Kulturarbetares förändrade roll

Anders Milder på SvD har i två tänkvärda krönikor, 1, 2, skrivit om framförallt journalisters men också andra kulturarbetares förändrade yrkesroller. Inledningen till gårdagens krönika är utmärkt och får en extra dimension om man placerar texten i ett skolsammanhang och ersätter "läsare" med "elev" och "reporter" med "lärare":

"Läsarna vet mer än reportern.
Fram till för bara några år sedan var en sådan mening fullständigt oerhörd. Ingen skulle ha kommit på tanken att ens yppa den på en redaktion. I dag framstår den allt mer inte bara som en sanning, utan också som grunden för det mest radikala skiftet i den moderna journalistikens historia.

Men det är inte en helt okomplicerad sanning och missförstånden kring den är många.
Att läsaren vet mer än reportern innebär inte att ALLA läsare ALLTID vet bättre än reportern.
Heller inte att reportern kan lägga ned sin verksamhet utan att vi förlorar något i samhällsdebatten eller att det automatiskt är lätt att använda sig av den kunskap som läsarna har.
Nej, det är faktiskt inte ens säkert att man får ta del av den –  i alla fall inte utan att förtjäna det."


Anders Mildner kritiserar i sin första krönika nätverket (eller lobbyorganisationen!) Kulturskaparna för en snäv syn på kultur och kulturskapande som inte tar hänsyn till förändrade förutsättningar i samhället, bl.a. framdriven av internetkulturen och sociala medier. Det är snarare ett försvar av gamla positioner än ett genuint intresse att diskutera vad internetkulturen egentligen innebär i form av förändrade affärsmodeller. I den andra krönikan tar han speciellt upp journalistens och journalistikens förändrade roll.

Krönikorna är intressanta eftersom de sätter fingret på hur stora förändringar i samhället skapar spänningar mellan nya och gamla yrkesroller. Samma motsättningar hittar vi i utbildningssektorn. Och lika provocerande är det att framhäva elevens eller studentens kompetenser eller intressen i förhållande till utbildningens innehåll!

Vare sig det handlar om utbildning i ungdomsskolan eller högskoleutbildning så saknas idag en grundläggande diskussion om utbildningens och lärandets villkor i dagens samhälle. Ändå befinner vi oss i en tid då utbildningssystemet är utsatta för stora förändringar, dels på grund av politiska krav, dels beroende på resultatmässiga brister, dels på grund av internationalisering och globalisering. Men få pekar på framtidens krav och vilka kompetenser som är viktiga, utan snarare är idealen gårdagens skola och utbildning. Och vägen dit verkar gå via ökade kontroller och kraftigare styrning.

Vi måste precis som kulturskapare, journalister och andra yrkesgrupper hitta nya "affärsmodeller" , vilket inte behöver innebära att allt det gamla kasseras. Undervisningens organisation har varit imponerande stabil i sekler. Men om vi mer tittar bakåt än framåt riskerar vi att gå vilse. Det finns alltså flera skäl till varför vi bör hitta gemensamma beröringspunkter och öka samarbetet mellan olika typer av kulturarbetare.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback