Förändrar Internet vårt sätt att tänka?

Med ovanstående fråga inledde Simon Winter och Per Johansson från Infontology tisdagens föreläsning om Digitalis filosofi. Med god respons från auditoriet och med en blandning av filosofiska tankar och konkreta exempel från skola och samhälle, lyckades de på ett mycket intresseväckande sätt förmedla tidens frågor, bl.a. just frågan om internet förändrat vårt sätt att tänka. Eller annorlunda uttryckt, vad får de tekniska systemförändringar som nu sker för konsekvenser för våra sätt att se på oss som människor? Exempelvis om vi övergår att i högre utsträckning ta ut pengar via bankomat i stället för i kassan på banken, om vi betalar våra räkningar på nätet istället för på banken eller posten? I Pers och Simons bok Digitalis filosofi, finns flera exempel på betydelsen av maskinernas större inflytande på våra liv. De är inte ensamma i sina funderingar. De får inspiration från tankesmedjan Edge, som samlar en stor grupp amerikanska intellektuella som säger sig tillhöra den tredje kulturen, inte bara humaniora, inte bara naturvetenskap utan både och eller något mitt emellan.

Det som Simon och Per efterlyser bl.a. med boken Digitalis filosofi är en kritisk diskussion om teknikens betydelse i utbildning och skola. Tekniken finns och ska finnas i skolan. Men diskussionen måste ta sin utgångspunkt i vad som faktiskt händer just nu. Under hela 2000-talet har internet vuxit och förändrats. Att tala om datorn som verktyg eller att undersöka hur många som använder internet är inte relevant och ger inga användbara svar. Datorn är inte enbart ett verktyg och internet används inte på ett sätt. Nätet, datorn, mobiltelefonen och andra elektroniska komponenter är invävda i våra liv på ett väldigt mångfasetterat sätt. När vi tar tekniken i bruk händer något i vårt sätt att agera som påverkar våra liv, relationer och system vi verkar i.


Ett exempel de lyfter fram är att skolor och kommuner nu i högre utsträckning installerar ny utrustning så att var och en, både lärare och elever, får en egen dator, den s.k. "en-till-en"-modellen. Detta innebär klara fördelar eftersom begränsningar i utrustning inte längre är en flaskhals. Möjligeter att hämta information från olika källor ökar, förutsättningar för vidgad kommunikation med aktörer i skolan och utanför skolan ökar, man får ökad förståelse och beredskap för samtidens sätt att fungera. Samtidigt medför dessa åtgärder att man utsätter skolan för stora påfrestningar. Exempel på detta kan vara snuttifiering av innehåll; mental splittring och brist på koncentration; ett informationsöverskott som man av tradition inte haft i skolan. Lärarens roll blir ännu viktigare, men rollen blir också annorlunda, just eftersom man har att navigera mellan dessa positiva och negativa sidor. Det innebär också att förståelsen för tekniken och vad tekniken kan göra blir en viktig kunskap i sig. Det är bl.a. också denna kunskap som måste kommuniceras och diskuteras i dagens skolor. Det krävs alltså en tredje kultur, det går inte att diskutera dessa frågor bara utifrån ett humanisktiskt, samhällsvetenskapligt perspektiv och inte heller bara utifrån ett tekniskt, naturvetenskapligt sätt. Inte minst viktigt är det att lämna frågan om teknikens vara eller inte vara, utan i stället rikta fokus mot vad som faktiskt händer och vilka konsekvenser det får för vårt handlande.

Det är en utmaning för hela utbildningssystemet, från förskola til högskola. Frågan är om dessa institutioner klarar att göra det med tanke på dess historiska arv av strikt ämnesuppdelning? Helt klart är att det behövs mer av de tankestrukturer som Per och Simon står för, inte minst i en lärarutbildning.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback