Fredrik Holmberg, film- och mediepedagog

Vid lärarutbildningen i Växjö ordnas det som vi kallar lokala lärarutbildningskonvent, egentligen seminarier med aktuellt innehåll. Tanken är att lärarutbildare från olika institutioner möts och diskuterar gemensamma frågor. Under våren ordnas ungefär två seminarier i månanden. Vårens möten handlar till stor del om Högskoleverkets utvärdering, där lärarutbildarna självklart måste ta ett stort ansvar.

I dag hade vi dock frångått Högskoleverkets agenda och i stället bjudit in Fredrik Holmberg, film- och mediepedagog från Göteborg som föreläste på temat från bildband till bredband. Genom att på ett mycket inspirerande sätt använda korta filmklipp i sin DVD-spelare gav han oss några tydliga exempel på det upplägg, den struktur och den dramaturgi som ligger till grund för de flesta filmer idag, vare sig det är såpoperor, dramer, skräckfilmer eller reklamfilmer. Ytterst bygger de på en väldigt stark berättartradition som vi också hittar i de gamla folksagorna eller de grekiska dramerna. Fredrik citerade också livligt från Aristoteles. Hans tankar känns hur aktuella som helst.

Den fråga som Fredrik ställer sig, med all rätt, är hur det kommer sig att populärkulturen i film och TV får så litet utrymme i skolan. Barn och ungdomar tillbringar över 20 timmar i veckan på att titta på rörliga bilder i TV, på DVD, i datorn och på bio. De växer upp med ett bildspråk som är helt annorlunda än det språk skolan använder. Hur kan vi då räkna med att nå dem och föra dem vidare om vi saknar någon slags gemensam referenspunkt?

Fredrik Holmberg är inte ensam om dessa frågeställningar. Här i bloggen har vi redovisat två avhandlingar i svenska som talar om samma sak,
Carina Fast som talar om de yngre barnen, Christina Olin-Scheller om de äldre. I antologin Utbildningsvetenskap, ett kunskapsområde under formering beskriver Caroline Liberg detta. Det finns ännu fler exempel. Och ändå är det så svårt att få till stånd en förändring! Är det så att filmen prioriteras bort? Har det med populärkultur och finkultur att göra? På dagens lokala konvent var det inte så många närvarande, endast sex stycken. Är det ett mått på intresset eller är tiden så pressad att man tvingas till hårda prioriteringar? Båda anledningarna är förmodligen riktiga. Ett förändringsarbete kräver tid och utvecklingsmöjlighter. En del av utmaningen i projektet är att hitta formerna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback