Offentlighet vs. eget lärande?
"Hur offentlig ska den blivande läraren tvingas vara under sin utbildning?"
Den här frågan dök plötsligt upp när vi diskuterade projekt som görs med verkliga studenter i verkliga kurser som pågår och som styrs av en kursplan, en examensordning och ett uttalat krav på studentinflytande. Om vi låter studenter arbeta med uppgifter kring IKT och sedan ber dessa studenter skriva en reflekterande text om dessa uppgifter, kan vi då begära att studenterna lägger ut sina texter för offentligheten på webben? Denna övergripande fråga uppstod ur en mängd konkreta frågor, relaterade till både juridiska, moraliska och pedagogiska frågor.
Inledningsvis måste man fundera på det juridiska regelverket. Har studenterna rätt att neka detta? Vi var osäkra på den punkten och insåg att vi måste ta reda på det. Generellt sett är lärare är inte juridiskt ansvariga för sina handlingar, det är arbetsgivaren. Alltså har rektorn ansvar för att tex. kolla en text som ska bli offentlig, inte den enskilda läraren. Men hur är det på lärarutbildningen, vem ansvarar juridiskt för studenternas texter? Det visste vi inte.
En annan, minst lika viktig, fråga är hur vi ställer oss moraliskt? Alltså, hur uppfattar vi vår lärarroll? Vi hade olika uppfattningar om hur studenterna kan uppfatta ett krav på offentliggörande av deras texter? Den problematiken ledde till en intressant diskussion kring frågan om det är rimligt att ta hänsyn till studenternas uppfattning eller inte. Det framfördes tankar om att vi «curlar» studenterna för mycket, dvs. vi glömmer bort att lärare är ett offentligt yrke och studenterna behöver inse detta redan från början. En annan tanke var att detta skulle kunna ses ett exempel på “nya examinationsformer”.
Uppfattningen att vi tar för mycket hänsyn till studenterna, problematiserades utifrån frågan: “Ska studenterna genast, under första året på utbildningen, skriva offentliga texter.” Eller kan de få lov att i lugn och ro vara en lärande individ och befinna sig i en lärprocess, där deras texter huvudsakligen används för eget lärande. Vi kan säga att problemet handlar om motsättningen process - produkt. Inom kommunikationsforskning används begreppsparet sonderande tal - redigerat tal. Om vi drar en parallell till det utvidgade textbegreppet, kan vi formulera begreppen sonderande text - redigerad text. Poängen med att skilja ut dessa två typer av texter är att sonderandet behövs för att formulera nya tankar och detta gynnas av att elever inte behöver visa upp offentligt hur de tänker. Så snart eleverna upplever att de visas upp, börjar de redigera sitt tal till att att säga «det rätta» och kreativiteten bromsas. En pedagogisk poäng är att lärprocessen störs om den lärande ska tänka på produkten. Studenten har då bedömningen i fokus och riskerar att lösa uppgiften instrumentellt i stället för att tänka reflekterande.
Ytterligare en fråga man kan ställa sig är om det är av offentligt intresse att läsa nybörjartankar? Eller ska en offentligt intressant text vara en redigerad produkt, dvs. resultatet av en process, som genomgått flera varv av omskrivning och kommentarer från kritiska läsare?
En helt annan aspekt gäller moralfrågan, dvs. om det kan uppfattas som ett utnyttjande av studenterna för att vår hemsida ska få följa processen eller finns det något som är av intressen för studenten själv? Man kan tänka sig att det är positivt att vi ger studenterna tillfälle att skriva texter till riktiga mottagare. Frågan är bara: Kan man göra det obligatoriskt att lägga ut en text på Ung Kommunikations hemsida, där bl.a. deras framtida arbetsgivare kan gå in och läsa. Hittils har vi bara examensarbeten som obligatoriska för studenten att offentliggöra, via DIVA. Skillnaden mot en text skriven under en lärprocess är att examensarbetet är en handledd text, alltså en text som genomgått flera varv av omskrivning och kommentarer från kritiska läsare.
//Ann-Marie Folkesson, projektledare Ung Kommunikation