Erfarenheter av temagruppen "AMULETS"
AMULETS står för "Advanced mobile and ubiquitous learning environments for teachers and students", och handlar alltså om hur man med avancerad mobil teknik kan skapa lärmiljöer för elever och lärare som ska finnas med "överallt" och inte specifikt i klassrummet.
AMULETS är ett projekt som framför allt är väl integrerat med forskningen vid avdelningen för medieteknik vid Linnéuniversitetet och de övriga aktiviteterna vid forskningscentret CeLeKT (Center for Learning and Knowledge Technologies), men också sedan lång tid med skolor i regionen. (Det är möjligt att jag själv inte är den bäst lämpade att skriva det här inlägget om erfarenheter, eftersom jag själv är verksam vid samma avdelning, delvis i närliggande projekt.)
Temagruppen har en hemsida och en blogg, och från forskningsgruppen CeLeKT finns det också en sida för projektet.
Det finns en slutrapport från del 1 av projektet, och en från del 2. Del två är kort, intressant och välskriven, och innehåller en hel del ganska avancerade pedagogiska experiment. Eller vad sägs om följande:
I mitten på maj kom 6 elever till universitetet. Två av dessa kom från en mellanstadieskola i Växjö och övriga var årskurs 7 och 8-elever från två olika högstadieskolor. Aktiviteten började i klassrummet där deras uppgift presenterades. Den gick ut på att som arkitekt rita och designa ett hus som skulle placeras på campus. Byggnadens höjd respektive totala volym begränsades av Teleborgs slotts höjd och diametern av Amphium. Därefter delades de in i två grupper och varje grupp försågs med två mobiltelefoner. Den ena telefonen var ”huvudtelefonen”, som gav grupperna olika slags information, till exempel visades en karta i displayen, när de befann sig inom rätt område (via telefonens GPS). Den andra telefonen var att betrakta enbart som ett verktyg vid avståndsberäkningarna.
Grupperna gav sig iväg ut och mot Slottet. När de befann sig inom rätt område ringde huvudtelefonen. På displayen kunde de då läsa den första uppgiften. Här skulle eleverna uppskatta höjden och mata in värdet i telefonen. Om svaret höll sig inom rätt marginaler, fick eleverna nästa uppgift. Den bestod i att med en träpinne syfta höjden på slottet och sedan ”lägga” det avståndet på marken. När detta var gjort kunde de med hjälp av mobiltelefonerna mäta avståndet med hjälp av GPSen och därefter mata in sina erhållna värden. Här kunde eleverna be om att få ledtrådar eller hjälp i form av korta filmsekvenser.
När eleverna mätt och beräknat de värden som de behövde fortsatte aktiviteten inne i klassrummet. De introducerades där till programmet Google SketchUp. Med hjälp av det här programmet och de uppmätta värdena påbörjades arbetet med att designa en ny byggnad (3D) på campus. Dagen avslutades med att elevernas byggnader exporterades till ett annat program och med hjälp av augmented-realitytekniken (AR) (se länken till filmen om AR i sidan 4) kunde alla husen visualiseras i 3D på salens interaktiva tavla.
Filmen som omtalas är denna film:
Ja, det har förstås krävts mycket både tekniskt och pedagogiskt utvecklingsarbete för att få till en sammanhängande lärmiljö mellan utomhusmiljö och klassrum, och mellan mobil teknik och fast IT-infrastruktur. Däremot är det i princip ingen specialutrustning inblandad, utan allting som används är konsumentprodukter.
Temagruppens arbete har resulterat i en lång rad publikationer och presentationer. Jag hoppas återkomma till gruppens erfarenheter i ett kommande inlägg.
/Simon Winter
Kommentarer
Trackback