Utbildningsvetenskaplig forskning

Pia Enochsson, Myndigheten för skolutveckling, skriver i sin senaste krönika på myndighetens hemsida om bristen på tilltro till den utbildningsvetenskapliga forskningen. Hon hänvisar till forskningsprojektet Vetenskapen i samhället (ViS). Forskningsrapporter finns på föreningen Vetenskap och Allmänhet. Det framgår inte riktigt vilken rapport hon syftar på. I den senaste rapporten från 2007 är det Humaniora (35%) och Utbildningsvetenskap (37%) som har lägst förtroende. Visst är det allvarligt att den forskning som ska bidra med utveckling av undervisning och lärande har så lågt förtroende. Man frågar sig vad det beror på? Håller den lägre kvalitet, når inte forskningsresultaten fram eller uppfattas den inte som relevant?

I senaste numret av Pedagogiska Magasinet (för övrigt ett intressant nummer som behandlar specialpedagogik) tas också den utbildningsvetenskapliga forskningen upp. I ledaren visar Leif Mathiasson upp några skrämmande siffror. Forskningsresurser på skolans område utgör inte ens en promille av vad skolväsendet kostar i drift. På högskolor och universitet är också siffrorna väldigt låga. Forskning och forskarutbildning i anslutning till lärarutbildning och pedagogisk yrkesverksamhet når, enligt Leif Mathiasson, sällan upp till 10% av grundutbildningen. Inom andra utbildningsområden är relationen 40-50%.

I anvisningar och direktiv från politiker och myndigheter lyfts ständigt fram vikten av forskning. Den verksamhetsutveckling som nu krävs av skola och lärarutbildning måste vila på vetenskap och beprövad erfarenhet. Då krävs det också att samhället ger ordentliga förutsättningar till fördjupning. Då kanske inte enbart en sådan forskning som definieras av forskarsamhället självt, utan också möjligheter för den beprövade erfarenheten att synliggöras och utvecklas.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback