Nytt universitet och möte med NLU i Kalmar
Idag fattade styrelserna för Växjö universitet och Högskolan i Kalmar beslut om en ny fas i samarbetet mellan lärosätena. Rektorerna kommer gemensamt att utarbeta en ansökan till regeringen om att bilda ett fusionerat universitet. Ett förslag kommer att läggas fram under våren 2008 för styrelserna att ta ställning till. Blekinge Tekniska Högskola kommer först i februari nästa år att fatta beslut om man ska ansluta sig till processen. Det slutliga beslutet fattas av regeringen. Så här sägs bl.a. i pressmeddelandet:
"Under året har lärosätena tillsammans utrett organisationsformer och genomfört ett visions- och strategiarbete som ligger till grund för de beslut som lärosätenas styrelser tagit idag. Projektrapporterna pekar på att temperaturen har höjts i den högskolepolitiska diskussionen i landet. Alltmer intresse knyts till frågor om hur lärosäten kan samverka för att öka kvaliteten i utbildning och forskning."
Det ska bli mycket spännande att följa den fortsatta processen. Helt klart är att arbetet på de bägge lärosätena nu kommer att ha ett mycket tydligare gemensamt fokus.
Jag träffade Nämnden för Lärarutbildning (NLU) i Kalmar idag för att redovisa projektekonomi och status inför beslut om medfinansiering. Tre intressanta frågor kom upp om just situationen i Kalmar: samarbete med privata företag, forskningsanknytning och studentmedverkan. Bra och viktiga frågor som vi arbetar med. Vi kommer under nästa år att på lite olika sätt återkomma till dem. Den största utmaningen är kanske samarbetet med privata företag. Ofta handlar det om korta ställtider för företagen, medan utbildningsfrågor på olika nivåer har ett annat tempo. Det gäller att hitta frågor som är tillräckligt spännade för båda parter. För lärarutbildningens del kan en möjlighet vara att titta på utbildning som inte bara har lärare i skolor som fokus. Även en dialog med näringslivet kan vara intressant.
Några strategiska beslut fattades inte på mötet. Vid årsskiftet kommer nya nämndledamöter både i Kalmar och i Växjö. Det blir stora frågor att handha, troligen en ny regional univeristetsorganisation och nationellt helt säkert beslut om ny lärarutbildning. Vad kommer alla dessa förändringar att innebära för frågan om digital kompetens? Här finns viktiga strategiska uppgifter för projektet att bevaka.
"Under året har lärosätena tillsammans utrett organisationsformer och genomfört ett visions- och strategiarbete som ligger till grund för de beslut som lärosätenas styrelser tagit idag. Projektrapporterna pekar på att temperaturen har höjts i den högskolepolitiska diskussionen i landet. Alltmer intresse knyts till frågor om hur lärosäten kan samverka för att öka kvaliteten i utbildning och forskning."
Det ska bli mycket spännande att följa den fortsatta processen. Helt klart är att arbetet på de bägge lärosätena nu kommer att ha ett mycket tydligare gemensamt fokus.
Jag träffade Nämnden för Lärarutbildning (NLU) i Kalmar idag för att redovisa projektekonomi och status inför beslut om medfinansiering. Tre intressanta frågor kom upp om just situationen i Kalmar: samarbete med privata företag, forskningsanknytning och studentmedverkan. Bra och viktiga frågor som vi arbetar med. Vi kommer under nästa år att på lite olika sätt återkomma till dem. Den största utmaningen är kanske samarbetet med privata företag. Ofta handlar det om korta ställtider för företagen, medan utbildningsfrågor på olika nivåer har ett annat tempo. Det gäller att hitta frågor som är tillräckligt spännade för båda parter. För lärarutbildningens del kan en möjlighet vara att titta på utbildning som inte bara har lärare i skolor som fokus. Även en dialog med näringslivet kan vara intressant.
Några strategiska beslut fattades inte på mötet. Vid årsskiftet kommer nya nämndledamöter både i Kalmar och i Växjö. Det blir stora frågor att handha, troligen en ny regional univeristetsorganisation och nationellt helt säkert beslut om ny lärarutbildning. Vad kommer alla dessa förändringar att innebära för frågan om digital kompetens? Här finns viktiga strategiska uppgifter för projektet att bevaka.
DreamHack igen
Idag är det premiär för vinterns DreamHack-evenemang i Jönköping. Enligt webbsidan, väldens största lan, datorfestival och demoparty. Förra året checkade drygt 10600 personer in under de fyra dagar som DramHack höll på. Verkar inte finnas något som tyder på att det blir färre deltagare i år. DreamHack är spelvärldens svar på biblioteksmässan.
Från att ha varit en liten angelägenhet för ett antal spelintresserade ungdomar, främst killar, är det nu högintressant för stora företag där ny avancerad teknik kan testas under väldigt specifika förhållanden. På hemsidan hittar jag följande:
"DreamHack är numera också det vi kallar DreamLab, en digital plattform där morgondagens teknik och våra festivalbesökare möts. Våra besökare är mycket insatta och kritiska användare, säger David Garpenståhl, DreamHacks styrelseordförande.
Till vinterns DreamHack kommer deltagarna att få en bredbandsupplevelse utan jämförelse. De kommer att vara först i Norden att använda en helt ny teknik som ger en överföringshastighet på hela 40 gigabit per sekund. Telia står för det högteknologiska fibernätet som leder den makalöst snabba uppkopplingen och Cisco för världens snabbaste router, en Cisco CRS-1, som klarar en överföringshastighet på 92 terabit per sekund. Det är mer än tusen gånger så mycket data som Sveriges största internetknutpunkt kan hantera. En internetknutpunkt är den fysiska plats där operatörer skickar trafik mellan varandra."
Från att ha varit en liten angelägenhet för ett antal spelintresserade ungdomar, främst killar, är det nu högintressant för stora företag där ny avancerad teknik kan testas under väldigt specifika förhållanden. På hemsidan hittar jag följande:
"DreamHack är numera också det vi kallar DreamLab, en digital plattform där morgondagens teknik och våra festivalbesökare möts. Våra besökare är mycket insatta och kritiska användare, säger David Garpenståhl, DreamHacks styrelseordförande.
Till vinterns DreamHack kommer deltagarna att få en bredbandsupplevelse utan jämförelse. De kommer att vara först i Norden att använda en helt ny teknik som ger en överföringshastighet på hela 40 gigabit per sekund. Telia står för det högteknologiska fibernätet som leder den makalöst snabba uppkopplingen och Cisco för världens snabbaste router, en Cisco CRS-1, som klarar en överföringshastighet på 92 terabit per sekund. Det är mer än tusen gånger så mycket data som Sveriges största internetknutpunkt kan hantera. En internetknutpunkt är den fysiska plats där operatörer skickar trafik mellan varandra."
Unga nätkulturer, trilogin fullbordad
Fick för någon vecka sedan Unga Nätkulturer i min hand och har läst den med stor behållning. Eftersom Stig Roland Rask i inledningen beskriver den som den tredje delen i en trilogi med Med eller utan filter (1999) som första del och Den fjärde basfärdigheten (2001) som andra, så tyckte jag det fanns skäl att återigen läsa de två första delarna.
Den första publikationen Med eller utan filter, skriven av Stig Roland Rask själv, känns i ett skolperspektiv förvånansvärt aktuell. Detta trots att webben i huvudsak beskrivs som en informationskanal och Alta Vista den starka sökmotorn, som det var på den tiden. Men vad är det som gör att publikationen ändå känns viktig och aktuell? Ett första, positivt svar är att Stig Roland Rask på ett utmärkt sätt formulerade de utmaningar som skolan stod inför och vad det faktiskt betydde i praktiken. Han har ett förhållningssätt till tekniken som gör att texten behåller sin aktualitet. Det visar sig inte minst nu när DN med moralpanikens indignation beskriver fasorna på nätet. Idag svarar Stig Roland så här.
Men ett andra, mindre positivt svar, är att skolan som organisation faktiskt inte kommit längre i sin utveckling, än till de frågor som formulerades vid sekelskiftet. Då avslutades det stora ITiS-projektet, IT-bubblan sprack och många lärare, skolledare och politiker slog sig till ro i fast förvissning om att detta med internet och IT nog varit en smula överdrivet.
I del 2, Den fjärde basfärdigheten får sju olika skribenter ge sin syn på lärande, värderingar och internet. Perspektiven skiftar. Här återkommer Stig Roland Rask till sitt tema från den första delen. Bodil Jönsson beskriver sin syn i kapitlet Den sökande människans revansch och här känns tankarna igen från hennes senare publikationer t.ex. från DiU även om hon nu följdriktigt mer betonar kommunikationens betydelse snarare än den sökande människan. Erik Fichtelius inlägg, Den gamle grindvaktens förlorade makt, är intressant därför att den pekar på stora förändringar för medierna och framförallt journalistkåren. Och nu några år senare ser vi att medieförändringarna går än snabbare med allt vad det innebär. Övriga författare i publikationen diskuterar skolan och skolans roll, där IT-förändringarna mera finns som bakgrund, men där frågorna fortfarande äger giltighet.
I den sista delen Unga nätkulturer vidgas så perspektiven. De unga blir inte bara passiva objekt för skolans verksamhet utan aktiva subjekt som tar ställning och själva är med och formar sin framtid. I perspektiv av den samhällsutveckling vi ser idag, unga människors förhållningssätt och kulturer, blir det mycket tydligt att det samhällsuppdrag skolan har, riskerar att urholkas om man inte på allvar tar itu med de frågor som ställdes redan för 8 år sedan.
Den första publikationen Med eller utan filter, skriven av Stig Roland Rask själv, känns i ett skolperspektiv förvånansvärt aktuell. Detta trots att webben i huvudsak beskrivs som en informationskanal och Alta Vista den starka sökmotorn, som det var på den tiden. Men vad är det som gör att publikationen ändå känns viktig och aktuell? Ett första, positivt svar är att Stig Roland Rask på ett utmärkt sätt formulerade de utmaningar som skolan stod inför och vad det faktiskt betydde i praktiken. Han har ett förhållningssätt till tekniken som gör att texten behåller sin aktualitet. Det visar sig inte minst nu när DN med moralpanikens indignation beskriver fasorna på nätet. Idag svarar Stig Roland så här.
Men ett andra, mindre positivt svar, är att skolan som organisation faktiskt inte kommit längre i sin utveckling, än till de frågor som formulerades vid sekelskiftet. Då avslutades det stora ITiS-projektet, IT-bubblan sprack och många lärare, skolledare och politiker slog sig till ro i fast förvissning om att detta med internet och IT nog varit en smula överdrivet.
I del 2, Den fjärde basfärdigheten får sju olika skribenter ge sin syn på lärande, värderingar och internet. Perspektiven skiftar. Här återkommer Stig Roland Rask till sitt tema från den första delen. Bodil Jönsson beskriver sin syn i kapitlet Den sökande människans revansch och här känns tankarna igen från hennes senare publikationer t.ex. från DiU även om hon nu följdriktigt mer betonar kommunikationens betydelse snarare än den sökande människan. Erik Fichtelius inlägg, Den gamle grindvaktens förlorade makt, är intressant därför att den pekar på stora förändringar för medierna och framförallt journalistkåren. Och nu några år senare ser vi att medieförändringarna går än snabbare med allt vad det innebär. Övriga författare i publikationen diskuterar skolan och skolans roll, där IT-förändringarna mera finns som bakgrund, men där frågorna fortfarande äger giltighet.
I den sista delen Unga nätkulturer vidgas så perspektiven. De unga blir inte bara passiva objekt för skolans verksamhet utan aktiva subjekt som tar ställning och själva är med och formar sin framtid. I perspektiv av den samhällsutveckling vi ser idag, unga människors förhållningssätt och kulturer, blir det mycket tydligt att det samhällsuppdrag skolan har, riskerar att urholkas om man inte på allvar tar itu med de frågor som ställdes redan för 8 år sedan.
KK-stiftelsen steg 2
I onsdags i förra veckan samlades representanter från landets lärarutbildningar för att diskutera KK-stiftelsens fortsatta satsning på IT i lärarutbildningen. Tidigare har också annonserats att KK-stiftelsens webbplats för utbildning Kollegiets läggs ned den 9 januari.
Händelserna kanske inte har något direkt samband men helt klart är att KK-stiftelsen vill spetsa till sin verksamhet och inrikta sig mer mot innovation och kunskapsutveckling. Det samlande organet för en bred diskussion om IT och lärande som Kollegiet har varit , ska inte längre vara KK-stiftelsens uppgift enligt Madeleine Cæsar:
"I dag behöver inte Sveriges lärare informeras om IT:s betydelse och möjligheter på samma sätt. Internet är redan infrastruktur för allt fler av samhällets aktiviteter. Kollegiet läggs ner men vi fortsätter att kommunicera med lärare, lärarutbildare och andra intresserade av IT och lärande för att få med engagerade personer i våra nya satsningar."
Man kan fundera över behovet av denna diskussion, men självklart har KK-stiftelsen både rätt och möjlighet att välja väg. Och det har faktiskt nu också landets samlade lärarutbildningar. I stället för en ny utlysning till ett fåtal större projekt erbjuder nu KK-stiftelsen lärarutbildningarna att initialt finansiera ett nätverk som driver frågan om digital kompetens vidare. Tanken är att nätverket på sikt ska bli självbärande.
Onsdagens diskussion visade att det finns intresse för ett nätverk från en majoritet av lärarutbildningarna, men en osäkerhet finns om hur detta ska organiseras. Det finns också en osäkerhet om vilka uppgifter som är centrala för ett nätverk att driva. Omvärldbevakning, (nationellt och internationellt) och forskningsanknytning var två centrala områden. Under diskussionen framkom skillnader i synsätt som bl.a. kan bero på den situation som varje enskild lärarutbildning befinner sig i. Lärarutbildningarna vid de stora lärosätena gör säkert andra bedömningar av nyttan än de små och medelstora. Värdet av att vara med i nätverket kan också skifta och vägs säkert mot den kostnad som deltagande i nätverket innebär. Det är inte heller självklart att alla måste vara med. Några lärosäten är kanske mer intresserade av att ta initiativ i denna fråga och leda utvecklingen på området, medan andra lärosäten i högre utsträckning prioriterar andra frågor.
Några konkreta beslut fattades. En referensgrupp beslöts att tillsättas som undesöker hur det juridiska förhållandet mellan KK-stiftelsen och lärarutbildningarna kan regleras. Lärarutbildningskonventet kommer än så länge att ha det övergripande ansvaret för att frågan drivs vidare. I vår kommer Växjö universitet att stå värd för en konferens som kan tydliggöra ansvar och förhoppningsvis fatta beslut i frågan. Vi återkommer till detaljer och tider.
Händelserna kanske inte har något direkt samband men helt klart är att KK-stiftelsen vill spetsa till sin verksamhet och inrikta sig mer mot innovation och kunskapsutveckling. Det samlande organet för en bred diskussion om IT och lärande som Kollegiet har varit , ska inte längre vara KK-stiftelsens uppgift enligt Madeleine Cæsar:
"I dag behöver inte Sveriges lärare informeras om IT:s betydelse och möjligheter på samma sätt. Internet är redan infrastruktur för allt fler av samhällets aktiviteter. Kollegiet läggs ner men vi fortsätter att kommunicera med lärare, lärarutbildare och andra intresserade av IT och lärande för att få med engagerade personer i våra nya satsningar."
Man kan fundera över behovet av denna diskussion, men självklart har KK-stiftelsen både rätt och möjlighet att välja väg. Och det har faktiskt nu också landets samlade lärarutbildningar. I stället för en ny utlysning till ett fåtal större projekt erbjuder nu KK-stiftelsen lärarutbildningarna att initialt finansiera ett nätverk som driver frågan om digital kompetens vidare. Tanken är att nätverket på sikt ska bli självbärande.
Onsdagens diskussion visade att det finns intresse för ett nätverk från en majoritet av lärarutbildningarna, men en osäkerhet finns om hur detta ska organiseras. Det finns också en osäkerhet om vilka uppgifter som är centrala för ett nätverk att driva. Omvärldbevakning, (nationellt och internationellt) och forskningsanknytning var två centrala områden. Under diskussionen framkom skillnader i synsätt som bl.a. kan bero på den situation som varje enskild lärarutbildning befinner sig i. Lärarutbildningarna vid de stora lärosätena gör säkert andra bedömningar av nyttan än de små och medelstora. Värdet av att vara med i nätverket kan också skifta och vägs säkert mot den kostnad som deltagande i nätverket innebär. Det är inte heller självklart att alla måste vara med. Några lärosäten är kanske mer intresserade av att ta initiativ i denna fråga och leda utvecklingen på området, medan andra lärosäten i högre utsträckning prioriterar andra frågor.
Några konkreta beslut fattades. En referensgrupp beslöts att tillsättas som undesöker hur det juridiska förhållandet mellan KK-stiftelsen och lärarutbildningarna kan regleras. Lärarutbildningskonventet kommer än så länge att ha det övergripande ansvaret för att frågan drivs vidare. I vår kommer Växjö universitet att stå värd för en konferens som kan tydliggöra ansvar och förhoppningsvis fatta beslut i frågan. Vi återkommer till detaljer och tider.
Dataspel: kultur, lärande eller beroende
Medierådet har i dagarna publicerat en rapport över dataspelet World of Warcraft, Att leva i World of Warcraft, skriven av Jonas Linderoth och Ulrika Bennerstedt. I rapporten försöker man svara på följande frågor:
Så här motiverar författarna sin utgångspunkt:
"Därför har flera av de problem som kan uppkomma av att spela mycket dataspel kommit att liknas vid de problem som finns kring spel om pengar, så kallad gambling eller hasard. I den här rapporten menar vi att det är bättre att försöka förstå de problem som finns runt dataspelande på sina egna villkor."
Rapporten speglar i ett antal intervjuer några ungdomars syn på sitt spelande. Rapporten beskriver kort också om spelet World of Warcraft och kanske framförallt det sociala samspelet som finns inbyggt och som är tidskrävande. Detta ger naturligtvis upphov till konflikter i familjen. Så här uttrycker sig Edward, en av de intervjuade spelarna:
"Det är någonting föräldrarna aldrig har förstått. En timme räcker inte till att spela, då har man ju knappt kommit in i spelet. Det tar ju 20 minuter innan man lyckats fl yga dit man ska levla6. Så ska man chatta lite med allihop och så, det funkar inte. Man behöver minst tre timmar för att få spelat lite."
Rapporten är ett viktigt inlägg i den debatt som med jämna mellanrum blossar upp i media. Se t.ex följande artikel från SvD. Nyheterna rapporterar också ikväll om ett tragiskt fall av dataspelsberoende där länsrätten beslutat om ett tvångsomhändertagande av en 17-åring vars spelande gått överstyr.
I senaste numret av DiU, tidskiften datorn i utbildningen finns flera artiklar om spel och lärande som kan rekommenderas.
- Vad är det som gör detta spel speciellt avseende tidsåtgång?
- Hur upplever spelarna själva sitt spelande?
- Vilka problem/konflikter finns kring spelandet och då i synnerhet tidsåtgången?
Så här motiverar författarna sin utgångspunkt:
"Därför har flera av de problem som kan uppkomma av att spela mycket dataspel kommit att liknas vid de problem som finns kring spel om pengar, så kallad gambling eller hasard. I den här rapporten menar vi att det är bättre att försöka förstå de problem som finns runt dataspelande på sina egna villkor."
Rapporten speglar i ett antal intervjuer några ungdomars syn på sitt spelande. Rapporten beskriver kort också om spelet World of Warcraft och kanske framförallt det sociala samspelet som finns inbyggt och som är tidskrävande. Detta ger naturligtvis upphov till konflikter i familjen. Så här uttrycker sig Edward, en av de intervjuade spelarna:
"Det är någonting föräldrarna aldrig har förstått. En timme räcker inte till att spela, då har man ju knappt kommit in i spelet. Det tar ju 20 minuter innan man lyckats fl yga dit man ska levla6. Så ska man chatta lite med allihop och så, det funkar inte. Man behöver minst tre timmar för att få spelat lite."
Rapporten är ett viktigt inlägg i den debatt som med jämna mellanrum blossar upp i media. Se t.ex följande artikel från SvD. Nyheterna rapporterar också ikväll om ett tragiskt fall av dataspelsberoende där länsrätten beslutat om ett tvångsomhändertagande av en 17-åring vars spelande gått överstyr.
I senaste numret av DiU, tidskiften datorn i utbildningen finns flera artiklar om spel och lärande som kan rekommenderas.
Ledningsgruppsmöte i Kalmar och föreläsning med Mats Trondman i Växjö
Vid gårdagens utvidgade ledningsgruppsmöte i Kalmar hade vi besök av Yngve Wallin från KK-stiftelsen. Till mötet hade vi också inbjudit de temagrupper som finns i Kalmar. Dessa utvidgade ledningsgruppsmöten är mycket bra och tillför arbetet nytt bränsle. Det blev en livlig diskussionom vad som innefattas i digital kompetens, vilka de stora utmaningarna är och vilken kompetens som lärarutbildare bör ha för att kunna examinera studenternas IT-arbeten. Kan man göra en rättvis bedömning även om man själv inte har IT-kompetens?
Ytterligare en fråga som diskuterades var hur och på vilket sätt temagruppernas arbete verkligen kommer in i kurserna på lärarutbildningen. En sak är när temagrupperna är väl förankrade bland de lärare som undervisar på kurserna, exempelvis E-tik och moral på den unga digitala arenan, men vi har också temamgrupper där aktiviteten främst bärs upp av exerna aktörer. Ett exempel är Bergaviksskolan som själva upplever en svagare förankring i lärarutbildningen, även om det finns lärarutbildare i temagruppen.
Vid mötet diskuterade vi också den studentenkät som Daniel Larsson håller på med. Det finns flera intressanta data, t ex att studenterna är yngre och upplever sig själva som väldigt kunniga på datoranvänding, framförallt när det gäller ordbehandling, e-posthantering, internetsökning och kommunikation via MSN. Kommer vi till bildbehandling eller arbete med film finns inte samma självupplevda kompetens. Som oftast i denna typ av frågor är det männen som tycker att de kan. Kvinnorna är mer blygsamma. I lärarutbildningen har vi 75% kvinnor så det kanske finns mer kompetens än vad siffrorna visar. Men helt klart är att det finns stora förväntningar på att digital kompetens ska finnas som en central del i utbildningen.
Gårdagen avslutades med en storföreläsning i Växjö av Mats Trondman, professor i kultursociologi och ungdomsforskare vid Växjö universitet, ett samarrangemang mellan RUC och Ung Kommunikation. Det var en mycket underhållande föreläsning. Mats är en estradör av stora mått. Föreläsningen spände över ett stort fält. Som sammanfattande tema fanns relationen mellan barn och vuxna. Det intressanta var Mats uppfattning och beskrivning av begreppet auktoriet och på vilket sätt vi vuxna skaffar oss ett relationskapital för att få legitimitet hos ungdomarna. Detta är naturligtvis intressant när vi diskuterar Ung Kommunikation. Det handlar inte om att kopiera och hela tiden bara bejaka de ungdomskulturer som finns. De har ett egenvärde och inte något som vuxna skapar dåliga kopior av. Men samtidigt, om vi ska kunna möta och förstå, måste vi också arbeta med den kultur som är barns och ungdomarnas, vare sig det är på nätet, i böckerna eller i andra medier.
Ytterligare en fråga som diskuterades var hur och på vilket sätt temagruppernas arbete verkligen kommer in i kurserna på lärarutbildningen. En sak är när temagrupperna är väl förankrade bland de lärare som undervisar på kurserna, exempelvis E-tik och moral på den unga digitala arenan, men vi har också temamgrupper där aktiviteten främst bärs upp av exerna aktörer. Ett exempel är Bergaviksskolan som själva upplever en svagare förankring i lärarutbildningen, även om det finns lärarutbildare i temagruppen.
Vid mötet diskuterade vi också den studentenkät som Daniel Larsson håller på med. Det finns flera intressanta data, t ex att studenterna är yngre och upplever sig själva som väldigt kunniga på datoranvänding, framförallt när det gäller ordbehandling, e-posthantering, internetsökning och kommunikation via MSN. Kommer vi till bildbehandling eller arbete med film finns inte samma självupplevda kompetens. Som oftast i denna typ av frågor är det männen som tycker att de kan. Kvinnorna är mer blygsamma. I lärarutbildningen har vi 75% kvinnor så det kanske finns mer kompetens än vad siffrorna visar. Men helt klart är att det finns stora förväntningar på att digital kompetens ska finnas som en central del i utbildningen.
Gårdagen avslutades med en storföreläsning i Växjö av Mats Trondman, professor i kultursociologi och ungdomsforskare vid Växjö universitet, ett samarrangemang mellan RUC och Ung Kommunikation. Det var en mycket underhållande föreläsning. Mats är en estradör av stora mått. Föreläsningen spände över ett stort fält. Som sammanfattande tema fanns relationen mellan barn och vuxna. Det intressanta var Mats uppfattning och beskrivning av begreppet auktoriet och på vilket sätt vi vuxna skaffar oss ett relationskapital för att få legitimitet hos ungdomarna. Detta är naturligtvis intressant när vi diskuterar Ung Kommunikation. Det handlar inte om att kopiera och hela tiden bara bejaka de ungdomskulturer som finns. De har ett egenvärde och inte något som vuxna skapar dåliga kopior av. Men samtidigt, om vi ska kunna möta och förstå, måste vi också arbeta med den kultur som är barns och ungdomarnas, vare sig det är på nätet, i böckerna eller i andra medier.
SVIT07 om digital kompetens
Alldeles utmärkt att man i efterhand kan ta del av program man missar. Den 30 oktober genomfördes SVIT07, ett samarbete mellan Datorn i utbildningen, Myndigheten för Skolutveckling, Svenska Filminstitutet, Sveriges Kommuner och Landsting, UR och med stöd av KK-stiftelsen. Detta är den fjärde regionala SVITkonferensen och temat denna gång var Digital kompetens. Konferenskonceptet bygger på regionala initiativ och en del aktiviteter genomfördes vid andra tillfällen.
Till konferensen producerade UR en 1-timmes lång studiediskussion med inklippta filmade inslag. Ett bra och tankeväckande program som kan rekommenderas. På Datorn i Utbildningens hemsida finns länkar både till programmet och till annan intressant information. Bl.a. spännande tankar från Bodil Jönsson och den presentation hon höll på Skolforum.
Ung Kommunikation fanns också med på ett hörn, närmare bestämt i Borlänge, där Tom Gagner, projektledare i Kalmar, höll en föreläsning om utgångspunkterna för projetet.
Till konferensen producerade UR en 1-timmes lång studiediskussion med inklippta filmade inslag. Ett bra och tankeväckande program som kan rekommenderas. På Datorn i Utbildningens hemsida finns länkar både till programmet och till annan intressant information. Bl.a. spännande tankar från Bodil Jönsson och den presentation hon höll på Skolforum.
Ung Kommunikation fanns också med på ett hörn, närmare bestämt i Borlänge, där Tom Gagner, projektledare i Kalmar, höll en föreläsning om utgångspunkterna för projetet.
Regional konferens, språk- läs- och skrivutveckling
Myndigheten för skolutveckling ordnar i samarbetet med kommuner 5 regionala konferenser på temat språk-, läs-, och skrivutveckling. Igår hölls konferensen i Växjö. Jag fick också möjlighet att föreläsa på temat "Skolans uppdrag i barns och ungdomars vidgade textvärld" och dessutom koppla denna fråga till vårt projekt. Min presentation finns här.
Jan-Henning Pettersson, sakkunnig i språk-, läs- och skrivutveckling på Myndigheten för Skolutveckling, inledde med att knyta an till ansvarsfrågan i skolan. Det finns oklara ansvarsförhållanden. Väldigt mycket ansvar läggs på lärarna. Det finns ramfaktorer som begränsar handlingsutrymmet. Det sociala ansvaret har ökat. Mindre tid finns för lärarens egentliga uppgit. När det gäller barns språkutveckling lyfte han fram fyra väsentliga delar. Språkutveckling:
En mycket intressant presentation gjorde Lars Palm, bildkonstnär från Ringsbergsskolan i Växjö. Han redovisade ett arbete på temat "Vad händer på Växjö station.....egentligen." Arbetet visade på en spännande integrering med språkutveckling och samtidskonst, där barnens texter och digitala bilder från miljön på Växjö station bildade underlag för ett språkligt skapande. Ett skapande som redovisades genom att eleverna tryckte den egna texten på en T-shirt. För att ytterligare förhöja effekten bar de sedan tröjorna på stationen under en halvtimme, mycket spända på folks rekation. Tyvärr uteblev de direkta kontakterna. Människorna på stationen tittade mest lite fundersamt på dem.
Lars Palm är för övrigt också med i en av temagrupperna, Rörlig bild och andra medier som en kunskapsform (bloggen) som nu börjar komma igång med sitt temaarbete. Läs också på vår webb om vad temagruppen tänker arbeta med.
Jan-Henning Pettersson, sakkunnig i språk-, läs- och skrivutveckling på Myndigheten för Skolutveckling, inledde med att knyta an till ansvarsfrågan i skolan. Det finns oklara ansvarsförhållanden. Väldigt mycket ansvar läggs på lärarna. Det finns ramfaktorer som begränsar handlingsutrymmet. Det sociala ansvaret har ökat. Mindre tid finns för lärarens egentliga uppgit. När det gäller barns språkutveckling lyfte han fram fyra väsentliga delar. Språkutveckling:
- Sker i samspel med andra
- Grundar sig i konkreta situationer
- Viktigt att barn får använda, pröva och lyssna
- Barn upptäcker själva, viktigt att möta detta.
En mycket intressant presentation gjorde Lars Palm, bildkonstnär från Ringsbergsskolan i Växjö. Han redovisade ett arbete på temat "Vad händer på Växjö station.....egentligen." Arbetet visade på en spännande integrering med språkutveckling och samtidskonst, där barnens texter och digitala bilder från miljön på Växjö station bildade underlag för ett språkligt skapande. Ett skapande som redovisades genom att eleverna tryckte den egna texten på en T-shirt. För att ytterligare förhöja effekten bar de sedan tröjorna på stationen under en halvtimme, mycket spända på folks rekation. Tyvärr uteblev de direkta kontakterna. Människorna på stationen tittade mest lite fundersamt på dem.
Lars Palm är för övrigt också med i en av temagrupperna, Rörlig bild och andra medier som en kunskapsform (bloggen) som nu börjar komma igång med sitt temaarbete. Läs också på vår webb om vad temagruppen tänker arbeta med.
Den lilla nätgemenskapen
På initiativ av temagruppen ByBoo träffade jag idag Ida från Reaktor Sydost, Jessica och Helena från Interactive Institute, Stefan från Nätverket SIP som hade med sig My från Kaospiloterna och Åke från AV-Media.
Mötet tog sin utgångspunkt i temagruppen ByBoos arbete och hur vi gemensamt kan föra det arbetet vidare. Det intressanta med ByBoo är att det startade som en temagrupp som i huvudsak skulle arbeta med mobbning på nätet. Angreppssättet var att starta en "minivariant" av Lunarstorm, communityn ByBoo, som var mycket starkare knuten till skolan och byn Johannishus i Ronneby kommun. Arbetet med denna community har inneburit att fokus för arbetet mer kommit att handla om generella värderingar om hur man ska vara mot varandra, på nätet och när man möts ansikte mot ansikte. Det har också inneburit att medvetenheten hos lärare, föräldrar och far- och morföräldrar ökat om vad det betyder att vara med i en nätgemenskap. Det har varit lättare att engagera sig och nätaktiviteterna har blivit mer förståeliga och överblickbara med den lilla gemenskapen där byn och skolan varit det sammanhållande kittet. Då har också diskussionen om mobbning på nätet blivit en naturlig del i det arbetet. För problem har naturligtvis uppstått i ByBoo, precis lika väl som i Johannishus.
