Ung Kommunikations blogg

Frågor om nätet och nätets betydelse för vår uppfattning om oss själva, om livet och om samhället diskuteras alltmer. Förra söndagen (6/6) råkade jag lyssna på två program som gav helt olika bilder och tolkningar av vad nätet och de digitala mediernas utbredning betyder. Programmet Livet och Döden i P1, som hade rubriken "Lögnen" handlade om individen, jaget och medvetandet. Två personer fick komma till tals, Alexander Bard och Isobel Hadley-Kamptz. Intressantast var att lyssna till Isobels synpunkter, som också finns mer utförligt formulerad i artikeln Outsourcad Människa, Arena nr 1/2010 (tyvärr inte på nätet). Utgångspunkten är att internet och digital kommunikation förändrar vårt tänkande. Den förändrar också vårt sätt att se på tänkande och hur vi tänker om kreativitet. Myten om den avgränsade människan blottläggs. En myt som främst odlat fram bilden av den ensamme tänkaren som skapar oberoende av andra. En myt som odlades starkt under 1800- och 1900-talet.

Vi är beroende av andras tänkande, vi är beroende av hjälpmedel för vårt tänkande. Hon jämför två personers sätt att lösa ett matematiskt problem. En använder bara hjärnan, den andre penna och papper. Den som löser med papper och penna löser problemet snabbare. Hjärnforskning har också visat att hjärnan fungerar olika i de bägge fallen. Skriftspråket var den första stora förändringen där vi kunde lägga över stora delar av det kollektivt producerade i en beständigare form. Kritik fanns. Sokrates menade att skriften försämrade människans minne och den tryckta texten inte hade samma följsamhet mot människans själsliv och därför bara blev envägskommunikation.

Ytterligare förändring inträffade när boktryckarkonsten kom och tryckta skrifter kunde spridas i massomfattning. Det vara inte heller okontroversiellt. Diderot tog strid och kämpade för tryckning av den stora franska Encyklopedin. Poängen, som Isobel Hadley-Kamptz vill förmedla, är att vi är mitt inne i en lika stor förändringsprocess nu. Blixtsnabb respons på tankar och idéer som vi sprider i våra digitala nätverk, ger upphov till nya associationer och tankar som gör att vi börjar tänka annorlunda. Tekniken blir en integrerad del av vårt sätt att tänka.

I skarp kontrast målar Johannes Ekman (kulturjournalist på SR), upp något helt annat i programmet Publicerat. Vi bör, i stället för "sociala medier", tala om "asociala medier", en skärmkultur som isolerar oss från varandra. I takt med att vi sitter vid allehanda skärmar, datorskärmar på jobbet och hemma, däremellan mobilskärmen, så ökar avstånden mellan oss. Dessa aktiviteter gör oss fattigare på mänskliga relationer. Han citerar den engelske författaren Will Self som blivit så trött på allt meningslöst pladder och enkelriktat trivialsnack från mobiltelefonerna som ockuperar det offentliga rummet, att han börjat läsa högt ur någon filosofisk fackbok på bussen eller tåget. Johannes Ekman kåserar vidare:

"TV-skärmen är skenbart ett socialt medium, men TV bjuder envägskommunikation, den bjuder på mediemänniskor inte medmänniskor" "Vi får medialisering" i stället för medvetenhet" säger han och citerar Ulf Wickbom.

Så vad gör nätet med oss och vad är egentligen envägskommunikation? På relativt kort tid har vår livssituation förändrats. Vi befinner oss mitt i en förändring som vi faktiskt vet ganska lite om. Vi ska nog inte, lika lite som tidigare generationer, krampaktigt önska oss tillbaka. Därför är diskussionen, om vad vi faktiskt ser och upplever och hur vi väljer att tolka den, så spännande. Deltar vi, kanske vi förändrar och förändras?

Läs även andra bloggares åsikter om nätet, livet, samhället, tänkande, isolering, Livet och Döden, Publicerat