Utbildningspolitik, forskning och trovärdighet
Därför är det så märkligt att vår utbildningspolitik just nu i huvudsak grundar sig på Jan Björklunds politiska och retoriska skicklighet, men som faktiskt saknar grund i forskning och beprövad erfarenhet. Programmet Kris i skolan har med all önskvärd tydlighet visat att utbildningsministern och folkpartiets ordförande blandat lösrycka siffror ur ett antal internationella undersökningar med ett personligt tyckande och förmedlat bilden av svensk skola i kris. Ur detta har sedan utbildningspolitiken formats. Intressant är också hur media till stora delar ställt sig bakom den presenterade bilden. Lotta Fogde skriver om detta i lördagens DN. Slutorden är tänkvärda:
På skolområdet har den oproportionerliga krisstämningen i rapporteringen fått breda ut sig och skymma andra angelägna frågeställningar. Svensk skola står rimligen inför stora utmaningar och möjligheter till följd av ett mer mångkulturellt, uppkopplat och konkurrensutsatt samhälle. Det har sannolikt aldrig varit så svårt och så spännande som nu att slå fast hur kunskaps- och färdighetsmålen bör se ut och hur de bäst uppnås.
Det går inte, som Jan Björklund att blicka tillbaka till 50-talet eller som socialdemokrater att blicka tillbaka på 70-talet, för att hitta en utbildningspolitik som ska fungera ett decennium in i 2000-talet ( Anders Blomdahl, PM, 3/2006). En ny tid ställer krav på nya lösningar. Då måste en koppling till skolutveckling och forskning finnas. Det är lite förvånande att folkpartiet som så tydligt profilerat sig till stöd för ökad forskning inte ser forskningens betydelse i ett utbildningsvetenskapligt perspektiv. I den promemoria om kommande forskningsproposition som regeringen publicerade den 28:e augusti, finns inte specifikt anvisade medel för utbildningssektorn. Strategiska områden är medicin, teknik och klimat. Viktiga och centrala områden. Men varför inte utbildning och lärande?
Ett svar kanske finns i Eva-Lotta Hulténs artikelserie i GP från i våras. I den första artikeln Kampen om kunskap, där hon intervjuat Jan Björklund, skriver hon:
På frågan vilka forskare han stödjer sig på kan han, trots att jag lirkar, inte ge mig ett enda namn utan säger ganska svävande att visst bygger hans politik på forskning, men inte på svensk forskning utan på internationell. Svensk pedagogisk forskning, förklarar han närmast i en bisats, håller för övrigt inte måttet.
I perspektiv av SR:s program Kris i skolan, framstår uttalandet än mer anmärkningsvärt.
Är denna uppfattning om utbildningsvetenskaplig forskning, som Jan Björklund ger uttryck för, något som också finns bland skolledare? Vi får hoppas att den fd läraren och skolledaren som Niklas Orrenius i Sydsvenskan citerar i lördagens artikel Forskare i skuggan av skolministern, bara är en röst i öknen utan stöd i en bredare krets:
”Bra att Björklund med kraft driver sin ambition om en bättre skola utifrån dagens bistra verklighet och inte förlitar sig på vetenskaplig forskning."
Läs även andra bloggares åsikter om utbildningspolitik, Jan Björklund, forskning, utbildningsvetenskaplig forskning, skolan i kris
Det är svårt att förstå hur denna granskning av Björklunds påståenden fått stå fria från granskning i två år! Skolan angår oss alla och borde vara ständigt aktuellt för en djupare och mer kritisk journalistik. Lotta Fogdes artikel i DN, som du länkar till,tar upp även detta på ett bra sätt tycker jag. Frågan man ställer sig blir i vilken utsträckning medierna tar sin viktigaste uppgift på allvar, att granska våra folkvalda politiker. Journalistiken idag verkar fungera som så att det behöver finnas en motverkande kraft, vilket alltid är en annan politiker, som hävdar motsatsen. Som journalist behöver du inte anstränga dig mer än att föra dem samman. Lotta Fogdes artikel ställer frågan om Jornalister idag är politikens budbärare eller granskare?
Den här händelsen får upp ögonen för behovet av en fungerande Public service. Det visar också på vikten av ett kritiskt förhållningssätt till den världsbild som serveras av våra medier. Detta är ett uppdrag som skolan har och i det arbetet finns här nu ett delikat uppslag.