Hur påverkas lärarutbildningen av kommunala förändringar?

I många kommuner tas nu olika initiativ för implementering av digital teknik i skolan. Bärbara datorer ersätter de gamla datasalarna, den vanliga whiteboarden ersätts av interaktiva tavlor och accesspunkter för trådlösa uppkopplingar monteras upp för snabb åtkomst till internet.

Forskarskolan Teknikburna kunskapsprocesser, TKP, ett samarbetsprojekt mellan Örebro universitet och Högskolan Dalarna, inleder ett stort forskningsprojekt där man undersöker effekterna av några kommuners satsningar på att införa en dator till varje elev. Medverkande kommuner är: Nacka, Köping, Falkenberg, Botkyrka, Västerås, Täby, Malmö, Helsingborg, Sollentuna, Lysekil samt Pysslingens skolor i Täby och Nacka. Läs en mer ingående presentation av Stefan Pålsson på Skolverkets omvärldsblogg. I tidigare blogginlägg har jag beskrivit förändringar i Uppsala och Umeå.

I vår region planeras eller inleds ökade satsningar bl.a. i följande kommuner: Växjö, Tingsryd, Ljungby, Älmhult, Markaryd, Nybro, Borgholm, Hultsfred, Jönköping, Karlshamn, Ronneby. Det finns säkert fler kommuner där planer finns. Det innebär att skolorna i landet genomgår en genomgripande förvandling, där lärares kompetens ställs på prov. Grundläggande kompetensutveckling sker i kommunernas egen regi med stöd av Skolverkets PIM-utbildningar. I vårt projekt möter vi många kommuner som också efterfrågar stöd till fortsatt utveckling bortom PIM, mer knutet till skolans ämnen.

Helt klart är att lärarutbildningen inte ligger i fas med de planerade förändringarna. I de examensprövningar som nu genomförs av Högskoleverket är inte ökad teknikanvändning och teknikberoende i skolverksamhet en prioriterad fråga. Det ligger på varje enskilt lärosäte att prioritera dessa frågor i kursplaner och kursutveckling, eftersom någon central styrning inte finns. Det åvilar ledningen för lärosätena och ledningen för lärarutbildningarna att ange riktningen. Tyvärr finns få konkreta planer och en avsaknad av hållbara strategier att möta denna utveckling. Så länge ansvaret för frågorna delegeras till enskilda lärare och kurser, prioriteras andra frågor. Speciellt i en tid när arbetsbelastningen varit hög p.g.a. både organisatoriska och innehållsliga förändringar. Ett exempel på detta påvisas i Linda Reneland-Forsmans rapport, där hon i en begränsad undersökning av kurser i allmänt utbildningsområde och biblioteksvetenskap påvisar brister i långsiktigt upplägg.

Om intresset för den framväxande teknikens betydelse för professionsutveckling enbart kanaliseras till enskilda lärare och forskare riskerar vi att tappa i kunskap och kompetens. Det handlar inte om tekniken i sig utan om hur tekniken kan tillämpas för högre måluppfyllelse. Det innebär i sin tur att det inte finns någon "quick fix" på detta område. Man måste våga möta förändringen i skolan och tillsammans utveckla verksamheten och få ökad förståelse för frågorna i stället för att stå bredvid, låtsas förstå och komma med allmänna synpunkter. Det krävs ett långsiktigt och målmedvetet arbete för att bygga upp den nödvändiga kunskap som faktiskt behövs om lärarutbildningen ska kunna vara en resurs för kompetensutveckling och ge kvalitet i grundläggande utbildning. Det behövs genomgripande strategiska forskningssatsningar inom olika områden som ämnesdidaktik, kommunikation, datavetenskap och pedagogik för att långsiktigt garantera lärosätena kompetens att driva dessa frågor.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback