Den dummaste generationen?
Har den digitala tidsåldern skapat den dummaste generationen i USA:s historia? Det hävdar Mark Bauerlein, professor i engelska vid Emoroy University i Atlanta. Han intervjuas i lördagens avsnitt av programmet Publicerat. Detta med anledning av boken "The Dumbest Generation". Undertiteln har följande lydelse: "Hur den digitala tidtsåldern fördummar unga amerikaner och hotar att förstöra vår framtid. Eller lita inte på någon under 30", citerat från Publicerats webbsida.
Han kunde kanske avfärdas som en av dessa mediepanikens företrädare och ignoreras. Men efter att ha tagit del av den diskussion som pågått på Infontologybloggen, blir jag lite nyfiken på argumenten och de slutsatser som Mark Bauerlein drar. Enligt Per Johansson på Infontology (del 2) bygger författaren på slutsatser som dragits från ett stort antal amerikanska undersökningar. Per skriver också följande:
"Paradoxen med "den dummaste generationen" lyder så här: De tydliga nedåtgående trender, vad gäller för en demokrati basala intellektuella färdigheter och kunskaper, som avslöjas i dessa undersökningar, har ägt rum under samma tidsperiod som ungdomar har tillbringat mer tid i skolan än någonsin, antalet kulturella institutioner har blomstrat och ungdomar har haft mera pengar att spendera än någonsin. Sett från Bauerleins kritiska synpunkt står vi här inför inget annat än ett gigantiskt kulturellt och pedagogiskt misslyckande. Amerikanska utbildare och andra aktörer har trott att de har stimulerat och verkat för en sak, men resultatet har (kollektivt sett) blivit snarast det motsatta."
Det är vanskligt att jämföra undersökningsresultat i Sverige och USA, men i programmet Publicerat hänvisas till en dansk undersökning som anger resultat i linje med Bauerlein. Skulle situationen vara densamma i Sverige så säger den, precis som Per Johansson antyder, en hel del om vårt utbildningssystem som inte klarar av att hantera en generation som växer upp under helt andra förutsättningar än tidigare generationer. Det är alltså inte den digitala tekniken som sådan som ska angripas. Den finns där och både påverkar och förändrar. Men hur förhåller sig skolan och utbildningssystemet till detta? Det är också vad många nyligen publicerade forskningsrapporter talar om t.ex. Dunkels, Fast, Olin-Scheller, Elmfeldt/Erixon som jag berört i tidigare blogginlägg.
Men vad är orsak och verkan? Elza Dunkels, som medverkade i programmet Publicerat, tar helt riktigt upp att den generation som vi pratar om och som nyligen passerat genom skolsystemet gått i en skola som varit utsatt för stora besparingsåtgärder, speciellt under 90-talet. USA genomgår nu en finansiell kris som amerikanska medborgare måste betala. På 90-talet hade vi i Sverige "bankakuten" som fick lösa vår finansiella kris med skattemedel. Medel som skulle kunna ha använts bl.a. i skolan.
Det viktiga är att lösningarna för hur vår utbildning ska se ut måste hämtas från det samhälle vi ser växa fram, inte det samhälle vi lämnar. Då måste forskning och utvecklingsarbete vara centralt. En betydelsefull roll att axla för landets lärarutbildningar. Finns det intresset?
Läs även andra bloggares åsikter om dummaste generationen, publicerat, mediepanik, utbildning, lärarutbildning
Han kunde kanske avfärdas som en av dessa mediepanikens företrädare och ignoreras. Men efter att ha tagit del av den diskussion som pågått på Infontologybloggen, blir jag lite nyfiken på argumenten och de slutsatser som Mark Bauerlein drar. Enligt Per Johansson på Infontology (del 2) bygger författaren på slutsatser som dragits från ett stort antal amerikanska undersökningar. Per skriver också följande:
"Paradoxen med "den dummaste generationen" lyder så här: De tydliga nedåtgående trender, vad gäller för en demokrati basala intellektuella färdigheter och kunskaper, som avslöjas i dessa undersökningar, har ägt rum under samma tidsperiod som ungdomar har tillbringat mer tid i skolan än någonsin, antalet kulturella institutioner har blomstrat och ungdomar har haft mera pengar att spendera än någonsin. Sett från Bauerleins kritiska synpunkt står vi här inför inget annat än ett gigantiskt kulturellt och pedagogiskt misslyckande. Amerikanska utbildare och andra aktörer har trott att de har stimulerat och verkat för en sak, men resultatet har (kollektivt sett) blivit snarast det motsatta."
Det är vanskligt att jämföra undersökningsresultat i Sverige och USA, men i programmet Publicerat hänvisas till en dansk undersökning som anger resultat i linje med Bauerlein. Skulle situationen vara densamma i Sverige så säger den, precis som Per Johansson antyder, en hel del om vårt utbildningssystem som inte klarar av att hantera en generation som växer upp under helt andra förutsättningar än tidigare generationer. Det är alltså inte den digitala tekniken som sådan som ska angripas. Den finns där och både påverkar och förändrar. Men hur förhåller sig skolan och utbildningssystemet till detta? Det är också vad många nyligen publicerade forskningsrapporter talar om t.ex. Dunkels, Fast, Olin-Scheller, Elmfeldt/Erixon som jag berört i tidigare blogginlägg.
Men vad är orsak och verkan? Elza Dunkels, som medverkade i programmet Publicerat, tar helt riktigt upp att den generation som vi pratar om och som nyligen passerat genom skolsystemet gått i en skola som varit utsatt för stora besparingsåtgärder, speciellt under 90-talet. USA genomgår nu en finansiell kris som amerikanska medborgare måste betala. På 90-talet hade vi i Sverige "bankakuten" som fick lösa vår finansiella kris med skattemedel. Medel som skulle kunna ha använts bl.a. i skolan.
Det viktiga är att lösningarna för hur vår utbildning ska se ut måste hämtas från det samhälle vi ser växa fram, inte det samhälle vi lämnar. Då måste forskning och utvecklingsarbete vara centralt. En betydelsefull roll att axla för landets lärarutbildningar. Finns det intresset?
Läs även andra bloggares åsikter om dummaste generationen, publicerat, mediepanik, utbildning, lärarutbildning
Kommentarer
Trackback