pysslingens skolor i Täby och Nacka. Läs en mer ingående presentation av Stefan Pålsson på Skolverkets omvärldsblogg. I tidigare blogginlägg har jag beskrivit förändringar i Uppsala och Umeå.
I vår region planeras eller inleds ökade satsningar bl.a. i följande kommuner: Växjö, Tingsryd, Ljungby, Älmhult, Markaryd, Nybro, Borgholm, Hultsfred, Jönköping, Karlshamn, Ronneby. Det finns säkert fler kommuner där planer finns. Det innebär att skolorna i landet genomgår en genomgripande förvandling, där lärares kompetens ställs på prov. Grundläggande kompetensutveckling sker i kommunernas egen regi med stöd av Skolverkets PIM-utbildningar. I vårt projekt möter vi många kommuner som också efterfrågar stöd till fortsatt utveckling bortom PIM, mer knutet till skolans ämnen.
Helt klart är att lärarutbildningen inte ligger i fas med de planerade förändringarna. I de examensprövningar som nu genomförs av Högskoleverket är inte ökad teknikanvändning och teknikberoende i skolverksamhet en prioriterad fråga. Det ligger på varje enskilt lärosäte att prioritera dessa frågor i kursplaner och kursutveckling, eftersom någon central styrning inte finns. Det åvilar ledningen för lärosätena och ledningen för lärarutbildningarna att ange riktningen. Tyvärr finns få konkreta planer och en avsaknad av hållbara strategier att möta denna utveckling. Så länge ansvaret för frågorna delegeras till enskilda lärare och kurser, prioriteras andra frågor. Speciellt i en tid när arbetsbelastningen varit hög p.g.a. både organisatoriska och innehållsliga förändringar. Ett exempel på detta påvisas i Linda Reneland-Forsmans rapport, där hon i en begränsad undersökning av kurser i allmänt utbildningsområde och biblioteksvetenskap påvisar brister i långsiktigt upplägg.
Om intresset för den framväxande teknikens betydelse för professionsutveckling enbart kanaliseras till enskilda lärare och forskare riskerar vi att tappa i kunskap och kompetens. Det handlar inte om tekniken i sig utan om hur tekniken kan tillämpas för högre måluppfyllelse. Det innebär i sin tur att det inte finns någon "quick fix" på detta område. Man måste våga möta förändringen i skolan och tillsammans utveckla verksamheten och få ökad förståelse för frågorna i stället för att stå bredvid, låtsas förstå och komma med allmänna synpunkter. Det krävs ett långsiktigt och målmedvetet arbete för att bygga upp den nödvändiga kunskap som faktiskt behövs om lärarutbildningen ska kunna vara en resurs för kompetensutveckling och ge kvalitet i grundläggande utbildning. Det behövs genomgripande strategiska forskningssatsningar inom olika områden som ämnesdidaktik, kommunikation, datavetenskap och pedagogik för att långsiktigt garantera lärosätena kompetens att driva dessa frågor.
Informella lärmiljöer i en global värld
Jag fick respons på mitt blogginlägg från Umeå av Marianne Björn, doktorand i pedagogik med inriktning på teknikstöd för lärande. Hon rekommenderade ett föredrag från TED av Sugata Mitra, The child-driven education. Sugata Mitra har under flera år arbetat med ett projekt, The Hole in the Wall, som går ut på att placera ut datorer i olika utsatta miljöer och sedan låta barnen med ett minimum av vuxenstöd lära sig hantera datorn, lära sig främmande språk och fördjupa sig i olika ämnen.
Föreläsningen på TED och Sugata Mitras projekt är intressant på många sätt, synen på informellt och formellt lärande, motivationens betydelse, teknikens möjligheter och inte minst globaliseringen. Utvecklingen sker nu över hela världen. Vad kan vi lära av utbildningsmiljöer i de nya snabbt växande ekonomierna i Asien, Sydamerika och Afrika? Vad händer när barn och ungdomar får tillgång till verktyg som vidgar möjligheterna?
Läs även andra bloggares åsikter om informellt, formellt, lärande, motivation, globalisering, teknik