E-tik och moral på den digitala arenan
Läste igår slutrapporteringen från en av våra temagrupper, E-tik och moral på den digitala arenan där lärarutbildarna Lotta Eek och Ragnar Olsson vid Högskolan i Kalmar varit ansvariga.
De har undersökt hur ungdomar agerar och tänker kring sitt användande av de digitala arenorna. I slutrapporten har de på ett förtjänstfullt sätt knutit an till andra relevanta undersökningar och forskningsrapporter.
Efter läsningen av morgonens DN känns detta arbete än mer relevant.
I en studie från BUP i Linköping, Barn och sexuella övergrepp via IT, rapporteras att barn och ungdomar trots medvetenhet om faror i kontakt med främmande över nätet ändå är villiga att utsätta sig för detta. Det räcker inte alltid att vuxna varnar. Bekräftelsebehovet är så stort
Igår föll också domen i Sturebymordet. Den unga pojken fälldes för mord och den unga flickan för anstiftan till mord. I DN skriver Ulrika By en krönika om den tragiska händelsen där ungdomar med hjälp av det nya informationssamhällets teknik skapat sig en bubbla där inga moraliska regler fanns. Ulrika By drar följande slutsats:
Kanske är det det som är allas vår läxa, att det är dags att vi betraktar våra teknikintensiva liv från sidan en stund. Möts vi för sällan irl (in real life)? Har våra mobiler ersatt det köksbord jag minns att min familj samlades kring för att prata om hur dagen hade varit?
Hon har delvis rätt men ändå fel. Att vi måste betrakta vårt teknikintensiva liv och försöka få perspektiv på vad det betyder är alldeles rätt. Men att dra den slutsatsen att det är mobilkontakten som är hindret, är att göra det lite lätt för sig. I det aktuella fallet, lika lite som i exemplet ovan från Linköping, är det begränsning i teknikanvändning som är svaret. Ungdomarna blev i hög utsträckning lämnade ensamma i sina relationer och kunde använda tekniken för bekräftelse och kompensation och isolerade sig från omvärlden.
Vuxenvärlden generellt borde intressera sig för vad denna teknikanvändning betyder och hur ungdomar hanterar den. Utvecklingen har gått fort och i många fall har vuxenvärlden och inte minst skolan kapitulerat. De lämnar ungdomarna att själva handskas med de relationer som uppstår, där nätet självklart är en viktig del därför att möjligheterna finns.
Att möta barns och ungdomars användning med respekt och intressera sig för vad som faktiskt sker lägger en bättre grund för det nödvändiga möte som Ulrika By efterlyser i sin krönika. I det ansvaret ligger lika mycket en positiv förståelse och kreativ utveckling, som i vissa fall nödvändiga begränsningar. Och ansvaret är lika viktigt för skolan som för föräldrarna. Det är precis de slutsatser som Lotta och Ragnar pekar på i sitt arbete.
Inom kort hittar du rapporten på Ung Kommunikations webb.