Arbetet har också inspirerat Jessica och Sofie på Nätverket SIP att skapa det lilla diskussionshäftet "Digitalis filosoferar" som innehåller ett antal tänkvärda betraktelser över nätet och vad det betyder för olika företeelser i samhället. Kan rekommenderas både som underlag för diskussioner med barn (lite äldre), ungdomar och föräldrar.
Åke kunde redovisa att de på AV-Media under en tid arbetat med dessa frågor därför att det finns så många lärare och föräldrar som vill veta mer. Och kanske är sättet att angripa dessa frågor just den väg som ByBoo valt. Skapa en mindre nätgemenskap i klassen eller på skolan, för barn som just börjat på mellanstadiet där de förmodligen är i början på den väg som leder ut på nätet till en mängd nya och skilda intressegemenskaper. Att då gemensamt göra inledningen på den resan med lärare och föräldrar kan vara en väg att få en bättre förståelse för nätets villkor, möjligheter och naturligtvis också hot. Den gemensamma erfarenheten bildar då underlag för de viktiga samtal och diskussioner som måste göras.
Jessica och Ida kommer nu att successivt överlåta ByBoo till skolan att ensamma ansvara för fortsättningen och samtidigt fundera vidare på hur dessa erfarenheter kan bli en resurs för andra skolor. Vi kommer också att ha ett seminarium i februari för att sprida dessa idéer vidare.
Ytterligare en frukt av arbetet är ett samarbete med BTH som har en utbildning i spel, media och ljudproduktion. Studenterna har varit involverade i ett arbete med eleverna på Johannishusskolan (läs om detta på bloggen). I detta samarbete finns också intressanta utvecklingsmöjligheter. Vi lär få återkomma till detta.
Mötet tog sin utgångspunkt i temagruppen ByBoos arbete och hur vi gemensamt kan föra det arbetet vidare. Det intressanta med ByBoo är att det startade som en temagrupp som i huvudsak skulle arbeta med mobbning på nätet. Angreppssättet var att starta en "minivariant" av Lunarstorm, communityn ByBoo, som var mycket starkare knuten till skolan och byn Johannishus i Ronneby kommun. Arbetet med denna community har inneburit att fokus för arbetet mer kommit att handla om generella värderingar om hur man ska vara mot varandra, på nätet och när man möts ansikte mot ansikte. Det har också inneburit att medvetenheten hos lärare, föräldrar och far- och morföräldrar ökat om vad det betyder att vara med i en nätgemenskap. Det har varit lättare att engagera sig och nätaktiviteterna har blivit mer förståeliga och överblickbara med den lilla gemenskapen där byn och skolan varit det sammanhållande kittet. Då har också diskussionen om mobbning på nätet blivit en naturlig del i det arbetet. För problem har naturligtvis uppstått i ByBoo, precis lika väl som i Johannishus.
Arbetet har också inspirerat Jessica och Sofie på Nätverket SIP att skapa det lilla diskussionshäftet "Digitalis filosoferar" som innehåller ett antal tänkvärda betraktelser över nätet och vad det betyder för olika företeelser i samhället. Kan rekommenderas både som underlag för diskussioner med barn (lite äldre), ungdomar och föräldrar.
Åke kunde redovisa att de på AV-Media under en tid arbetat med dessa frågor därför att det finns så många lärare och föräldrar som vill veta mer. Och kanske är sättet att angripa dessa frågor just den väg som ByBoo valt. Skapa en mindre nätgemenskap i klassen eller på skolan, för barn som just börjat på mellanstadiet där de förmodligen är i början på den väg som leder ut på nätet till en mängd nya och skilda intressegemenskaper. Att då gemensamt göra inledningen på den resan med lärare och föräldrar kan vara en väg att få en bättre förståelse för nätets villkor, möjligheter och naturligtvis också hot. Den gemensamma erfarenheten bildar då underlag för de viktiga samtal och diskussioner som måste göras.
Jessica och Ida kommer nu att successivt överlåta ByBoo till skolan att ensamma ansvara för fortsättningen och samtidigt fundera vidare på hur dessa erfarenheter kan bli en resurs för andra skolor. Vi kommer också att ha ett seminarium i februari för att sprida dessa idéer vidare.
Ytterligare en frukt av arbetet är ett samarbete med BTH som har en utbildning i spel, media och ljudproduktion. Studenterna har varit involverade i ett arbete med eleverna på Johannishusskolan (läs om detta på bloggen). I detta samarbete finns också intressanta utvecklingsmöjligheter. Vi lär få återkomma till detta.
Bibliotek med nytänkande
För ett par veckor sedan föreläste jag för bibliotekarier i Växjö kommun. Där fanns också bibliotekarier knutna till Skolbiblioteksforum. Alldeles nyligen har man givit ut en bok om verksamheten, "Skolbibliotek - en pedagogisk resurs i undervisningen". Finns att beställa från Växjö kommun.
Det finns också andra kommuner som tänker nytt. När jag läste om Kulturverket i Umeå, (se förra inlägget) så upptäckte jag att just Kulturverket och Umeåregionens bibliotek tillsammans fått internationellt pris. Biblioteket har haft som målsättning att göra biblioteken så tillgängliga som möjligt med hjälp av modern teknik. Bl annat fick man beröm för sin webbplats http://www.minabibliotek.se/. Men det var också samarbetet mellan de båda kulturinstitutionerna som uppmärksammades av juryn.
