Erfarenheter av temagruppen "E-tik och moral på den unga digitala arenan"
Temagruppens arbete har varit koncentrerat kring en undersökning riktad till grundskole- och gymnasieelever i "en medelstor kommun".
Jag har mestadels utgått från slutrapporten som finns här som pdf. Dessutom finns det en C-uppsats från Högskolan i Kalmar som är baserad på data från undersökningen. I slutrapporten finns inte frågorna från enkäten med, men de hittade jag i C-uppsatsen.
Grunden för undersökningen är frågor om kränkningar och stöd via olika kommunikationskanaler (SMS, chatt, communities).
Liksom för temagruppen ByBoo finns ungdomarnas digitala kommunikation inte i långsammare asynkrona kanaler som epost, utan snarare i SMS och chatt. Epost används varje vecka av endast 9 % av de som besvarar enkäten, medan SMS och chatt används varje vecka av 71 % av gymnasisterna.
Det är ett problem att svarsfrekvensen var så låg för enkäten, och en del av slutsatserna som drogs angående generella användningsfrekvenser och -mönster skulle kanske inte ha dragits i slutrapporten, men undersökningen har andra kvaliteter och området etik och moral på nätet är spännande.
Min egen favoritförklaringsmodell till varför det är lättare att kränka någon på Internet än öga mot öga heter "the online disinhibition effect", men det finns många andra möjliga modeller att lyfta fram.
I de första analyserna i slutrapporten jämförs andelen elever som stödjer/stöds resp kränker/kränks, men sen kommer en intressant slutsats:
Vid analysen såg vi att de unga som kränker andra ofta också blir kränkta själva. Detsamma gäller för dem som uppmuntrar/stödjer varandra. Studien visar att de unga ofta befinner sig i såväl rollen som sändare som i rollen som mottagare av kränkningar respektive uppmuntran. En viktig skillnad mellan de båda grupperna är att ”stödjargruppen” är betydligt större än ”kränkargruppen”. Kanske kan man här tala om att det utvecklats två olika kulturer. Här har vuxna i skolan en viktig uppgift - att utveckla ett pedagogiskt ledarskap som stödjer ett framväxande av en inneslutande uppmuntrarkultur. Det är också viktigt att den pedagogiska ledaren har förmågan att få eleven att bryta negativa mönster.
Så det är egentligen inte frågan om att de "snälla" blir kränkta av de "stygga", utan att det bland vissa elever blir kränkningar som blir den vedertagna kommunikationsformen, ett mönster som sedan blir svårt att ta sig ur! Otäckt.
I den avslutande sammanfattningen skriver man om möjligheten att skapa communities som uttryckligen ska skapa tillit, och det är lätt att koppla till de resonemang som fanns i temagruppen ByBoo när de skapade sin community med det uttryckliga syftet att den skulle motverka mobbning.
En av slutsatserna blir att dagens unga inte lever i två skilda världar, en online och en offline. Självklart har de två världarna många beröringspunkter, men jag anser att förutsättningarna för kommunikation är så olika så att det är svårt att helt entydigt säga att det är samma värld. En C-uppsats av Henrik Fürst diskuterar liknande frågor på ett intressant sätt.
Jag får återkomma till temagruppen efter att ha fått svar på några frågor som jag har skickat ut till dem.
/Simon Winter
Kommentarer
Trackback