Ung Kommunikations blogg

I augusti i år deltog jag i ett seminarium lett av Günter Kress och Lisa Gjedde som hölls i samband med NORDITEL-symposiet på Linnéuniversitetet i Växjö. Temat för seminariet var ”New Media Literacies, Multimodality and Learning” och vi som samlades till överläggningar var en brokigt sammansatt skara nationella och internationella forskare, lärare och andra intresserade. Seminariets syfte och mål var att utifrån det angivna temat och gruppens samlade intressefält lägga fram en eller ett par forskningsfrågor till symposiet för att utmana och inspirera till ”nya djärva dåd”. En svårighet var att ena gruppens vitt skilda fokusområden till just en gemensam fråga, men diskussionerna och resultatet blev trots detta riktigt bra, mycket tack vare de båda seminarieledarnas insatser både under själva seminariet och under den efterföljande presentationen, som Günter Kress genomförde.

Så vad hände då? Jo, istället för de efterfrågade forskningsfrågorna levererade gruppen vad som skulle kunna kallas ”fyra förutsättningar för framgångsrik fortsatt forskning inom fältet”. Det blir för långt att här redogöra för alla spännande frågeställningar som föregick förslaget, men de fyra förutsättningarna förtjänar åtminstone att kort nämnas och beskrivas, så som jag tolkade dem.

Här kommer alltså The ”New Media Literacies, Multimodality and Learning” wish-list:

1. Rhetoric

Vi behöver ett gemensamt språk, en taxonomi, en begreppsvärld; både för att kunna tala om och förstå, teoretisera och problematisera, men också för att kunna implementera, utveckla och bygga vidare. Bara en sådan sak – hur översätter vi begreppet ”literacy” till fungerande svenska?

2. Acknowledgement and assessment

Det är hög tid att vi - dvs. utbildningsinstitutioner på alla nivåer men också våra politiker, som ju sätter agendan för morgondagens skola - kommer till insikt om och medger att det finns en uppsjö kunskaper, insikter, lärdomar, färdigheter, förmågor och därtill möjligheter att lära. Dels fler kunskaper etc. än de klassiska att skriva, räkna och läsa; de tre som hittills varit allena saliggörande och därför utgjort modellen för den mätning och bedömning av huruvida vi lärt oss något eller inte.  Dels också synen på den (formella) skolmiljön som ”enda” plats där ett lärande värt namnet kan äga rum.

Vi talar ofta om New Media Literacies och/eller 21st Century Skills men det räcker inte längre att tala OM dem; vi behöver börja arbeta MED dem också.

Vi talar också om formellt och informellt lärande, med formellt det som vi gör inom skolans ramar och informellt det lärande som förekommer utanför desamma.

Med tidens lärande följer också mätande och kontroll för att försäkra oss själva och våra elever / studenter om att ett lärande/det önskvärda lärandet faktiskt har ägt rum. Dessa metoder måste naturligtvis uppgraderas och anpassas till det nya lärandelandskapet. Precis som ovan nämnda New Media Literacies för lärande behöver vi ha motsvarande breddning även för bedömning och kontroll.

3. Framing

Att bara rakt av översätta framing med ramverk eller något i den stilen skulle vara att ge begreppet en allt för endimensionell betydelse. Det handlar enligt min tolkning inte enbart om geografi eller fysiskt belägenhet, t.ex. formellt kontra informellt lärande (se ovan). Det handlar heller inte bara om social eller kulturell kontext.  Kanske ”inramning” är ett mer passande begrepp i den meningen att lärandet sker inramat av en mängd olika faktorer -fysiska såväl som mer abstrakta - men alla ack så viktiga för ett framgångsrikt lärande. Framing är kanske den mest intressanta av de fyra punkter som gruppen kom fram till. Det handlar brett om att för var och en kunna sätta upp rätt förutsättningar för lärandet, för att det lärande som äger rum inte gör så enbart för lärandets egen skull, utan för att jag som den lärande lär mig för att åstadkomma något eller för att göra något som intresserar mig. Framing handlar också om att uppgradera sitt kritiska tänkande i förhållande till medievärldens brus och lättillgänglighet, att förstå och samspela med den omvärld i vilket lärandet sker.

4. Empowerment and inclusion

Den sista av de fyra punkterna spinner vidare på så väl punkt två som tre: att ge medskapandet, deltagandet, ”learner agency” och ”learner empowerment” en naturlig plats i lärandet; att bistå och låta elever och studenter delta i utformandet av egna, individuella strategier, metoder och verktyg för lärandet och att inkludera fler typer, fler modeller, fler varianter av ”all things learning” på alla utbildningsnivåer. Lär jag mig för lärandets egen skull, eller lär jag mig för att åstadkomma något och för att kunna göra något som intresserar mig?

Det är förvisso mycket ”skapande”, ”uppgraderande” och ”genererande” i ovanstående. Men så lever vi också i en medskaparvärld, en deltagarvärld, en värld full av user generated content och learner agency - frikopplat från alla tidigare kända "förpackningar” och oberoende av tid och rum. Hur förhåller vi oss till det och hur förhåller sig skolan?

Susanna Nordmark, bitr. projektledare Ung Kommunikation, Linnéuniversitetet Växjö