Ung Kommunikations blogg

Jag träffade igår Mathias Ahrn, en av de nya temagruppsledarna i temagruppen Film och medier i lärarutbildning och lokal skolutvecklling. Han är SO-lärare på en grundskola för senare år i Växjö. Han är också en erfaren VFU-lärare som under flera år tagit emot studenter i från lärarutbildningen. Han och en kollega, Jan-Eije Hammaräng, som också är med i temagruppen har under flera år utvecklat en intressant modell för att möta studenter. I stället för att ta emot studenter en och en, tar de emot flera studenter åt gången, bildar seminariegrupper och på ett mycket medvetet sätt integrerar studenterna i skolans arbete. Man ger också studenterna eget ansvar för att utveckla olika teman. I seminarier diskuteras sedan klassrumssituationen och genomförda arbeten. En modell väl värd att spridas.

Under det kommande året vikarierar Mathias som IT-pedagog på AV-Media. Tillsammans med de andra IT-pedagogerna på AV-Media arbetar han främst med lärare för att sprida kunskap om och utveckla arbetet med It i skolan. Just nu är det t.ex mycket arbete med att introducera interaktiva skrivtavlor på skolorna. Men ett annat ansvarsområde är att utveckla läromedel för skolorna kring frågor om nätmobbning. Det kan inte göras, berättar Mathias, utan att också försöka sätta sig in i barns och ungdomarns digitala vardag. Han har därför startat en referensgrupp med ungdomar från årskurserna 8 och 9 som han regelbundet träffar. Med detta hoppas Mathias att kunna lära sig mer om hur ungdomarns digital vardag kan se ut och som han förhoppningsvis kan sprida till kollegor. Och studenter också. Häromdagen hade han föreläsning för lärarstudenter i allmänt utbildningsområde.

Mathias temagrupp består av lärare dels från grundskolans senare år, dels från en gymnasieskola och lärarutbildare från lärarutbildningen. Det finns stora förhoppningar på temagruppens arbete och fruktbara diskussioner har redan påbörjats. En mycket positiv effekt är ett närmande mellan de båda skolformerna. Under många år har grundskollärare och gymnasielärare träffats på studiedagar, men det har inte lett till något djupare samarbete. I temagruppens form med inriktningen på film och medier finns förutsättningar att utveckla samarbetet där också studenter och elever deltar. Det ska bli mycket spännande att följa Mathias och hans kollegors utvecklingsarbete.

I projektet utvidgar vi vår verksamhet med nya temagrupper. Successivt kommer dessa upp med bloggar också.

Här är länkar till tre nya:

Den moderna tekniken som länk mellan lärare och elev
med adress http://modernteknik.blogg.se/

IKT i Ung Kommunikation med adress http://ikt.blogg.se/

Film och medier i lärarutbildning och lokal skolutvecklling med adress http://filmmedier.blogg.se/

Det börjar bli viktigt att få en sammanhängande helhet i alla bloggar. Det finns olika verktyg till hjälp. Exempel på sådana verktyg är Blogline. Du skapar ett konto och sedan är det bara att registrera de bloggar du vill hålla koll på.

Ibland är det extra skönt att det är fredag. Vissa veckor blir väldigt intensiva med många olika möten och bollar som ska hållas rullande. Problemet blir att varje möte i regel genererar nya uppgifter och utmaningar. Fel uttryckt, inte problem, så ska det vara i ett projekt med stark rörelse. Men svårigheten blir att hålla samman, få ut bästa möjliga effekt och kunna dra vidare.

Veckan började i Kalmar med ett antal möten med aktiva medarbetare som på olika sätt driver projektet framåt. Lärarutbildare som i kurserna lyfter projektets frågor, erbjuder studenter insyn i temagrupperna arbete, tar fram idéer till att koppla samman digital kompetens med verksamhetsförlagd utbildning och ställer viktiga frågor om ytterligare förankring och spridning. Här blir webbens roll en viktig strategisk fråga. Den måste tydligare spegla projektets rörelse.

I tisdags var jag i Ljungby och fortsatte samtalen med dels representanter för kommunens centra informations- och IT-enhet, dels representanter för Barn- och utbildninigsförvaltningen. Det finns ett påbörjat arbete kring en gemensam IT-strategi som omfattar dels kommungemensamma administrativa rutiner och möjligheter för medborgare att elektroniskt ta del av kommunens erbjudanden, dels att man från skolornas sida ökar ansträngningarna att ge föräldrar möjigheter till ökad insyn och större möjlighet till kommunikation med skolans personal. Skolportalen www.skola.ljungby.se finns som samlande kraft, man bygger upp rutiner för att elektroniskt kunna hantera individuella utvecklingsplaner. Fortfarande finns en viss diskrepans mellan de aktiviteter som görs på administrativ nivå, på grundskolenivå och på gymnasienivå. Tanken är att skapa långsiktigt hållbara strategier för utveckling. Kan det arbete som uträttas i projektet bl.a.med temagrupper, t.ex. den i Angelstadskolan eller möjligheten att låta unga människors tankar och idéer komma till uttryck via projektet i det arbetet, vore det alldeles utmärkt.

Onsdagen tillbringade jag i Stockholm på KK-stiftelsen med kvalitetsdiskussioner och uppföljning av det första årets utvärdering, dels Apel-gruppen, dels Kari Österlings och Gudrun Molanders arbete. Det var främst Komplits arbete i Skövde-regionen och Ung Kommunikation i Sydost som varit fokus för deras arbete. Jag har i tidigare blogginlägg kommenterat anlysresultatet från Apel. Huvudtanken i Komplits projekt är samarbetet med kommunerna och möjligheterna till inflytande på lärarutbildningen. Här har arbetet kommit i gång med lokala projektgrupper ute i skolorna som påminner om våra temagrupper. Man betonar också webbens betydelse för spridning, interaktivitet och kommunikation. Fortfarande finns dock ett avstånd mellan kommunernas sätt att se på projektet och högskolans. Det finns liknande diskussioner i vårt projekt. Det är två verksamhetssystem med helt olika utgångspunkter och det gäller att hitta gemensamma utgångsunkter för samverkan. En framgångsfaktor kan vara lokal skolutveckling i verksamhetsförlagd utbildning, där vfu-organisation, partnerområden och RUC kan vara aktiva aktörer.

Under torsdagen fortsatte konferensen på KK-stiftelsen med bl.a. diskussioner om fortsatt strategi i den stora satsningen som KK gör mot lärarutbildningar. Information finns på Kollegiet, men ytterligare preciseringar kommer. Själv kunde jag inte närvara på konferensen under torsdagen. Jag träffade ett nätverk av skolledare med representanter från Motala i norr till rektorer från Kronoberg och Kalmar län i sydost. Jag presenterade de utgångspunkter som projektet arbetar med, framförallt med betoning på de förändringar om skett sedan ITiS upphörde. Det blev en hel del frågor och diskussion, men också kontakter för ett utvidgat samarbete.

Veckan kommer att avslutas med diskussioner med Daniel Larsson om hur vi driver vårt lokala utvärderingsarbete vidare. Studentenkäter genomförs nu både i Kalmar och Växjö och analysarbetet börjar. Tanken är att det ska finnas preliminära data analyserade till Högskoleverket kommer i november för utvärdering. Under dagen kommer också Carina Sörgårn och jag träffa representanter för Bläck & Co, för att diskutera en fortsatt kommunikationsstrategi, där naturligtvis webben kommer att vara central.

Men sen är det helg tror jag....

I lördags publicerade Smålandsposten en artikel om projektet efter en intervju med mig. Det var ett intressant samtal som varade i en och en halv timme. Efteråt är man lite spänd på resultatet. Det blev en rätt bra beskrivning av projektet även om man gärna hade velat ha med mycket mer för att fullt ut beskriv vad projektet faktiskt handlar om. Tyvärr finns inte artikeln i nätupplagan. Dock är kanske rubriken som synes något provocerande. Som jag kommenterat tidigare i denna blogg kan knappast enbart lärarna lastas för detta.

Intressant att i samma nummer framträdde Jan Björklund i ett referat från ett möte vid De svenska historedagarna som hölls i Växjö i fredags. Rubriken på hans artikel var provocerande på sitt sätt. Rubriken har han inte bestämt själv och det är naturligtvis svårt att veta vad han faktiskt sade, men i artikeln citeras han så här:
"Skolan vill lära eleverna demokrati och värden när det i själva verket är mycket viktigare att lära dem 1900-talets europeiska historia."

Hans uttalande, om det stämmer, tyder på samma gamla polarisering mellan skolans fostransuppdrag och kunskapsuppdrag. Jag hade hoppats att vi var på väg bort från den typen av debatt. Är inte kunskap om Europas historia och förhållningssätt till värden och demokrati två sidor av samma mynt? Vad ska man med kunskaper i europeisk historia om man inte kan översätta detta i demokratiska värden?

Samma syn gäller vårt arbete. Vi kan inte arbeta med digital kommunikation som ett egenvärde. Det finns alltid ett innehåll som är kopplat till användningen.

Det finns mer att diskutera. Reklam riktat till barn är förbjudet i radio och TV. Ett politiskt ställningstagande som har som grund att värna barn mot alltför starka kommersiella krafter. Nu växer reklamen på nätet och är snart större än TV. Och de sociala ungdomsajterna håvar in rekordvinster enligt DN idag.

"Communities - nätverkssajter - har blivit mycket populära bland reklamköpande företag. På ett effektivt sätt kan företag går runt förbudet mot reklam riktat mot barn i tv och radio och Marknadsdomstolens förbud mot direktreklam till barn under 16 år. Den ökande annonseringen har blivit en guldgruva för nätverkssajterna."

Dessa sajter är också ganska billiga att driva eftersom användarna själva står för materialet så här finns pengar att tjäna för hugade spekulanter. En win-win situation för företag som riktar sig till köpstarka barn och ungdomar och mediaföretag som nischar sig mot nätet.

Man kan fundera över de politiska prioriteringar som görs. Nedladdning av upphovsrättsskyddad musik kriminaliseras och gör en majoritet av ungdomarna till brottslingar. Samtidigt lämnar man fältet vidöppet för exploatering. Vuxna är i stor utsträckning frånvarande.

Det finns ingen enkel lösning. Men det finns starka skäl att ta upp frågan till diskussion inte bara i politiska kretsar utan kanske ännu viktigare, i skolan.

Vad har Hillary Clinton gemensamt med den brittiska popartisten Lilly Allen? I gårdagens DN får vi svaret. Båda använder MySpace som för att nå en masspublik. Enligt DN finns 200 miljoner registrerade användare och 60 miljoner unika besökare i månaden. Detta gör MySpace till en av de mest välbesökta sajterna i världen.

Nu är det dags för lansering av portalen på svenska. I reportaget, som bygger på en intervju med MySpace grundare, görs en intressant beskrivning av fenomentet och dess betydelse. Kan mycket väl bilda underlag för spännande diskussioner i skolan.

Igår hade jag också en föreläsning för studenter som inlett sina studier i medieteknik. Inför den förläsningen försökte jag hitta lite jämförande statistik på olika populära sajter. Jag hittade då företaget Alexa som hade ett omfattande sätt att redovisa nätaktiviteter. Man skriver in webbadressen och strax framträder ett diagram som visar aktiviteten. Dessutom finns en hel del ytterligare statistik. Statistiken genereras av företagets verktygsfält som kan laddas hem och installeras i webbläsaren (Internet Explorer). En ganska otillförlitlig metod. Enligt Wikipedia också starkt ifrågasatt.

Det är ändå rätt intressant att göra en jämförelse mellan MySpace, Facebook och Lunarstorm. Man ser tendenser, men är resultaten trovärdiga? Finns det bättre och mer tillförlitliga sidor för statistik?

I måndags träffades representanter för nya och gamla tema- och analysgrupper i Emmaboda tillsammans med ledningen för projektet. Med på mötet fanns också Christina Ehneström, Gudrun Molander och Kari Österling från KK-stiftelsen.

Utgångspunkten för mötet var ett önskemål från de första temagrupperna att tidigt i arbetet träffa de andra temagrupperna och få en uppfattning om projektet som helhet. Se diskussionen från mötet i våras.

Förmiddagen ägnades åt en mycket förtjänstfull och kortfattad information från de olika grupperna. Presentationerna visade på en spännande bredd samtigt som det underliggande temat var gemensamt. Presentationerna gav också upphov till att nya kontakter upprättades, förhoppningsvis återkommande, i frågor av gemensamt intresse.

Detta ligger väl i linje med projektledningens planer. För att inte riskera att de olika grupperna blir isolerade öar kring sin egen fråga avser vi att skapa förutsättningar för ett tvärgruppssamarbete med erfarenhetsutbyte och frågor om självvärdering och spridning som centrala komponenter.

Daniel Larsson som är utvärderingsansvarig i projektet kommer att leda arbetet.

Eftermiddagen ägnades åt en gruppdiskussion där två frågor stod i fokus:

• Hur kan tema- och analysgruppernas arbete påverka/förändra lärarutbildningen och vilka förutsättningar måste då vara uppfyllda?
• För att nå ut med projektet och projektets frågor, vilka grupper är då centrala att nå?

Projektledningen kommer att bearbeta resultatet och komma med uppföljning. Tack till alla för ett värdefullt möte.

Förra veckan avslutades med en konferens i Norge. Meningen var att vi skulle träffa ledningen för en nystartad lärarutbildning på Høgskolen i Vestfold. Tyvärr fick de förhinder i sista minuten. I stället fick vi träffa representanter för Kunskapsdepartementet som beskrev den satsning på digital kompetens som genomförs i Norge under perioden 2004-2008. Det är en mycket ambitiös satsning som omfattar förskola, grundskola, gymnasium, vuxenutbildning och även högre utbildning och då framförallt lärarutbildning. Ett exempel på det sistnämnda är Høgskolen i Vestfolds nystartade utbildning.

Programmet för digital kompetens innehåller fyra olika delar:

• Infrastruktur
• FoU
• Kompetensutveckling
• Digitala lärresurser, läroplaner och arbetsformer.

Norge har, precis som Sverige, tidigare gjort stora satsningar på IKT i utbildning, dels i perioden 1996-1999, dels i perioden 2000-2003. I den sistnämnda satsades ca 1 miljard NKR. Den stora skillnaden mellan Norge och Sverige är alltså att man från svensk sida inte gjort någonting efter ITiS som avslutades 2000. Den nuvarande svenska regeringen satsar stort på skolans område med kompetensutveckling där man bl.a. lyfter fram områdena läsa, skriva och räkna. I Norge resonerar man på lite annorlunda sätt. Där betonar man också dessa kompetenser, men gör följande beskrivning:

"Digital kompetanse er den kompetansen som bygger bro mellom ferdigheter som å lese, skrive og regne, og den kompetansen som kreves for å ta i bruk nye digitale verktøy og medier på en kreativ og kritisk måte. Programmet er sektorovergripende og rettes mot hele utdanningssektoren - dvs. grunnskole og videregående opplæring, høyere utdanning og voksnes læring." (Ur Program för digitalkopetanse 2004-2008)

Programmet, som finns att ta del av i sin helhet i ovanstånde länk, innehåller flera intressanta satsningar som jag avser att återkomma till.

I torsdags hade vi analysseminarium med Apel, d.v.s. tillsammans med Lennart Svensson, Ann Öhman och Agneta Halvarsson. Detta var det andra seminariet i vårt samarbete. Bakgrunden till samarbetet finns att läsa i min rapportering från det första analysseminariet. Den första rapporten finns också att läsa på vår hemsida.


I denna kartläggning har Apel koncentrerat sig på att intervjua representanter för temagrupper och externa samarbetspartners för att undersöka hur stor delaktighet de känner i projektet. Resultatet är både positivt och negativt. Positivt är att framförallt de externa samarbetsparterna känner stor delaktighet och att de får ut mycket av samarbetet i Ung Kommunikation. T.ex. säger man från Reaktor Sydost så här:

"Samarbetet med Ung kommunikation känns helt rätt för oss på Reaktor. Vi är alltid intresserade av att visa upp vår verksamhet utåt. Vi tycker att det är viktigt att föra in kunskaper om ung kommunikation i lärarutbildningen och att ligga i framkant när det gäller ny teknik och kommunikation. Samarbetet med Ung kommunikation är en del av vår omvärldsbevakning, en möjlighet att visa upp oss för nya verksamheter och knyta nya kontakter för att utveckla vårt arbeta ännu mer (Reaktor Sydost)"

Positivt är också att temagrupperna är engagerade i det konkreta arbetet. De upplever att de kan påverka innehållet.

Det som är negativt är att temagrupperna generellt sett har lite med de andra temagrupperna att göra. De upplever också att de inte har så stor kontakt med projektet som helhet. Kontakten blir sämre ju längre från projektledningen man befinner sig. Lärarna ute på skolorna känner minst delaktighet och möjlighet att påverka.

Detta är en kritik som vi från projektledningen måste ta allvarligt på. Lärarna ute på skolorna i temagrupper, men också utanför temagrupperna är väldigt viktiga för att vi överhuvudtaget ska lyckas i vårt uppdrag. Under seminariet framkom också att det fanns bristande kontakt mellan VFU-organisationen och projektet, vilket resulterade i att partnerområdesansvariga inte hade kunskap om temagruppsarbete i det egna partnerområdet.

Temagrupperna måste få bättre kännedom om varandra. Ett första initiativ i den riktningen tas måndagen den 10 september då representanter för temagrupperna träffas tillsammans och utbyter erfarenheter och kanske hittar ytterligare beröringspunkter som kan leda till ett vidgat samarbete. Det mötet leds av Kari Österling, Mötesverkstan och Gudrun Molander, KK-stiftelsen.

Kontakterna med VFU-skolorna måste bli en prioriterad fråga under det kommande året. Självklart är det svårt att nå ut till samtliga skolor och lärare i regionen. Det är en stor organisation med många inblandade. Men ett första mål måste vara att de samverkande skolorna och lärarna i temagrupperna måste göras delaktiga. Då ökar också möjligheterna till spridning på fler skolor i partnerområdet. Centrala aktörer är här förutom temagruppsledare och projektledning också partnerområdessamordnare och rektorer. Ett närmare samarbete med RUC, Regionalt UtvecklingsCentrum är nödvändigt. Men vi möter också ett ökat intresse från enskilda kommuner som vill samarbeta. Det kan vara viktiga vägar att nå lärarna på.

Under seminariet diskuterades också temagruppen som form för utvecklingsarbete. Just att det finns representanter från både lärarutbildare, verksamma lärare, studenter och externa samarbetspartners är något positivt. Kan den leva vidare utan externa projektmedel? Frågan väcktes av Lennart Svensson. Lärarutbildningen kommer under de närmaste åren att genomgå omfattande förändringar. Precis som för projektet som sådant måste förändringar i lärarutbildningen förankaras och människor göras delaktiga i förändringsarbetet. Om temagrupper som konstruktion kan fylla en aktiv roll är en öppen fråga fortfarande. Vi måste arbeta vidare på modellen och hitta både teoretiska och utvecklingsbaserade erfarenheter.

Samarbetet med Apel är viktigt som framgår av ovan. Vi får syn på styrkor och svagheter. Rapporten från detta seminarium kommer också att läggas ut så fort den är färdigbehandlad, någon gång i slutet på september.