Emergent literacy och Clicker 5
Små barns emergent litceracy och datorprogrammet Clicker 5 behandlas i en artikel om ett nytt datorprogram, som vi såg vid besöket på BETT-mässan i London. Referensen för den som vill läsa hela artikeln är: «Parette, H. P. et al (2009) Using Clicker 5 to Enhance Emergent Literacy in Young Learners, Early Childhood Education Journal, 36, 355-363.»
På mässan blev vi intresserade av programmet, som verkade som en ny typ av «färdigt program», dvs. den typ som vi förut varit skeptiska till. Vår skepticism beror antagligen på att vi pedagoger generellt har inställningen att den bakomliggande Skinnerfilosofin för alla program med plingljud och guldstjärnor är av ondo. Men i detta program såg vi att även färdiga konstruktioner kan användas på ett öppet sätt, dvs barnen får inte bara veta om de har rätt eller fel; de kan också skapa eget material. Vi beslutade att testa möjligheterna i praktiken och köpte in licenser till våra utlåningsdatorer på Campus Kalmar, så att de ca 30 studenter, som nu har VFU i förskolan, ska få testa användbarheten. Detta program passade väl in i den teorikurs om emergent literacy, som de just läst. I artikeln beskrivs enkelt vad som menas med detta och jag ger här en kort sammanfattning av de teoretiska antagandena och beskrivning av hur programmet fungerar.
Begreppet emergent literacy började används på 1960-talet och syftar på det barn gör när de leker med och undersöker böcker och tryckt material, innan de läser och skriver «på riktigt». Tidigare användes begreppet «läsmogen», vilket underförstått betyder att det finns en specifik punkt, då barn är mogna att börja lära sig läsa och skriva. Genom att använda begreppet emergent literacy underförstår vi istället att det finns en progression i barnets literacy-utveckling. Detta synsätt delas av allt fler som arbetar med yngre barn. I stället för att invänta s.k. mognad, försöker lärarna istället ge barnen erfarenheter och upplevelser längs ett kontinuerligt förlopp av «litteracitets-handlingar». Lärarna planerar och strukturerar aktiviteter med bokstäver, ord, texter och bilder redan när barnen är mycket små. Det är dessa aktiviteter som utgör grunden för senare färdigheter i läsning.
Begreppet emergent literacy innebär för det första att läsning och skrivning utvecklas både samtidigt och genom ömsesidig påverkan, snarare än i en särskild ordningsföljd. Därav följer att arbete med läsning och skrivning bör integreras. För det andra utvecklas barnets emergent literacy genom samverkan mellan muntligt och skriftligt språk. Vidare kan man, i arbetet med barnens utveckling av emergent literacy, utgå från 5 kriterier för språklig medvetenhet: fonetisk medvetenhet, ordigenkänning, föreställningar om tryckt material, alfabetisk princip och förståelse. aMan har framför allt sett fördelar som gäller språkutvecklingen hos barn i behov av särskilt stöd men programmet fungerar bra för alla barn, speciellt när det gäller emergent literacy. Genom att barnen kan välja och klicka på både bilder och ord, samt få ordet uppläst kan de skapa text redan innan de behärskar läsning och skrivning. Sådana aktiviteter tjänar alltså som en mjuk övergång för barnets utveckling till en läsande och skrivande individ.
Vid de seminarier kring emergent literacy, som vi hade innan studenterna fick se och själva undersöka programmet, blev det livliga diskussioner om värdet och eventuellt faran av detta synsätt på barns lärande. En grupp såg det som ganska självklart att man ska stödja barns språkutveckling där de befinner sig men naturligtvis under lekfulla former utan tvång. En annan grupp varnade för att barn blir stressade av våra kanske omedvetna krav och förväntningar på duktighet så tidigt. Det kan dessutom stressa föräldrar, som börjar träna barnen så de ska bli «tidiga». Barn är mer uppmärksamma än vi tror på just våra omedvetna förväntningar. Vi var därför överens om att vi måste ventilera detta öppet och inte ta för givet att all tidighet är enbart gott. När studenterna nu går ut på VFU och testar programmet, ska det därför bli intressant att se om de tänker likadant efteråt. I nästa inlägg ska jag beskriva hur programmet fungerar och även hur det fungerade att lära sig det tillsammans med studenter på workshop, dvs. för läraren att inte «vara bäst i klassen».
Anne-Mari Folkesson
Bitr. projektledare i Ung Kommunikation