Biblioteket i Skövde har sin Mediejukebox, där böcker, språkkurser och filmer direkt kan laddas ned till en mp3-spelare. Borta är mängden av cd-skivor och de gamla kassettbanden. Eller de finns säkert kvar ännu en tid, eftersom många har kvar de gamla spelarna. Men visst underlättar de nya formaten.
Det finns säkert fler goda exempel på hur bibliotekets funktion förändrats och fått nya uppgifter, inte minst i samarbete med skola och kultur. Detta under ganska kort period av snabb teknikutveckling. En intressant fråga är hur bibliotekarierna i sin yrkesroll klarar omställningen.
Det finns också andra kommuner som tänker nytt. När jag läste om Kulturverket i Umeå, (se förra inlägget) så upptäckte jag att just Kulturverket och Umeåregionens bibliotek tillsammans fått internationellt pris. Biblioteket har haft som målsättning att göra biblioteken så tillgängliga som möjligt med hjälp av modern teknik. Bl annat fick man beröm för sin webbplats http://www.minabibliotek.se/. Men det var också samarbetet mellan de båda kulturinstitutionerna som uppmärksammades av juryn.
Biblioteket i Skövde har sin Mediejukebox, där böcker, språkkurser och filmer direkt kan laddas ned till en mp3-spelare. Borta är mängden av cd-skivor och de gamla kassettbanden. Eller de finns säkert kvar ännu en tid, eftersom många har kvar de gamla spelarna. Men visst underlättar de nya formaten.
Det finns säkert fler goda exempel på hur bibliotekets funktion förändrats och fått nya uppgifter, inte minst i samarbete med skola och kultur. Detta under ganska kort period av snabb teknikutveckling. En intressant fråga är hur bibliotekarierna i sin yrkesroll klarar omställningen.
Bloggopera
DN meddelar att bloggande ungdomar intar Norrlandsoperan i Umeå. Det är ett spännande musikaliskt experiment enligt ny pedagogisk modell som Kulturverket i Umeå står för. Texten till operan "Sjökor och stekare" har skapats av 400 elever vid yrkesprogramen vid Dragonskolan i Umeå. Texten fick handla om vad som helst. Den enda begränsning var att texten inte fick vara längre än 100 ord. K G Johansson, professor i rockmusik vid Musikhögskolan i Piteå har varit ansvarig för textsammanställningen. Hans korta beskrivning av textsammanställningen är härlig. Musiken har komponerats av elever (12-17 år gamla) vid Umeå kommunala musikskola. Kostymförslag har ritats av sexåringar och estetelever.
Vilket strålande exempel på att ta barns och ungdomars kultur på allvar. Grattis Umeå till att ni har en så spännande omyndighet som Kulturverket!
Vilket strålande exempel på att ta barns och ungdomars kultur på allvar. Grattis Umeå till att ni har en så spännande omyndighet som Kulturverket!
Föreläsning för lärarstudenter på Högskolan i Kalmar
I måndags (29 oktober) föreläste Stefan Johansson, Maria Johansson och Tomas Forsman från Nätverket SIP för ett 50-tal lärarstudenter på lärarutbildningen i Kalmar. Föreläsningen handlade om digitala förhållningssätt i lärandesituationer. Föreläsningen fokuserade på att inspirera och lyfta tankarna kring digitala företeelser och ungas sätt att använda sig av nätet och digitala verktyg.
Exempel på innehåll i föreläsningen
Tankar kring web 2.0 och den deltagande- och "dela med sig"-kultur som uppstått bland unga idag.
Communities och bloggar och dess betydelse.
Möjlighet till aktiviteter och utbildning i 3-dimensionella världar så som Second Life.
Exempel på diskussioner som uppkom under föreläsningen
Är det "digitala" på riktigt??
Vilken är skillnaden mellan en som är född in i den digitala världen och en som har en bakgrund i "den gamla världen" gällande digital kompetens?
Hur man kan använda digitala plattformar i undervisningen?
En av studenterna gav exempel på hur hon använde sig en egen sluten community med representanter från olika delar i världen, där de diskuterade kring dikter, skrivande med mera.
Föreläsningen var en obligatorisk del av lärarstudenternas AU 2. De hade också till uppgift att efteråt blogga om sina upplevelser och tankar utifrån föreläsningen och vilka förhållningssätt de kan ha till det digitala.
(Rapporterat av Maria Johansson, Nätverket SIP)
Exempel på innehåll i föreläsningen
Tankar kring web 2.0 och den deltagande- och "dela med sig"-kultur som uppstått bland unga idag.
Communities och bloggar och dess betydelse.
Möjlighet till aktiviteter och utbildning i 3-dimensionella världar så som Second Life.
Exempel på diskussioner som uppkom under föreläsningen
Är det "digitala" på riktigt??
Vilken är skillnaden mellan en som är född in i den digitala världen och en som har en bakgrund i "den gamla världen" gällande digital kompetens?
Hur man kan använda digitala plattformar i undervisningen?
En av studenterna gav exempel på hur hon använde sig en egen sluten community med representanter från olika delar i världen, där de diskuterade kring dikter, skrivande med mera.
Föreläsningen var en obligatorisk del av lärarstudenternas AU 2. De hade också till uppgift att efteråt blogga om sina upplevelser och tankar utifrån föreläsningen och vilka förhållningssätt de kan ha till det digitala.
(Rapporterat av Maria Johansson, Nätverket SIP)